Förvirrat om sjöräddning

Under de senaste 40 åren har fler och fler människor skaffat båt. Ändå har antalet döda och förolyckade under samma period minskat kraftigt. Det finns flera orsaker till denna glädjande utveckling, som förhoppningsvis ska fortsätta ned till minimala nivåer. Ökad användning av flytvästar. Mobiltelefoner. Bättre navigationsutrustning. Och framförallt – en utbyggd, snabbare och mer effektiv sjöräddning.

Men det råder förvirring om räddningsinsatserna till sjöss.
Dels finns ideella Sjöräddningssällskapet, vars 2 100 frivilliga i moderna båtar på 68 stationer svarar för 70 procent av räddningsinsatserna, både i de större sjöarna och långt ut till havs.

Dels finns det privata och vinstdrivande företaget Sjöassistans, som delvis i samarbete med några försäkringsbolag kan invagga den okunnige i falsk trygghet.

Sjöräddningssällskapet har en enda uppgift: att rädda liv till sjöss. Dygnet runt, året runt, i alla väder. Räddningsinsatserna är alltid gratis. Och för de närmare 100 000 medlemmarna finns också kostnadsfri hjälp med bogsering och annat även när det inte handlar om nödsituationer.

Sjöassistans har affärsavtal med ett okänt antal privata arbets- och taxibåtsförare som i ringa eller ingen utsträckning har sjöräddning, eller ens assistans, till huvuduppgift, och som i vissa fall bara har mycket små och enkla fritidsbåtar.

I de finstilta villkoren står bland annat: ”Sjöassistans förmedlar kontakten mellan båtägaren och assistansenheten… Det är dock båtägaren som uppdrar åt enheten att utföra tjänsten…” och ”Sjöassistans ansvarar inte för sak-, person- eller förmögenhetsskada som uppkommer i samband med assistans.”

Enkelt uttryckt handlar det alltså om en telefonlista.
Samma dokument visar att assistansen bara omfattar bogseringskostnader upp till 6 000 kr. Resten får båtägaren ordna själv. Även de andra ersättningarna, för hemtransport, dykning etc. är kraftigt begränsade.

Nej, jag har inga synpunkter på att ett privat företag vill förmedla jobb till folk längs kusterna, hjälpa den som fått ankarlinan i propellern, eller locka båtfolk till samma företagsgrupps gästhamnar och hotell.

Problemet är att många båtägare blandar ihop den privata företagsamheten, som egentligen bara är en förmedlingstjänst med begränsat ansvarstagande, med den frivilliga och ideella medlemsorganisationen som räddat mer än tusen liv sedan 1907.

Till sjöss är det en fördel att kunna skilja en balja från en talja.

När det gäller sjöräddning skulle alla vinna på att olika verksamheter hålls tydligt isär.