Blött, varmt och regnigt vid ekvatorn

Det går långsamt framåt för båtarna i Volvo Ocean Race. På vägen mot Auckland skapar stiltjebältet vid ekvatorn frustration för vissa lag… och möjligheter för andra.

Nio dagar efter starten på den sjätte etappen har båtarna i Volvo Ocean Race på nytt nått stiltjebältet doldrums vid ekvatorn. När man ser på tävlingens TRACKER är det inte direkt några raka streck bakom båtarna. Med ostabilt väder är det en stor utmaning att hitta stadiga vindar att hålla sig kvar i. Under torsdagsnatten tappade tillexempel MAPFRE, som är totalledare i poängtabellen, tio sjömil på bara en timma när de fastnade i ett regnmoln.

Team Brunel, med veteranen Bouwe Bekking som skeppare, hade ledningen under fredagsmorgonen (svensk tid).

– Regn, regn, regn och mer regn, otroligt hur många miljoner liter som måste kommit ner, säger Bouwe Bekking. Och då blir vinden såklart helt galen, ibland 2 knop och ibland 30 knop. Det är många vindskiften och segerbyten.

– När det regnar så mycket kan man inte heller se horisonten och det är omöjligt att bedöma om vinden ökar eller avtar. Ibland är det som rysk roulett. Men vi hittade rätt recept igår kväll och fick en körare med 30 knops vind.

Även Turn the Tide on Plastic har ett bra dygn bakom sig och låg tre när de gav sig in i doldrums. Men bara 50 Nm skiljer mellan första och sista plats. Scallywag är längst söder ut, längst västerut och längst bak.

– Den kommande veckan blir tuff, säger Scallywags navigatör Libby Greenhalgh. Vi når så småningom bra vind från väst men det kommer också behövas lite tur i det här tärningsspelet. Ännu mer tur för oss längst västerut jämfört med de andra i klungan.

Livet ombord kommer att bli långsamt men jobbigt i den oerhörda värmen vid ekvatorn. Att sova under däck är svettigt och uppe på däck är varje manöver en prövning. Dessutom för regnbyar med sig andra svårigheter.

– Kommunikationen är svår eftersom alla har på sig huvor för att skydda sig från de vassa regndropparna. Man kan skrika för full halls men 75 procent av alla ombord kommer ändå inte höra eller förstå dig, säger Bouwe Bekking som ändå är nöjd med lagets samarbete.

– Eftersom vi har bra rutiner för segelbyten behöver vi knappt prata. Även om det är en jobbig manöver som man hatar att göra så är det härlig känsla att se hur smidigt det går. Vi har ett bra team.

I början av nästa vecka väntas båtarna ha lämnat doldrums och målgången i Auckland är beräknad till nästa helg.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*