Värmebölja i juni, regnigt men framför allt blåsigt i juli och med förhoppning om en normal augusti. Ja, så har det sett ut på Västkusten och i skrivande stund är slutet av augusti fortfarande ett oskrivet blad. För egen del kommer man ihåg alla sköna augustiseglatser med gott om plats i skärgården, ljumma kvällar och fortfarande varmt i vattnet och hoppas nu att vädrets makter behandlar oss med omtanke även i år även om vi alla gånger inte förtjänar det.
Tidigt i somras upplevde vi realisation på gästhamnsavgifter. I Sotenäs kommun med bland annat metropolerna Smögen och Hunnebostrand kostade en gästnatt 80 kr till och med midsommarveckan för att därefter kosta cirka 500 kr till och med andra veckan i augusti och sedan återigen 80 kr. Som ni förstår fanns det tidvis en irritation bland övriga gästhamnar.
I juni i år fick en av våra båtklubbar, WMY Hamnförening (Wallhamn på Tjörn), ett obehagligt domslut i handen. Sjöfartsverket har krävt att klubben av sjösäkerhetsskäl ska flytta sin verksamhet till annan plats. Mark- och Miljödomstolen meddelade då sitt beslut att klubben måste upphöra med verksamheten på nuvarande plats. Klubben har sedan 2018 ett 25-årigt arrendeavtal med kommunägda Tjörns Hamnar AB. Fritidsbåtshamnen har funnits på samma plats men med olika brukare sedan 2005 och Tjörns hamnar AB har nu överklagat domen till högre instans.
Även Motala Båtklubb Tegelviken, med över 600 båtplatser, har drabbats av hot om att förlora viktig mark för sin verksamhet. Med en ny detaljplan vill kommunen erbjuda ett attraktivt boende med ”sjöläge med Kosterkänsla” enligt en tidigare antagen paroll ”Motala – Östergötlands sjöstad” samtidigt som båtklubben måste lämna ifrån sig sina 600 vinteruppställningsplatser.
Angivna ersättningsplatser är för trånga för båttruckarnas svängradie, transport av båtar på allmän väg och inga ytor för förvaring av master vintertid och vaggor mm sommartid. Glöm heller inte att all upptagning och sjösättning av båtar sker genom frivilliga ideella krafter tillsammans med vakthållning, arbetsdagar och förvaring av utrustning för olika verksamheter i hamnen. Ett fåtal lyckliga med ett attraktivt boende men samtidigt minst 600 missnöjda båtägare som också frånhänder sig möjligheten till en framtida utökning av verksamheten. ”Kosterkänslan” kräver dessutom saltvatten för att kunna upplevas.
För båtklubbarnas del har två nya förordningar trätt i kraft, nämligen krav på avfallshanteringsplan och att kommunen är tillsynsmyndighet för alla toatömningsstationer inom sitt område samt möjlighet till vitesförelägganden om man slarvar med sina plikter. Mitt tips är att i god tid träffa kommunens miljöföreträdare och tillsammans gå igenom aktuella planer.
Den gröna framtiden för båtlivet ger sig numera ständigt till känna och trycket från många klubbmedlemmar ökar. Nu letar båtägare efter laddstolpar för sina elbilar i hamnen och köar för en båtplats med laddmöjlighet. Däremot är det inte lika roligt att prata om finansieringen av alla nödvändiga investeringar. Berätta hur du tänker!
Glöm inte att så fort båten kommer upp land startar den mentala processen för nästa säsong.
Tanken är att i denna krönika beskriva några arrendefrågor och samtidigt ge er läsare tillfälle att fylla på med egna frågor. Dessa kommer sedan att besvaras av SBU:s juridiska kommitté i kommande nummer av Båtliv.
Man blir tidigt medveten om att arrendefrågor inte bara handlar om juridik utan även ekonomi. Det finns en tydlig trend att avgifter höjs när avtal förlängs eller skrivs om.
Juridiska kommittén har också fått många signaler om höjda arrendeavgifter. Ett exempel är Christinehamns Segelsällskap och Christinehamns Motorbåtsklubb som tillsammans har 13 olika bryggor i Vålösundet, alla installerade och underhållna av klubbarna. Kommunen har nu utan samråd fastställt bryggavgifter som för segelsällskapet med sina fem bryggor innebär 85 000 kr i extra kostnader. Motorbåtsklubben med sina åtta bryggor lär få ännu högre kostnader. Informationen har båtklubbarna fått genom lokalpressen.
Det finns möjlighet att teckna olika typer av arrende och det frågas om skillnaden mellan lägenhets- och anläggningsarrende. Arrendetiden är en viktig paragraf i avtalet som indirekt påverkar de ekonomiska förutsättningarna att driva en hamn. Många minns nog när Stockholms stad 2018 på grund av eftersatt underhåll presenterade en budget på 187 Mkr för nödvändiga investerings- och underhållsåtgärder de kommande tio år. Inom den perioden skulle också bryggor med en normal avskrivningsperiod på minst 40 år betalas.
I vilket skick ska en anläggning vara när arrendetiden löper ut? Säkert i samma skick som vid tillträde, men vem får tillgodoräkna sig de värdehöjande investeringar som båtklubben gjort under avtalstiden när avtal ska skivas?
Hur ska man förhålla sig till nödvändiga och ofta dyra återinvesteringar, om man inte är säker på jordägarens avsikter framåt i tiden? Om en investering i till exempel en brygga har en längre avskrivningstid än avtalstiden, vem bör då ta investeringskostnaden?
När ett arrende ska förlängas eller omförhandlas framför jordägaren ofta att hamnens marknadsvärde har ökat, ibland tack vare båtklubbens egna ambitioner och därför anser sig ha skäl att höja arrendesumman. Hur tacklas sådana frågor?
Ovanstående är några frågeställningar men det finns säkert fler kring både avtalstext och ekonomiska villkor. Passa på att skicka in dem till mejladressen nedan.
Till sist, Båtliv deltog på båtmässan Allt för sjön i Stockholm under ett par dagar. Det blev många trevliga samtal om tidningen, men undertecknad blev också lite häpen när en läsare berättade att i hans klubb har inte alla medlemmar rösträtt, bara de som bor inom ett visst område. Det hade heller inte hjälpt att motionera om en stadgeändring. Rösträtten borde vara en demokratisk rättighet även i en båtklubb.
Lycka till med eventuella avtal, vårarbete och efterlängtad sjösättning!
Hör av er till: Lars.Afzelius@batliv.se
I det lilla mikroliv man lever ihop med sin båt ser våren alltid likadan ut. Långsamt närmar man sig farkosten, stående under en presenning, för att känna av på vilket humör hon är men det tar inte många minuter förrän vi kramar om varandra igen efter ett halvårs väntan. Vårrustningen brukar ta några veckor även om masten aldrig lämnat båten under vintern. Sjösättning sker normalt under april och efter någon timmes motorgång vibrerar hela skrovet av glädje när hon glider in på sin vanliga bryggplats och livet ombord kan börja igen. Enda skillnaden är att skepparn har blivit ett år äldre och något mindre alert. I min ålder får man heller inte hoppa i land utan ska kliiiva ner på bryggan/klippan.
Nu lämnar vi den 32-åriga ladyn och övergår till medlemstidningen som du håller i handen. Ett av uppdragen är att informera i aktuella båtlivsfrågor och att tidningen ska återspegla olika läsarintressen. Många läsare hör också av sig till Båtliv och vill att tidningen ska agera, ta ställning i eller driva olika båtlivsfrågor, som normalt är en uppgift för Svenska Båtunionens styrelse. Här följer några exempel från föregående år.
I en kommun i Mellansverige finns ett Båtråd som företräder cirka 50 ideella båtklubbar och dessa hotas nu med sexfaldiga höjningar av sina arrendeavgifter. Enligt Båtrådet en oförstående kommun, som efter valet styrs med ett mandats övervikt och som vill diktera villkoren för klubbarna utan förhandlingar. Klubbarna äger själva sina bryggor och sköter allt underhåll av sina områden inklusive bryggor och kan möjligen tänka sig en arrendeavgift på självkostnadsnivå. Tidningen Båtliv bjöds in till ett möte för att diskutera hur vi tillsammans ska göra frågan till ett riksintresse för Svenska Båtunionen. Båtliv tackade dock nej. Vi skriver gärna om olika företeelser, men kan givetvis inte ha en egen agenda och återkommer gärna när bägge parter visat sina kort och det bedöms ha ett läsvärde.
De frågor som dominerar mejlskörden till Båtliv är miljöfrågor av alla de slag. Att köra vattenskoter från Haparanda till Strömstad anses vara ett enda onödigt slöseri med tusentals liter bränsle. Bedrövligt att sådana människor får förstöra klimatet när många av oss kämpar för att rädda det. En och annan vill göra processen kort. Båtliv ska vägra att ta in annonser med motorbåtar med stora kraftpaket hängande i aktern i sin tidning. Göran Kropp nämns som en förebild. Han cyklade till Mount Everest för att sedan bestiga det, något vi andra borde tänka på när vi tankar diesel då och då. Några har uttryckt att tidningen inte ska ta in annonser om till exempel produkten ethylenglykol som bland annat används för motorkonservering. Även båtbottenfärger är ett populärt ämne där båtklubbar upplever att man bollas mellan Transportstyrelsen, Kemikalieinspektionen och den egna kommunens syn. Till sist hamnar ett rop på hjälp hos Båtliv som förväntas förklara vad som gäller.
Båtlivs ambitionen är att i varje nummer presentera tips och råd om hur man på klubb- och individnivå kan ta ansvar för miljön och samtidigt informera om framtida båtmiljöprojekt.
Vi är ytterst angelägna att ni läsare fortsätter att förse oss med tankar och upplevelser, som övriga läsare kan ha glädje av.
