4 juni, 2018

Läs på om den vitfingrade brackvattenskrabban

När du läser den här krönikan har säkert de flesta sjösatt och säkert också planerat för sommarens äventyr i stort och smått. Det enda som kan tilläggas är en förhoppning om bra väder och en hjälpande hand om så behövs när vi möts.

Trots mogen ålder (>75) är jag fortfarande nyfiken på framtidens båtliv och hur vi ska behålla och förhoppningsvis öka engagemanget i vår verksamhet. Numera tycks den på alla styrelsefotos förekommande gubbmaffian vara den stora proppen och bromsen för ett spännande och annorlunda båtliv framöver. Vi, som fortfarande engagerar oss på dyrbara tid (vi har ju inte så många år kvar att leva), för att hjälpa till där det ofta saknas yngre krafter som av tidsbrist måste säga nej. Därför är det spännande att läsa om Svenska Seglarförbundets (SSF) beslut om en ny demokratisk struktur, vilket innebär att även medlemsklubbar ska ha rösträtt på ett årsmöte.

– När allt färre engagerar sig i föreningslivet och tid är vår största bristvara så kan detta vara ett sätta att öka engagemanget från klubbarna ute i landet. Det måste bli enklare att engagera sig och att kunna påverka beslut som rör den egna verksamheten och framtiden, säger SSF:s ordförande Anders Selling. Enigheten var nästan total när beslutet togs och osökt funderar man på om även våra båtklubbar skulle gilla ett liknande inflytande. I alla fall ett bra sätt för vår viktigaste målgrupp att kommunikationsmässigt komma närmare Svenska Båtunionen.

Båtliv har i de två senaste numren skrivit om viktiga båtmiljöfrågor. Glädjande nog har många läsare hört av sig med både frågor och påpekanden. En läsare nämner den vitfingrade brackvattenskrabban, en invasiv krabba från Nordamerika som sprider sig långt utanför sitt eget område. Den utgör ett jättestort problem i Estland och hotar att förändra ekosystemen i Östersjön. Krabban har troligen tagit sig hit med barlastvatten från fartyg eller på fartygsskrov i skydd av påväxtorganismer och observerades första gången vid den estniska kusten så sent som 2011. I Sverige har den observerats vid ett tillfälle för fyra år sedan söder om Oxelösund.

I Estland visar en studie att populationerna av musslor och snäckor har minskat dramatiskt sedan krabborna anlände och i täta bestånd kan krabborna både ansamlas på fiskeredskap och förstöra fångster. Sofia Brockmark, utredare vid Havs- och vattenmyndigheten, säger att det är en bra studie och resultatet är alarmerande. En rapport är också på gång som beskriver riskerna med spridning av främmande arter via skrov. När arten väl har etablerat sig är det näst intill omöjligt att göra något åt den.

Ska verkligen en svensk fritidsbåt som seglar till Estland med omålad botten tillåtas komma tillbaka till svenskt vatten med krabblarver på ett bevuxet båtskrov och riskera havsfaunan mer än vad som nu är fallet? Tyvärr har dagens Jakten på biocidbottenfärger lett till en överreaktion från myndigheterna, vilket kan resultera i att båtar rör sig obehindrat i Östersjön med mer eller mindre beväxta bottnar som effektiva transportsystem för invasiva arter. Det måste vara ett krav att fritidsbåtar som rör sig över stora områden har effektiva antifoulingfärger i syfte att hindrar transport av invasiva arter såsom bland annat den vitfingrade brackvattenskrabban i likhet med vad som gäller för Stora Sjöarna i Nordamerika.

Lars Afzelius