Tacksam att jag vågade

Jag blev tillfrågad om jag kunde skriva några rader här i Båtliv och tackade smickrad ja. Det är kanske lite naivt för att jag, som ni kommer förstå, är en färsk och oerfaren båtmänniska. Men jag har visioner och en hunger att lära mig nya saker och kunna njuta ännu mer av våra vackra sjöar och hav.

Jag är uppväxt så långt ifrån vatten och båtar man kan komma. Det närmaste jag har varit vatten under min uppväxt var en plaskdamm i Örebro. Jag har även ett vagt minne att jag fick provsegla jolle på något sommarkollo icke modern tid. En riktig landkrabba, med andra ord.

När båtlivet presenterades för mig var det med skräckblandad förtjusning. Det är så otroligt vackert i Vätterns norra skärgård och jag blev förälskad med en gång. Men vilka är riskerna med element som vatten och eld många gånger långt från civilisationen. Hur kör man en båt? Var kan och ska man åka? Vad gör man om något händer? Vid en nödsituation, kan jag ta båten i hamn på ett säkert sätt?

Sen kommer historierna och myterna från folk runtomkring. Jag kan vara lugn för dom har varit med om så mycket värre än jag ens kan fantisera om. De har fastnat i slussar och drivit in i andra båtar. Jag har hört skräckhistorier om kalsongflykter från öar på nätterna när båtar slitit sig, toaletter som byggt övertryck och sprutat skit i hela båten.

Jag hade nog en rädsla att skaffa egen båt. Med brist på erfarenhet och ett extremt kontrollbehov kändes det inte alls bra i magen, men efter långa diskussioner med familjen om att köpa en egen båt bestämde vi oss för att göra det.

Jag anmälde mig till att läsa förarintyg, började med att lära mig hur båten och vattnet fungerar, säkerhetsutbildning i kombination med en studiedag hos brandkåren och sjöräddningen i Örebro. Självförtroendet växte, jag fick blodad tand och hoppade direkt på kustskepparen. Jag tog i farten även VHF-licens, det kändes så bra. På första båtturen svingade jag skrytsamt med mina bestick och sjökort – jag kände mig mycket säkrare nu. Vi är två vuxna som kan hjälpas åt på båten.

Jag är fortfarande en båtmänniska som inte har gått på grund, men även en båtägare som är tacksam att jag vågade. Jag har vunnit så mycket, alla fantastiska dagar och nätter på sjön och i båten i sällskap av familj och vänner. Jag har även lärt känna så många nya intressanta människor med erfarenheter som jag får ta del av och fortsätta lära av andras misstag ett tag till. Jag hoppas att andra i framtiden kanske kan få användning eller ett gott skratt till mina.

Camilla Sydner Svensson är ordförande i Askersunds Segel & Motorbåtsklubb, som utsågs till Årets Båtklubb 2015.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*