För vår tidning har det varit ett häftigt år. Redaktionskommittén har producerat sex nummer med tillsammans 504 sidor, varav minst hälften varit redaktionell text och i övrigt annonser. Totalkostnad för tidningen är cirka 10 Mkr och ni läsare har bidragit med 20 kr/medlem för dessa sex nummer, sammantaget cirka 3 Mkr. Övriga intäkter har i huvudsak bestått av annonsintäkter, tack vare en skicklig annonssäljare samt ytterligare några ersättningar bland annat från Seglarförbundet, som disponerar åtta sidor i varje nummer. Bara portokostnader för alla sex nummer med en upplaga på 142 000 exemplar uppgår till 3,7 Mkr och har en förmåga att öka för varje år. Det har varit ett varierande innehåll i samtliga nummer och jag är övertygad om att varje läsare har hittat något intressant att läsa om i varje nummer och ett stort tack till alla er som hört av er med många bra tips. Dessa läsarkontakter är ovärderliga i vår strävan att göra en bra tidning, så en allvarlig vädjan om att ni läsare hör av er i ännu större utsträckning även under 2023!
Nu vänder vi blad. Planeringen för nästa år pågår för fullt och budgeten innehåller ungefär lika många kronor som i år. Liksom tidigare kan hela tidningen också läsas på vår hemsida www.batliv.se som uppdateras dagligen även med nyheter som aldrig publiceras i papperstidningen.
Svenska Båtunionen (SBU) har två viktiga projekt framför sig nästa år. Det ena är en stor läsarundersökning som berör Båtliv och genomförs av Kantar Sifo på vårkanten. Därför ytterligare en vädjan till er läsare, som blir kontaktade, ta er tid och deltag i undersökningen. Syftet är att utifrån resultatet öka tidningens läsvärde, ta reda på hur viktigt den är som medlemsförmån och hur tidningen ska se ut om fem år.
Det andra mer omfattande projektet är en organisationsöversyn för hela Svenska Båtunionen, något som mig veterligen aldrig har skett sedan starten 1928. Syftet är att skapa en modern organisation där både verksamhet, finansiering och organisation går i takt och demokrati och inflytande finns på alla eventuella nivåer. Om en sådan här översyn ska lyckas måste det finnas total öppenhet i själva processen. Minsta lilla misstanke om att någonting redan har bestämts kan skjuta hela projektet i sank.
Den viktigaste målgruppen borde vara båtklubbarna, som bedriver verksamhet enligt båtägarnas önskemål och står i främsta ledet för myndigheters intresse avseende skatter, förelägganden, miljökrav och sjösäkerhetskrav mm. När båtklubbarnas verksamhet är definierad och behov av support av olika slag har klarlagts måste man fundera på vem som ska göra vad och hitta en organisationsform som alla känner sig trygga med. Projektet kommer att pågå i två år och själva projektplanen känns förtroendeingivande med sina arbetsgrupper bemannade med båtägare från både klubbar, båtförbund, kansli, kommittéer och unionsstyrelse.
Nästa år kommer Båtliv som vanligt att locka med nya smultronställen, SBU-information, båttillbehör, mässor, motor-och segelbåtar och allt annat som vi förknippar med båtlivet. Tipsa gärna redaktionskommittén om båtklubbar som har en intressant historia att berätta, som till exempel Segelsällskapet Hjälmaren berättar om i detta nummer.
God Jul och ett Gott Nytt Båtår!
Många andra störningar i landet – passansökan, flygstrejker, inställda tåg, personalbrist, stigande räntor och inflation, miljö samt ett smygande militärt hot i vårt närområde – har skapat en oro hos oss alla. Frågan är om den ”gamla goda tiden” med stigande aktiekurser, låga räntor, låg inflation och billigt från Asien någonsin återkommer.
Därför väljer, eller tvingas, många att stanna kvar hemmavid hela året om. Längtan till vatten har alltid varit stark och det finns ett båtliv för alla. Vår geografi med lång kust och oändligt antal insjöar, tillåter alla som längtar ut på vattnet att också ta del av dessa möjligheter.
Vi har också någonting att förhålla oss till. Naturen är ingen oändlig resurs och måste därför vårdas på dess villkor. Lagstiftare, myndigheter, våra båtorganisationer och förhoppningsvis alla som brinner för båtlivet inser det och bidrar på olika sätt. Det är i båtklubben miljötänket måste vara tydligt för att ge effekt.
Stockholm stad har i år tagit fram en strategi för fritidsbåtlivet i syfte att stödja och bidraga till att utveckla fritidsbåtliv, allt inom ramen för ett hållbart och miljöanpassat sätt. Ett bra dokument som innehåller en rad åtgärder och till del är tillämpliga även i övriga delar av landet. Hör av er, så skickar jag ett exemplar.
För egen del såg jag en annons om ett miljövänligt rengöringsmedel, Orgo-Germanika, i Båtliv nr fyra och har prövat det i sommar. Kan bara sammanfatta att medlet har fungerat utmärkt vid olika typer av rengöring ombord. Ibland är det enkelt att vara miljövän.
I år är det valår och Båtliv har tillskrivit alla riksdagspartier med besked om vilka båtlivsfrågor som finns på den politiska agendan. Deras svar visar på ett lågt eller nästan obefintligt intresse från samtliga partier. För båtskatt, båtregister, pågående promilleutredning, båtkörkort och speciella miljökrav för båtlivet visas inget större intresse. Båtkörkort för snabba (> 30 knop) motorbåtar och möjligen en obligatorisk ansvarsförsäkring för alla båtar, vilket därmed också innebär ett båtregister via försäkringsbolagen nämndes dock. Räkna alltså med att de båtlivsfrågor vi tycker är viktiga, de får vi driva själva.
Till sist kan informeras om en organisationsöversyn, som har startat inom Svenska Båtunionen (SBU), på initiativ av bland annat Saltsjön-Mälarens Båtförbund. Syftet är att skapa ökade möjligheter att utveckla det goda båtlivet. Både båtklubbar, båtförbund och enskilda båtägare ska ges möjlighet att vara med och påverka processen. Kanske måste också SBU stadgar justeras. I § 1 sägs att SBU är en ideell och allmännyttig organisation. Frågan är om den formuleringen även innebär att alla båtklubbar ska vara det. Vi vet att många båtklubbar av Skatteverket anses bedriva ekonomisk verksamhet, är momsskyldiga och därmed inte klassas som allmännyttiga. Ett klarläggande är nödvändigt!
Till sist får vi hoppas att även hösten bjuder på härliga dagar till sjöss. Så här års behöver man ju inte leta efter en ledig gästplats redan kl. 12.00 på dagen.
Det lilla torpet, cykelsemestern, båten eller campingvagnen blir genast mycket viktigare att vårda och i den ideella världen är kamrater och medlemmar, som kan hjälpa varandra ovärderliga krafter. En och annan tänker säkert att man väl får skjuta upp vissa aktiviteter några år till dess det har lugnat ner sig. Många av oss förfogar dock inte över dessa år framåt i tiden, utan det är just här och nu som gäller. Båtlivet är i detta sammanhang en fantastisk naturupplevelse som vårdar både själ och stimulerar hjärna och muskler så fort man kliver ombord. Låt oss därför visa lite tacksamhet för de naturvärden vi förfogar över!
Båtlivet är dock inte lika självklart för alla båtklubbar i landet. Ås båtklubb, belägen cirka 9 km NV om Östersund, är liten ideell förening med 70 medlemmar, 47 bryggplatser och nästan lika många platser på land. Den bildades 1983 och har sedan dess byggt upp en uppskattad hamnverksamhet med kajer, pirar, bryggor, klubbhus samt en liten badplats.
Hamnområdet har under alla år arrenderats av Krokoms kommun mot en låg avgift men förra året vaknade kommunens intresse för omgivningarna utifrån sitt arbete med en detaljplan. Då upptäcktes bland annat att delar av hamnen inte låg på kommunal mark och att föreningen under alla år betalt sin arrendeavgift till enbart en markägare.
Båtklubben har nu hamnat i en juridisk process där kommunen vill expropriera markområdet och så småningom lämna över till marknadskrafterna att exploatera området för bostäder mm. Något nytt arrendeavtal är kommunen inte intresserad av och då försvinner också förutsättningarna för föreningen att driva sin ideella verksamhet vidare. Någon ersättning lär heller inga byggbolag vara villiga att betala för den infrastruktur som föreningen byggt upp. Det ska också sägas att den berörde markägaren vill behålla sin mark och även fortsättningsvis arrendera ut sin del av hamnområdet till föreningen. Båtliv bevakar den juridiska processen.
I Båtliv nr 1 skrevs om att demokratin inom Svenska Båtunionen går i otakt. Båtklubbarna kommer sällan in i processen i tid för att kunna påverka. Till min stora glädje ser jag i årets verksamhetsplan att Unionsstyrelsen har ett uppdrag att se till att både demokrati, mångfald och hållbarhet genomsyrar all verksamhet. Förslagsvis stimulera båtklubbarna att vara mer aktiva i motionsarbetet inför våra båtriksdagar. Seglarförbundets beslut att ge sina båtklubbar motionsrätt är ett bra exempel på det.
Förra sommaren seglade vi Vänern runt under tre veckor och planerar i sommar att upptäcka Bohuslän igen. Men när man läser om gästhamnavgifterna i vissa hamnar inställer sig viss tveksamhet. Nu har gästhamnsavgiften för båtar över 10 m inklusive el sprängt 500 kronors-vallen i vissa hamnar. Det blir till att ligga på svaj eller låna en SXK-boj lite oftare.
Ha en riktigt skön sommar!
Nåväl, landshövdingen i Värmlands län Georg Andrén, också båtägare, hälsade alla välkomna och lärde oss att Värmland är skogen, vattnet och berättelsernas landskap. Vice ordförande i Värmlands Båtförbund, Thorsten Born, berättade om alla spännande vattendrag inom förbundet i kompassens alla riktningar. Man behöver inte styra kursen mot Göta Älv eller Göta kanal för att variera båtlivet. Innanhav och alla sjösystem kan upplevas hur många gånger som helst.
