Båtliv - Europas största båttidning
Svedea2
Länsförsäkringar

Watski

Bavia

KGK

Drev

Waeco

Internationalfärg

batliv SBU

Statlig huggsexa om svensk sjöräddning


2009-01-01  Skriv ut.

Den statliga sidan av den svenska sjöräddningen är idag något av en huggsexa. Olika myndigheter kämpar för att säkra så stora delar av den ekonomiska kakan som det är möjligt.



De använder dessvärre inte särskilt justa metoder i denna kamp.

Båtliv har tittat närmare på huggsexan. Sjöfartsverket använder helikopterberedskapspengar på ett märkligt sätt i sina anslagsäskanden och Sjöpolis och Kustbevakning försöker skylla på Sjöfartsverket för att de inte får vara
med på alla sjöräddningsinsatser, något som kan ge minskade anslag.

Först Sjöfartsverket; i den rullande treårsplanen för verksamheten har man beräknat kostnaderna för helikopterberedskapen till 172 Mkr/år. Av dessa pengar skall 38 Mkr räknas bort – andra myndigheter har så att säga hyrt in sig i beredskapen. Kvar finns då 134 Mkr som Sjöfartsverket skall stå för. Till denna summa kommer dessutom andra sjöräddningskostnader på drygt 58
Mkr/år.

1,7 Mkr om dagen

Så långt är allt gott och väl. Det är när Sjöfartsverket skall fördela räddningskostnaderna på olika trafikantkategorier som det blir märkligt. Genom att ta alla fritidsbåtinsatser och ställa dem mot yrkessjöfart och fiskebåtar räknar verket fram att nästan 90 procent av alla sjöräddningskostnader skall belasta fritidsbåtflottan,
summa 183,2 Mkr. Detta innebär att fritidsbåtarna under
fyra intensiva sommarmånader kostar samhället nästan 50 Mkr i månaden eller 1,7 Mkr om dagen.

Detta är anmärkningsvärt, något som blir än konstigare när 90 procent av alla sjöräddningsinsatser sköts av Svenska Sjöräddningssällskapet – utan att detta kostar staten en enda krona.

Internationella avtal styr

Situationen blir än märkligare då just helikopterberedskapen – som är den tunga posten – är något som pågår året runt, 24 timmar om dygnet. Detta beroende på internationella avtal och förpliktelser Sverige har ingått och som har direkt anslutning till yrkessjöfarten.

Sjösportens Samarbetsdelegation, SSD, där Svenska Kryssarklubben, Svenska Seglarförbundet och Svenska Båtunionen ingår, skrev redan sommaren 2007 till
regeringen och påtalade dessa märkliga räknenormer från Sjöfartsverkets sida. Där kom SSD fram till att Sjöfartsverkets kostnader, avseende fritidsbåtflottan i själva verket var knappt 18 Mkr/år…

Även om ingen säger det rakt ut har sjöräddningssällskapets snabba uppbyggnad – idag 64 stationer och 150 räddningsenheter – tillsammans med en
överväldigande andel av antalet räddningsinsatser skapat fjärilar i magen hos Sjöpolis och Kustbevakning. I samma takt som sällskapet ökar sina insatser minskar de hos Sjöpolis och Kustbevakning. Ingen bra statistik när man
vill ha mera pengar av staten.

Ett märkligt rekord

Ett rekord i konstiga klagomål lyckades Sjöpolisen och Kustbevakningen åstadkomma förra året då de tillsammans i ett brev till Sjöfartsverket klagade över att de inte fick alla sjöräddningslarm som går ut från MRCC, verkets
centrala sjöräddningscentral, belägen i Göteborg.

Anledningen till klagandet var att bristen på larm medfört att eventuella brott inte kunnat utredas.

Ulf Hallström, chef för Sjöfartsverkets sjöräddning och den
som fick ta emot det famösa brevet, ställer sig minst sagt undrande:
– Polisen har inte koll på sina egna kommunikationslinjer – vi larmar sedan två år tillbaka alla länspoliscentraler i landet. Det sker snabbt, utan någon fördröjning. Då det gäller Kustbevakningen (Kbv) blir det än märkligare, deras egen larmcentral är samlokaliserad med oss, det är bara någon meter mellan skrivborden. De får larmen i stort
samtidigt med MRCC.
– Dessutom, alla enheter som kan larmas i sjöräddningsfall är skyldiga att lyssna på VHF kanal 16, det är där larmen går ut. Kustbevakningen och Sjöpolisen får alltså larmen samtidigt som Sjöräddningssällskapet.

Jakt på budgetpengar

Ulf Hallström vill inte dra några slutsatser av de båda myndigheternas märkliga brev, han har besvarat det och pekat brevets felaktiga slutsatser.

