Envishet är en dygd – även på sjön

Varför har olika myndigheter skilda definitioner av vad som är ett fartyg?

Hur kan en statlig fartygsinspektör slå fast att en pråm utan roder har “styrinrättning av vedertaget slag”?

Varför tror en så kallad sjöåklagare att bruttoton är ett mått på vikt?

Anser Kustbevakningen verkligen att de kan belägga ett flytetyg med “nyttjandeförbud”?

Hur kommer det sig att Transportstyrelsens jurist tolkar lagen på ett sätt gentemot allmänheten, och på ett diametralt motsatt sätt i brev till Näringsdepartementet?

Jag inser att ovanstående frågor kan få mig att framstå som rättshaverist. Men jag har grubblat på dem i några år nu, medan jag på nära håll följt fallet med pråmägaren Tobias Sjödén i Furusund.

Han bygger bryggor, har en pråm han köpt i Finland, renoverat för dyra pengar och på uppmaning av myndigheterna försökt registrera i vad han trodde var laga ordning.

Tji fick han.

Antingen skulle han bevisa att pråmen aldrig haft styrinrättning i Finland, eller kartlägga ägarkedjan tillbaka ända sedan den byggdes. Men varvet var nedlagt, säljaren död och det finska sjöfartsverket ointresserat av att hjälpa till.

Efter åratal av brevväxling mellan Tobias och Sjöfartsverket och Transportstyrelsen slog Kustbevakningen till. Tobias skulle inte få använda pråmen längre. Han var inte ensam om ha hamnat i samma Moment 22, men han blev ett pilotfall.

Polisen utredde, det blev åtal för brott mot Fartygssäkerhetslagen.

Tobias vann i tingsrätten, som slog Transportstyrelsen på fingrarna. Han vann i hovrätten. Och, eftersom Justitiekanslern, JK, vägrade ge honom ersättning för förlorad inkomst medan pråmen legat stilla, vann han, med hjälp av advokat Jan Thörnhammar, också i tingsrätten. JK fick stryk, och dömdes att betala skadestånd för att staten gjort fel.

Men staten vore inte staten om det skulle gå så lätt.

Nu är den domen överklagad av JK. Och månaderna blir till år, som läggs på varandra. Inför de kommande förhandlingarna har Tobias advokat också överklagat, och vässat argumentationen ytterligare. Han är beredd att gå till Europadomstolen om så krävs, där har han vunnit fler fall än någon av sina kolleger.

Skälen till krånglet då? Ja, jag inser att det bör finnas någon form av register för yrkesmässiga pråmar. Det handlar om säkerhet. Men pråmar kan inte liknas vid Finlandsfärjor eller Waxholmsbåtar, bara för att det inte finns andra regelverk som passar.

Man behöver inte vara libertarian för att tycka att staten ska anpassa sig till medborgarna och deras möjligheter att försörja sig – inte tvärtom.

Tobias suckar, men inser att envishet är en dygd, även på sjön.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*