Före mötet gavs tillfälle att besöka det nedlagda regementets museum och Lars Lerins konsthall. På museet blev man direkt påmind om kriget i Ukraina när guiden visade de vapensystem som Sverige har skickat iväg och som, har det visat sig, gjort stor åverkan på de ryska pansarfordonen.
Roger Alm, Näsbyvikens Båtsällskap, valdes till mötesordförande och höll under hela Båtriksdagen god ordning på paragrafer och talare. Behandling av motioner och propositioner skedde i två utskott.
De flesta motionerna handlade mer om ordningsfrågor och demokrati än övergripande båtlivsfrågor och framtid, men speglar säkert de diskussioner som förs i många förbund. Ett axplock: ändring av stadgar, alkohol vid möte, arvoden, höjda medlemsavgifter, BAS och ändrade röstetal.
Bengt Fröberg från Blekinge påtalade att förbunden i fortsättningen måste ägna mer tid åt framtidsfrågor. Styrelsens två propositioner omfattade 2022 års verksamhetsplan och nya medlemsavgifter från och med 2023.
Söndagen var planerad för utskottens redovisningar och båtriksdagsbeslut. Det blev inga uppslitande diskussioner om motionerna och beslut fattades i stor enighet. Propositionen om en höjning av medlemsavgiften med 13 kr från och med 2023 föranledde heller inga längre diskussioner, men var samtidigt kopplad till ett krav på en organisationsöversyn från Saltsjön-Mälarens Båtförbund.
Till slut hamnade även en viktig framtidsfråga på bordet och det ska bli spännande att följa den utredningen. Höjningen med 13 kronor innebär för egen del att jag måste hoppa över en av de kanelbullar som då och då inhandlas i den lilla jourbutiken.
Ofta har Båtriksdagen hamnat i tidsnöd på grund av utdragna förhandlingar men avslutades denna gång redan strax efter kl. 10.00 på söndag förmiddag efter det att valnämndens ordförande, Owe Lindström, med sedvanlig auktoritet genomfört årets val av skattmästare, ledamöter, revisorer och förtjänstteckennämnd.
Lördagskvällens gemensamma middag föregicks av utdelning av miljödiplom, intervjuer av medlemmar i Årets Båtklubb samt utdelning av förtjänsttecken till välförtjänta medlemmar och kanslipersonal. Under middagen underhölls vi gäster av tre ”äkta värmlänningar” som med tal, musik och spektakel berättade Värmlands underbara historia. Tack Värmlands Båtförbund för ett mycket trevligt Båtriksdagsarrangemang!
Till sist en kommentar om krönikan i förra numret som beskrev svårigheten att avgöra vad som är mer eller mindre sant. Två textavsnitt har rönt särskild uppmärksamhet. Det ena om Piteälvens utsläpp av 60 ton kopparföreningar och det andra om två professorers olika slutsatser i samma fråga. Uppgiften om Piteälvens årliga utsläpp av 60 ton kopparförening torde vara 6 ton, vilket en observant läsare har påpekat.
Förhoppningsvis intill dess nya forskningsresultat eller rön presenteras. I vinter kunde man läsa ett inlägg om invandring i Göteborgs-Posten med rubriken ”Alla hade fel – asylinvandringen blev en vinstaffär”, skriven av Peo Hansen, professor i statskunskap. Fyra dagar senare svarar Pär Österholm, professor i nationalekonomi, på inlägget med rubriken ”Att asylinvandringen skulle vara lönsam är önsketänkande”.
Vem ska man tro på eller väljer man den information som passar de egna åsikterna bäst? Dessa kloka och kunniga professorer med diametralt olika uppfattningar i samma fråga leder osökt tanken till frågan om hur farlig kopparn egentligen är för vattenmiljön.
Västkustens Båtförbund och SXK västkustkrets visade förra året, efter fyra års mätningar i haven runt Sverige, att den koppar som finns på skrovet snabbt omvandlas till en form som inte längre är biotillgänglig och därmed inte är så giftig. Omedelbart hävdade forskare från Chalmers tekniska högskola att slutsatserna saknar vetenskaplig grund och ger ett missvisande resultat. Dessutom fanns krafter som till och med ville förbjuda Båtliv att publicera de gjorda mätningarna, förmodligen i syfte att inte ens tillåta någon debatt. Trots att publiceringen enbart avsåg resultat av gjorda mätningar och ingenting annat.
Havsmiljöinstitutets rapport ”Fritidsbåtars påverkan på grunda kustekosystem i Sverige” är heller ingen tydlig ledstjärna i koppardebatten med, som man uppfattar, ibland tendensiösa resonemang och även bristande redovisning och granskning av citerade arbeten. Till exempel sägs att kopparutsläppen från bottenmålade sjösatta båtskrov inte är så små och enligt beräkningar utgör de 57 ton per år till hela Östersjön. Om man i stället lägger ihop alla utsläpp inklusive sjöfart, luft och vatten blir belastningen från fritidsbåtar 1,7 procent, något som knappast kan betecknas som mycket.
Svenska Miljöinstitutet har i en rapport från 2007 sagt att kopparjoner som avgår från metallen till omgivande vatten ombildas till ofarliga och önskvärda spårämnen i naturen. Beväxningsskyddet har bara en räckvidd från ytan där det befinner sig på högst 0,1 mm.
Endast Piteälven, som passerar genom kopparhaltiga områden, tömmer ut cirka 60 000 ton av sådana kopparföreningar i Östersjön varje år. Om en fritidsbåt varje år avger 1 kg kopparföreningar motsvarar Piteälven cirka 60 miljoner fritidsbåtar.
Dessa exempel visar hur svårt en båtägare har att dra relevanta slutsatser om kopparns giftighet. Så länga alla bara försvarar sina egna sanningar väljer båtägaren det alternativ som passar individen bäst. Båtägarna på Västkusten är av förklarliga skäl extra oroliga för konsekvenserna av ett eventuellt kopparförbud, eftersom det idag inte finns någon annan metod att försvara sig med mot havstulpanerna.
I-Tech, ett biotechföretag som utvecklat Selektope, en aktiv antifoulingsubstans som repellerar havstulpaner från fartyg och fritidsbåtar, startade sin forskning och utveckling år 2000 genom bidrag från MISTRA, en stiftelse för miljöstrategisk forskning. Substansen är myndighetsgodkänd i flera länder och sedan 2016 även i EU. I-Tech hävdar att när Selektope utnyttjas till fullo kan den totala användningen av biocider och metalloxider minskas avsevärt i framtiden.
Vad är det som hindrar att dagens färgtillverkare kan blanda i den substansen i våra bottenfärger?
En kommentar till senaste krönikan med rubriken SBU och SXK – en bra kombination. För första gången under alla år som undertecknad har skrivit krönikor i Båtliv, har inte en enda läsare hört av sig med inlägg eller synpunkter. Det blev inte riktigt den väntade reaktionen och slutsatsen för min del är att umgänget fungerar utmärkt och att alla tillsammans bidrar till ett värdigt och lustfyllt båtliv.
Årets första kvartal är den tid då de flesta båtklubbar, båtförbund och Svenska Båtunionen (SBU) har sina årsmöten. Då kan man använda sina demokratiska rättigheter och möjligheter för att påverka det man brinner för.
Fastställda stadgar styr årsmötes innehåll och vill någon behandla någon speciell fråga måste den ofta anmälas i god tid före mötet. Normalt diskuteras och beslutas om årets olika verksamheter i form av motioner och propositioner, avgifter, räkenskaper och till sist val av ledamöter till olika förtroendeposter. När årsmötet avslutas tar den nya styrelsen över stafettpinnen för ett nytt verksamhetsår. Alltså en till synes demokratisk och öppen process, men hur ser den ut i verkligheten?
En viktig fråga är när båtklubben får tillgång till aktuella båtförbunds- och SBU-handlingar att ta ställning till vid sitt årsmöte. Dessa handlingar med åtföljande diskussioner ligger ju till grund för vad båtklubben ska hävda på förbundets årsstämma och som kan bli mandat för hur ett förbund ska agera på kommande Båtriksdag.
Min erfarenhet säger att medlemmarna sällan har tillgång till verksamhetsplaner, budget och motioner mm i så god tid före det egna årsmötet att dessa kan behandlas. Därmed missar man båtklubbens roll i den demokratiska processen och att nå ut med information till de enskilda båtmedlemmarna. Årliga verksamhetsplaner, som fastställs på en Båtriksdag, omfattar bara Unionsstyrelsens, kansliets och olika kommittéers uppgifter och verksamhet och är oftast helt okända dokument bland båtklubbens medlemmar, om inte någon medlem händelsevis också har en förtroendepost uppåt i hierarkin.
Båtförbunden lever sina egna liv och återfinns heller inte i SBU:s planer med några uppgifter trots sin enligt stadgarna oinskränkta makt vid ett årsmöte. Dessa är värdefulla företrädare för båtlivet och borde få tydliga uppgifter i den årliga verksamheten, till exempel att vara huvudmän för all regional utbildning i nära kontakt med sina båtklubbar, driva projekt eller kanske företräda SBU vid båtmässor, konferenser eller andra lämpliga arrangemang.
En alltid aktuell fråga är eventuell höjning av den enskildes avgift till SBU,”sjuttiokronan”. Den för klubben viktiga frågan hamnar lite märkligt alltid på båtförbundens bord. Båtklubbarna ges aldrig någon information om vilken verksamhet som påverkas, hur en höjning ska användas eller hur vinstmedel från Svenska Sjö och statliga organisationsbidrag fördelas. Självklart bör det vara den som förbrukar medel och kanske behöver mer som också ska beskriva sina behov för de som ska betala.
Båtklubbarnas bristande kunskaper om hur det fungerar på olika nivåer inom hela organisationen kanske också påverkar intresset att engagera sig ideellt.
Den viktigaste frågan är förstås hur vi ska hitta ett sätt att gå i takt med varandra i våra olika roller. Finns det något intresse bland Er läsarna att engagera sig i dessa frågor, så är ni välkomna att höra av er!
