Ena dagen sjöräddningsinsats på Mälaren, andra dagen gruppdiskussion om patientbemötande vid Sophiahemmet Högskola. En perfekt kombination, enligt sjuksköterskestudenten Tor Walfridsson.
Pressmeddelande:
Det är en av de kallaste dagarna i januari och snön ligger i stora drivor vid Sjöräddningssällskapets station på Ekerö. Vid bryggan finns två snabba och fullt utrustade motorbåtar förtöjda, redo att rycka ut när larmet går.
– Alla vi som är sjöräddare arbetar ideellt. Belöningen ligger i att vi få vara med att rädda liv, säger Tor Walfridsson som är en av befälhavarna här på stationen. Han varvar uppdraget som frivillig sjöräddare med studier på sjuksköterskeprogrammet vid Sophiahemmet Högskola.
Sjöfart och båtar har alltid varit en stor del av Tor Walfridssons liv. Han var sjöscout som barn och blev medlem i Sjöräddningssällskapet redan som sextonåring. Egentligen var det meningen att han skulle utbilda sig till ingenjör.
– Men jag tänkte om och valde sjuksköterskeutbildningen i stället. Jag kände att jag hellre ville arbeta med människor.
Att han valde just Sophiahemmet Högskola beror bland annat på rekommendationer från en av kollegorna på stationen som själv gått där. Att Sophiahemmet liksom Sjöräddningssällskapet är starka varumärken betyder också mycket.
– Dessutom var min farmor Sophiasyster, så sjuksköterskeyrket känns som ett naturligt val.
Det finns stora likheter mellan hans yrkesval och engagemanget i Sjöräddningssällskapet, tycker han.
– Både sjöräddare och sjuksköterskor hjälper människor som är sjuka, skadade, rädda och stressade. Och vi finns även där för deras närstående. Dessutom är erfarenheterna från sjöräddningen till nytta i sjuksköterskeutbildningen – och tvärt om.
Tor Walfridsson och kollegorna på stationen har varit med om många dramatiska räddningsaktioner, ofta i hårt väder. Det har varit båtbränder, fartyg på grund, akuta sjukdomsfall och drunkningstillbud för att bara ta några exempel. Flest utryckningar sker under sommaren då det är högsäsong för båtlivet. Men även vintertid larmas det, särskilt när isarna är förrädiska.
– Vid utryckningar är det jag som befälhavare som ska se till att våra insatser sker på ett säkert och effektivt sätt. Och i gott samarbete med polis och räddningstjänst när vi är ute på stora uppdrag, säger han.
Han menar att den befälsutbildning som han har fått via Sjöräddningssällskapet är till stor nytta också i arbetet som sjuksköterska.
– I båda fallen handlar det om att skapa och hantera team, att bygga bra dynamik i arbetsgruppen, och att väga risker mot säkerhet för att kunna fatta rätt beslut.
Tor Walfridsson har 1,5 år kvar på sjuksköterskeprogrammet, men ännu har han inte bestämt sig för vilken inriktning han ska välja efter examen.
– Jag tror jag vill vara på en arbetsplats där det händer mycket. Kanske vidareutbildar jag mig inom ambulans- eller akutsjukvård. Men jag trivdes väldig bra på neurologen där jag gjorde VFU, verksamhetsförlagd utbildning, så vi får se vad det blir.
Fakta om Tor:
Namn: Tor Walfridsson
Ålder: 22 år
Bor: Ekerö
Gör: Går fjärde terminen på sjuksköterskeprogrammet på Sophiahemmet Högskola. Befälhavare vid Sjöräddningssällskapets station Ekerö/Munsö.
Övrigt: Tidigare ordförande i högskolans studentkår
Fakta om Sjöräddningssällskapet:
Sjöräddningssällskapet bildades 1907 för att öka säkerheten till sjöss, och har i dag 74 stationer längs de svenska kusterna och i de största sjöarna.
Verksamheten finansieras med gåvor, medlemskap och ideella insatser där 2 500 frivilliga sjöräddare står beredda att rycka ut dygnet runt, året om.
Sjöräddningssällskapet har en nollvision: Ingen ska omkomma vid rikets kuster, insjöar eller vatten däromkring.
Tor Walfridsson arbetar ideellt som sjöräddare och studerar till sjuksköterska vid Sophiahemmet Högskola. Foto: Inger Sundelin.
