En blandad kompott av diverse händelser krympte båtlivet till alltför få övernattningar i år. Busväder när vi skulle ut, hustruns stukade fot, barn som flyttade in i nyköpta hus, en försenad motorinstallation, bevakning av barnbarn och umgänge med landkrabbor. Förhoppningsvis kommer det inte två sådana år på raken.

En ljusglimt har varit Båtlivs läsarundersökning som redovisas på annan plats. Uppenbarligen gillar verkligen de flesta av våra läsare vår tidning. Det förpliktigar och vi lovar att vara rädda om er.

Jag läser att Transortstyrelsen har uttalat sig i toatömningsfrågan. Av drygt 700 000 svenska båtar har bara cirka 35 000 toalett ombord och det har nog varit för mycket fokus på båtar med toalett ombord, säger Lina Petersson. Myndigheten vill istället fokusera mer på hur besättningarna på mindre båtar tar hand om sitt urinavfall. Någon form av uppsamlingskärl som passar för både män och kvinnor kan mycket väl bli ett krav framöver. Det ligger nog nära till hands att också förbjuda badande att kissa i vattnet, något som inte är så ovanligt.

Betydligt roligare var att läsa en stor debattartikel i Göteborgsposten 13 augusti, skriven av Kerstin Johannesson, professor i ekologi och Stefan Edman, biolog och tidigare skribent i Båtliv. Rubriken var ”Västerhavet betydligt friskare än många tror”.

Budskapet är att omfattande miljöåtgärder har gjorts de senaste 60 åren. Vi lever inte som man gjorde på den tiden, en ständigt pågående biologisk evolution som leder till anpassning till nya villkor och allas insikt om att fortsätta att jobba för miljön eftersom det finns många hot kvar mot kusthaven, till exempel mikroplaster, uppvärmning, försurning och förkrympta bestånd av matfisk. Båtlivets inverkan på havsmiljön nämndes inte med ett enda ord.

I den nyutgivna boken om Kustbevakningen (recenseras på sidan XX) delas det ut rejäla råsopar från en och annan. Trafiksäkerhetschefen på Motorförarnas Helnykterhetsförbund är mycket tydlig med vilket gäng som driver frågan om att avskaffa promillelagen till sjöss. Han hävdar att alkoholliberalerna på sjön är ett gäng halvalkoholiserade gubbar i kändissvängen och lyssnar därför hellre på en professor i sjörätt än på någon skådespelare.

Det som berör mest i boken är tyvärr beskrivningen om hur myndigheten Kustbevakningen fungerar. Säkert krävs kraftfulla politiska ingrepp för att återställa allmänhetens förtroende. Att bara byta chef är dock ingen långsiktig lösning.

Till sist har jag hittat ådran som sent i livet fick mig att kasta loss och uppleva båtlivet. Den 9 augusti 1845 lämnade korvetten Carlskrona Karlskrona i laber SV vind. Ombord fanns en besättning på 131 man med målet att så småningom angöra St Barthelemy, då en svensk provins, för att bland annat överlämna lavetter för de artillerikanoner som ingick i öns försvar. Carlskrona ankrade upp på redden 2 mars 1846 och skulle sedan återvända till Sverige via Havanna en månad senare.

Ett par dagar innan avresan nämnde öns guvernör för fartygschefen att han behövde en artilleriofficer för sina kanoner. Fartygschefen ställde upp sin besättning och frågade om det fanns någon frivillig, varpå en man räckte upp handen och anmälde sitt intresse. Det var sekundlöjtnanten Arvid Afzelius. Han hade också under den månaden hunnit förälska sig i guvernörens dotter, så beslutet var säkert en kombination av både mod och hjärtats röst. På vägen hem till Sverige hamnade fartyget i en svår orkan utanför Florida och gick under och endast 17 överlevande kunde återvända hem. Det var den största fredstida katastrofen för den svenska örlogsflottan under 1800-talet.

Denne Arvid var min farfars farbror och han flyttade så småningom tillbaka till Sverige, gifte sig med dottern och fick både barn och barnbarn. Han är den ende, vad jag vet, som har en marin ådra i släkten och vilken lycka att han valde bort orkanen utanför Florida.

De vanliga vårtecknen har dykt upp både i naturen och i media. Så här dags har de säkert hunnit blommat ut.

En försäljare av toatömningsanläggningar har tröttnad på den sega utbyggnadstakten och därmed nästan obefintliga försäljningen av sina produkter. Det behövs 3 000 anläggningar, varav bara 500 är installerade. Därför vill denne företrädare för branschen att kraftfulla fiskala metoder ska tas till. Utökade övervakningsresurser och lagbrytare som ges kännbara straff är ett måste så att försäljningssiffrorna kan öka igen, anser han.

En annan aktör hävdar att bottenmålning innebär en död fisk, ett dött träd och en burk med svart kryss på orange botten, vilket ska få dig att inse att du måste borsttvätta din båtbotten. Bestäm dig bara för att sluta bottenmåla och rengör båtbotten. Ingen ny bottenfärg vid sjösättning och borsttvätta en gång i månaden från juni till upptagning. Så kan man med båtägarnas benägna bistånd ge fiskarna och träden nya liv.

Det finns tack och lov annan vederhäftig och värdefull information om miljö och båtliv att läsa. Bland annat på det nationella båtmiljöseminarium med tema Giftfria Båtbottnar som arrangerades av Svenskt Marintekniskt Forum, Havs- och Vattenmyndigheten samt Transportstyrelsen och i Göteborg i april. Några av de redovisade projekten är extra intressanta för oss båtägare.

2018 förväntas Miljömålsrådet (utsett av regeringen) presentera rekommendationer eller om så behövs föreskrifter om användandet av båtbottenfärger för fritidsbåtar. Det gäller speciellt hur man kommer tillrätta med problemet med miljöfarliga färgrester (i synnerhet TBT) som finns på båtskrov och båtuppläggningsplatser. Vi båtägare förväntar oss höga krav på saklighet och opartiskhet.

Göteborgs Miljöförvaltning redovisade erfarenheter från flera års tillsynsarbete av cirka 100 fritidsbåtshamnar i Göteborg. De har grundligt dokumenterat tillstånden i de olika hamnarna och resultaten visar att mycket föroreningar sprids på olika sätt på båtuppställningsplatser och i båthamnar.

De flesta båtägare känner säkert till vilka regler som gäller för uppsamling av slipdamm, färgrester, oljor och annat miljöfarligt material men tycks inte bry sig. Båtklubben har en viktig roll och måste vara tydlig i sin information till medlemmarna om hur man ska ta hand om färgrester mm.

Även ett antal produkter presenterades som utmärkta lösningar för att inte behöva måla med biocidfärg, eller giftfärg, som produktrepresentanterna hellre säger. Lite svepande information som gärna vill antyda att de passar alla båtägare både på Ost- och Västkusten.

För att båtägare ska överleva detta informationskrig som vill göra oss till veritabla miljöbovar krävs nog att SBU tar fram en pedagogisk informationsstrategi som hjälper säljare av olika produkterna att välja ut de målgrupper av båtägare, där det finns förutsättningar för produkterna att ge de resultat som utlovas. Att uppmana båtägare på Västkusten att sluta måla med tillåten bottenfärg och samtidigt hänvisa till de borsttvättar som finns i Smögen och Stenungsund är ett slag under bältet. Hellre då nämna att SBU har tagit fram en spillbox, som innehåller materiel för att ta hand om både olje- och dieselutsläpp i en småbåtshamn. Läs mer om den på SBU hemsida.

Vi hoppas på en riktigt lång och trevlig båtsommar!

En Stridsbåt 90 som varit på ett varv på Västkusten skulle köras tillbaka till sin hemmahamn i Karlskrona. Fartygschefen valde då att ta vägen genom Göta kanal, som har en hastighetsbegränsning på 5 knop. Ett välutbildat befäl, tillika fartygschef, med ansvar för både personal, fartyg, säkerhet och andra omständigheter som kan uppstå, väljer att kasta sitt eventuella omdöme överbord och vrålkör genom kanalen i upp till 39 knop.

Försvarets utredning visade också att buskörningen innebar risker både för besättning, stridsbåt, Göta kanal och människor i omgivningen. Men det kunde inte påvisas att några skador uppstått under stridsbåtens framfart och, hör och häpna, därför fanns inga bevis för vårdslöshet i sjötrafik.

Bara färden i sig borde väl rubriceras som grovt vårdslöst framförande av fartyg. Resultat blev ett strafföreläggande på 5 500 kr. Den mannen vill jag inte möta på sjön.

Tänker också på den motorbåtsägare som, i sin dinge med en motor på akterspegeln, rodde ut för att lägga om ankaret inför natten och fick blåsa och hade 0,25 promille i blodet. Han fick blåsa för att dingen med motor kunde köras i minst 15 knop. Den roddturen i cirka 2 knop kostade honom drygt 30 000 kr. Inte i något av dessa fall hade uppenbarligen något inträffat men skillnaden i straff var ändå minst 25 000 kr.

Det finns även ljuspunkter i tillvaron…

Stenungsunds Båtklubbs hamnområde är öde sommartid. Samtidigt vill många medlemmar kunna parkera sina husbilar och husvagnar i hamnen, vilket kan ge lite extra pengar till klubbkassan.

Båtklubben ansökte därför i höstas om det bygglov som krävs. Kommunens bygglovsenhet följde plan- och bygglagen för området, som är avsett som småbåtshamn, och avslog begäran. Trots det valde politikerna i tekniska nämnden att gå emot bygglovsenheten och säga ja med motivering att området var passade för ändamålet.

Christer Lindgren, styrelseledamot i båtklubben, säger att den har plats för ett 20-tal vagnar och husbilar och att det absolut inte handlar om att man ska bo i dem utan enbart fråga om en ren parkering. ”Jätteroligt för oss”, säger ordförande Sven-Erik Nilsson. Ibland lönar det sig att kämpa på med sina klubbfrågor och i detta fall mot sin kommun.

Befälhavarens ansvar blir plötsligt mycket tydligare…

En man tillsammans med ett treårigt barn och en tolvårig pojke gav sig ut på en båttur på en sjö i Örnsköldsviks kommun förra hösten, trots att ingen av dessa varken var simkunniga eller bar flytväst. De stannade på en plats och badade och där kom tolvåringen ut på för djupt vatten och drunknade.

Vid efterföljande utredning säger åklagaren att den vuxne anhörige som ensam gav sig ut med de två barnen utan att förse dem med någon form av flythjälpmedel har brustit i tillsyn och sammantaget gjort sig skyldig till grovt vållande till annans död, vilket mannen nu är åtalad för. Domstolsförhandlingar kommer att ske i närtid.

Hela denna tråkiga händelse kan direkt överföras till en befälhavares ansvar för säkerhet, ombordvarande och till exempel fritidsbåt. Kraven på en befälhavare ombord blir plötsligt väldigt tydliga. Till exempel kontrollera simkunnighet och bärande av flytväst innan man kastar loss. Ta reda på aktuella väderutsikter och känna till båtens skick. Åtgärder som ska ske oberoende av lagstiftning. Dessutom finns befälhavarens ansvar reglerat i Sjölagen.

Tråkigt att det är en åklagare som måste tala om för oss hur vi ska bete oss på sjön.

Text: Lars Afzelius

Det här är en krönika tillägnad dig som läsare och båtägare. Men framför allt till dig som är medlem i en av våra 900 båtklubbar.