Båtliv har emellertid från andra källor fått bekräftat att agerandet, tillsammans med KBV:s uppenbara statistikjakt på fartsyndare, lanternsyndare och sjöfyllerister, kan härledas till myndighetens jakt på mer budgetpengar.

Sjöpolisen kämpar idag för sin överlevnad, dess båtar är dåliga och utslitna och under åren har styrkan decimerats allt mera.

Fotnot: Sjöfartsverkets rullande treårsplan förnyas varje år. Nästa plan ska lämnas till regeringen under våren. Om verket då åter använder sig av de märkliga beräkningsgrunderna för svensk sjöräddning återstår att se.


Skriv kommentar

Namn


Text




Skriv ut.

Självkostnad var ordet

Transportstyrelsen i Sverige ska driva sin verksamhet finansierad av avgifter. Det ska, säger dom, ske enligt självkostnadsprincipen. Förlåt, men vad tusan är detta för nån sorts princip? Transportstyrelsen (TS) har själv bestämt att det kostar 1 400 kr per timme när deras tjänstemän ska göra något.

Läs mer >>

Att musa en hake och andra märkliga uttryck

Jag har en längre tid funderat över det faktum att våra kära myndigheter har så svårt att fatta vad båtliv handlar om. Nu tror jag att jag har svaret: ”De hajar inte klyket”, som en söderkille sa en gång.

Läs mer >>

Slöseri och njugghet

Jaha, så har det vi väntat länge på inträffat. Kustbevakningen körde sönder sin budget med dunder och brak – 133 miljoner skattekronor fattas nu för att dra runt den pågående verksamheten. Det morras över hur privat verksamhet i det allmänna ger vinster i aktieägarnas fickor – ett morrande som är helt rätt.

Läs mer >>

Slöseri och njugghet

Jaha, så har det vi väntat länge på inträffat. Kustbevakningen körde sönder sin budget med dunder och brak – 133 miljoner skattekronor fattas nu för att dra runt den pågående verksamheten. Det morras över hur privat verksamhet i det allmänna ger vinster i aktieägarnas fickor – ett morrande som är helt rätt.

Läs mer >>

En kvinna vid rodret

Det finns ett uttryck i den goda hamnstaden Göteborg som heter ”Goa göbbar”. Det är inte så smickrande som det låter – tvärtom så handlar det om den tarvliga mut- och mygelkultur som stundats plågar stan. Chefer på alla nivåer i stan skor sig, luras och bär sig åt.

Läs mer >>

Den som bär skuld är inte fri

Det var visst en inte okänd statsminister som en gång sa så. Lite slarvigt överfört kan detta idag gälla hela det svenska båtlivet – minst två miljoner svenskar sitter i skuld till miljön.

Läs mer >>

Sagan om båten som inte ville dö

Det var en gång en liten glasfiberarmerad plastbåt i ett land lång uppe i Norden. Under många, många år flöt den glatt och torrt med sin fisketokige skeppare. Den läckte aldrig och fick varje år en liten dos av giftig bottenfärg.

Läs mer >>

Guldregn och helikopterflyg

Det svenska båtlivet har – äntligen – fått en rejäl present av EU: Professor Hans Elwing och hans forskarteam vid Göteborgs Universitet har fått ett massivt forskningsbidrag på 40 Mkr för fortsatt forskning kring miljövänliga antifoulingmedel. Guldregnet är välförtjänt. Äntligen händer det något positivt kring det infekterade bottenfärgskriget. Hans Elwing har tidigare visat att han inte är rädd för att se åt alla håll – screena heter det visst – i sin forskning. Det är spännande tider på denna horisont framöver att se framåt emot…

Läs mer >>

Att slåss på barrikaderna

Sjöfartsverket förbryllar mig då och då. I den ena situationen fightas denna myndighet som bara den för att nästa moment ligga platt. Så var det häromdan i Göteborg. Då lämnade denna saltstänkta myndighet helt sonika walk over till en rad andra myndigheter och organisationer – alla med djupa maritima intressen.

Läs mer >>

Att gräva i en dynghög

Vad händer om man sätter spaden i en dynghög? Svaret är förstås givet; man får upp dynga. Att ta markprover på en båtuppläggningsplats är egentligen samma sak. Sätt ned spaden och upp kommer en salig blandning av olika giftiga ingredienser från många års idogt slipande på båtskroven.

Läs mer >>

Mädchen für alles

Det finns ett gammalt uttryck som ofta användes ombord; ”Mädchen für alles” Så kallade besättningen den sjöman ombord som alltid fick de värsta och de skitigaste jobben och som alla morrade åt. Ett annat uttryck, mera brutalt var ”alle mans jävel”.