Det sägs att minst hälften av alla SXK-medlemmar också är medlemmar i SBU via olika båtklubbar. Dessa gör givetvis också stor nytta i sina SBU-anslutna klubbar.
Gemensamt för båda är ett hängivet intresse för båtlivet samtidigt som man på riksnivå agerar var för sig eller tillsammans i många båtlivsfrågor. Det råder ingen konkurrens om alla presumtiva båtvänner eftersom SXK kräver ett individuellt medlemskap medan medlemskap i SBU kräver att en båtklubb ansöker om medlemskap i ett båtförbund för att hamna under SBU paraply. Men vad kan vi då tillsammans hjälpa till med för att få ett ännu bättre båtliv. Glöm heller inte SBU vision: ”Tillsammans skapar vi det goda båtlivet”.
Det som ligger närmast till hands är den omfattande och viktiga utbildningsverksamheten som bedrivs ute i SXK olika kretsar. En verksamhet som även borde vara lika viktig i våra båtförbund. Det finns delvisa olika behov för förbund och kretsar.
Hamnverksamhetens krav på kompetens i olika avseenden styr till del förbundens verksamhet medan kretsarna vänder sig till individers behov av utbildning. Men det finns också många praktiska behov såsom lärare, lokaler och kanske viss utrustning som kan delas vid behov. Det är knappast förbjudet att förbund och kretsar närmar sig varandra och diskuterar om man kan hjälpa till eller deltaga i varandras verksamheter.
Miljön och naturen berör oss alla, även de som beter sig som en struts och stoppar huvudet i sanden. Att övertyga båtägarna om vikten av att ha ett juste miljöbeteende vare sig man köper båtprylar, tömmer toatankar eller framför sin båt är en seriös och omfattande uppgift för både SBU och SXK.
Här kan vi tillsammans göra hur mycket som helst i vår strävan att förändra båtägarnas attityder.
Sjösäkerhet är också ett område som berör organisationerna precis lika mycket och i vars frågor det finns utrymme för gemensamma aktiviteter i form av tävlingar, kampanjer, påbud, uppvaktningar, information och remisser i båtlivsfrågor.
Glöm heller inte enskilde båtägarens behov av support när det gäller installationer och säkerhet av olika slag i båten. SXK har en förnämlig samling information av i första hand teknisk karaktär om installationer, kontroller, skisser, konstruktioner, checklistor med mera samlade i den så kallade Båtpärmen genom båttekniska nämndens försorg. Värdefull information för alla båtägare och därför finns säkert ett intresse bland dessa att få tillgång sådan nyttig information.
Juridik och skattefrågor är andra ämnen som kan ha beröringspunkter i båda organisationerna och kräver kompetens, något som man skulle kunna efterfråga hos varandra.
Redan idag finns visst samarbete. På västkusten har båtförbund och SXK-krets drivit ett gemensamt miljöprojekt, redaktionskommittén har ett nytt samarbete med både SSF och SXK avseende utmärkelsen ”Båtlivets unga hjältar”, som varje år delar ut en prissumma på 15 000 kr och SSF lånar åtta sidor i varje nummer av Båtliv. Berätta gärna mer om pågående samarbeten som Båtliv kan sprida till sina läsare.
Till sist en önskan om en GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR!
Upplevelser på Vänern
Ingen gnällig krönika denna gång utan en äkta upplevelse på Vänern.
Jag hade bestämt att vi skulle … förlåt, hustrun har länge haft en önskan att vi någon gång förlägger vår segelsemester till Vänern. Efter ett besök hos Karlstad Segelsällskap förra året, då utnämnd till årets båtklubb, och mycket information om Vänern som innanhav, skärgård och gästhamnar, behövde familjerådet aldrig sammankallas.
Planeringen för Vänerseglatsen startade med att av säkerhetsskäl låta montera ett peke för den något ålderstigna besättningen och inköp av Hamnguiden 9, som med fylligt innehåll guidar sjöfararen om Vänern och Vättern. Redan då insåg vi, som gärna ville segla runt hela Vänern, att många dagsetapper skulle bli 25–30 sjömil långa. Planen var att först ta sig upp till Åmål och sedan runda Värmlandsnäs för att återigen, men med båt, besöka Karlstad Segelsällskap.
Första utmaningen blev förstås Göta Älv med alla broöppningar och slussar. Den nyöppnade Hisingsbron lyckades få upp sin klaff i rätt tid och de övriga sammanlagda väntetiderna mindre än två timmar.
Efter 30 sjömil på älven med minst en knops motström hamnar man i Lilla Edet, som erbjuder en liten enkel gästhamn. Slussningarna i Trollhättan är helt odramatiska, vattnet bara stiger utan att det märks. I Vänersborg finns en marina med gästplatser och service. Där tvingades skepparen installera ny toalettpump som marinan trollade fram. Ett riktigt skitjobb!
I midsommarveckan fick vi tips om en liten skyddad hamn i Dalbergså, 18 sjömil N Vänersborg, där man kan fira midsommar tillsammans med ett 50-tal husbilar och husvagnar. Där fick vi plats ihop med ett tiotal gästbåtar, som skulle slåss med övriga om alla sanitära utrymmen mm. Måste säga det direkt, det blev en av de trevligaste midsommaraftnar vi upplevt. Det finns en tradition bland dessa campinggäster att medföra musikinstrument och det spelades, på olika platser, precis sådan musik som passar oss äldre. Man gick omkring i ett rus hela kvällen, inte på grund av brännvin, utan den härliga musiken.
På väg mot Åmål, helt ensamma på sjön, hittade vi en SXK-boj gömd i skogen och den blev vår tysta och fridfulla natthamn. I den trivsamma hamnen i Åmål mitt i centrum, kunde vi fylla båten med nya förnödenheter, den åttonde dagen efter att vi lämnat hemmahamnen på Tjörn.
Karlstad var ett viktigt etappmål, men för att komma dit måsta man runda Värmlandsnäs, cirka 25 sjömil bort, vars sydspets erbjuder en liten charmig gästhamn. En drygt 500 m lång och smal muddrad ränna, ca 2 m djup, leder in till Ekenäs gästhamn och där fastnade vi förstås i leran på grund av en muddrande pråm just i rännan. Men en tamp från grävmaskinen till den aktre knapen var allt som behövdes för att dra loss oss och väl framme i hamnen blev vi omfamnade av en rejäl vassrugg.
Den långa etappen till Karlstad genomfördes i ensamt majestät på innanhavet och kröntes med ett varmt mottagande i segelsällskapets välordnade hamn. Vi låg kvar i fyra dagar och hann med både Lars Lerins konstutställning och en liten kusinträff innan det var dags att kasta loss och via Kristinehamn sakta bege oss söderut igen på den trettonde dagen efter semesterstart.
Hela semestertrippen tog 22 dagar men krönikörens utrymme i Båtliv tillåter bara 3 357 tecken. Därför får slutorden från besättningen bli: Vänern på sitt bästa humör, gott om plats i hamnarna och framför allt trevliga och mycket hjälpsamma människor var helst vi dök upp.
Våra kära miljövänner brukar återkomma vid den här tiden varje år med diverse utspel, men har i år under ett par veckors tid formligen bombadera media med uppgifter om hur båtfolket förstör havsmiljön. Jag har samlat ihop olika inslag av formuleringar och budskap, vars syfte borde vara att hjälpa båtägarna i det viktiga miljöarbetet men hittar ingen ödmjukhet i sätten att uttrycka sig för att bli tagna på allvar.
Naturskyddsföreningen påstår i ett inslag i SVT 5 maj att det idag inte finns några miljökrav på båtmotorer inom EU. De kräver därför att alla äldre tvåtaktsmotorer omgående ska förbjudas medan andra är lite försiktigare och föreslår en utfasning av något slag.
I andra inslag sägs att båtägarna kör alldeles för fort eller att antalet bryggor och båtar ökar konstant, med en underton att både bryggor och båtar i stället borde minska i antal annars kommer ekosystemet att kollapsa när ålgräset dör ut och djuren förlorar sina fortplantningsområden. Det lär enligt Havsmiljöinstitutet finnas 110 000 bryggor i landet som dessutom sägs öka i antal med 1 700 varje år.
Våra giftiga båtbottenfärger finns också med i ett medieinslag. Dessa är förstås designade just för att läcka ut gifter i havet och som dessutom förorenar vid avspolning på land. På vissa platser dessutom i sådan omfattning att man skulle kunna bedriva en lönsam gruvdrift och utvinna koppar på platsen. Ambitionen är tydlig, totalförbjud alla biocidfärger.
Är alla dessa TV-inslag inslag seriösa eller vill någon bara få lite uppmärksamhet i media till priset av lite skrämselpropaganda? Naturskyddsföreningens påstående är felaktigt och har också påtalats av Båtlivs chefredaktör. Miljöministern Per Bolund (M) säger att ett förbud mot tvåtaktsmotorer i Sverige riskerar att strida mot reglerna för EU:s inre marknad och inslaget har numera redigerats om. Båtägarna kör för fort. Ja, det är fri fart på sjön utom där fartbegränsningar anges. Att vissa bryggor, till exempel flytbryggor skuggar botten och påverka växtligenheten är känt och måste beaktas i fortsättningen.
Rapporten om 110 000 nya bryggor sedan 1960-talet, vilket i dag motsvarar en ökning med nästan 160 procent, är en ökningstakt som, om den fortsätter, idag skulle motsvara cirka 1 700 nya bryggor per år. Dock inga uppgifter om att det årligen byggs 1 700 nya bryggor. I dag finns andra trender avseende förvaring av till exempel dagtursbåtar som visar att dessa oftare tas upp på land efter användning. Inte heller ett ord om alla byggda spolplattor för de båtklubbar som vinterförvarar båtar bottenmålade med biocidfärg.