Ska verkligen jag som medlem ha en egen krönika? Det finns säkert roligare ämnen att behandla. Jo, det är faktiskt du som förser Svenska Båtunionen (SBU) med alla pengar. Pengar som är nödvändiga för hela vår rörelse och dess verksamhet. Då kan det vara på sin plats att också tala om vad du får för dina inskickade pengar.

Båtunionens stadgar säger att det är båtförbund som kan bli medlemmar i SBU, vilket i dagsläget innebär 26 medlemmar. Dessa medlemmar betalar inte en krona i medlemsavgift till SBU. Däremot betalar du, via din klubb, varje år 70 kr som ograverat hamnar i SBU:s kassalåda. De olika förbundens medlemmar är båtklubbar och även där är du med och bidrar med 10–30 kr/år till ditt båtförbund. Sedan återstår medlemsavgiften till din båtklubb och den avgiften är du säkert med och bestämmer om på klubbens årsmöte. Bäst att också påpeka att du som är ansluten till både SBU och Seglarförbundet bara betalar 65 kr per år till SBU.

Vad får du då för dessa 70 kr?

Du är delägare i ett försäkringsbolag, Svenska Sjö, tillsammans med bland andra Kryssarklubbens och Seglarförbundets medlemmar. En del av bolagets vinst kommer delägare och försäkringstagare tillgodo i form av årliga återbäringar. Resten av vinsten återinvesteras i bättre försäkringsvillkor för oss båtägare.

Din klubb omfattas av en heltäckande klubbförsäkring som bland annat innehåller klubbansvar, ansvar vid lyft, rättsskydd, egendom, förmögenhetsbrott m m samt en bra olycksfallsförsäkring för dig, som gäller inom klubbens område och normala vattenområde samt utlysta aktiviteter på annan plats. Allt detta till en kostnad av 4 kr.

Båtliv, som du nu håller i handen och läser ordentligt, kostar 16 kr för sex nummer per år.

Klubben har ett stort ansvar för all administration av båtplatser, vakthållning, fakturering, tilldelning av båtplatser, båtkö m m. För att underlätta det administrativa arbetet för styrelsen tillhandahåller SBU ett administrationsverktyg (BAS) till en kostnad av 9 kr.

Kansliet är navet i SBU:s verksamhet och håller ihop stor del av verksamheten. Kansliet bemannas av en verksamhetschef, en kommunikatör, en ekonomiansvarig och en BAS-ansvarig. De tillsammans stöder oss i klubbar och förbund och företräder även Båtunionen vid kontakter med myndigheter, politiker, miljöorganisationer. Dessutom sköter de deltagande i båtmässor, projekt och informationsarrangemang för båtklubbar. Detta kostar dig 31 kr.

En stor del av SBU:s arbete som handlar om sjösäkerhet, båtmiljö och juridiska spörsmål sker i olika kommittéer, som är bemannade av ideellt arbetande båtklubbsmedlemmar. En viktig verksamhet där du bidrager med tre kr om året.

Även demokratin har sitt pris. Båtriksdag, Unionsråd och Unionsstyrelse med resor och övernattning samt påverkan mot politiker och myndigheter kostar dig 7 kr.

Sammanlagt totalt 70 kr per år. Betrakta oss som en solidarisk rörelse där alla betalar samma avgift oberoende av villkor i övrigt. Låt heller inte klubbens kassör stirra sig blind på en utgiftspost om kanske cirka 30 000 kr för ett medlemskap i SBU. Tala då om för honom att han i stället kan höja medlemsavgiften i klubben med 70 kr om han behöver 30 000 kr till något angeläget projekt i hamnen.

I båtlivsundersökningar ger båtägare oftast samma svar på frågan om vad som betyder mest i båtlivet. Den senaste undersökningen visar att över 80 % av 800 000 båtägare fortfarande anser att frihet och naturupplevelser är viktigast för ett bra båtliv. De vill själva få bestämma, planera och ta ansvar för sina utmaningar och upplevelser.

Samtidigt finns det olika krafter som vill reglera båtlivets villkor in i minsta detalj. Ibland med en klåfingrighet som inte vilar på saklig grund och knappast tillför båtlivet något.

Ett exempel är toatömningslagen. Transportstyrelsen uppmanar enskilda båtägare att agera kontrollanter och angivare. Ingen myndighet med ansvar för behov och utbyggnad är utsedd och varken polis eller kustbevakning har resurser eller uppdrag att övervaka efterlevnaden samtidigt som brott mot lagen kan ge upp till två års fängelse.

Ett annat exempel är Havs- och vattenmyndighetens regler för tvätt av båtbottentvättar med krav på steg 2 rening med vissa riktvärden. Det saknas evidens om förekommande mätvärden och varken konsekvensbeskrivningar eller miljöpåverkan har redovisats. Spolplattans funktion i övrigt dock ok. Två exempel som knappast präglas av genomtänkta beslut.

Royal Yachting Association (RYA) är Englands motsvarighet till Båtunionens, Seglarförbundets och Kryssarklubbens olika verksamheter i Sverige. RYA vill vara båtlivets röst och har uttalat tre olika principer för sin verksamhet. Först och främst att främja båtlivet, – påverka politiker och myndigheter och – förhindra genomförandet av lagar eller bestämmelser som ger oproportionella effekter, ogynnsam påverkan på båtliv eller sjösäkerhet eller, är ineffektiva eller ogenomförbara (fritt översatt).

Jag tror att SBU måste lägga in en högre växel för att inte bara vara ett rundningsmärke i kampen om våra möjligheter till ett fritt båtliv. Hur väl RYA lever upp till den tredje strecksatsen är okänt, men jag tycker att även SBU borde deklarera en liknade inställning och ta mer plats.

Det finns många frågor som lurar i vassen. Till exempel krav på båtkörkort, tvång att bära flytväst, båtregister, promillelag även för båtar under 10 m eller framförs under 15 knop, sanering av uppställningsplatser, olika momssatser inom turistnäringen, nya bestämmelser för bottenfärger och krav på blästring av båtbottnar mm.

Välj redan idag ut ett par frågor, gör dem till SBU:s frågor och driv dem aktivt mot politiker och media.

Varför inte börja med flytväst och båtkörkort? Tala om vilka regler som måste gälla för vuxna och barn ombord och låt förstå att det även gäller alla våra anslutna medlemmar. Kravet på obligatoriskt båtkörkort grundar sig endast på några få inrapporterade tillbud, som beror på bristande teoretiska kunskaper.

Uppmuntra alla som inte har förarbevis att ta ett sådant. Det ger båtägaren en ökad trygghet som kan berika båtlivet. Redovisa hur många som har förarbevis idag, rapportera hur många som utbildar sig varje år och teckna bra avtal med intresserade studieförbund.

Genom att påvisa ett stort intresse för frivillig utbildning, minskar kanske intresset för ytterligare en lag som också försvårar för yngre ta ett första steg ut på sjön. Två relativt enkla frågor att kommunicera som ger oss uppmärksamhet och legitimitet för vårt främjandearbete.

Jag vet att SBU har god kompetens för alla båtlivsfrågor, icke minst i vårt miljöarbete. Sätt ner foten och aktivera alla goda krafter i klubbar och förbund.

Båten står på land, täckt och konserverad. De första synliga tecken på nästa års båtsäsong är båtmässorna i februari och mars. Där finns det gott om motorbåtar i varierande storlekar och en mängd båttillbehör, vilket gör mässorna väl värda ett besök.

SBU vill öka intresset för mässbesök bland sina medlemmar genom att arrangera intressanta föredrag som i första hand riktar sig till båtklubbarnas styrelser. Mer information om detta kommer.

Om våra mässor inte upplevs lika spännande längre, varför inte boka in dig, åtminstone en gång i livet, för ett besök på båtmässan i Düsseldorf, 21–29 januari 2017. Planera in minst två heldagar för att hinna med allt. Det finns 17 jättehallar fyllda med båtar och prylar du bara gått och drömt om att få uppleva i verkligheten. Jag besökte mässan för drygt tio år sedan och längtar tillbaka. Anständiga flyg- och rumspriser gör också att besöket inte behöver ruinera dig. Du kommer inte att bli besviken.

 

Moms på arrende har varit den heta frågan i höst. Den kommenteras på annan plats.

Skatterättsnämnden har i sitt beslut valt att uttrycka att man parkerar en båt i vattnet eller på land. Osökt kan man då jämföra parkering av båt i en gästhamn med parkering av husbil på en campingplats. Bägge parkeringsalternativen kan hänföras till besöksnäringen, men med olika momsvillkor. 25 % på vattnet och 12 % på land.

I denna fråga borde SBU omgående ta kontakt med Britt Bohlin (S). Hon är utsedd av regeringen att leda en utredning som ska presentera ett samlat grepp om turistnäringen. Besöksnäringen har växt stort de senaste åren och alla båtklubbar besitter värdefull infrastruktur att erbjuda våra besökare från havet. Det borde ge oss ett visst förhandlingsutrymme.

 

SBU har anställt en ny kommunikatör, Lisa Possne Frisell. Hennes viktigaste uppgift är att bygga upp och driva en bra kommunikation inom hela båtunionen mellan båtägare, klubbar, förbund, kommittéer och Unionsstyrelsen. Alla har alltid något att berätta som också berör någon annan.

Mer vikt kommer att läggas på sociala medier. Du ska gilla, lajka, twittra, kvittra, podda, padda och tycka till. Ju fler knappar du trycker på desto fler avtryck blir det i statistiken, något som många annonsörer följer upp vid val av annonsorgan. Lycka till Lisa med spännande arbetsuppgifter och glöm inte att i din värld är man aldrig nöjd. Det finns alltid mer att informera om.

I en krönika finns inga anständighetskrav på innehåll. Jag har Googlat och hittat ett och annat som har sagts om SBU ett par år bakåt i tiden. Till exempel …

– Kolla vad dina medlemmar får från SBU. Ett annonsblad med utfyllnadsartiklar, inga relevanta kurser och utbildningar, men ni får betala konferenserna för ett gäng gråhårsmän som har åsikter om allt från bottenfärger till toaletter.

– Fördelen är att SBU har en tidning som alla medlemmar får. Det borde vara en smal sak att ändra editionen så att det läggs in ett par sidor kappsegling i tidningen (kommentar: hittills har det blivit åtta sidor segling).

Det blir bara bättre och bättre!

Jag önskar alla läsare en God jul och Gott nytt Båtår vad det lider!

Som vanligt har båtlivets miljövänner även i år via media beskrivit hur båtägarna förorenar havet med skit, giftiga båtbottenfärger och gamla båtskrov målade med TBT.

Bara i Mälaren sägs att var fjärde båt är målade med TBT. Att skuldbelägga båtägarna för bristande miljöengagemang och utmålas som miljöbovar tycks vara en återkommande och bekväm metod för att rättfärdiga egna agendor.

Tillåt bara giftfria bottenfärger och tvätta båtarna med båtbottentvätt ett par gånger under säsongen, allt enligt reklamen för en nyinvigd borsttvätt i Vaxholm. Tyvärr framgår inte på vilket sätt man tar hand om de giftiga färgrester som borstas bort vid tvättningen. Även Västkusten har numera två båttvättar, men glöm inte att omålade skrov kräver tvätt var 14 dag för att förhindra påväxt i dessa vatten. Mitt tips är att måla mindre, bara bättringsfärg och låta blästra alla båtar med TBT-färg eller innesluta färgen med godkänd metod.

