Förvirrande i plottern

Jag minns hur stolt farsan var när han hade köpt Decca-navigator. Nu slapp han snurrande kompasser och död räkning. Med hjälp av radiosignaler och ett sjökort med inlagda hyperbler kunde man se var man befann sig på havet. I alla fall ungefär. Ganska bra på vissa ställen, mindre bra på andra. När de första GPS:erna kom hade jag fått råd att skaffa egen båt. En svart låda visade siffror; latitud och longitud, fart och kurs över grund.

Sedan kom de första plottrarna. Dyra, med svartvit skärm och långsamma processorer. Det tog evigheter att byta skala, så det var lika bra att ha papperskortet framme och ställa GPS:en att visa en sjömil.

Idag står de elektroniska hjälpmedlen som spön i backen. Den ena plottern är värre än den andra. Och telefonen funkar som styrman. Om man verkligen sjukligt vill ha hela paketet – och betalar för installation och inkoppling av alla givare – så kan man på en enda skärm numera:
Se var man befinner sig på sjökortet och – förhoppningsvis – i verkligheten.
Hålla koll på kurs och fart.
Notera djupet under och/eller framför båten, i meter, fot eller famnar.
Kontrollera motorvarvtal, kylvattentemperatur, oljetryck, rökgastemperatur, turbotryck, bränsleförbrukning, vindstyrka, lufttryck och regnmängder
Betrakta nivåerna i respektive färsk-, grå- och svartvattentank.
Iaktta hur fiskar i närheten av farkosten rör sig, i stim eller enskilt.
Titta om det ryker i maskinrummet.
Se aktuell spänning i batteribanken.
Vartefter man åker fram och tillbaka rita en utförlig bottenkarta.
Få en linje som visar närmaste väg till målet utanför valfri djupkurva.
Välja musik till båtens ljudanläggning.
Googla gästhamnar och chatta med bekanta.
Titta på AIS, VHF, GPS, NSA, SCA. Eller p-rullar, om den andan skulle falla på.
Och när ska man segla sin älskade båt? Man bör ju titta framåt ibland, också.

Visst är en enkel plotter kanonbra. Men vem orkar lägga rutter och waypoints i en skärgård?
Det enda man behöver är ju någorlunda uppdaterade elektroniska sjökort, information om hastighet och kurs, och en go to-knapp. Säg att du ska till Skagen eller Sudret, Malören eller Mariehamn. Då ska du kunna sätta en punkt vid en lämplig angöring och trycka på en knapp. De övriga funktionerna är mest skryt och förvirring. Och ja, det ska vara knappar och rattar. Man ska inte behöva pipa sig fram genom omständliga menyval.

Jag lovade källskydd åt en god vän i plotterbranschen och frågade varför de har all den där skiten i apparaterna. Det var för att konkurrenterna har det, sa han. När jag frågade om kunderna verkligen använder grejerna utbrast han:
– Nej, nej, nej!

Fotnot: På sid. 68–69 finns mer om kartplotter ur ett användarperspektiv.