Motbok och kvinnor med kompetens

Från 1919 försågs den vuxna befolkningen i Sverige med motbok för att tvingas ransonera sina inköp av alkohol, eftersom det dracks alldeles för mycket och hotade både familj, försörjning och orsakade sjukdom och dödlighet. Tilldelning av motbok styrdes av inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition. En gift kvinna erhöll sällan någon motbok och de få som tilldelades en, fick alltid en avsevärt mindre ranson än männen. Unga, ogifta män kom sällan i fråga och den som var arbetslös, eller saknade inkomst kom aldrig ifråga.

Bratts omhuldade motbok avskaffades 1955 men är nu återigen dags att införas tycker läraren och miljöaktivisten Paula Grossman. Inte för att begränsa alkoholkonsumtionen utan för att minska den överkonsumtion som sker på vårt klot. Paula hävdar att det konsumeras som om det fanns 4,5 klots resurser och att koldioxidutsläppen måste minska från 11,5 ton per år till max 1,5 ton. Därför ska det privata flygandet begränsas då det står för stora koldioxidutsläpp. Hon vill tilldela varje individ en motbok knutet till ett flygkonto med kanske 20 timmars flygtid att disponera per år.

Vi måste ändra vårt beteende, flyga mindre och istället förflytta oss på ett mer miljövänligt sätt. Ett mer rättvist system är att ransonera flygandet i stället för att höja priserna, vilket skulle slå mot de fattiga.

I Sverige finns 143 000 seglare och paddlare som under ledig tid hellre förflyttar sig med vindens eller paddelns hjälp än trycker in sig i en trång flygkabin med knäna uppdragna mot hakan. Svenska Båtunionen bör därför omgående inleda förhandlingar för att dessa sanna miljövänner ska ges extra fördelar i utbyte för det miljövänliga beteendet. Smartast är att starta en gemensam europamarknad för flygtimmar, vilka kan köpas och säljas på samma sätt som handeln med utsläppsrätter.

Priset på en flygtimme sätts beroende på efterfrågan och lär säkert stiga under vintertid, när varmare länder hägrar, vilket kan ge goa slantar för inköp av tillbehör till segelbåten eller kanoten. Man kan på samma sätt även ransonera körtiden för de elbilar som laddas med el från ett kraftverk, som eldas med brunkol. Båtliv följer utvecklingen.

Nu till något minst lika viktigt, nämligen det arbete som alla valberedningar i båtklubbar, båtförbund och självaste Båtunionen lägger ner för att bemanna våra styrelser med kött och blod. Kalla det gärna för kittet i hela vår verksamhet. Utan kitt kommer det ideella arbetet att sina och till slut måste man köpa alla tjänster som de ideella krafterna tidigare tagit ansvar för. Tänk därför på att båtfolket består av lika många kvinnor som män. Det är bara att titta på alla båtar man möter, minst en man och en kvinna och kanske några till ombord. Dessa två har olika roller, olika viljor och olika syn på saker och ting men är precis lika viktiga för ett bra båtliv i stort och smått.

I vår läsarundersökning från 2017 svarade mer än 40 % av alla läsare att ytterligare 1–2 personer läser tidningen, vilket motsvarar cirka 45 000 läsare, i de flesta fall kvinnan i båtfamiljen. Förhållandet är enbart ett utslag av vem som betalar medlemskapet i båtklubben och därmed får rösta, vara valbar i styrelsen och i övrigt styra och ställa.

Det är på tiden att vi män börjar fundera på hur den andra parten som är lika viktig ombord, ska ges det inflytande hon förtjänar. Familjemedlemskap och ändrade stadgar i all ära men det krävs nog lite mer mod för att ändra på arbetssätt och villkor. Varför inte ordnad barnpassning om minsta barnet måste följa med på ett möte. Några ”goa gubbar” i den gamla styrelsen är säkert utmärkta barnpassare efter flerårig träning på barnbarn.

Inom Båtlivs redaktion finns numera kvalificerad kompetens för handledning av en styrelse i medinflytande- och jämlikhetsfrågor.

Hör av Er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*