Jaha, så har det hänt igen. Makthavarna struntar i det svenska båtlivet och dess organisationer. Först ”glömdes” vi bort i den famösa toautredningen (kanske lika bra förresten) och fick med andan i halsen på en eftermiddag göra jobb som andra haft månader på sig för… Sedan glömdes vi bort igen – nu i den stora mervärdesskatteutredningen. Bönder och pensionärers organisationer fick vara med hela vägen, secondhandföreningar likaså men inte de stora båtorganisationerna. Måste vi ta till hårdhandskarna och marschera i samlad trupp till regeringskansliet med knallskott och sirener för att få en ändring till stånd?
Momsen, detta snåriga och svårbegripliga begrepp blir sannerligen inte mera förståeligt i den nya svenska utredningen.
Hela grejen inbjuder till ”skatteplanering” – läs fiffel.
Om man var konspiratorisk skulle man säga att reglerna krånglats till enbart för att ge skattejurister och domstolar jobb i decennier framöver.
Men vi är inte konspiratoriska.
Däremot mäktigt förbannade för den nonchalans vi utsätts för.
Vi – det är Svenska Båtunionens mer än 900 båtklubbar med sammanlagt 160 000 medlemmar.
Om vi alla skjuter knallskott och blåser i sirenerna borde makthavarna åtminstone få en stunds huvudvärk, att de dessutom vaknar upp och noterar att en av landets största folkrörelser finns kanske är för mycket att begära.
Här intill finns två av de många kommentarer som nått redaktionen med anledning av min – och Svenska Båtunionens – inställning till det föreslagna toatömningsförbudet och införande av 0,2-promillegräns på sjön.
Den ena insändaren har förvisso fattat vad som skrivits medan den andre läst in sina egna åsikter i mina texter.
Låt oss slå fast en sak, en gång för alla, vi skall inte vara berusade på sjön och vi skall inte bajsa i badviken.
Vad som däremot är tokigt är myndigheters jämförelser och – ibland – flummiga tyckande.
Med minimal läsförmåga torde detta ha varit uppenbart…
