Sjöhistoriska museet k-märker nio fritidsbåtar

Sjöhistoriska museet k-märker nu ytterligare nio fritidsbåtar. Båtarna, som finns i Stockholmstrakten, Onsala, Orust, Västerås och Torsby, är mycket olika. Här finns flera exklusiva motor- och segelbåtar konstruerade och byggda i unika exemplar. Men också ett exemplar av de tidiga plastbåtar som pekar mot den moderna båtproduktionen.

– Jag är lika fascinerad av de eleganta segelbåtarna Hera och Baroudör – påkostade byggen från 1920- och 30-talen, som av motorbåten Lady II som köpts tillbaka till Sverige efter ett antal år i Holland. Varandras motsatser kanske man kan säga att den exklusiva motoryachten Wialla III och den enklare snipan Misan är, både byggda med stor hantverksskicklighet men av helt olika storlek och karaktär, säger Fredrik Blomqvist, intendent på Sjöhistoriska museet.

Syftet med k-märkningen är att ge uppmärksamhet och uppskattning gentemot de människor som satsar både tid och pengar på sina gamla fina fritidsbåtar.

– Det är just den stora blandningen av båtar, där bara ägarnas engagemang är gemensamt, som är det särskilt roliga med k-märkningen av fritidsbåtar, säger Fredrik Blomqvist.

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima museer. Sedan starten 2009 finns idag 143 fritidsbåtar som k-märkts på ägarens initiativ. Till de generella reglerna för vilka båtar som kan k-märkas hör att de ska vara byggda till och med år 1965, vara i gott skick och ha en väldokumenterad historia.

Läs mer om k-märkning och se hela listan på:
https://www.sjohistoriska.se/fartyg-kulturmiljoer/k-markning-av-fritidsbatar

De fritidsbåtar som nu k-märkts är:

Kustkryssaren/yawlen Baroudör
Statens maritima museer bedömer att kustkryssaren Baroudör från 1936 är kulturhistoriskt mycket värdefull. Båten, som konstruerades av Åke Ameén, byggdes vid Helmer Linds varv vid Skurusundet (Nacka). Den påkostade och eleganta båten är omskriven och finns bland annat med i boken ”Unika svenska båtar” från 1987. Dess tidigare namn är Topsy och senare Nike. Den nuvarande ägaren har låtit utföra omfattande renoveringsarbeten, vilket innebär att den yawlriggade kustkryssaren idag är i ett mycket gott skick. Foto: Jean Jacques Zander.

Kosterbåten Taifun
Statens maritima museer bedömer att fritidsbåten K25:an Taifun från 1937 är kulturhistoriskt värdefull. Båten, som byggdes av Gustav Johansson (Kungsviken, Orust) efter brodern Hjalmars konstruktion, har en omväxlande historia. Kappsegling stod i fokus ända till slutet av 1960-talet. Genom ägarlängden kan hemmahamnarna hittas både på Väst- och Ostkusten. Även om nuvarande ägare är bosatt Dalarna finns båten åter i sina hemmavatten på Orust. De mindre ändringar som gjorts genom åren kan betraktas som årsringar i båtens historia. Nuvarande ägare har genomfört en omfattande och mycket ambitiös traditionell renovering av båten. Kosterbåten Taifun är därför idag i ett mycket gott skick. Foto: Lars-Urban Helje.

Motorseglaren Poseidon
Statens maritima museer bedömer att motorseglaren Poseidon från 1966 är kulturhistoriskt värdefull. Båten är i ett exceptionellt gott skick. Poseidon är av typen ”Doris”, byggd och konstruerad vid Henrik J Askevik & sönner A/S i Hagavik utanför Bergen, Norge. Den aktuella båten var redan vid leverans ketchriggad, men samma modell såldes även utan rigg. Poseidon har genom åren endast haft en ägare – nämligen den som fortfarande underhåller och använder den idag. Det kan konstateras att underhållet skötts föredömligt, vilket är skälet till att båten fortfarande idag är i mycket gott skick. Foto: Sören Svanberg.

Motoryachten Wialla III
Statens maritima museer bedömer att fritidsbåten motoryachten Wialla III från 1923 är kulturhistoriskt mycket värdefull. Båten ritades av den välrenommerade Erik Salander och byggdes på hos Lundin & Johanssons (Önneredsvarvet) i Fiskebäck utanför Göteborg. Båten är mycket väldokumenterad och har en komplett ägarlängd. Ägaren har redogjort för de ombyggnader som gjordes 1938-39 som givit doghouse och akterruff sitt nuvarande utseende. De reparationer och renoveringar som gjorts av nuvarande ägare har utförts på ett föredömligt sätt, anpassat till en fritidsbåt av denna ålder och karaktär. Den påkostade Wialla III är idag i ett gott bruksskick. Foto: Peter Bengtsson.