Båtfolket är lojala och har utan knorr anpassat sig till alla nya regler om spolplattor, toatömning, tillåtna båtbottenfärger, avfallshanteringsplaner mm och trots det sker varje år likadana påhopp om hur vi skitar ner.

I år la Kustbevakningen medialt beslag på vecka 29 med egna aktiviteter såsom myndighetsutövning och samtal med båtfolket. Vi talar om fart- och nykterhetskontroller till sjöss.

I media rapporterades därefter om ”Storslam för Kustbevakningens kontroller”. I år utfärdades 55 fortkörningsböter, jämfört med förra årets bara 7 utfärdade förelägganden och flera rapporter om sjöfylleri jämfört med 2015. ”Sjöfylleriet ökar” som rubrik och fler förelägganden förespeglar en effektivare myndighet, kan man tro.

I min värld är storslam för Kustbevakningen ett misslyckande för båtlivet. Bäst är om kontrollerna inte ger några förelägganden alls, men då blir det ju heller inga rubriker om storslam för kustbevakningen.

 

Samtidigt presenterar tidningen Bohusläningen intressanta siffror från Sjöåklagare James von Reis. Sedan 2013 t o m 30 juni 2016 har totalt 150 båtägare dömts för sjöfylleri och 217 personer fått ett strafföreläggande, ett erkännande men utan rättslig prövning. Under åren 2013–2015 fick cirka 70 personer årligen strafföreläggande men under 2016 endast 12 st t o m 30 juni. Något som tyder på en attitydförändring hos i första hand motorbåtsförare, vilka nästan uteslutande är de som förekommer i belastningsregistret.

Även missbrukare som är båtägare tar med sina problem ombord samtidigt som färre ”vanliga Svensson” förekommer bland de misstänkta. En påvisbar och positiv trend för båtlivet men ordet sjöfylleri ger dåliga vibbar och leder tanken till busliv och elände på sjön. Något som ger båtlivet en oförtjänt dålig stämpel. På land heter det ju onykterhet.

En värmebölja svepte in redan i maj men försvann till midsommar. Den återkom senare men samtidigt har det varit en blåsig sommar. Paddan har ständigt varit inloggad på YR, DMI och SMHI för kontroll av prognoser. Tyvärr lite besviken på prognoserna och ibland dramatisk skillnad mellan prognos och verklighet. En lördag i början på juli skulle det blåsa 5–7 sekundmeter i Grebbestad. Verkligheten blev 15–20 sekundmeter nästa hela det dygnet. Regelmässigt alltid lite vind när man studerar enskilda platser medan verkligheten i havsområdena uppvisar betydligt kraftigare vindstyrkor.

Alltså en bra sommar som vanligt!

Är det attityder eller lagstiftning som styr vårt beteende till sjöss?

Näringsdepartementet tror uppenbarligen att lagstiftning är bästa metod och väljer ut just vattenskoterförarnas beteenden som grund för lagstiftning. Vattenskotern är en spännande farkost, som ger kickar, attraherar yngre, det är lätt att lära sig att köra och den ger möjligheter att tänja lite på gränserna. Kanske är vattenskotern också ett insteg till vårt traditionella båtliv.

Men varför glömmer myndigheten samtidigt bort alla andra farkoster med liknande egenskaper, hastighetsområden och beteenden? Kan det vara så att Näringsdepartementet har valt trappstegsmodellen med ett steg i taget.

I år tar de vattenskotrarna, nästa år RIB-båtar och därefter till exempel daycruisers och längre fram ännu större motorbåtar. Alla med en gemensam nämnare, nämligen att de kan köras fortare än 25–30 knop.

Det är säkert ett antal olyckor och lite gnäll från allmänheten som är anledning till den politiska aktiviteten. Vid ett Båtting på Älvsjömässan förra året hade, under SBU:s ledning, ett antal företrädare för lotsar, skärgårdsredare, yrkesfiskare, kanotister, sportfiskare, Sjöfartsverket och vattenskoteråkare samlats för att diskutera konflikter till sjöss.

Efter konferensen röktes fredspipa med vattenskotsföreträdarna. Hänsyn och sjömanskap var de vanligaste orden under den konferensen. Många tyckte då att alla kanotister, många nästan osynliga, som dyker i leder eller korsar leder är ett mycket större problem. En radarreflektor i aktern på varje kanot och en blinkande lanterna i fören, skulle även det kunna vara något för Näringsdepartementet att lagstifta om.

Även om vattenskoterföraren måste ta förarbevis finns det gott om små och stora höghastighetsbåtar för både unga och gamla. Vad sägs om en 9 m lång RIB-båt med två 200 hk motorer på akterspegeln och maxhastighet på minst 40 knop. Den kan du framföra i maxfart utan ålderskrav eller förarbevis.

För den som just fyllt tonåring passar kanske en 3,5 m RIB-båt med 40 hk motor bra. Att susa fram i 25–30 knop är ju jättespännande och helt ofarligt, eller hur?

Båtfolket har inget emot krav på körkort för snabba båtar, men det är svårt att förstå motiven till varför just vattenskotern väljs ut. Presentera därför en helhetslösning nu även om lagstiftningen kommer att ske stegvis.

Näringsdepartementets promemoria säger bland annat att syftet med ett förarbevis för vattenskoter är att höja kunskapsnivån hos användare av vattenskotrar vad gäller sjöregler och beteende till sjöss samt miljöpåverkan.

Lars Afzelius DSC_00732
Text & foto: Lars Afzelius

 

Bildtexter:

En kul RIB-båt, 9 m lång, med 2×200 hk färdig för köp och snabba turer i skärgården. Läs igenom instruktionerna, tanka och blås iväg. Körkortet kan du fixa en annan gång.

En lämplig tonårspresent för häftigt båtliv tillsammans med kompisarna.

En av båtlivets stora profiler de senaste årtiondena har lämnat oss. Båtlivs medarbetare Lasse Bengtsson har för alltid lämnat oss, 83 år gammal. Våra tankar är med Lasses fru Kerstin och hela familjen.

Lasse Bengtsson betydde väldigt mycket för båtlivet i Sverige, mer än de flesta kan föreställa sig. Han var ordförande i Båtlivs Redaktionskommitté i över 20 år. Lasse var också medlem i Svenska Båtunionens styrelse i många år, han var medlem i Sjösäkerhetsrådet, ordförande och därefter hedersordförande för Västkustens Båtförbund. Han lämnade avtryck på alla platser med sin visionära förmåga och sitt engagemang. (read more…)

Ibland måste man förundras över hur myndigheter och regeringar egentligen fungerar. Detta blir klart som korvspad när vi studerar situationen som uppstått kring det så kallade toatömningsförbudet. Först; det finns fortfarande inte tillräckligt med tömningsstationer runt den svenska kusten och de större sjöarna. Ta till exempel Sotenäs kommun i Bohuslän, där finns det 4000 båtplatser (alla belagda) men bara en enda tömningsstation! Detta i ett kustområde som sommartid är ett båtparadis. Det blir magknip bara man tänker på det…

Ett av skälen till den skriande bristen heter förstås pengar. Att tömma skall inte kosta något, det blir hamnägaren som får stå för fiolerna och många kommunala hamnar vill inte punga ut…
Så vad skall den nödige båtägaren göra?
Köpa ut ett lass blöjor?
Ett annat sätt är förstås att inte besöka dessa områden…

Situationen blir ännu mera befängd när man tittar på hur de jättelika kryssningsfartygen beter sig i Östersjön. Där struntar rederierna blankt i miljön och släpper ut skiten direkt.

Ett reportageteam från SVT:s Agenda följde med på en sju dagar lång kryssning och under denna tur pumpade fartyget ut fem miljoner liter toaavfall direkt i havet. Bara i en hamn tömdes smörjan korrekt och det var i Stockholm.

Kryssningsrederierna anser att det tar för lång tid att tömma vid kaj. När ryssarna sedan vill ha betalt för den tjänsten blir det nobben.

Istället häller man i kemikalier i tanken och pumpar ut det 12 Nm från land.

Jag undrar slutligen, fem miljoner liter, hur många fritidsbåtar behövs för att nå upp till den siffran?

Man talar om att sila mygg och svälja kameler…

Fotnot:
I en undersökning, gjord av WWF, konstateras att en enda kryssningsoperatör av de 33 som trafikerar Östersjön garanterar att de tar hand om sitt avloppsvatten på ett korrekt sätt. Av färjerederierna är det häften som sköter avfallet på rätt sätt.
FN:s sjöfartsorganisation beslöt 2011 att förbjuda utsläpp av avloppsvatten från passagerarfartyg från och med år 2016 under förutsättning att länderna har tillräcklig kapacitet att ta emot avfall. Sverige och sju andra länder har meddelat att sådana anläggningar nu finns tillgängliga
Ändå, det är jordbruket som svarar för det verkligt stora utsläppet och för den övergödning som hotar hela Östersjön.

Det skall bli en ny bro över Göta Älv. En bro som – om Göteborgs kommun får som den vill – blir en jättepropp för både sjötrafik och kollektivtrafik. Man kan fråga sig; hur kan sjö- och stapelstaden Göteborg ens fundera på att stöka till det på det här sättet?

Det handlar om sju meter – för fartyg och fritidsbåtar jätteviktiga metrar. Den nya bron får alltså en lägre höjd än vad den gamla bron över älven har – där handlar det om 19,5 meter segelfri höjd. Nu blir det bara 12 meter…

Det innebär att snart sagt alla handelsfartyg måste begära öppning av bron och minst 60 procent av alla segelbåtar samma sak.

Tänk på att ett enda handelsfartyg kan till exempel ta samma virkeslast som 170 långtradare!
Hela projektet verkar vara snurrigt i kubik. Och det blir inte bättre av att herrar höga jurister tog ifrån Sjöfartsverket rätten att överklaga den dom som ger Göteborg rätt att bygga den låga bron.

Dessa lärda herrar – jag tror inte det fanns någon dam med – konstaterade efter en tids grubbel att Sjöfartsverket inte hade rätt att klaga – verket var inte vad man kallar sakägare!!

Då frågar sig vän av båtar, fartyg, älvar och hav om inte Sjöfartsverket är sakägare i det här fallet – vem är det då?
Juristerna hade förstås svar på det också:

De kommuner som finns runt Göta Älv och Vänern…
Vi får se hur det hela slutar. Men sjöfart och fritidsbåtägare får hålla tummarna hårt för att Göteborg skall förlora och i så fall få tillbaka sin trovärdighet som sjöfartsstad.

Det finns stora likheter med den överbudshets som råder inom hyresmarknaden i de stora städerna och den brist på båtplatser som råder i hela Båtsverige. Det finns klippare som utan nåd bara förser sig. Ibland uppbackade av kommuner och ibland helt självständigt.

Tänk själv – en prishöjning på flera hundra procent över bara några få år för en bryggplats! Om du inte pröjsar blir du av med din parkeringsplats för skutan och någon chans att återfå den ges inte – det står ju köer av båtägare som vill ha den och som desperat pröjsar snart sagt vad som helst.

