Att jobba som kommunikationsansvarig på Svenska Båtunionen handlar inte om snabba kampanjer eller virala inlägg. Det handlar om att lita på gemenskapens kraft – och våga släppa taget om sitt budskap.
När jag började som kommunikationsansvarig på Svenska Båtunionen insåg jag snabbt att kommunikationen här fungerar annorlunda. Vi når inte våra medlemmar direkt. Vi når dem via deras klubbar – och det förändrar allt.
Jag sitter ofta med texter och material som jag vet skulle kunna inspirera eller förändra. Men det är inte jag som får överlämna budskapet till båtägaren på andra sidan landet. Jag måste lita på att någon annan – en klubbordförande, en styrelsemedlem – väljer att bära det vidare.
Det kan vara frustrerande. Ibland vill jag bara trycka på “skicka” och nå fram direkt. Men samtidigt: det är just klubbstrukturen, den ideella kraften, som är svenskt båtlivs själ. Den långsamma, engagerade, handslagna kommunikationen.
Så jag anpassar mig. Jag skriver nyhetsbrev som är kortare än jag först tänkt. Jag formulerar rubriker som lockar till “vidarebefordra”. Jag skapar färdiga mallar och inlägg som klubbarna enkelt kan använda.
Och varje gång en klubb berättar att de använde vårt material i sitt årsmöte eller la ut vårt budskap på sin Facebooksida – då vet jag att jag, trots avståndet, ändå nått fram.
Det är ett arbete som kräver tålamod, ödmjukhet och kärlek till båtlivet. Och det är värt det. Varenda gång. Men, det skulle vara enklare….
Erika Lilja
