Knallskott och sirener

Jaha, så har det hänt igen. Makthavarna struntar i det svenska båtlivet och dess organisationer. Först ”glömdes” vi bort i den famösa toautredningen (kanske lika bra förresten) och fick med andan i halsen på en eftermiddag göra jobb som andra haft månader på sig för… Sedan glömdes vi bort igen – nu i den stora mervärdesskatteutredningen. Bönder och pensionärers organisationer fick vara med hela vägen, secondhandföreningar likaså men inte de stora båtorganisationerna. Måste vi ta till hårdhandskarna och marschera i samlad trupp till regeringskansliet med knallskott och sirener för att få en ändring till stånd?

Att gräva i en dynghög

Vad händer om man sätter spaden i en dynghög? Svaret är förstås givet; man får upp dynga. Att ta markprover på en båtuppläggningsplats är egentligen samma sak. Sätt ned spaden och upp kommer en salig blandning av olika giftiga ingredienser från många års idogt slipande på båtskroven.

Mädchen für alles

Det finns ett gammalt uttryck som ofta användes ombord; ”Mädchen für alles” Så kallade besättningen den sjöman ombord som alltid fick de värsta och de skitigaste jobben och som alla morrade åt. Ett annat uttryck, mera brutalt var ”alle mans jävel”.

Hut går hem.

Att Thure Andersen skulle frikännas var den verkliga lågoddsaren. Det borde både sjöpolis och åklagare ha insett. Men icke. Jakten, den föraktliga ”pinnjakten” som polisen i det här landet (troligen annorstädes också) bedriver och som går ut på att med väldiga statistiksiffror visa hur duktig man är och därför behöver mera pengar rullar på. Jag menar att här ligger rättssäkerheten stundtals illa till.

Luddigt och provocerande

Det finns en väldigt fin princip inom det svenska rättsväsendet: ”Hellre fria än fälla.” Förlåt mitt ordval, men vart tusan har den principen tagit vägen? Nykterhetstalibanerna i den svenska riksdagen, de övernitiska kustbevakarna och – numera – sjöpoliserna verkar inte känna till den. Dom tolkar lagen – i vissa fall mästerstycken av obegriplighet – godtyckligt. Ibland rent av provocerande.

Med uppenbar fara för livet

Varje dag kollar jag mig själv, nyper i öronsnibbarna, klämmer om näsan och drar djupa andetag: Jo då, jag lever. Men enligt vissa stockholmsbaserade forskare vid universitetet därstädes skulle jag nog inte göra det. Jag borde vara gravt förgiftad av otillåtna biocider som kvicksilver och TBT och för länge sedan dragit min sista suck. Varför detta undrar ni förstås?

Kajsa Vargs recept håller

Kommer ni ihåg henne, Kajsa Varg? Det var hon som sa ”man tager vad man haver…”. Om det som fanns i skafferiet. Sen kokade hon samman nått gott av det hon hittade. Jag kan inte hjälpa det, men lite av Kajsa dyker upp bland hjärnvindlingarna när jag studerar hur våra kära forskare snokar reda på nygamla upptäckter, ”kokar” om dem och hux flux finner revolutionerande medel mot all sköns beväxning på våra båtbottnar.

Aja baja – pottkrig på gång

Så tar vi ännu en rond i det mest tokiga båtmiljökriget hittills. Transportstyrelsen (TS) tvingades till slut backa ned ordentligt efter det senaste förslagets remissrunda. Kvar blev ett förbud men inga regler om toautrustningar. Att K-märkta båtar slipper undan är inte så märkligt – själva K-märkningen innebär ju att båten skall bevaras i ursprungligt skick. Hela förbudet senareläggs ytterligare ett år. Varför tror ni? Jag vet. Kommuner och landsting hinner inte bygga om alla egna hamnar och saknar dessutom pengar. LOVA-pengarna är slut – dom har bland annat gått åt för att sanera gammal asbest i statliga båtar.

Krutröken tätnar

Det nya året har knappt kommit ur startgroparna förrän bataljerna om det svenska båtlivets villkor tätnar. Snacka om ett krig med många fronter: 0,2-promillelagen – den så kallade pilsnerfyllan Gamla vrakbåtar – krav på båtregister och skrotavgifter Tömningsförbud till havet för båttoaletter Kommuner som kastar ut båtägare från kommunalt ägda hamnar Förbud mot zink i bottenfärger Oro i det organiserade båtlivet – sammanslagning eller inte?

Klart skepp

”Klart skepp!”

”Så lyder det ombord på ett örlogsfartyg när det gör sig redo för strid. Kanske är det ropet som bör ljuda runt om i Båtlivssverige. Det fria livet på hav, i sjöar och skärgårdar, hotas av ett bombardemang av lagar, förordningar och regler som dessvärre oftast lider stor brist på kännedom eller kunskap om vad båtliv egentligen är.
Låter det här bombastiskt?

Jag skriker ”Klart Skepp” ändå.

Register, vrak och stolpar

Ibland uppstår det praktfulla kollisioner mellan olika myndigheter här i landet. Den ena myndigheten vet inte vad en andra beslutat och handlar efter eget omdöme. En sådan kollision har drabbat Sandö Hamn på västkusten. Miljödomstolen sa nej till kreosotstolpar vid bryggorna i klubbens hamn. Alla andra myndigheter, kommun, länsstyrelse, Kemikalieinspektion och EU sa ja.

Policy och riktlinjer

För att nå rätt destination måste du ha en rätt kurs och sedan följa den. Det är enkelt uttryckt en av båtlivets absoluta sanningar. Överfört skulle samma sak kunna gälla för den politik som styr och reglerar villkoren för vårt båtliv.

Krig och juridiska stolpskott

Ibland undrar jag vad det är som pågår här i landet. Om jag inte är alltför nojig – det kan ju vara fallet – så har en rad jurister, myndigheter och politiker gett sig bara den på att göra livet surt för oss utövare av svenskt båtliv.

Den senaste fronten öppnades häromdagen på västkusten. Miljööverdomstolen – som sitter i Stockholm – sa blankt nej till Sandö Hamns begäran om överklagan av ett beslut i miljödomstolen i Vänersborg. Saken gäller de gamla telegrafstolparna.

OK, det har herrarna – det är nog mest sådana – all rätt till. Men sättet de nobbade klubben på var minst sagt otrevligt.

Inga stolpar i sjön och hör sen…

Att EU sagt ja brydde sig dessa höga herrar inte ett dugg om. Någon förklaring till detta så kallade beslut fick inte klubben.

Att hjälpa istället för att stjälpa

Svenskt båtliv berör minst 2,5 miljoner svenskar. Det är bevisligen en mycket positiv företeelse och ändå – svenska myndigheter lägger pannorna i djupa veck i sitt arbete med att försvåra, ja till och med kriminalisera utövandet av denna folkrörelse. Hittar dessa maktutövare inte några verkliga skäl för sina åtgärder uppfinner de helt enkelt sådana.

Pengar förstör miljön

Ibland häpnar jag, rättare, jag borde inte göra det men… Hur kan en kollega (?) få statliga medel för ”fritidbåtsändamål…” att bli potentiellt skadliga miljösubventioner? Det är så tokigt att både gråt och skratt fastnar i halsen.