Tack och lov fanns också ett inslag från en båtklubb som hävdar att man ligger tio år framåt i tiden i sitt miljöarbete. Det viktiga miljöarbetet, som ger direkta avtryck, bedrivs ute i våra båtklubbar. Samarbete med det organiserade båtlivet är en förutsättning för ett seriöst miljöarbete. Något som aldrig kan uppnås genom populistiska eller illa genomtänkta utspel i media. Starta i stället tillsammans förslagsvis en rikskampanj för att kartlägga förekomsten av TBT i fritidsbåtskrov byggda för 1990 och presentera sedan en plan för hur dessa båtar ska saneras. Då kan vi tala om miljönytta.
Att båtlivet väcker känslor är uppenbart och åsikterna om hur vi ska umgås på sjön spretar verkligen, för att inte tala om alla upplevda hot om begränsningar av den självklara friheten sedan urminnes tider.
Läsare undrar vilka Transportstyrelsen egentligen har frågat och svaren kan säkert tolkas på olika sått. En underliggande oro finns att frågor som minst 7 av 10 svaranden är positiva till kommer att omsättas i politiska beslut under åren framöver. Inte för att dessa står högst på båtfolkets önskelista utan för att det finns en viss klåfingrighet bland de styrande i vissa frågor.
Förarintyg, mobiltelefon, GPS och folkvett är vad som behövs, vilket fungerat bra för mig i alla år, säger en läsare. Det är viktigt med frihet under ansvar och ett båtregister innebär med automatik båtskatt eller båtmiljöavgift. Alla bestämmelser kommer att kosta pengar, dyra båtkörkort, närmare 30 kr/lit för fossila bränslen, och båtklubben blir bara en parkeringsplats för båtar som används några gånger under säsongen. Båtklubbens tid är över om 10–20 år, hävdar en annan orolig läsare.
Ett Facebooksinlägg från en kvinnlig läsare har gett många reaktioner. En del läsare blir bara trötta på alla dumma inlägg och tycker att om man är medlem i en båtklubb är möjligheterna att påverka mycket större än att bara skriva en massa strunt. Någon konstaterar att cirka 40 % av reportagebilderna innehåller kvinnor och flickor och att en dialog i Båtliv vore bättra än att raljera över alla män ombord. Tack i alla fall för att det blev en ordentlig debatt i frågan om kvinnor och män ombord!
Goda idéer dyker också upp. En alert flygkapten tycker att båtförbunden borde samordna sig i en gemensam databank där alla kan rapportera in sina egna misstag, stora som små och anonymt eller med namn och som ger individen en chans att ”skriva av sig”. En öppen kanal där alla anslutna medlemmar kan ta del av inrapporterade händelser och åtgärder tillsammans med goda tips på förebyggande rekommendationer.
Många händelser är ganska lika varandra, därmed kan de förebyggande rekommendationerna bli relativt enkla. Royal Yachting Association, Svenska Båtunionens motsvarighet i England, har ett sådant system för incidentrapportering med en omfattande logg över olika händelser. Den konkreta frågan är om båtförbunden vill förbättra säkerhetsarbetet för sina medlemmar? Båtliv skickar önskemålet vidare till Sjösäkerhetskommittén.
Många båtlivsfrågor surrar i luften samtidigt men med olika tidshorisonter. De flesta berör alla som trivs på havet, till exempel seglare, kanotister, sportfiskare, vattenskoterförare och motorbåtsälskare, så varför inte samordna synen på de viktigaste frågorna i god tid innan de hamnar på den politiska agendan. Alla frågor måste heller inte regleras i lag. Lagstiftning eller byråkrati, som vi anser vara oproportionerlig eller ineffektiv för våra organisationer och alla ideella krafter man är beroende av, ska i det längsta undvikas.
Vi måste visa att vi genom en aktiv opinionsbildning och vara drivande i båtlivsfrågor vill ta ansvar för det vi benämner som gott kamrat- och sjömanskap samt god sjösäkerhet, så kanske viljan att lagstifta minskar och viljan att ge oss ett större inflytande ökar.
Låt oss få uppleva en välförtjänt och skön båtsommar tillsammans!
Redaktionen fastnade så småningom för fyra förslag, som vi bedömde vara efterfrågade att skriva om. Det första är tips om hur båtklubbar kan ta hand om sina ungdomar och förhoppningsvis bedriva en passande verksamhet. Det andra är hur båtklubbar introducerar nya medlemmar och även hur klubben kan ge viss rådgivning vid köp av den första båten.
Det tredje ämnet är avsett för rekrytering av nya funktionärer. Att det är svårt att rekrytera nya funktionärer vet alla. Många äldre, som gärna vill stiga av, känner att de av lojalitetsskäl måste stanna kvar tills en ersättare dyker upp samtidigt som dessa år på ålderns höst är extra värdefulla för den enskilde.
Det fjärde ämnet handlar om båtlivet om 5–10 år och hur båtklubbarna ska tackla nya miljökrav, täta kommunkontakter och kanske medlemmar som ”bara” vill köpa en tjänst av klubben.
Redaktionen bad i nummer 6 2020 sina läsare om hjälp med tips och idéer, gärna hämtade ur den egna verksamheten, och skapade en särskild mejladress för att kunna ta emot läsarna alla inskickade mejl.
Men sedan tidningens utgivning har vi väntat och väntat, inte en enda läsare har hört av sig och inte ett enda mejl har dykt upp.
Man undrar ju varför… Var frågorna ointressanta, var det fel tid på året eller är annat viktigare – eller vad? Ämnena är insända av båtfolk, men ändå har det varit tyst som i graven.
När krönikören lyckats samla ihop sig efter uteblivet intresse kom nästa spark i baken från ett Facebookinlägg:
”Hej, nu har jag fått ännu ett nummer av Båtliv. Och ännu en gång ställer jag mig frågan hur redaktionen funderar. Sida upp och sida ner med män. Män som styr båtar, män som berättar om kraftfulla motorer, män och män och ännu mera män. Grattis till er! Inte en enda person med annan hudfärg. Om ni hade varit en fristående tidskrift för svenska män som älskar båtar hade jag kanske haft överseende, men nu är ni ett medlemsorgan för Sveriges båtklubbar. Hur vill SBU att framtiden ska se ut? Vem vill ni ska läsa tidningen? Har ni ens frågat några andra än era bästa manliga kompisar vad de vill läsa om?
Det finns kvinnor som gillar båtar, det finns människor med annan hudfärg som kan segla, navigera och styra en motorbåt. Miljöfrågor, hur hanterar båtbranschen dem?
Jag tror att ni kan göra en så mycket mer läsvärd tidning om ni anstränger er, varsågod för en uppmuntrande spark i baken”.
Alla kvinnor i båtlivet! Hoppas att ni gör det som är kul ombord och på klubbarna även om tidningen Båtliv inte har ägnat er större uppmärksamhet. Vi har tidigare skrivit om kvinnor i olika reportage, men uppenbarligen inte i tillräcklig omfattning.
Alla män i båtlivet! Nu är det väl dags att hålla sig lugn i sittbrunnen och låta övriga ombord ta ansvar för färden framöver.
Vi på redaktionen behöver fler tips om alla duktiga människor (oavsett kön, hudfärg eller ålder) ombord, i klubbarna och förbunden och vill förstås att alla som får tidningen ska läsa den, inte bara kvinnorna.
sbuframat@batliv.se
- Vår ungdomsverksamhet
- Hur ska vi ta hand om och introducera nya båtägare och hjälpa till vid köp av den första båten
- Hur personalförsörja alla våra funktionärsbefattningar, yngre måste ersätta äldre och nya krafter efter hand i till exempel kommittéer och projektgrupper med mera.
- Båtlivets framtid om 5–10 år med ändamålsenlig organisation när ny teknik ger nya möjligheter
Dessa kommer att behandlas i tidningen under 2021, men det finns en viktig förutsättning. Ni läsare, funktionärer och båtägare måste ge redaktionen underlag i form av tips och idéer hämtade ur den egna verksamheten.
Goda exempel är alltid lätta att ta till sig. Alla är inte bäst på allt men många av er driver eller deltar i utmärkta verksamheter och har säkert näsa även för framtida utmaningar. Alla synpunkter och förslag sänds in till sbuframat@batliv.se vilka kommer att bli viktig information i det redaktionella arbetet. Preliminärt kommer möjligheten att höra av sig att vara öppen under hela 2021. Lite bakgrundsinformation om de fyra ämnena:
Ungdomsverksamheten. I många sammanhang framhålls hur viktig ungdomsverksamheten är men ingen vet idag vilken omfattning den har. Det är kanske dags att ta reda på det. Många klubbar känner inte till de utbildningsanvisningar som finns eller möjligheten att ansöka om ekonomiska bidrag för sådan verksamhet. Tidningen vill gärna genom förebilder och reportage stimulera denna verksamhet.
Nya medlemmar. Omhändertagande av nya medlemmar/båtägare är i första hand en klubbangelägenhet eftersom den lediga båtplatsen oftast avgör i vilken klubb medlemmen hamnar. Några centrala råd är kanske inte nödvändiga men gärna tips från båtklubbar på hur man möter nya medlemmar med information om den egna klubben och de förmåner som medföljer medlemskapet i SBU. Ideellt arbete.
Många medlemmar behandlar båtklubben som ett företag. Man betalar sina avgifter och förutsätter sedan att allt ska fungera. Man har enkelt köpt en tjänst och prislappen på den är ganska ointressant. Med det följer också att det sällan finns vare sig tid eller intresse för något ideellt arbete. Även myndigheter likställer ibland den allmännyttiga verksamheten med privat näringsverksamhet. Samtidigt sitter många äldre i olika styrelser men har svårt att lämna sina platser så länge ersättare saknas. Hur vi ska attrahera våra medlemmar att även jobba ideellt under olika perioder är en strategisk fråga nu och framöver. Annars blir det i framtiden bara ett utbyte av tjänster med ideella förtecken. Tips och idéer i mängder, tack!
