Efter Båtlivs text om bottenfärger i Båtliv nr 2, som gavs ut 30 april, har vi fått en del frågor om vad som gäller för att måla med bottenfärger. KemI (Kemikalieinspektionen) har nu lagt till ett förtydligande och säger att det är ”huvudsaklig förtöjningsplats” som avgör.
Så här säger KemI nu:
”Huvudsaklig förtöjningsplats avser alltså förvaring av båten när den är förtöjd i vatten. Exempel på vad som inte omfattas av användningsvillkoret är en tillfällig vistelse vid gästhamn, allmän brygga, varv eller liknande.
För båtar som har sin huvudsakliga förtöjningsplats i Bottniska viken och i insjöar finns det inga godkända båtbottenfärger. Där får man bara använda sådana produkter som inte kräver godkännande.”
Bilden är från en hamn utanför Trelleborg.
Hela texten i Båtliv nr 2:
Bottenmåla, borsttvätta, skrubba eller tulpanvarning:
Detta gäller för båtens botten
Nu funderar många båtägare på hur de ska behandla sin båtbotten eller våga testa andra behandlingsmetoder. Det dyker också upp nya produkter nästan varje år, som kan vara alternativ till våra traditionella och av Kemikalieinspektionen godkända båtbottenfärger.
Text: Lars Afzelius
Kemikalieinspektionen har delat in landet i tre områden. Varje område har egna regler för vad som är tillåtet för båtbottenmålning.
Den nordliga delen omfattar Haparanda–Örskär (SO Gävle) och alla insjöar. Där är det förbjudet att måla med alla typer av färg som innehåller biocider. Eftersom det inte finns några godkända båtbottenfärger med biocider inom detta område kan bara de produkter som inte kräver godkännande användas. Oftast behöver man inte måla sin båtbotten alls under säsongen. Mekanisk tvätt, båt på trailer eller skrovduk är alternativ för båtens omhändertagande.
Inom området norska gränsen–Trelleborg har havstulpanerna ett aggressivt beteende. Där växer det under båtarna hela säsongen, olika mycket beroende på plats. Generellt gäller att saltare vatten innebär svårare påväxt. Inom detta område finns godkända biocidbottenfärger under beteckningen ”västkustfärg”.
Inom området Trelleborg–Örskär är påväxtproblemen inte lika stora eftersom havets salthalt är lägre. Det innebär också att finns flera olika sätt att skydda båten mot påväxt utöver traditionell bottenmålning.
Det är viktigt att känna till begreppet ”huvudsaklig förtöjningsplats”, vilket avgör med vilken färg båten får målas. KEMI anger att användningsvillkoret huvudsaklig förtöjningsplats avser den egna, fasta båtplatsen man äger eller har kontrakt för.
Om båten har flera förtöjningsplatser får båten bara målas med den bottenfärg som är tillåten i det område som har de strängare reglerna.
Regelverket omfattar enligt KEMI endast den huvudsakliga förtöjningsplatsen och ska inte hindra transport eller genomfart.
En båt med huvudsaklig förtöjningsplats i saltvatten får således förflytta sig in i ett sötvattendrag under semestern eller vara på väg från eller till sin vinteruppläggningsplats, te x inom Stockholm där staden har förbjudit målning av båtbotten med biocidfärg.
En båtklubb i Vänern kan tillåta målning med biocidfärger för båtar som har huvudsaklig förtöjningsplats på västkusten då transport till och från båtuppläggningsplatsen inte ska hindras i KEMI’s nya definition.
Det finns många godkända bottenfärger för de olika områdena. Ett enkelt sätt att skaffa information om egenskaper och vilka områden färgen är avsedd för är att studera båttillbehörsföretagens kataloger.
På KEMI:s hemsida finns också en sammanställning över godkända färger för både ost- och västkusten. För Bottenviken och insjöar saluförs även biocidfri bottenfärg. En spärrskiktsprimer som hindrar läckage från godkända bottenfärger medger att en båt med sådan påmålning även kan användas i Bottenviken och landets insjöar.
KEMI:s sammanställning visar att västkustfärg generellt innehåller upp till cirka 38 vikt % koppar medan ostkustfärg i huvudsak innehåller under 10 vikt % koppar. Vissa färger, tillåtna på både ost- och västkust, kräver enligt anvisningar i regel två till tre lager färg vid användning på västkusten och ett lager på ostkusten.
För att skydda propeller och drev mot påväxt får färg innehållande kopparoxid inte användas. I stället rekommenderas koppartiocyanat som är betydligt snällare mot drev och propeller.
Giftfria alternativ
Det finns en biocidfri båtbottenfärg för alla farvatten på marknaden. Det är Hempels Silic One som är baserad på silikon och hydrogelteknologi. Även Jotun har intresserat sig för silikonfärg, men är inte helt nöjda med funktionen.
Finska Seaboost har lanserat en ekologisk biocidfri antifoulingfärg baserad på sol-genteknik med stenhård glasaktig yta. Den klarar upp till 40 borsttvättar utan att skada skrov och pålagd färg. Ytan uppges ha ungefär samma egenskaper som silikonfärgen.
Det finns även mekaniska metoder för att skydda båtbotten mot påväxt. På ostkusten kan det räcka med havstulpanvarning via SMS och borsttvätt ett par gånger under säsongen.
Många båtklubbar tillåter inte biocidfärg, vilket gör att båtägarna måste borsttvätta sin båt 2–4 gånger under sommaren beroende av vattenförhållanden. Kontrollera att borsttvätten kan samla upp färgrester för destruktion om båten är målad med godkänd färg. En bra borste modell ”Scrubbis” gör också att man kan tvätta av skrovet.
Skrovduk kan också skydda skrovet. När båten körs upp på duken trycks den ner, formar sig runt skrovet och stänger ute allt ljus.
Havs- och Vattenmyndighetens regler för båtbottentvätt säger att båtar målade med godkända biocidfärger måste tvättas över spolplatta på land med steg 2-rening vid upptagning och förvaring på land.
Info: www.kemi.se