ABC-Jollen
Statens maritima museer bedömer att denna tidiga plastbåt är kulturhistoriskt värdefull. Bedömningen bygger på kombinationen av den dokumenterade ägarlängden och den kompetenta renovering som utförts på sista tiden. ABC-jollen är tillverkad hos Aktiebolaget Bröderna Claesson i Kungälv under slutet av 1950-talet. De första 25 åren fanns jollen i västsvenska vatten kring Göteborg. Efter att ha stått undanställd en längre tid togs båten över av nuvarande ägare. Den noggranna renoveringen har sedan utförts med känsla för de detaljer som (fortfarande) finns bevarade på den relativt enkla, men för utvecklingen av plastbåtar så viktiga båten. Den namnlösa ABC-jollen har rustats upp så att den åter ser ut som då den först nyttjades i slutet av 1950-talet.

Östersjökryssaren Hera
Kryssaren Hera är konstruerad av Tore Herlin och byggd på Schelins båtvarv i Kungsör. I ansökan finns uppgifter både om beställaren och den ägarlängd båten haft sedan byggåret 1928. Statens maritima museer kan konstateras att östersjökryssaren Hera är kulturhistoriskt mycket värdefull. Tack vare en mycket god dokumentation kan fastställas både när och av vem som t ex riggen förändrats. Till största delen är Hera idag fortfarande i originalutförande – de mindre ändringar som gjorts under de 90 år båten har funnits kan främst kopplas till pentry och motor. Sammantaget kan konstateras att de stora kvaliteter Hera hade när hon byggdes förvaltats väl av ägarna genom åren. Tack vare ett stort engagemang bevaras båtens historik från både tidigare och nuvarande ägare. Vad gäller båtens skick kan sägas att underhållet under alla år skötts på ett förebildligt sätt. Foto: Ola Carlson.

Motorbåten Lady II
Statens maritima museer bedömer att motorbåten Lady II, byggd 1929 på Fisksätra varv (Nacka) är kulturhistoriskt mycket värdefull. Konstruktören var den välkände C G Pettersson. Tack vare att båten för drygt 60 år sedan fanns i nuvarande ägares familj finns både dokumentationsmaterial och kunskaper om båtens historia som bidrar till dess kulturhistoriska värde. Ägarlängden gör att båten kan följas både i Sverige och under en period i Nederländerna. Den dubbelruffade salongsbåten tillhör den äldre generationen exklusiva fritidsbåtar – där ritningen oftast endast användes till ett unikt exemplar. Till sitt exteriöra utseende är Lady II sig lik genom åren. Båten är idag dessutom i ett mycket gott skick. Foto: Lars Ekman.

Motorsnipan Misan
Statens maritima museer bedömer att motorsnipan Misan, byggd 1965 av Rune Berntsson i Strömstad är kulturhistoriskt värdefull. Ägaren har bland annat gjort ett ambitiöst efterforskningsarbete för att klarlägga både båtbyggare, byggår samt båtens ägarlängd. Förhoppningsvis kommer mera kunskap att tillkomma, särskilt vad gäller fler tidigare ägare, vilket kommer att öka båtens kulturhistoriska värde. Nuvarande ägare har gjort en del reparationer – där han följt det utförande båten haft tidigare. Från Statens maritima museers sida kan konstateras att den aktuella båten är av en typ som visserligen krävde yrkesskicklighet av båtbyggaren – som samtidigt var ekonomiskt överkomlig – vilket innebar att det byggdes ganska många båtar av detta slag. Misan är idag, tack vare föredömliga arbeten av ägare, i ett mycket gott skick. Foto: Per Steffansson.

Segelbåten (K25:a) Sunbeam
Statens maritima museer bedömer att den valdäckade K25:an Sunbeam från 1959 är kulturhistoriskt mycket värdefull. Båten har genom åren underhållits på ett förebildligt sätt – vilket bland annat fått resultatet att i stort sett alla delar av båten är i original sedan byggåret. Konstruktören, Osborne Ralph, lät bröderna Arvidssons varv i Svineviken, Orust, bygga båten åt sig själv. Sunbeam har idag sin hemmahamn i Stockholms skärgård, och har återigen blivit medlem i Segelsällskapet Fram i Göteborg. Nuvarande ägare, som relativt nyligen tagit över båten, är mån både om båtens historia och ett för båten anpassat traditionellt underhåll. Foto: Inge Carleson.

Sjöhistoriska museet är en del av Statens maritima museer, SMM, tillsammans med Vasamuseet, Marinmuseum och Järnvägsmuseet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*