SBU i framtiden. Det många finns tydliga trender. Intresset för att ta sig ut på havet ökar. Antalet fritidsbåtar för enbart dagsturer ökar, färre övernattningsbara båtar säljs och knappast några nya segelbåtar alls. Mindre tid finns för det traditionella båtlivet med putsning och fejning och båten ska vara klar att användas på förutbestämd tid. Många nya tjänsteföretag växer upp i anslutning till våra fritidsbåthamnar och erbjuder olika slag av servicetjänster. Olika myndigheter skärper efter hand sina krav på miljöhänsyn för båtlivet. Pandemin har tvingat oss att umgås, utöva och administrera verksamheten på ett helt annat sätt. Av den finns också lärdomar att dra. Definiera våra framtida målgrupper, som gillar både vatten och en rak kommunikation. Intresset för medinflytande växer och kommunikationsmöjligheterna är nästa oändliga. Hur vill vi driva vår verksamhet om 5–10 år?
Nu väntar redaktionen på att ni hör av er!
Ovanpå detta besked kastade sig de tre stora båtlivsorganisationer, Svenska seglaförbundet (SSF), Svenska Kryssaklubben (SXK) och Svenska Båtunionen (SBU) in i debatten om båtkörkort och kräver det för alla snabba båtar med möjlig fart över 35 knop. De har tröttnat på vattenskoterns särbehandling och vill ha med alla snabbisar i samma paket. Man kan fundera på hur många medlemmar, med båt som kan köra fortare än 35 knop, SXK har.
Nu dyker det också upp förespråkare för båtkörkort för i stort sett alla båttyper oberoende av fartmöjligheter. En mellanstation i denna debatt kan vara att alla nya medlemmar i båtklubbar inom SBU hägn ska ha förarbevis inom ett år efter inträde och varför inte gästhamnar, som kräver uppvisande av båtkörkort av sina besökande. När en fråga börjar rulla kan det gå fort från en tanke till handläggning och beslut.
Vad alla våra båtklubbsmedlemmar tycker har inte givits tillfälle att fråga om, men det är enkelt att i efterhand ta reda om vad man tycker om att lagstifta om båtkörkort för snabba båtar. Man får inte glömma att det är medlemmarna som ger legitimitet att agera. Någon tycker säkert att svaret på frågan är så självklart att man inte ska behöva fördröja en påbörjad process. Kanske, men i en medlemsstyrd organisation är tiden från tanke till handling betydligt längre än i en vanlig organisation och just möjligheten att påverka är viktig för många.
Ytterligare en av många efterlängtad åtgärd är inrättandet av ett båtregister. Många myndigheter, organisationer och miljöinstitutioner har flaggat för behov av ett båtregister för att bättra kunna lösa sina uppgifter. Dock har aldrig någon angivit båtskatt som skäl, men många båtägare kopplar ändå ihop båtregister med båtskatt eftersom man inte riktigt litar på staten. Frågan har utretts flera gånger tidigare och det finns all anledning för SBU att sätta sig in i dessa för att inte hamna i bakvattnet när registerfrågan åter flyter upp till ytan.
En krönika utan alkohol känns lite torr och SBU:s hantering och svar till promilleutredaren var motsägelsefullt, vilket har retat upp både båtägare och klubbar. Det har hänvisats till båtriksdagsbeslut som inte följts vid olika tillfällen men äldre beslut lär inte sägas upp utan det är senaste beslut i samma fråga som gäller. Man får heller inte glömma att i 2015 års båtlivsundersökning finns några frågor om promillelagen. Det visar sig att cirka 83 % av hushåll med båt och 77 % av ägare med båt som omfattas av lagen är positiva till lagen. Siffror som också borde kunna appliceras på SBU medlemstock och därmed ge stöd för SBU:s svar till utredaren om att behålla 0,2 promille även i fortsättning.
Till sist ett miljötips. SBU utser Västkustens Båtförbund som supporter till Västkuststiftelsen Ren Kust med en önskan att utveckla samarbetet med Strandstädarna. Många båtklubbar finns på plats och kan görs stor nytta!
Eftersom regeringen har presenterat 43 olika åtgärder, finns all anledning att följa upp och kontrollera i vilken takt dessa genomförs. Finansministern, som äger en del av åtgärderna, har med tanke på rådande omständigheter andra viktiga frågor att ta hand om. Låt oss hoppas att detta inte innebär att regeringen tappar tempo i jakten på stöldligorna. Därför måste SBU även fortsättningsvis bevaka att utlovade vapen mot ligorna blir tillgängliga.
Det var länge sedan SBU stod på barrikaderna i en båtlivsfråga och osökt dyker tanken upp om vilken fråga som kommer att dominera båtlivet härnäst. Det är ju bättre att agera i förtid än att reagera i efterhand, då alla papper redan ligger på bordet.
Om man lägger örat mot rälsen och lyssnar blir mitt tips att ett båtregister är en kommande angelägenhet, som ofta dyker upp i informationsbruset.
Både polis, Larmtjänst, Stöldskyddsförening, Sjöräddning, Transportsstyrelse och miljöföreträdare återkommer ofta till behov av ett båtregister för sina uppgifter att övervaka båttrafik, beivra eller försvåra stölder respektive kunna spåra ägare till båtar vid räddningsinsatser eller som underlag för uppföljning av olika typer av miljöbelastning och miljöavgifter.
När ett sådant förslag hamnar på politisk- och/eller myndighetsnivå måste SBU samtidigt vara väl påläst och ha erforderliga kunskaper om nytta, nackdelar och konsekvenser för båtlivet samt förankrat sin mening hos båtförbunden. Båtägare generellt är nog motståndare till ett båtregister främst på grund av finansdepartementets möjlighet att införa båtskatt.
Förordningen om användande av vattenskoter irriterar en massa båtmänniskor. Skälen är väl kända sedan tidigare, till exempel märkligt att bara välja ut en typ av farkoster, inga åldersgränser eller kompetenskrav när ungdomar eller vuxna kör omkring i andra snabbgående fritidsbåtar, sällan ungdomar upp till 15 år som kör ovarsamt och polisen som bara kan säga till men inget annat.
Det vore befriande för sjösäkerheten om SBU kunde stiga upp på podiet och tala om att vi har krav på förarkompetens och ett ålderskrav på 15 år för framförande av båt som kan köra snabbare än förslagsvis 25 eller 30 knop. Om det inte lyckas i första svängen, får vi bombadera politiker och båtägare med information om vikten av kompetens. ”SBU tycker” är ett bra informationsblad som borde byta rubrik till ”SBU vill” och vars viljor också ska återfinnas i aktuella verksamhetsplaner.
Till sist har det nått mitt öra att all information om medlemsnytta rimligen borde rikta sig till SBU medlemmar. Stadgarna säger ju att 24 båtförbund och två namngivna klubbar är medlemmar och medlemsnyttan borde därför vända sig till dessa. Idag är 95 % av all formulerad medlemsnytta riktad mot båtklubbar och enskilda och det sägs att ”Båtklubbarnas Riksorganisation” bättre associerar till den målgrupp vår verksamhet riktar sig än dagens ”Båtunion”. Alternativet är förstås att bestämma att medlemmar i förbund och klubbar också är medlemmar i SBU. Dock vill jag avfärda alla tankar på ett nytt namnprojekt likt Svenskt Båtliv som behandlades 2008.
Trevlig och försiktig sommar!
Globaliseringen har fått sig en knäck och uthålligheten är begränsad. Ett litet exempel är produktionen av ett fordon, som kan bestå av 20 000 komponenter från tusentals underleverantörer i cirka 40 länder med olika leveranssätt. Kan sådan typ av sårbara globaliserade verksamheter fortsätta i samma omfattning utan att man beaktar liknande hot i framtiden? Det talas redan om nya strategier där självförsörjning, beredskapslager och närhet till underleverantörer nämns.
För hela besöksnäringen, som båtlivet är en liten del av, har det blivit en katastrof vars konsekvenser ingen vågar uttala sig om. För oss båtmänniskor i Sverige är alla nordiska gästhamnar stängda och vissa länder tillåter heller inte att någon lämnar landet i egen båt. Men vi har fortfarande tillgång till våra hamnar och vatten och lär inte drabbas av några besvärande begränsningar. Det borde rent av bli lättare att få plats i både natur- och gästhamnar längs kusterna i sommar om ovanstående regler fortfarande gäller. Tänk er bara hur det kan se ut i Strömstad en sommardag utan besök av alla norska vänner.
Regeringen har, efter krav från riksdagens civilutskott, låtit utvärdera promillelagen. Förslaget som bearbetas säger att gränsen 0,2 promille ska bibehållas.
Många hävdar att utredningen inte alls visar att de ytterst få olyckor som inträffar har något samband med promillelagens införande. Svenska Båtunionen (SBU) delar uppfattningen att utredningen inte ger några sådana signaler, men har ändå sagt OK till utredarens förslag att behålla nuvarande promillegränsen. Detta upprör förstås en massa båtmänniskor, som hävdar att det finns beslut om att agera för att ändra gränsen uppåt.
Det har säkert sagts och lovats mycket, men senaste Båtriksdagsbeslut i frågan var 2016. Då beslöts enbart att kräva en utvärdering av promillelagen, vilket nu sker. 2015 motionerades även om att helt upphöra att driva frågan om förändring av sjöfyllerilagen.
Vad 170 000 båtmedlemmar har för uppfattning om gränsen 0,2 promille vet ingen. Frågan har aldrig processats ner till båtklubbar och enskilda medlemmar. Av alla inlägg i media att döma finns det ungefär lika många för och emot och dessa har aldrig lyckats övertyga varandra.
Mer märkligt är att för två likvärdiga båtar, den ena 9,5 m och den andra 10,5 m lång, råder helt olika alkoholbestämmelser trots i övrigt exakt samma förutsättningar för att förflytta sig på sjön.
Den mest drastiska åtgärden för att rädda liv på sjön borde vara att förbjuda äldre män att ro ut i en eka utan flytväst och med alkohol i kroppen.
Till sist den båtägare som tankat både diesel och alkohol och gav sig ut för att vittja sina hummertinor. Den fjärde tinan hade fastnat på botten och kunde inte dras upp. Under tiden som skepparen funderade på hur han skulle få upp tinan band han fast linan i båten. Han blev pinknödig och ställde sig i aktern för att uträtta sitt behov, föll i vattnet och blev upplockad av en tillskyndande båt och polis tillkallades. Denne man friades sedermera i domstolen eftersom båten vid tillfället var förtöjd.