Märkligt nog är det egentligen våra folkvalda – det vill säga kommunerna – som är de värsta bovarna. Med hjälp av ålderdomliga arrendekontrakt gör de båtklubbarna snart sagt livegna. ”Dansa efter min pipa eller försvinn” är det egentliga budskapet.

Att det dessutom finns en stor, pengastark, privat aktör i det här gör inte situationen bättre. Lova guld och gröna skogar verka vara huvudprincipen. Men hålla de fina löftena ger ju inte så stor vinst.

Bättre då att ständigt höja avgifterna så strömmar guldet in i kassan. Den stackars båtägaren tvinga pynta upp – alternativet är ju många fall att ge upp båtlivet.
Min fråga är enkel: hur i h-v-te kunde det bli så här?

Det är dags för Sveriges flera miljoner båtägare att kölhala klipparna
En fin gammal sjörövarsed…

Så har bataljen om vattenskoterns vara eller inte vara blossat upp med full kraft. Märkligt att ett sådant lite flytetyg kan röra upp alla dessa känslor.

Märkligt också att det bara är den äldre generationen av båtfolk som hör av sig med kommentarer. Ungdomarna, som kanske är den kategori om får mest av de många arga omdömena, är tysta…

Jo, visst finns det båtklubbar med ungdomsverksamhet, det är ett faktum och där var jag nog en aning för kategorisk i min förra krönika. Men sanningen är förstås att dessa klubbar mera är att betrakta som ett undantag.

Jag tror fortfarande på en skola i vattenskoterkörning som ett bra alternativ för att locka mer ungdomar till båtlivet. Det finns dessutom en annan fördel:
Kunskap och en viss disciplin kommer så småningom att ge utslag i ett bättre uppförande på böljorna.
Kunskap har aldrig varit ”lik i lasten”, det är en obestridbar sanning.

Man kan ju fundera över vad det egentligen är som upprör vattenskoterhatarna så fasligt? Den bild de målar upp ger en uppfattningen att dessa snabba båtar surrar runt dem jämt ute på böljorna.

Så är det förstås inte.
Kanske känner dessa negativister bara ångest över att inte själva dra runt med en snabb skoter under rumpan…
Därför är vattenskotern ännu ett ”flytande stridsäpple”. Men sista ordet är långt ifrån sagt, det lär nog dröja ett tag innan krutröken har skingrats…

Tillåt mig slutligen att citera en vis kines från lång tillbaka:
”En dålig seglare klandrar den slingrande floden.”

Kommentarer

Nisse 19:30:56 2015-02-19

Tror snarare att det är Lasse B. som bör göra ett studiebesök hos de som upplever skotrarna som störande. Något säger mig att han inte riktigt är medveten om vad som händer till sjöss idag.

Sneseglaren 14:22:41 2015-02-20

Är själv gammal kappseglare och jag och ett antal andra äldre gråkalufser har numera Vattenskoter. Lite Hobie-Cat känsla emellanåt. Jag bor vid saltsjön och vi rör oss i hela Stockholms skärgård både med skoter och båt. Visst finns det förare som bär sig illa åt men knappast mer än vad andra båtar gör. Jag har roat mig mig med att några dagar anteckna vilka som höll farter och i övrigt skötte sig vid ett smalt sund jag bor i. Vanliga motorbåtar betedde sig sämre än vattenskotrarna! Dessa känner ju sig väldigt påpassade. Min skoter är mycket tyst ,drar lite soppa, är säker och fantastisk till utflykter. Om man inte åker runt runt på liten yta och hoppar är det löjligt att påstå att de stör. "Amerikabåtar" med raka rör, seglarjollar som kör runt med 4 hästare i hamnen, fall som slår, en utbordare på en mälar 22 i dyningar – allt är värre. Sluta gnäll och se till att komma till rätta med missbruk istället. Vattenskotern är en båt så lagar finns.

Nisse 15:02:26 2015-02-20

@Sneseglaren: Jag tror man gnäller på just de som kör runt på en liten yta och hoppar. För de finns definitivt, och är ett problem. Frågan är hur man skall hantera det. Jag tror knappast att rätt sätt är att, som Lasse B. ovan, snacka skit om de som upplever dem som störande.

Lasse Bengtsson 17:03:00 2015-02-20

Nisse; snacka skit? Jga vill ju komma till rätta med problemet.
Vad du sysslar med är bara anonymt gnäll

Nisse 18:46:41 2015-02-20

Det är vad jag kallar det när du om de som protesterar säger att "Kanske känner dessa negativister bara ångest över att inte själva dra runt med en snabb skoter under rumpan…"

Snygg och saklig argumentation är det i alla fall inte.

Lasse Bengtsson 18:51:15 2015-02-20

Nisse:
du döljer dig fortfarnde och då kan man inte ta dina åsikter : som är förfärliga – på allvar

Nisse 12:59:24 2015-02-21

Vad är det som är förfärligt i att önska en saklig debatt utan ad hominem argument?

Sneseglaren 12:53:53 2015-02-23

Jag tycker snarare det är ett oförbehållsamt gnäll på vattenskotrar av många som ser livet med negativa ögon.Jag får gnäll och "synpunkter" fast jag inte beter mig det minsta illa. Tveklöst har beteendet att åka runt runt minskat och kommer att försvinna. Detta gäller de maskiner man sitter på. Ståmaskiner är ju inte gjorda för turer alls.

Nisse 14:30:16 2015-02-23

@Sneseglaren: Det kanske stämmer i dina hemmavatten att man sluta åka runt och leka, men definitivt inte i mina. Tro inte att hela Sverige ser ut som din hemmavik.

Skoteråkare/ seglare och motorbåtsåkare 18:31:17 2015-02-23

Jag accepterar klagomål när det är befogat, jag kan förstå om mina grannar tycker det är jobbigt när jag och mina 4 vänner kör 3 race runt en liten bana vi lagt i viken men det handlar kanske om 1 timmes störande ljud sen är det lugnt resten av kvällen, Att det skall blåsas upp och bli så stort gnäll kan jag inte förstå. ALLA har rätt att vistas på sjön, skotrar, seglare, motorbåtar, jollar med 4 hästare och kajaker.

Sneseglaren 16:45:54 2015-02-24

Nisse. Mina hemmavatten är Stockholms skärgård och Norra Vänern. Det är inte rimligt att klanka ner på en båttyp utan i så fall på användaren. Är det seriösa problem med väsen går det ju att göra något åt det. Om det är tillfälligt som skoteråkare ovan säger kanske man får acceptera. Det har alltid varit "pecking-order" på sjön. När nöjesseglare dök upp kring förra sekelskiftet så gnälldes det från yrkesseglare. När motorbåtar dök upp gnälldes det av alla seglare. När man började åka vattenskidor gnällde seglare och motorbåtar. När jag började segla Hobie-Cat gnälldes det. Mina vänner som vindsurfar – gnälldes det på. Nu gnälls det inom segligen att enskrovsbåtar tynar bort i toppklasserna. När något kommer efter vattenskoter gnälls det på det istället!

Nisse 19:43:03 2015-02-24

@Sneseglaren: Jag har inte sagt att skotrarna i allmänhet är ett problem, men att det utan tvekan finns de som är det. Och att jag inte tycker om att Lasse Bengtsson så kategoriskt förkastar alla som påstår detta. Utan ta istället diskussionen och titta på situationen där det upplevs som ett problem, och hitta lösningar utifrån det. Som att skoteråkaren ovan skulle kunna åka ut och lägga sin bana en bit ut till havs istället för inne i viken. Eller inför ett körkort så att de som kör skoter får grundläggande sjövett och inte kör nära badstränder och småbåtar.

@Nisse 16:11:39 2015-02-25

det är klart man skall ta tag i problem och det går med gällande regler. Tror inte ett skvatt på "körkort". Det finns ju redan regler. Hjälper ju inte med nya om man inte har tillsyn på det som redan finns. Vi måste nån gång få stopp på denna iver att reglera och förbjuda och peta i allt. Att åka vid badstrand är redan förbjudet. Det var det ett himla liv om på vindsurfingens storhetstid. Många som blev påkörda …..

Nisse 16:48:46 2015-02-25

Till anonym: Med samma argument så behöver vi varken skepparexamen eller bilkörkort heller.

@Nisse 14:17:27 2015-02-26

De flesta på sjön har INTE skepparexamen och det fungerar utmärkt. Att jämföra med bil är direkt löjligt

Nisse 16:28:27 2015-02-26

@Anonym: Jag drog bara den logiska konsekvensen av ditt resonemang: det finns regler både till sjöss och på vägen. Om detta, som du säger, räcker för vattenskotrar och körkort för dessa alltså är onödigt, så borde det vara onödigt med körkort för skepp och bilar också.

Ola Ljungberg 00:52:07 2015-02-27

Högsta Domstolen köper inte liknelsen mellan båtar och bilar. Framkom vid en Dom promillelagen på sjön. Omständigheterna måste vägas in – hur billig var båtsituationen? Så blåskontrollanten måste utförligt beskriva omständigheterna, sedan ske de avgöras i domstol. Dvs, landböter för bilar på båtar ska man inte acceptera på plats (vattnet).

Ola Ljungberg 00:53:37 2015-02-27

Sedan är det konstigt att folk ska alltid klaga på hur andra lever sina liv och inte som de lever. Folk unnar inta andra att ha roligt helt enkelt. Sverige ska vara ett tråkigt land – då är det som bäst!

Elias 11:25:48 2015-03-13

Jag åker båt i skärgårdarna året runt på arbetstid och fritid. Ligger i naturhamnar, gästhamnar och egenfunna vikar väldigt ofta. Vad är det för vattenskoterproblem ni pratar om?
Har jag missat något?

Nisse 19:44:21 2015-03-15

@Elias: Nog främst ett storstadsproblem. Det finns definitivt vid de populära badplatserna i de större städerna, som Malmö och Stockholm.

Det är en bister sanning – våra båtklubbar liknar alltmera tillhåll för äldre, grånade, saltingar som sedan länge slutat att lukta på saltvatten (bräckt också). Det är ett faktum, ungdomsverksamheten i landets båtklubbar är markant låg. Seglarna har det bättre, små, behändiga båtar som till exempel Optimistjollen ger ungdomen möjligheter till lustfyllda upplevelser och spännande tävlingar. På den vanliga båtklubben kan det – men inte ofta – finnas enstaka styrpulpetbåtar som ungdomen får använda… Men det är förstås sällsynt.

Någon organiserad ungdomsverksamhet som lockar barn och tonåringar till båtklubben är så sällsynt att jag undrar om det överhuvudtaget finns.

Under tiden sitter det ett gäng surpellar – ursäkta uttrycket – och gnäller över vattenskotern.

Denna behändiga och snabba men framför allt roliga lilla farkost är just det som skulle kunna locka ungdomarna tillbaka till det organiserade båtlivet. Skotern är spännande, rolig att köra och cool som ungdomarna säger.

Kommer ni ihåg gnället över mopederna på sin tid? Det som sker nu är samma sak. Folk som inte begriper påstår att dom gör just det och dom vet minsann vad som skall göras…

Om jag får ha en mening om detta (och det får jag faktiskt) så borde de klubbar som kan fixa fram några skotrar starta upp undervisning i skoterkörning parat med grundkunskaper i sjömanskap.

Sätt gärna en åldersgräns – varför inte 15 år – och bjud in skarorna.

Jag är övertygad om att en sådan klubbverksamhet skulle bli succé och dessutom få bort buskörningen – kanske inte helt men så gott som.

