Självkostnad var ordet

Transportstyrelsen i Sverige ska driva sin verksamhet finansierad av avgifter. Det ska, säger dom, ske enligt självkostnadsprincipen. Förlåt, men vad tusan är detta för nån sorts princip? Transportstyrelsen (TS) har själv bestämt att det kostar 1 400 kr per timme när deras tjänstemän ska göra något.

Därmed menas att det kostar TS samma summa, eller hur? Observera att timkostnaden är den samma oavsett vad det är för förrättning TS-mannen utför.
Lägger man därtill att alla resor, uppehälle, måltider med mera debiteras särskilt vid uppdrag förstår man att det lätt rusar iväg med kronorna.
Fast detta är förstås inte hela sanningen. Det är konstigare än så…

Varje år får TS en påse pengar från staten – runt 100 Mkr. Men det är bara ett lån. Vid årets slut ska TS betala tillbaka alltsammans. Pengapåsen ska så att säga fixa driften under året och återbetalningen ska ske med de pengar TS drar in på olika avgifter. Det enda TS får behålla är de pengar som utgör självkostnaden. Självkostnaden bör då vara just det – faktiska kostnader utan påslag.
Man kan undra om 1 400 kr i timmen rätt över är en självkostnad? Ingen mer än TS vet och vi lär inte få veta det heller.
Man kan undra vem som bestämmer vad saker och ting kostar inom TS…

Saken blir inte bättre när samma TS får för sig att nu ska minsann alla båthamnar kollas. Bakgrunden är förstås toatömningsförbudet. För att klara tillsynen av detta vill TS göra det så att säga brev-vägen. Det handlar om tillsyn av hamnarnas avfallshanteringsplaner och denna ska göras ”löpande”, det vill säga återkommande.
Men att skriva brev kostar förstås – 1 400 per timme.
Alltså, då inför vi en ny avgift, denna gång med så kallad löpande räkning. Därmed blir det ännu svårare för båtklubbar, marinor och andra hamnägare att ha koll på kostnaderna.
TS bestämmer ju själv – enligt självkostnadsprincipen och på löpande räkning – vad denna avgift ska gå lös på.
Tänk på att en sådan tillsyn för de lite större hamnarna bokstavligen kostar skjortan. Plus en väl tilltagen årsavgift.
Ju mera man tittar på det här desto mera frustrerad blir man. Jag kan inte släppa tanken på att detta luktar godtycke. För det kan väl inte bara vara fråga om okunskap?

Från det ena till det andra; i min förra krönika, den om sjömännens språk, blev det tydligen lite förvirring. Är en knop en knut?
Låt mig bara säga så här; hade en landkrabba satt namn på fart till sjöss hade vi susat fram i 10 knutar… Förr i tiden mätte man fart till sjöss genom att låta en så kallad skädda dra ut en lina samtidigt som man mätte tiden med ett timglas. När sanden runnit ned ryckte i linan, skäddan slutade dra ut lina och så räknade man antalet knopar (knutar) på linan. Ju flera, desto högre fart…

Fotnot: Transportstyrelsen avser till en början främst att följa upp klagomål på hamnar med dåliga tömningsmöjligheter.