Men så plötsligt drabbas vi alla över en kam! Det som för en kort tid sedan var totalt okänt dyker upp som ett hot mot hela vår tillvaro. På 1800- och 1900-talet kallades det för farsot och drabbade många länder och ödelade städer, landsbygd och generationer av medborgare.
Idag är det en pandemi, som satt klorna i mänskligheten. Nu går det inte att bara förlita sig egna åtgärder, googla på nätet eller kasta ut en fråga på Facebook utan världssamfundets alla goda krafter måste både råda, besluta, beordra, inskränka och samordna allt som påverkar spridningen det fasansfulla coronaviruset.
Aktiviteter som för en tid sedan var självklara val i vår vardag är nu som bortblåsta. Plötsligt måste en massa planerade jobb- och fritidsrelaterade verksamheter strykas i almanackan och tankarna koncentreras till hur man ska undvika smitta. Resor minimeras, många jobbar hemifrån, många varslas, inskränkningar i umgänge och så börjar man att inse att det blir tid över, något som tidigare varit en bristvara.
För oss båtägare finns alltid en möjlighet att ägna båtlivet mer tid. I hamnen kan man var ensam med sina göromål i och runt båten. Putsa på båten, ordna till alla skavanker som varit det dåliga samvetet under några år och förlägga semestern i den egna båten. Välja naturhamnar eller svajvikar med god ankarbotten långt bort från alla virushärdar. Rent av hela semestern utan smittorisker och folksamlingar och bara låta väder och vind bestämma åt vilket håll färden ska gå.
Om alla tidigare måsten, noggrant nedskrivna i mobil eller almanacka, plötsligt suddas ut finns väl även möjlighet att göra en längre seglats och kanske återupptäcka det båtliv som vi äldre upplevde på 70- och 80-talet. Dock lär man inte hitta is i så många butiker som på de tiden.
Naturen smittar inte, snarare tvärtom, den läker och är ofta en behaglig motvikt mot stress men tvingar samtidigt människan att underordna sig dess villkor. Det förutsätter dock att man inte har smittats av det otäcka coronaviruset, för då gäller att både förhindra vidare spridning och kurera sig själv. Om vi hamnar i samma naturhamn, låt oss förtöja utan att behöva hänga ut fendrar för att bära av. >10 m är väl OK!
Det är dags att se över vårt språkbruk när vi talar om SBU och vad som görs och inte görs. Svenska Båtunionen är en riksorganisation med enskilda båtägare, båtklubbar, regionala båtförbund inklusive två nationella båtklubbar, SBU styrelse, utsedda arbetskommittéer och SBU kansli. Att lite slarvigt fälla omdömen om SBU men inte adressera sina synpunkter till den det berör, till exempel till styrelse eller kansli ger ingen trovärdighet i interna diskussioner. Kan det vara så att båtförbunden är otydliga i sina beslut om mål och vilken verksamhet som ska genomföras?
Förbund och klubbar är precis lika viktiga delar i SBU verksamhet och svepande omdömen som saknar en tydlig adress innebär att ingen känner ansvar för det som ska uppnås. Glöm inte bort visionen –Tillsammans skapar vi det goda båtlivet – som tydligt betonar att vi alla har ett ansvar för SBU:s verksamhet.
Det är dags att bli mycket tydligare mot varandra om vad vi vill och hur vi uppnår det vi vill. Nedanstående mall är ett exempel på frågeställningar och svar, vilken kan vara användbar för att konkretisera vad man vill och på vilket sätt det kan göras.
Vilka är vi?
Vi är cirka 170 000 medlemmar i 900 båtklubbar som med ideella krafter vill utveckla båtlivet och värna vår miljö med dess för oss viktiga natur- och friluftsupplevelser. Svenska Båtunionen har funnits sedan 1928 och är landets största fritidsbåtsorganisation som vill ta ansvar för båtlivets utveckling
Vad vill vi?
- Alla ombord ska ha tillgång till flytväst som bärs av alla under färd, även den ensamme mannen i sin eka.
- Alla har erforderlig kompetens för den båt som framförs.
- Bedriva ett aktivt miljöarbete som omfattar alla våra båtägare.
- Erbjuda fritidsbåthamnen, som för de flesta båtklubbar innebär en omfattande och ansvarsfylld verksamhet, en kvalificerad support vad avser administration, arbetsmiljö och hamnsäkerhet m m.
- Ha en demokratiordning som stimulerar alla att engagera sig ideellt .
Hur gör vi?
- Upprepade informationskampanjer i till exempel viktiga sjösäkerhetsfrågor.
- Båtförbunden är huvudmän för all utbildning och ungdomsverksamhet, gärna i samverkar med t ex studieförbund, Kryssarklubben eller seglarskolor.
- Samlar kompetens från båtklubbarna i viktiga kommittéer med ansvar för t ex sjösäkerhet, miljöarbete, BAS och juridik mm för uttalad support till båtklubbarna.
- Ser över regelverk för inflytande.
Hur kan vi bli bättre?
- Genom bättre kunskaper om våra båtägare och klubbars villkor.
- Med ordentliga utvärderingar av olika delar av verksamheten och mätning av måluppfyllnad.
- Utveckla mötesmetoder och teknik för att minska olika hinder för deltagande i styrelsearbete.
- Kommunicera information mot avsedda målgrupper direkt utan mellanstation.
- Tydliga mål för verksamheten. För 2019 fanns ett uppdrag att utbilda samtliga båtklubbars registeransvariga i hantering av personuppgifter. Hur har gått med den måluppfyllnaden?
Låt oss bli tydliga om våra mål och hur de omsätts i verksamheter.
Lars Afzelius
Dessa ligor har figurerat i media de senaste åren och i denna fråga råder total enighet i hela det officiella Sverige om behovet att vidtaga åtgärder för att hejda flödet av stöldgods ut ur landet. Det alla väntar på är regeringens kraftfulla åtgärder så att ligorna väljer andra utflyktsmål än Sverige.
Under senare år har presenterats en stor palett av lämpliga lagändringar, myndighetsåtgärder och personalförstärkningar men inte ett ljud från regeringen som tycks ha drabbats av någon virussjukdom som lett till total kraftlöshet. I det militära fick jag lära mig att ”Underlåtenhet att handla ligger chef mer till last än val av medel”. Stefan Löfven, det är dags att sätta ner foten nu! Jag utgår från att den fria rörligheten inom EU inte gäller stöldgods och kriminella och vi vill ha våra prylar i fred!
Båtskatt eller inte båtskatt är en fråga som dyker upp då och då. Forskaren Per Moksnes har upptäckt att många småbåtsbryggor ligger i grunda och skyddade vikar, vilka har höga naturvärden. Dessutom ökar antalet bryggor i landet explosionsartat och problemet är att de försvårar för växter och fiskar att överleva. Flytbryggor skuggar botten och istället ska bara pålade bryggor anläggas eftersom dessa skuggar havsbotten mindre.
Om alla flytbryggor ska bytas ut framgår inte i rapporten men givetvis ska fritidsbåtslivet vara med och betala för de miljöskador och andra kostnader som följer med detta. Enklast är då att införa en båtskatt. Men hur vet man att just den skatten går till miljöåtgärder i havet? Skatten hamnar i statens stora plånbok och sedan blir det slagsmål mellan departementen om behov av medel. Rapporten säger också att alla båtar ska förvaras på land när dom inte används. Fundera på hur den ekvationen ska gå ihop.
Ytterligare en miljövän har hört av sig och vill ekocertifiera alla båtklubbar och marinor. Mia Dahlström, Havs- och vattenmyndigheten, upplever att det finns ett stort miljöintresse bland ägare av fritidsbåtar. Båtägare är på havet för att de älskar havet, men många vet inte hur man ska göra och då skulle denna ekomärkning underlätta. Något underlag för sitt förslag har hon inte visat upp, vilket hade varit klädsamt. Då hade hon nog upptäckt att av drygt 750 000 båtägare finns huvuddelen utanför båtklubbar och marinor, vilka dessutom ständigt har ögonen på sig från kommunernas miljöinspektörer, som både inspekterar och rådgör om lämpliga miljöåtgärder. Den oorganiserade målgruppen är säkert i större behov av ekomärkning.
Vad sägs om ett event där kappseglande segelbåtar och snabba motorbåtar möts i en trång ränna mellan Käringön och Gullholmen? För er som inte känner till Västkusten titta gärna på ett sjökort över aktuella farvatten så förstår ni upprördheten. Norrifrån dundrar ett antal muskelbåtar fram i 40–50 knop och söderifrån länsar ett antal segelbåtar norrut. Därutöver finns säkert fritidsbåtar och kanoter som nyttjar leden för egna transporter.
Höga hastigheter och knappast någon beredskap för uppdykande flytetyg och stor upprördhet bland seglare men en motorbåtsarrangören som tillbakavisar kritiken och hävdar att motorbåtsförarna hade full kontroll och uppenbarligen förutsätter att eventuell hänsyn ska tas av alla andra. Det lär inte bli någon liknande Poker Run tävling nästa år om polis och kustbevakning får bestämma.
Ett antal sådana har passerat revy det senaste året, men om man lägger ihop budskapen går ekvationen inte ihop. Låt oss följa några inlägg om spärrfärger och blästring.
Först och främst känner alla ett stort obehag och rädsla för TBT men samtidigt ifrågasätter många om det är rimligt att likställa giftigheten hos t ex gammal urlakad kopparfärg med TBT. Att lägga på spärrfärg på gammal kopparfärg är enklare och billigare för båtägaren än att blästra båten. Men vad vet vi om metodernas miljöpåverkan? Arbetsmiljöverket rekommenderar av miljöskäl användning av spärrfärger framför blästring, i första hand med omtanke om arbetstagare som utför blästringen.