Man kan bara hoppas att våra kära byråkrater inte skapar alltför snåriga bestämmelser och därmed stjälper ett sådant initiativ.

Kommer skoterskolan igång anmäler jag bums mina barnbarn (jag har fem)…

Kommentarer

Peter Myrman 07:36:05 2014-11-20

Men Lasse,
Nu är du ute i lite ogjort vatten. Många båtklubbar bedriver en alldeles utmärkt barn och ungdomsverksamhet sedan många, många år tillbaka.

Bara i VBK bedriver vi varje år en organiserad ungdomsverksamhet som berör ca 250 barn och ungdomar. Detta är vi långt ifrån ensamma om, tvärt om.

Jag kan förstå ditt intresse för ett roligare redskap typ vattenskotern, men glöm inte att många klubbar har en fantastisk ungdomsverksamhet!

Sven A 12:27:28 2014-11-22

Det mest anmärkningsvärda är Lasses oförmåga att förstå alla som störs av vattenskotrarna. Det är samma oförmåga att visa respekt för andra som många unga vattenskoterförare har, och som är orsaken till att vattenskotrarna är så avskydda.

Vattenskotrar stör i sig, de är väldigt snabba och framförs dessutom av yngre förare som i allt för många fall saknar båtvett, och vett överhuvudtaget. Lägg till detta allt buskörande, så blir det ett nytt och verkligt problem.

Vi har många som paddlar kajak i vattnet utanför där vi bor, och det har mer eller mindre blivit en hobby bland vattenskotrarna att driva upp svall mot paddlarna och att köra rakt mot dem i full fart för att väja i sista sekunden.

En vän till mig i liten öppen båt höll på att minsta livet i somras när tre vattenskotrar trakasserade honom på detta sätt. En av förarna gjorde en missbedömning och väjde bara en meter från min väns båt i 50-60 knop. Båten blev full av vatten, men min vän var glad att han klarade livhanken.

Vi har en badbrygga med flotte inte lång från vårt hus, och vi har förbjudit våra barn att simma ut till flotten eftersom vattenskotrarna använder den som boj för att runda den. Fullkompligt livsfarligt för alla som badar.

Det är väldigt naivt att tror att det skulle hjälpa att med förarutbildning, och lika lite skulle det hjälpa med en åldersgräns. Åldersgränsen skulle i så fall var ett förbud mot att köra vattenskoter mellan 16 och 25 år.

Att locka unga in unga i båtlivet med vattenskotrar tycket jag är helt fel väg att gå. Vattenskotrarna är en livsfarlig leksak i händer på unga killar, som inbjuder till dåligt beteende. Är det den typen av båtliv vi vill ha i framtiden? Delar för övrigt inte uppfattningen att båtägare är äldre, tycker det är precis tvärt om med fler barnfamiljer som skaffar båt.

Sedan berör det här inte bara båtlivet, många fler som bor längs med vattnet störs av vattenskotrarna minst lika mycket, om inte mer.

Det enda bra som vattenskotrarna kan medföra är att båtar blir registrerade på samma sätt som bilar, med tydlig registreringsskylt, så att det finns en möjlighet att utkräva ansvar av dem som beter sig illa.

Slutligen, saxat ur första inlägget i ett forum, väldigt representativt: "Ville bara meddela att dra iväg på en Jet-Ski i 60 Knop är likställt med en hopkrupen ställning i brant utförsbacke. Finfint för oss med abstinens när det gäller nära-döden upplevelser. Börjar bli bra drag på Smögen nu."

Sneseglaren 15:44:48 2014-11-24

Jösses vilka problem du har Sven A. Känner inte igen detta alls och borde ju vara enkelt att komma åt om de utmärker sig på detta vis. Jag bor vid ett smalt sund och har roat mig att iakkta hur olika båtar beter sig och jag har fört noteringar. Vattenskoterförarna beter sig klart BÄTTRE i snitt än andra motorbåtar som ofta passerar sundet i hög fart eller i farter med maximalt svall. 9 av 10 skotrar kör långsamt. Jag är en "gubbe" och vi är ett gäng kamrater över 50 som har skotrar. Alla vana kappseglare. Så det är inte fel på denna båttyp – bara på dess "kaptener". Därtill är ljudnivån helt OK och är inget problem jämfört med en "amerikabåt" med raka rör eller en Mälar-22 som gungar fram med en 5 hästare i aktern. Att förbjuda vattenskotrar är lika begåvat som när man försökte stoppa symaskiner i England under den tidiga industraliseringen".

Börje 17:32:04 2014-11-25

Bor också vid ett mycket trafikerat sund i Stockholmsskärgård. Vattenskotrar uppför sig väl och verkar i huvudsak användas för transporter idag.
De går dessutom tyst i jämförelse med ex. med jänkarna (som ej kan vara lagliga ur bullersynpunkt).
Undrar om inte Sven A blandar ihop vattenskotrar med Jetski?!

Anders 17:56:20 2014-11-25

Vattenskoter eller Jetski? Har det någon betydelse?
Se t ex Förordning (1993:1053) om användning av vattenskoter:1 § Med vattenskoter avses i denna förordning en farkost vars längd understiger fyra meter och som
1. har en förbränningsmotor med ett vattenjetaggregat som främsta drivkälla och
2. har utformats för att framföras av en eller flera personer som sitter, står eller står på knä på farkosten snarare än befinner sig i den. Förordning (2004:607).

Börje 21:28:12 2014-11-25

Härligt med paragraf poliser även på nätet!
En rejäl skillnad består i att du Anders knappast skulle kunna ta dig fram på en Jetsski. En sådan är i dag snarast att betrakta som ett tävlingsredsap i dag. Här finns aktiva och internationellt framgångsrika klubbar i Sverige i dag.Tyvärr förekommer även den sorts, vad vi äldre kallar för "buskörning" som beskrivs ovan.
Det är nog bara att konstatera att tiden har sin gång och att en vattenskoter är och kommer att förbli ett effektivt (gäller inte minst miljö mässigt) transportmedel på sjön!

Tommy 18:40:44 2014-11-26

Har varit med och kört jetski sedan 80-talet och hela tiden hävdat att allt på sjön måste så långt det går likställas med framförande av fordon på land. Skäms säger jag till dem som tills helt nyligen tyckte det var helt OK att köra båt berusad på sjön, inte konstigt att ni också då tycker att registering och "körkort" och annat trams är dumheter – bortsett om det inte gäller jetski och vattenskotrar för då behövs det tydligen! Hoppas att lagstiftarna nu förstår att allt och alla på sjön måste likställas, det finns faktiskt en hel del vattenskoterförare som är långt mer ansvarsfulla än vissa båtförare. Gör lagstiftarna ännu ett försök att skilja på vattenskotrar och övriga farkoster lär det bli ännu ett magplask för juridiken liksom med dagens uddlösa vattenskoterförordning som delvis faller på klassificeringsfrågan vad som är en vattenskoter och vad som är en båt. Nyktra förare med båt-körkortskrav som kör registrerade farkoster lär nog tänka sig för både en och två gånger hur de kör annars lär de nog ganska snart bli körkortslösa och ångra sitt tilltag. De som struntar i detta är troligen samma personer som struntar i detta även på land och för dessa har jag ingen patentlösning.

Sneseglaren – igen 11:52:28 2014-11-27

Spretig debatt! 🙂 Håller med om att vattenskoter skall jämställas med andra båtar men absolut inte med fordon på land. Jetski (med sk. sjunkande skrov) är det nog tveksamt om det är "båtar". Lämnar den obegåvade retoriken runt "berusad" därhän. 25 år av minskade olyckor på sjön visar att det heller inte behövs "körkort" eller registreringar. Bli väldigt TYDLIGT när man tar hänsyn till det jämförelsevis oerhört stora antalet som drunknar UTAN anknytning till båt!

Lagstiftaren bör konfirmera vattenskoterns status som BÅT och vi har fungerande lagar för dem. Behövs inga fler inskränkningar.

richardk 10:01:11 2014-11-28

Själv är jag mer än trött på de vattenskotrar som snurrar omkring fram o tillbaks utmed stranden på landet. Vattenskotrarna har ett annat rörelsemönster än andra båtar på sjön och med ständigt varierande gaspådrag när man skall hoppa i vågorna efter andra passerande båtar hinner man aldrig vänja sig vid ljudet så att man kan koppla av det. Jämfört med t ex vattenskidåkning så är skotrarna betydligt mer störande och det är för många dagar och kvällar som blivit förstörda p g a skotrarna. Och det som fått min tolerans mot skotrar att slutligt och totalt haverera är när jag tog hem segelbåten från landet och i Skurusundet blev passerad av ett gäng skotrar som i 30-40 knop passerade på ca 2 meters håll (jag överdriver inte, det var verkligen de hastigheterna och avstånden) på var sin sida om mig och sprutade vatten över mig i båten. Det är möjligt att det finns de som kör vattenskoter med omdöme. Tyvärr är det alldeles för många som saknar både omdöme och hänsyn till andra. Därför har jag svårt att acceptera dessa farkoster. Jag kan förstå att det är kul att köra vattenskoter men det måste, som allt annat, ske med omdöme och hänsyn. Har man inte omdömet och klarar man inte att visa hänsyn har man inte på sjön att göra oavsett typ av färdmedel. Tyvärr är bristen på just dessa egenskaper betydligt större bland vattenskoterförarna än bland övrigt båtfolk.

Rolf Eriksson 16:10:40 2015-01-07

Hej Lasse!
Tack för Dina krönikor i Båtliv, Du väljer ämnen som verkligen ligger i tiden!
Jag kanske inte alltid håller med – men en god krönika ska ju stimulera till diskussion o debatt!
Antar att Du fått en mängd synpunkter på Din krönika om vattenskotrar i nr 6 av Båtliv.
Här några ytterligare synpunkter:
Är det verkligen ett problem att ungdomar inte är aktiva i båtklubbar? Här i Stockholm är det ju åratals väntetid att få en båtplats i en klubb – mängder av folk står i kö för ett aktivt medlemskap. Kanske man ska ha uppnått en viss ålder för att ha råd med båt o båtplats i båtklubb? Det kanske inte är ett problem att tonåringar inte vill hänga nere på båtklubben – det kanske kommer lite längre upp i åldrarna? Jag vet inte.
Däremot vänder jag mig starkt mot Din tanke att klubbarna ska locka unga med vattenskoterskola – varför i hela friden då – för att de v i l l köra vs? Här på Södermalm vill många unga köra streetrace på Ringvägen. Ingen här har kläckt idén att stävja ofoget med streetraceskolor.
De unga vill ju köra snabba bilar, göra häftiga manövrer och burnouts vid rödljusen. Då måste vi ju möta efterfrågan med en rejäl satsning på streetracekurser – så "ungdomarna" får köra streetrace lite mer ordnat, liksom. Eller…?
För mig och många andra är vattenskotern ett otyg, som genom sin framfart effektivt förstör skärgårdsupplevelsen för oss båtfolk. Ett exempel: För nåt år sedan var vi ett sällskap som skulle njuta av en lugn ångbåtsfärd på "Storskärs" soldäck till norra Ljusterö. Från Vaxholm till Linanäs följde fem vattenskotrar tätt inpå "Storskär" för att skutta på aktersvallet o häckvågen. Oljudet från skotrarna, förarnas skrän o framfarten i fartygets omedelbara närhet förstörde totalt den kvällen. Från hamnvikar o farleder kan exemplen mångfaldigas.
Jag vet – vattenskotern är nog här för o stanna. Det är streetracetävlingarna på nattliga gator med.
Men det betyder ju inte att vi måste vara så inställsamma att unga ska gå på kurs för o lära sig avarterna?