Läs mer >>

Hut går hem.

Att Thure Andersen skulle frikännas var den verkliga lågoddsaren. Det borde både sjöpolis och åklagare ha insett. Men icke. Jakten, den föraktliga ”pinnjakten” som polisen i det här landet (troligen annorstädes också) bedriver och som går ut på att med väldiga statistiksiffror visa hur duktig man är och därför behöver mera pengar rullar på. Jag menar att här ligger rättssäkerheten stundtals illa till.

Läs mer >>

Luddigt och provocerande

Det finns en väldigt fin princip inom det svenska rättsväsendet: ”Hellre fria än fälla.” Förlåt mitt ordval, men vart tusan har den principen tagit vägen? Nykterhetstalibanerna i den svenska riksdagen, de övernitiska kustbevakarna och – numera – sjöpoliserna verkar inte känna till den. Dom tolkar lagen – i vissa fall mästerstycken av obegriplighet – godtyckligt. Ibland rent av provocerande.

Läs mer >>

Med uppenbar fara för livet

Varje dag kollar jag mig själv, nyper i öronsnibbarna, klämmer om näsan och drar djupa andetag: Jo då, jag lever. Men enligt vissa stockholmsbaserade forskare vid universitetet därstädes skulle jag nog inte göra det. Jag borde vara gravt förgiftad av otillåtna biocider som kvicksilver och TBT och för länge sedan dragit min sista suck. Varför detta undrar ni förstås?

Läs mer >>

Alla inlägg

Självkostnad var ordet
Transportstyrelsen i Sverige ska driva sin verksam...

Att musa en hake och andra märkliga uttryck
Jag har en längre tid funderat över det faktum att...

Slöseri och njugghet
Jaha, så har det vi väntat länge på inträffat. Kus...

Slöseri och njugghet
Jaha, så har det vi väntat länge på inträffat. Kus...

En kvinna vid rodret
Det finns ett uttryck i den goda hamnstaden Götebo...

Den som bär skuld är inte fri
Det var visst en inte okänd statsminister som en g...

Sagan om båten som inte ville dö
Det var en gång en liten glasfiberarmerad plastbåt...

Guldregn och helikopterflyg
Det svenska båtlivet har – äntligen – fått en rejä...

Att slåss på barrikaderna
Sjöfartsverket förbryllar mig då och då. I den ena...

Att gräva i en dynghög
Vad händer om man sätter spaden i en dynghög? Svar...

Mädchen für alles
Det finns ett gammalt uttryck som ofta användes om...

Hut går hem.
Att Thure Andersen skulle frikännas var den verkli...

Luddigt och provocerande
Det finns en väldigt fin princip inom det svenska ...

Med uppenbar fara för livet
Varje dag kollar jag mig själv, nyper i öronsnibba...

Kajsa Vargs recept håller
Kommer ni ihåg henne, Kajsa Varg? Det var hon som ...

Aja baja – pottkrig på gång
Så tar vi ännu en rond i det mest tokiga båtmiljök...

Krutröken tätnar
Det nya året har knappt kommit ur startgroparna fö...

Klart skepp
”Klart skepp!”<br><BR> ”Så lyder det ombord på ...

Register, vrak och stolpar
Ibland uppstår det praktfulla kollisioner mellan o...

Policy och riktlinjer
För att nå rätt destination måste du ha en rätt ku...

Krig och juridiska stolpskott
Ibland undrar jag vad det är som pågår här i lande...

Att hjälpa istället för att stjälpa
Svenskt båtliv berör minst 2,5 miljoner svenskar. ...

Pengar förstör miljön
Ibland häpnar jag, rättare, jag borde inte göra de...

Statliga stolligheter
Varför får inte de som har nautisk kompetens bland...

Sila mygg och svälja kameler
Kommer ni ihåg den gamle Wallenbergs klassiska rep...

Brokigt och blandat
Det skall villigt erkännas, den svenska kustbevakn...

Låt oss tala om havets nedsmutsning
Den nuvarande regeringen vill spendera flera hundr...

Knallskott och sirener
Jaha, så har det hänt igen. Makthavarna struntar i...

Bara landkrabbor i regeringen?
Lasse Bengtsson, nätkrönika, 2009-12-03...

Transportstyrelsen och verkligheten
Lasse Bengtsson, nätkrönika 1 december 2009...

Annonser

Båtmässan Ett Skrap Om Dagen Scandinavian Sail Boatshow Volvo Ocean Race Allt För Sjön Svenska Sjö Nämnden för Båtlivsutbildning