Saltsjön-Mälarens Båtförbund vill att det görs tester på spärrfärger. 2016 presenterade Akzo Nobel (International Färg) en studie som visar att deras spärrfärg inte läcker ut från underliggande färglager. Transportstyrelsen är dock osäker på spärrfärgernas skyddande förmåga och ligger för närvarande lågt. En forskningsrapport från Stockholms Universitet 2015 om spärrfärgers förmåga att hindra läckage har legat till grund för Stockholm Stads beslut att inte tillåta spärrfärg. Enlig många en rapport som grundar sig på tveksamma testmetoder och därför inte kan ligga till grund för sådana beslut. Samtidigt finns det båtklubbar som fått krav på att sanera bort biocidfärg genom blästring men istället valt att måla över med spärrfärg och fått åtgärden godkänt vid miljöinspektion
Blästring som saneringsmetod är mer kontroversiell. Länsstyrelsen i Stockholm län har delat ut 2,4 Mkr i LOVA-bidrag för blästring av båtbottnar. Stockholms Stad har varit tydlig med sitt ointresse för vilken saneringsmetod som väljs, bara båtbotten blir ren, som det sagts. Trots att metoderna har olika miljöpåverkan.
Båtklubbarnas i 08-området erfarenheter av möjliga saneringsmetoder är tydlig: skrapning med färgborttagningsmedel ger bra resultat men ack så arbetsamt. Miljömässigt den bästa metoden men kladdigt och jobbigt. Maskinslipning kan ge bra resultat men tveksamt ur hälsosynpunkt och definitivt olämplig metod för borttagning av TBT-färg (tributyltennhydrid). Blästring ger bra resultat, men det osynliga dammet, hur farligt är det för miljön och den som utför blästringen. Varför är så många tveksamma och varför finns ingen certifierad utrustning.
Blästring är en bra och fungerande rengöringsmetod för olika ytor. Men det måste ställas tydliga miljökrav på utförande när ytor innehållande TBT-färg ska rengöras. Rester av TBT-färg får aldrig hamna i naturen överhuvudtaget eftersom ytterst små mängder kan orsaka stora skador på miljön.
Idag finns inga anvisningar för hur blästring av båtbottnar med TBT-färg ska ske. Det finns ingen certifiering av utrustning, inga krav på mätning av eventuella giftutsläpp vid platsen för blästring eller krav på utbildning för den personal som genomför blästringen. Det finns också exempel på när båtar har blästrats helt utan täckning.
Det är verksamhetsutövaren (båtklubben eller varvet) som har ett tydligt miljöansvar tillsammans med den båtägare som ofta biträder vid blästringen. Därför måste all blästring av båtar med TBT-färg omgående avbrytas och återupptas först när nödvändiga och trovärdiga anvisningar har fastställts av den myndighet som äger denna fråga. Fortsätt gärna att blästra eller måla med spärrfärg, de båtar som är målade med gammal kopparfärg.
Sjöfyllerilagen och moms på arrende och olika momssatser för besöksnäringen är exempel på frågor som lever sina egna liv medan till exempel arrendeavtal, förelägganden från miljöinspektörer och kommunala översikts- och detaljplaner är långt mer ingripande i båtklubbars verksamhet.
Inom SBU finns medlemsnyttor som är lika värdefulla för alla var båtlivet än bedrivs. Klubbförsäkring, hamnhandbok, egenkontrollprogram, Båtliv, BAS och miljöarbetet är utmärkta exempel på detta. Andra nog så viktiga insatser kan vara mer diffusa för båtägaren. Samtidigt måste SBU som riksorganisation påverka och delta i olika centrala samrådsgrupper för att tillvarata båtlivets intressen även om det är svårt att se omedelbara resultat.
På regional nivå finns många goda exempel på fruktbart samarbete mellan flera förbund med direkt nytta för båtlivet. Roslagen, Gästrikland och Hälsingland har gemensamt med kommuner och Länsstyrelse har iordningställt en inre fritidsbåtled från Östhammar i söder till Nordanstigs norra kommungräns strax söder om Sundsvall.
Skåne, Blekinge och Småland driver ett gemensamt sjösäkerhetskontrollprojekt och Vänerförbunden samverkar i många båtlivsfrågor som rör deras gemensamma vatten. I Stockholmsområdet finns åtta båtförbund med närmare 70 000 båtägare i Mälaren, Saltsjön och skärgårdshavet med gemensamma krav på service, borsttvättar, tank- och toatömningsstationer, skärgårdskrogar m m. En kraft på regional nivå som kan växa och påverka.
Nu signaleras att SBU ska bygga upp en egen utbildningsorganisation. Det borde innebära att båtförbunden omgående utses till huvudmän och tillsammans med sina båtklubbar planerar och efter behov genomför sådan verksamhet. SBU tecknar centrala samverkansavtal med till exempel studieförbund, tillhandahåller nödvändiga verktyg och bör även svara för viss central utbildning för till exempel miljö- och BAS-coacher. Ungdomsutbildningen inom SBU, som tidigare hängt i luften bör också vara en del av förbundens ansvar som huvudmän för all utbildning.
En påtaglig åtgärd för att stimulera förbunden är att del av medlemsavgiften, som normalt hamnar hos SBU istället överförs till respektive förbund. Därmed kan SBU ges ett tydligare uppdrag att i första hand arbeta med för båtlivet tydliga centrala frågor och inte i samma utsträckning som idag vara hela organisationens serviceorgan, en roll som båtförbunden måste ta ett större ansvar för.
Unionsrådet lägger större kraft på förbundens verksamheter och behov av medel medan den nya generalsekreteraren på riksnivå planerar t ex för vilka frågor som ska diskuteras med riksdagens fritidsbåtnätverk, årliga myndighetskontakter och andra rikstäckande aktiviteter.
Antalet ledamöter i unionsstyrelsen är kanske något färre men mer aktiva i de viktiga kommittéerna, (varav någon med operativt ansvar), vilka har mer fokus på förbundsverksamheten och en av ledamöterna har dessutom givits beteckningen verksamhetssamordnare. Miljö- och BAS coacherna är förstås lika viktiga som idag.
Ta tag i framtidsfrågorna redan idag, imorgon är det lätt att skjuta på frågorna ytterligare en dag.
Just nu pågår tuppfäktning mellan två vetenskapliga falanger, som har olika uppfattningar om kopparens farligheter för naturen. Miljön berör oss alla i allra högsta grad och tillåter ibland vilka angreppsformer som helst för att positionera sig i kampen om klotets överlevnad.
På ena sidan sitter miljövänner som med olika prefix såsom till exempel profeter, kemister, docenter, organister, miljöinspektörer, naturvetare och sakkunniga framhärdar att koppar från våra båtbottnar är upphovet till bland annat Östersjöns eländiga tillstånd. På andra sidan hittar man också miljövänner med olika prefix såsom till exempel profeter, kemister, docenter, organister, miljöinspektörer, naturvetare och sakkunniga som däremot framhärdar att kopparn kanske inte är så farlig eller i alla fall vill ha mer kunskap innan kopparhotet tas på allvar.
Kemikalieinspektionen, Havs- och Vattenmyndigheten och Transportstyrelsen sitter för närvarande passiva på läktaren och lyssnar. Det kan upplevas som att myndigheterna redan har bestämt sig utan att invänta någon sammanvägd bild av alla vetenskapliga rapporter och presentationer.
Ett kopparsymposium i Göteborg med ett allsidigt program och många kvalificerade föreläsare blev inledningen till den nu något infekterade tonen i umgänget. Kopparsymposiets syfte var att förmedla ömsesidig information och höja kunskapsnivån avseende risker med koppar, särskilt i båtbottenfärger och var ett gemensamt arrangemang av SBU:s och SXK:s miljöföreträdare. För egen del var jag som åhörare i denna krets en novis och upplevde en mycket intressant och lärorik dag men möjligen ”still confused, but on a higher level”.
Det tog förstås inte många dagar innan ena falangen av docenter/professorer hade vässat sina pennor och i repliker och insändare sablade ner symposiet ordentligt med rubriken ”Koppar extremt giftigt för vattenlevande organismer”. Och vidare att åsikter och tyckande på seminariet hade förklätts i vetenskapliga termer och därför saknade all relevans. Dessutom kölhalades kemisten Lennart Falck som straff för påstådda inlägg om att utsläppen av koppar från fritidsbåtar späds ut så att det ”nästan blir nyttigt”. Egentligen var hela symposiet ett riktigt bottennapp och möjligen en partsinlaga och lovsång till koppar som nyttig metall men på mycket tveksam vetenskaplig nivå.
I någon text nämndes även att våra fritidsbåtar, målade med biocidfärg, släpper ut 57 ton koppar varje år, detta trots att Kemiinspektionen redovisar en årlig försäljning av 32 ton till båtbottenfärger.
Så småningom kryper det fram i repliktexten att det faktiskt är väldigt svårt att uttala sig om i vilken grad just båtbottenfärgsämnen har bidragit till den dåliga hälsa som kustekosystemen lider av. Därför kunde man väl ha förväntat sig lite mer ödmjukhet i debatten, eftersom ett av syftena med symposiet var just att skaffa sig bättre kunskaper om båtbottenfärgernas påverkan.
Om dessa repliktörstiga forskare i sina inlägg har medverkat till att läsarna blivit klokare är svårt att veta. En läsare uttryckte i ett kommentarsfält att han hade svårt att förstå varför 6 Docenter/professorer med hänvisning till fakta inte kan visa att fritidsbåtarnas eventuella användande av kopparfärger är så skadligt att det måste förbjudas.
Fler meningsutbyten kommer säkert men tänk om man istället kunde få se en matris där rubrikerna Skada, Nytta, Alternativ och Kostnader för de olika ämnena redovisas samtidigt. Då blir det kanske mer begripligt också för oss båtägare att följa ett resonemang om miljöinsatser och effekter.
Sätt vetenskapsmännen i ett rum med ett stort runt bord och släpp inte ut dem förrän det råder samsyn, vilket kan markeras med vit rök genom skorstenen.
Text: Lars Afzelius