Lasse Bengtsson 17:21:54 2015-01-18

Hej Rolf; tack för dina synpunkter.Jag vet inte varför en del båtfolk är så hatiska mot vattenskotern! det är ju alltid den som kör som bär sig åt…
Att ungdomar lockas av detta nya flytetyg är inte konstigt – skotern är ju "häftig". Min tanke är då att det är bättre att lära dem använda skotern på rätt sätt…
Kunskap är aldrig någon tung börda!
Som du själv skriver; vattenskotern är här för att stanna…

Rolf Eriksson 14:26:44 2015-01-19

Hej Lasse – tack för Ditt svar!
Ja, vattenskotern är nog ett faktum i svenska vatten för gott. Men debatten fortsätter nog den också!

Man kan undra vad det är hos vattenskotern som så irriterar myndigheter av olika slag. Är det fartresurserna månne, att det är som göteborgarna säger jättesköj att köra dem? En sak är säker, byråkraterna får inte ro sina själar förrän de än en gång lyckas särbehandla ett flytetyg och därmed ge nitiska tjänstemän möjlighet att ägna sig åt den så populära ”pinnjakten” – ja, ni vet vad jag menar.

Redan förra året presenterade Havs och Vattenmyndigheten (HaV) en omfattande utredning kring vattenskotern. Den mynnade bland annat ut i förslag om åldersgränser, körkort med mera. Men det blev plötsligt mycket tyst om denna utredning – de andra myndigheterna som också sysslar med marin verksamhet gillade den inte

Nu är det alltså dags igen. De nya direktiven för ännu en utredning om vattenskoter inte talar längre om körkort – nej, nu är det gamla hederliga förarbeviset som blir obligatoriskt för den som vill åka omkring på vattenskoter.
På sätt och vis är detta ett smart drag. Resurser för sådan utbildning finns redan sedan lång tid tillbaka. Direktiven säger också att har man redan förarbevis är det bara att åka.

Vad som däremot inte sägs rakt ut är det faktum att om en förare av vattenskoter stoppas av till exempel Kustbevakningen för något begånget fel, ja då kan förarbeviset dras in. Blir det då också böter är det än en gång dags för det som kallas dubbelbestraffning – något som egentligen inte är tillåtet…

Vi får se hur det går. Utredningen, nummer två alltså, skall vara färdig 14 oktober i år.

Men jag funderar, rent av grubblar, på vad det är som så irriterar byråkraterna. Farten? Det kan väl inte vara det faktum att det är väldigt roligt att köra skoter? Får man i så fall inte ha ”sköj” på sjön?

Varför särbehandla en farkost från alla andra?

Kommentarer

Nisse 11:14:19 2014-09-13

För att vattenkotrar oftare körs av folk helt utan sjövana, och då lyckas bryta i stort sett alla regler. Så detta är ett sätt att höja säkerheten och trivseln till sjöss.

Sneseglaren 17:26:12 2014-09-13

Ett påstående utan substans. Jag bor vid en 8 knops led och 9 av 10 skotrar kör bra. De jag känner som har skotrar här i Stockholm är samtliga även seglare! Där det hyrs ut skotrar har det emellanåt inneburit problem. Allt går att hantera utan ny och onödig byråkrati.

Nisse 10:54:50 2014-09-14

Mitt inlägg bygger på min erfarenhet i mina hemmavatten. Kustbevakningen har här gjort en stor insats genom att se till att bl.a. badplatserna respekteras så att det inte längre är uppenbart livsfarligt att bada där. Det är trevligt att det fungerar precis där du bor i Stockholm, men det innebär inte att det fungerar på andra ställen, Sverige är större än så.

Jan-Olof Jägbring 11:02:30 2014-09-15

Personligen tror jag att detta med förarbevis/körkort är ett första steg bara i en serie konsekvenser som syftar
till att gå vidare i det likhetstecken man redan dragit mellan sjötrafik/landsvägstrafik med 0,2 promille-lagen.
Det är ju inte alltför komplicerat att bygga vidare på en koppling mellan bil/båtregister och körkort/förar-bevisregister.
I nästa steg kommer naturligtvis husvagns/husbils-ägarna att vråla i högansky över att de minsann beskattas men inte båtägarna. Toa-tömningen är ju redan ett faktum. På det här viset kommer det att rulla på eftersom Sveriges behov av skatteintäkter är att likna vid en bottenlös brunn.

Själv har jag ledsnat och sålde min familjebåt, en gammal Albin 25 i höstas. Jag tror också att det finns någon slags myt, status eller avundsjuka från icke båtägare. Det är ju synd eftersom min gamla Albinbåt hade på sin höjd ett värde av motsvarande 3-4 utedass
efter Norrlandskusten.

Jan-Olof Jägbring 11:20:42 2014-09-15

Rättelse!
Det går ca 3-4 gamla Albin 25:or på ett utedass efter Norrlandskusten, värdemässigt!

Åke Södergren 08:04:08 2014-10-04

Detta med att åka fort på sjön; varför skall det vara ett sånt dj/a oljud! Vad är det för fel att ha förmånen att höra måsar på 4 km avstånd i en skärgård? Det är tydligen inte många som uppskattar en 3D ljudbild med stora avstånd, vilket är som en andlig upplevelse.

Daniel 16:20:55 2014-10-27

Jag är själv ägare till två vattenskotrar, två motorbåtar och en segelbåt och finner tjusningen i att de går att använda för olika behov. vattenskoter kan ta mig snabbt ut till Huvudskär eller andra platser där vi kan njuta av naturen medans själva körningen är ett nöje i sig, precis som att köra motorcykel. I mitt jobb säljer jag även båtar och motorer och jag blir ibland förvånad hur föräldrar låter barnen köra båtar och vattenskotrar som de inte alls är mogna att hantera. De som äger en vattenskoter kan oftast hantera den och vet hur man kör, det är knappast det först flytetyg som de äger. De som hyr en vattenskoter är de som är är orsaken till problemen så de bara ska gasa och busköra utan hänsyn. Dra inte alla över en kam.

Transportstyrelsen i Sverige ska driva sin verksamhet finansierad av avgifter. Det ska, säger dom, ske enligt självkostnadsprincipen. Förlåt, men vad tusan är detta för nån sorts princip? Transportstyrelsen (TS) har själv bestämt att det kostar 1 400 kr per timme när deras tjänstemän ska göra något.

Därmed menas att det kostar TS samma summa, eller hur? Observera att timkostnaden är den samma oavsett vad det är för förrättning TS-mannen utför.
Lägger man därtill att alla resor, uppehälle, måltider med mera debiteras särskilt vid uppdrag förstår man att det lätt rusar iväg med kronorna.
Fast detta är förstås inte hela sanningen. Det är konstigare än så…

Varje år får TS en påse pengar från staten – runt 100 Mkr. Men det är bara ett lån. Vid årets slut ska TS betala tillbaka alltsammans. Pengapåsen ska så att säga fixa driften under året och återbetalningen ska ske med de pengar TS drar in på olika avgifter. Det enda TS får behålla är de pengar som utgör självkostnaden. Självkostnaden bör då vara just det – faktiska kostnader utan påslag.
Man kan undra om 1 400 kr i timmen rätt över är en självkostnad? Ingen mer än TS vet och vi lär inte få veta det heller.
Man kan undra vem som bestämmer vad saker och ting kostar inom TS…

Saken blir inte bättre när samma TS får för sig att nu ska minsann alla båthamnar kollas. Bakgrunden är förstås toatömningsförbudet. För att klara tillsynen av detta vill TS göra det så att säga brev-vägen. Det handlar om tillsyn av hamnarnas avfallshanteringsplaner och denna ska göras ”löpande”, det vill säga återkommande.
Men att skriva brev kostar förstås – 1 400 per timme.
Alltså, då inför vi en ny avgift, denna gång med så kallad löpande räkning. Därmed blir det ännu svårare för båtklubbar, marinor och andra hamnägare att ha koll på kostnaderna.
TS bestämmer ju själv – enligt självkostnadsprincipen och på löpande räkning – vad denna avgift ska gå lös på.
Tänk på att en sådan tillsyn för de lite större hamnarna bokstavligen kostar skjortan. Plus en väl tilltagen årsavgift.
Ju mera man tittar på det här desto mera frustrerad blir man. Jag kan inte släppa tanken på att detta luktar godtycke. För det kan väl inte bara vara fråga om okunskap?

Från det ena till det andra; i min förra krönika, den om sjömännens språk, blev det tydligen lite förvirring. Är en knop en knut?
Låt mig bara säga så här; hade en landkrabba satt namn på fart till sjöss hade vi susat fram i 10 knutar… Förr i tiden mätte man fart till sjöss genom att låta en så kallad skädda dra ut en lina samtidigt som man mätte tiden med ett timglas. När sanden runnit ned ryckte i linan, skäddan slutade dra ut lina och så räknade man antalet knopar (knutar) på linan. Ju flera, desto högre fart…

Fotnot: Transportstyrelsen avser till en början främst att följa upp klagomål på hamnar med dåliga tömningsmöjligheter.

Jag har en längre tid funderat över det faktum att våra kära myndigheter har så svårt att fatta vad båtliv handlar om. Nu tror jag att jag har svaret: ”De hajar inte klyket”, som en söderkille sa en gång.

Sjön har sina egna ord för en mängd saker, politikerna – för det mesta utmejslade landkrabbor förstår inte och kan därför inte sätta sig in i saker och ting.
För att hjälpa dessa makthavare lämnar jag här några sjömansord och vad dom betyder:

”Akterhand” står den som deltar i ett arbete utan att stå i förhand
Man ”hissar” en flagga och ”halar ned” samma flagga
”Gös” är inte en fisk ombord utan en mindre flagga placerad på en stång längst förut
”Hala dör” har inte med döden att göra, det är uttryck för att strama upp en tross eller lina.
”Släcka” handlar inte om att släcka en brand – på sjön släcker man genom att släppa efter på en spänd lina.
”Sticka ihop två tåg” har inte med SJ att göra det är orden för att sammanfoga två linor.
”Palma hem” betyder att snabbt hala hem en lina för hand.
”Knop” är både fart och en knut på ett rep.
”Stek” kallas olika sätt för att lägga fast ett rep så att det snabbt kan lösgöras.
”Back” heter den förligaste (främre) delen på ett fartyg.
”Vinda hem” heter det när man drar ankaret ur havet.

Så var det titeln på den här krönikan:
”Att musa en hake” är helt enkelt en beskrivning på hur en lyftkrok säkras med en tunn lina över krokens öppning.
Allt för att lyftslinget inte skall rappa ur…

Den svenska marinen lärde alla stamanställda och värnpliktiga dessa ord. De finns uppräknade i en bok: Örlogsboken. Just det exempel som Marinmuseum i Karlskrona vänligen sänt till redaktionen gavs ut redan 1952.

Kommentarer

Calle P 11:27:39 2014-05-09

Nähä du, en knop är inte en knut. En knop är en knop och en knut är en knut.

Lasse Bengtsson 13:33:26 2014-05-12

Hej Calle P;
du har dessvärre missförstått mig. En knop kan vara fart men också en knut på lina-Det stavas lika men kan alltså ha olika betydelser.
Allt enligt tillgängliga uppslagsverk

Calle P 13:10:04 2014-05-14

En knop öppnas om man för delarna mot varandra, t.ex råbandsnop. En knut öppnas inte om man för delarna mot varandra, jmf kärringknut.

Nisse 16:34:16 2014-05-24

Är Robert Ashbergs krönika inte tillgänglig på hemsidan?

Redaktionen 07:53:03 2014-05-26

Nej, tyvärr.

Nisse 09:37:34 2014-05-26

Synd, hade velat skiva en kommentar om vilka lanternor kajaker verkligen behöver föra.

Jaha, så har det vi väntat länge på inträffat. Kustbevakningen körde sönder sin budget med dunder och brak – 133 miljoner skattekronor fattas nu för att dra runt den pågående verksamheten. Det morras över hur privat verksamhet i det allmänna ger vinster i aktieägarnas fickor – ett morrande som är helt rätt.

Men slöseri med skattekronorna av den magnitud som KBV redovisar borde det också morras åt. Men rätt skall vara rätt, KBV har år efter år krävt mera pengar för att täcka de brant stigande kostnaderna. Det är inte slöseri utan snålhet från statsmakten som ligger bakom.
Nu har generaldirektören i något som verkar förtäckt hot redovisat vad som kommer att hända om KBV inte får de 133 Mkr som fattas.
Att jakten på 0,2-fyllerister på böljorna minskas kan vi nog stå ut med Betydligt allvarligare är att KBV förlorar förmågan att bekämpa stora oljeutsläpp. Generaldirektören radar upp bistra konsekvenser.
Ge oss pengar annars…

Det finns en annan typ av futtighet hos en rad kommunala myndigheter där njuggheten mot båtlivet blir allt tydligare.
I Kalmar höjde stans myndigheter priset för torr- och sjösättning av fritidsbåtar med 100 procent – från föreslagna 150 kr till 300 kr.
– Dom (båtägarna alltså) har råd att betala, löd förklaringen.
I Norrtälje kastas båtägarna bort från sina vinteruppläggningsplatser – hamnplanen skall det byggas hus på. Var båtarna nu skall läggas upp struntar kommunen i…
I Ljungskile på Västkusten ville båtklubben ha ekonomisk hjälp för ombyggnad av hamnen – ständiga översvämningar hotade verksamheten.
Nej, sa Uddevalla kommun, och gav i samma andetag stora ekonomiska bidrag till fotbollsklubbarna.

I Stockholm är det sedan länge känt att båtklubbarnas uppläggningsplatser är hotade. Stan vill bygga bostäder nära vattnet och där ta ut hyror i lyxklass.
I Göteborg vill styrelseordföranden i Grefab – det stora kommunala båtföretaget – också kasta ut vinterförvarade båtar – dom ligger ju på attraktiva markområden.
Var båtarna skall förvaras i stället har denne politiker ingen aning om…
Observera att jag denna gång inte gnällt över 0,2-lagen, inte om toatömningsförbudet, inte om spolplatteländet och inte om det dåliga intresset för någon form av obligatoriskt körkort på sjön.
Men vill ju inte framstå som en gnällspik…

Jaha, så har det vi väntat länge på inträffat. Kustbevakningen körde sönder sin budget med dunder och brak – 133 miljoner skattekronor fattas nu för att dra runt den pågående verksamheten. Det morras över hur privat verksamhet i det allmänna ger vinster i aktieägarnas fickor – ett morrande som är helt rätt.

Men slöseri med skattekronorna av den magnitud som KBV redovisar borde det också morras åt. Men rätt skall vara rätt, KBV har år efter år krävt mera pengar för att täcka de brant stigande kostnaderna. Det är inte slöseri utan snålhet från statsmakten som ligger bakom.
Nu har generaldirektören i något som verkar förtäckt hot redovisat vad som kommer att hända om KBV inte får de 133 Mkr som fattas.
Att jakten på 0,2-fyllerister på böljorna minskas kan vi nog stå ut med Betydligt allvarligare är att KBV förlorar förmågan att bekämpa stora oljeutsläpp. Generaldirektören radar upp bistra konsekvenser.
Ge oss pengar annars…

Det finns en annan typ av futtighet hos en rad kommunala myndigheter där njuggheten mot båtlivet blir allt tydligare.
I Kalmar höjde stans myndigheter priset för torr- och sjösättning av fritidsbåtar med 100 procent – från föreslagna 150 kr till 300 kr.
– Dom (båtägarna alltså) har råd att betala, löd förklaringen.
I Norrtälje kastas båtägarna bort från sina vinteruppläggningsplatser – hamnplanen skall det byggas hus på. Var båtarna nu skall läggas upp struntar kommunen i…
I Ljungskile på Västkusten ville båtklubben ha ekonomisk hjälp för ombyggnad av hamnen – ständiga översvämningar hotade verksamheten.
Nej, sa Uddevalla kommun, och gav i samma andetag stora ekonomiska bidrag till fotbollsklubbarna.

I Stockholm är det sedan länge känt att båtklubbarnas uppläggningsplatser är hotade. Stan vill bygga bostäder nära vattnet och där ta ut hyror i lyxklass.
I Göteborg vill styrelseordföranden i Grefab – det stora kommunala båtföretaget – också kasta ut vinterförvarade båtar – dom ligger ju på attraktiva markområden.
Var båtarna skall förvaras i stället har denne politiker ingen aning om…
Observera att jag denna gång inte gnällt över 0,2-lagen, inte om toatömningsförbudet, inte om spolplatteländet och inte om det dåliga intresset för någon form av obligatoriskt körkort på sjön.
Men vill ju inte framstå som en gnällspik…

Kommentarer

Nisse 21:12:22 2014-03-25

Men du kan ändå inte låta bli att nämna dem. 0,2-lagen tom. två gånger…

Ola Ljungberg 22:21:13 2014-03-25

Ja, men utan gnäll, det är skillnaden.
Även om Lasse denna gång hade gnällt så hade han kunnat gjort det med all rätt då ett enat båtSverige tillskrivit regeringen och de får inget svar, fast det gått lite över 1 år.
Det säger en hel del om vilka som sitter på fakta och vilka som viftar med moralpekpinnen. Intressant att (SD) satte foten även mot lagen på båttinget….och (M).

Peter Eriksson 16:47:27 2014-04-14

Fast frågan verkade ju vara rätt död på båtmässans utfrågning av politiker (se artikel i senaste Båtliv).

Helge Holm 23:08:51 2014-04-17

Hur gör man för att slippa få hem tidningen Båtliv?!
Är tvångsansluten till Gubbunionen via båtklubben, och kan därför inte gå ur, men skulle vara tacksam om jag slapp bära ut slask och reklamblaskan varje gång brevbäraren gjort sitt

Båtlivs redaktion 10:52:45 2014-04-18

Maila till SBU och be dem stryka dig:
info@batunionen.com

Det finns ett uttryck i den goda hamnstaden Göteborg som heter ”Goa göbbar”. Det är inte så smickrande som det låter – tvärtom så handlar det om den tarvliga mut- och mygelkultur som stundats plågar stan. Chefer på alla nivåer i stan skor sig, luras och bär sig åt.

Den senaste tiden har detta varit alldeles uppenbart i det kommunala hamnbolaget Grefab – ett företag som administrerar nio småbåtshamnar med plats för 7300 båtar och dessutom 4300 vinteruppläggningar.

Här har det myglats minsann. Svarta pengar, slobbigt med bokföring och pengar under bordet. Mystiska köordningar – i det fall det fanns någon kö alls…

Till slut sprack hela den smutsiga bubblan. Revisorerna slog till och fick god hjälp av Göteborgs-Posten, som grävde fram det ena myglet efter det andra.

Den som fick jobbet att räta upp den sjunkande skutan var en kvinna, Ann-Christine Alkner Dahl.

Den gamle verkställande direktören fick sparken och strax därefter åkte en av hamncheferna samma väg – ut genom bakdörren.

Vissa mystiska affärer polisanmäldes.
Ann-Christine hade kursen klart utlagd.
Ett av Sveriges största företag för fritidsbåtar har nu en chef som inte rädes varken fan eller trollen.

Jag vet inte, men kanske har hon skepparexamen eller ett bra förarbevis…

I de nio hamnarna vet man idag vem som är chefen.

En kvinna står vid rodret.

Goa göbbar göre sig icke besvär!

Det var visst en inte okänd statsminister som en gång sa så. Lite slarvigt överfört kan detta idag gälla hela det svenska båtlivet – minst två miljoner svenskar sitter i skuld till miljön.

Vem, kan man fråga sig, påstår detta? Svaret är byråkrater, både politiker och tjänstemän, på den kommunala sidan. De hävdar som bekant:
– Vi har bajsat i sjön, målat med supergiftiga bottenfärger, skrapat ned dessa gifter i uppläggningsplatser och spytt ut en massa skadliga avgaser i havet med våra gamla aktersnurror.
Men inte nog med detta, genom att använda strandnära marker till att vinterförvara våra båtar på stoppar vi pengakåta kommuner från att bygga exklusiva hus nära sjökanten.
Om du tycker att jag svartmålar, kolla då detta:
– Totalförbud för toatömning i sjön kommer år 2015, Tömningsstationer måste byggas och byggs nu för stora summor, många gånger med skattekronor.
– Krav kommer på sanering av uppläggningsplatser; ”markägande båtklubbar har en miljöskuld att betala…” Det handlar om många, många miljoner kr…
– Genom att ha dessa uppläggningsplatser i centrala delar stoppar vi utbyggnaden av exklusiva husbyggen nära sjön, nu kommer kraven på att båtarna ska bort, helst utom synhåll.
– De båtklubbar som ändå lyckas hålla sig kvar tvingas nu bygga dyrbara reningsanordningar till sina spolplattor.
– Som om inte detta skulle vara nog vägrar regeringen fortfarande att göra en översyn av en av världens hårdaste alkohollagar för båtliv.
”Suck…”
Men det kommer mera var så säker, politiker och byråkrater på alla håll kastar sig med beslutsam iver över det svenska båtlivet och dess utövare. Snart börjar ”pottkriget” och en statlig myndighet att fått det hedersamma uppdraget att ta fram regler för hur bajsförbudet ska kontrolleras.
Det är inte utan att makabra bilder dyker upp i ens fantasi vid funderingar på hur detta uppdrag slutligen ska utformas.
– Jag avstår från att vidarebefordra dem – det gäller ju att inte ge dessa landkrabbor några uppslag.
Så kommer det att bli. Vi – tidigare döpta till miljöbovar och annat – har nu fått ännu en börda:
Vi har en miljöskuld att betala.
Men den pengen kommer inte skattmasen att få…

Kommentarer

Mugge Bigge 00:08:55 2013-11-27

Lasse lever kvar i 70-talet, det är ju uppenbart. Säkert var det lättare att vara båtägare på den tiden då det inte fanns några regler och man inte tänkte på miljön. Tiderna förändras dock (inte alltid till det bättre kanske) och det måste man ta hänsyn till. Hela det övriga samhället gör det men det verkar inte gubbligan i SBU och Lasse (som är en dela av detta) ha någon insikt i alls. Dom är bara emot allt nytt och förstår inte varför de åker på däng i fråga efter fråga. VAKNA farbröder!

Sneseglaren 14:46:59 2013-11-27

Lasse är snarare klarsynt och har sinne för proportioner. Enligt olika uppgifter står båtlivet för mellan 4 till 8 ton av kväveförbrukande utsläpp från toatankar. Enbart när Käppalaverket på Lidingö svämmar över går 10-60.000 ton orenat avlopp rätt ut i vattnet! Där bör insatser sättas in istället för att jaga båtägare. Bottenbehandling är en annan sjuka. Vi är enda landet i världen som anser att koppar är giftigt i vattnet. I alla andra länder är det godkänt och ingen har kunnat visa negativa effekter annat än om det är stora koncentrationer. Rätt mycket av våra vardagsprodukter är ju farligt i höga koncentrationer. Det politiska drevet på oss båtägare är absolut INTE rationellt betingat. Det är något annat. Herr Jante är nog med och med syster okunnighet vid sidan!

Muge Bigge 21:19:59 2013-11-27

Visst,visst, Sneseglarn. Säkert har du rätt. Men försök med den strategin, att andra skitar ner mer så vi behöver inte göra någonting. Den gubben går inte. Miljö och eko produkter är det som ligger i tiden och att bara raljera mot det kommer inte att leda SBU till någon framgång.

Sneseglaren 13:06:02 2013-11-28

Ibland måste man "raljera" för att man skall få upp ögonen för orimligheter. En berömd raljering stod Astrid Lindgren för med sagan om "Pomperipossa" i Sverige. Efter att många försökt ändra ett konfiskatoriskt skattesystem var det henners raljering som fick Gunnar Sträng att ändra sig. SBU är givetvis sakliga som remissinstans och annat men politikerna verkar strunta i vad båtägare, båtbransch och sakkunniga/experter framför. Folk i gemen "köper" gärna åtgärder som är bra för miljön och säkerheten. Så skyller man på just det verkar vilken galenskap som helst ta sig igenom. Tömmningsförbud, spolplattor, förbud av koppar, 0.2 promille. Ingen av dessa åtgärder vilar på saklig rationell grund med hänsyn till PROPORTIONER, SBU MÅSTE bli tuffare mot okunniga och ignoranta politiker!

Nisse 16:08:21 2013-12-02

Trovärdigheten för SBU och Lasse B. Som ansvarstagande och respektfulla gäster i skärgården minskar alltmer för varje krönika och inlägg i debatten.

Torparn 20:47:03 2013-12-03

Pomperipossa och Gunnar Sträng !Snacka om att leva i 70-talet.Ha ha.

Kris 00:02:33 2013-12-06

Pinsamt Lasse! Verkligen pinsamt! Är din önskedröm att lite halvfull få förorena så mycket som möjligt av havet? Det finns många detaljer att förbättra, men vi måste väl ändå alla vara överens om att vi inte vill skada havet mer än vad vi redan har gjort, eller? Det är vår skyldighet att ta vara på den den planet som våra barn ska ta över.

Sven 10:29:39 2013-12-06

Vist ska båtfolket ta ett miljöansvar, men det måste vara baserat på fakta och proportioner. Nu går det ett drev mot båtägare som inte vilar på sakliga grunder.

Bertil 21:47:48 2014-06-20

Det är dags att sätta blöjor på måsarna.

Det var en gång en liten glasfiberarmerad plastbåt i ett land lång uppe i Norden. Under många, många år flöt den glatt och torrt med sin fisketokige skeppare. Den läckte aldrig och fick varje år en liten dos av giftig bottenfärg.

Men en dag var skepparen borta – han hade gått till de eviga fiskevattnen och glömde att ta sin lilla båt med sig.
Den lilla båten låg år ut och år in undangömd i ett hörn på båtklubbens stora uppläggningsplats.
Det är ju så att vem som helst inte får flytta en liten plastbåt som ligger bortglömd.
Gubbarna i klubben undrade, varför kom det inte någon och hämtade den lilla pärlan?
En dag dök en nitisk tjänsteman från kommunen upp. Han såg den lilla båten och blev våldsamt upprörd.
– Så här får det inte vara. Båten är en klar miljöfara den måste förstöras!
Den lilla båten suckade för sig själv – den visste ju att den fortfarande hade många år kvar som bra fiskebåt.
Men tjänstemannen – som inte visste något om plastbåtar – gav den lilla båten ett mycket kortare liv. Han tog faktiskt bort hälften av båtens liv med sitt yttrande.
En mörk natt kom det så några gubbar, dom lyfte upp den lilla båten på en kärra och drog iväg med den till en tät skog. Där gömde dom den under en hög med ris.
I båtklubben lägrade sig friden på nytt – båten var ju borta och likaså tjänstemannen från kommunen.
Men en dag kom det ett gäng ungdomar ned till klubben. På en kärra de drog på låg den lilla båten – uppsnyggad och blank med ny bottenfärg.
– Vi hittade den i skogen, berättade gänget. Nu skall vi lära oss sjövett med den lilla båten…
Än i denna dag, många år senare flyter den lilla plastbåten piggt och torrt och älskas djupt av ett gäng båttokiga ungar vars föräldrar en gång fann den lilla båten i ett skogssnår.
Den här sagans sensmoral är just detta – ingen vet hur gammal en plastbåt kan bli…
Fast en dag kommer det nog en jättelik maskin som i ett tag glufsar i sig den lilla båten…
Å då kan det faktiskt vara så dags.

Det svenska båtlivet har – äntligen – fått en rejäl present av EU: Professor Hans Elwing och hans forskarteam vid Göteborgs Universitet har fått ett massivt forskningsbidrag på 40 Mkr för fortsatt forskning kring miljövänliga antifoulingmedel. Guldregnet är välförtjänt. Äntligen händer det något positivt kring det infekterade bottenfärgskriget. Hans Elwing har tidigare visat att han inte är rädd för att se åt alla håll – screena heter det visst – i sin forskning. Det är spännande tider på denna horisont framöver att se framåt emot…

På tal om horisonter, vi har tagit del av rapporter om svensk helikopterverksamhet.
Särskilt på sjöräddningssidan.
Om det går åt pipan på havet och du måste räddas – titta mot horisonten. Kommer det en civil helikopter var lugn. Du blir snabbt uppfiskad av verkliga proffs.
Men är det en militär helikopter som kommer finns det kanske ett ögonblick att undra. Du blir troligen räddad denna gång också. Men jösses vad dyrt det blir!
En av svenska försvarsmaktens märkligaste affärer handlar om HKP 14 – en toppmodern helikopter avsedd för försvarets behov.
Medan den civila koptern kostar omkring 17 000 kr i timmen i driftkostnader drar HKP 14 iväg med sådär 85 000 blanka riksdaler per timme.
Detta tycker Försvarsdepartementet och en av dess myndigheter – Kustbevakningen – är helt OK.
De moderna grejerna måste kunna användas till annat än kriga med…

Det är förstås ett litet krux med alltsammans.
Det var sammanlagt 18 HKP 14 som beställdes redan 2001 av ett europeiskt samarbetsorgan. Ännu i denna dag har endast en liten del av dem levereras och HKP 14 är inte ens färdigutvecklad.
Ännu mindre anpassad för räddningsuppdrag.
Men kostar det gör dom, hittills sådär 6,5 miljarder kr.
Jag förstår verkligen Sjöfartsverkets frustration. Verket har helikoptrar och piloter, specialiserade för räddningsuppdrag.

Dessutom;
Sjöfartsverket är ett affärsdrivande verk vilket innebär att den civila sjöfarten också får var med och betala…
Frågan man ställer sig är; varför skall vi vanliga skattebetalare – än en gång – stå för fiolerna när staten klantar sig?
Jag lägger hellre mina slantar på Sjöräddningssällskapet!

Kommentarer

Gent Carlsson 16:08:24 2013-06-10

Hej Lasse Du ser inte en dag äldre ut än när du lämnade Volvo Svenska,
ha en bra båtsommar
mvh Gent

Sjöfartsverket förbryllar mig då och då. I den ena situationen fightas denna myndighet som bara den för att nästa moment ligga platt. Så var det häromdan i Göteborg. Då lämnade denna saltstänkta myndighet helt sonika walk over till en rad andra myndigheter och organisationer – alla med djupa maritima intressen.

Hade jag varit generaldirektör för detta förnämliga verk skulle jag ha krävt den främsta platsen på det finaste podiet i den jättekonferens som numera heter Swedish Maritime Day.

Men sjöfartsverket var inte ens där…

Jag är besviken.

Samma sak när någon halvmilitär utredare från försvarsdepartementet helt sonika föreslår att den halvmilitära polisorganisationen Kustbevakningen plötsligt skall bli havens räddande ängel och få övergripande ansvar för all flyg- och sjöräddning.

Sjöfartsverket måste upp på barrikaderna.
Hör ni inte mullret från två och halv miljon båtlivare, ideella sjöräddare och vanliga landkrabbor?

Så en helt annan sak; du använder väl inte så kallad sjöfartsfärg när du bottenmålar inför sommaren?!

Jag varnar, sheriffen/kustbevakaren, kan lura bakom hörnet.

Vi andra, laglydiga båtägare, ställs vid den skampåle där du hör hemma.

Det vill säga, när du fuskmålar med stulen sjöfartsfärg blir vi andra också kallade miljösvin.

Dessutom, att smuggla otillåten färg från till exempel Norge är jämställt med att smuggla knark straffmässigt.

Snacka om att bita sig själv i svansen…

Vad händer om man sätter spaden i en dynghög? Svaret är förstås givet; man får upp dynga. Att ta markprover på en båtuppläggningsplats är egentligen samma sak. Sätt ned spaden och upp kommer en salig blandning av olika giftiga ingredienser från många års idogt slipande på båtskroven.

Skillnaden är förstås att dyngan kan man gödsla jordgubbslandet med, det går knappast lika bra med det som finns i backen under båtarna.

Likheten är att den som gräver på förhand vet resultatet av sin möda. Knappast någon forskarbragd att få Nobelpriset för.

Men forskarteamet från Stockholms Universitet gör nu stor sak av sin ”forskarbragd” och kräver åtgärder av Sveriges båtägare i mångmiljardklassen.

Just det, ett belopp med en siffra följd av nio nollor.
Av medborgare som till – nästan – hundra procent varit laglydiga och följt de bestämmelser våra myndigheter tagit fram.

Förbudet mot TBT – den mycket giftiga bottenfärgen – har nu gällt i över 20 år. För varje år som går kommer förekomsten av rester från denna färg att minska.
Man skulle hårdraget kunna säga att problemet är på väg att lösa sig självt.

Men nej, så kan det ju inte få gå till – upp på barrikaderna störtar då vissa forskare, gräver i dynghögen och får sina förväntade resultat. Pang på bara, båtägarna är ju egentligen miljösvin så det är väldigt opportunt och ger smaskiga rubriker när de vetenskapliga forskarna målar upp sina hemska scenarier.

Saken blir förstås inte bättre för båtägarna när de sedan drabbas av en miljöminister som av allt att döma inte har en susning om vad båtliv är för något.

Denne minister håller med forskarna att det är lämpligt att göra Sveriges båtklubbar till ”miljöpoliser” mot sina egna medlemmar.

Är det underligt att marknaden idag översvämmas av begagnade båtar till salu?