Satsningen var en av de mer spännande inom svensk båtproduktion på många år, men tajmingen kunde knappast ha varit sämre. Finanskrisen slog till, och efter endast tio byggda båtar gick Golden-Cut Yachts AB i konkurs.
Richard Granberg hade erfarenhet av företagande, men också en stor kärlek till vackra båtar. Intresset för klassiska träbåtar väcktes på allvar i början av 2000-talet. Det var både estetiken och hantverket som lockade.
På internet – en betydligt enklare och pixligare företeelse på den tiden – hittade han en campingbåt från Skåléns båtbyggeri och bestämde sig för att renovera den till originalskick.
Kunskaperna saknades till en början, men på internet fanns Träbåtsakuten – ej att förväxla med den som finns nu – en mötesplats för träbåtsentusiaster, och Richard kom i kontakt med människor som generöst delade med sig av råd och erfarenheter.
Ju mer han lärde sig, desto mer träbåtsbiten blev han, och jakten på ett större projekt började. Petterssonare, Forslundare och andra alternativ ratades innan ett tips förde honom till Storebro bruksmuseum, inte långt från hans lantställe norr om Västervik.
Såld på Solö
Där fick han se Astrid Lindgrens gamla Solö Ruff – och blev helt såld. Snart hade han hittat ett eget exemplar. Även denna gång gick han grundligt tillväga och byggde bland annat upp ett register över bevarade Solöbåtar.
Så småningom väcktes tanken: gick det att nytillverka en träbåt för moderna båtägare? Under renoveringen av sin Solö hade han diskuterat konstruktion och material med erfarna båtsnickare. En sak stod klar: botten var ofta träbåtens stora problem. Redan ett par veckor efter det första foruminlägget hade därför en grundidé tagit form – en båt med botten i glasfiber och resten i trä.
Det skulle bli en riktig träbåt utan träbåtens kanske största bekymmer: läckande botten. Klockan 01.17 på natten den 5 januari 2007 skrev han ett inlägg på Träbåtsakuten. Där berättade Richard för första gången offentligt om sina funderingar på att göra affärer av nyproducerade träbåtar.
Han berättar själv:
– Det var från min egen Solö Ruff jag hämtade inspirationen. Men jag ville inte göra en kopia, utan en ny båt med en egen klassisk själ, inspirerad av olika traditionella konstruktörer. Ledstjärna i skapandeprocessen var att båten skulle konstrueras med det gyllene snittet som utgångspunkt.
Kända formgivare kallas in
Richard behövde hjälp att omsätta tankarna till ritningar och kom i kontakt med designern Bo Zolland. Det blev ett lyckokast. Tillsammans skapade de en båt med tydliga släktdrag från Solön, men med ett eget uttryck. För egenskaperna under vattenlinjen engagerades den välkände båtkonstruktören Håkan Södergren.
Även Christian Runius, nära släkt med Solöns konstruktör Einar Runius, engagerades i projektet. Därmed knöts ytterligare ett band mellan den klassiska förebilden och den nya båten.
Detaljerna fick lika stor omsorg som helheten. Alla lanternor och beslag anpassades eller ritades särskilt för båten. Pollarna fungerade exempelvis också som ventilatorer. En färdig ventilator till fördäcket hade rätt form men levererades med en plasttratt – den ersattes naturligtvis med en i rostfritt stål.
Men ännu när produktionen kom igång saknades full finansiering. Richard sökte därför kapital genom SVT-programmet Draknästet, där entreprenörer presenterade sina idéer för en panel av erfarna investerare.
Men trots en bra presentation ville ingen av domarna investera i själva företaget. Att satsa riskkapital på nytillverkade träbåtar i de dåliga ekonomiska tiderna som rådde ansågs uppenbarligen för vågat.
Men historien fick en oväntad vändning. Richard hann knappt lämna studion innan telefonen ringde. Tre av ”drakarna” – Mats Gabrielsson, Richard Båge och Sven Hagströmer – beställde varsin Golden-Cut. De ville alltså inte investera i företaget, men ville själva äga båten och samtidigt bidra med kapital till idén de avstått ifrån i programmet.
Villkoret var dock leverans till midsommar av första båten, det vill säga sex månader senare. Det är rekordsnabbt i branschen – även om man redan har en produktion igång. Rickard höll leveranstiderna. Drakarna döpte sina båtar till draknamn.
Tillverkning i Turkiet
Med ”drakpengarna” i kassan kunde nu produktionen starta. Ambitionen var från början att Golden-Cut skulle tillverkas helt i Sverige. Det visade sig emellertid svårt att hitta både rätt kunnande och kapacitet för den planerade produktionen.
Efter ett omfattande sökande fann Richard ett familjeägt varv i Istanbul. Där fanns dessutom erfarenhet av just kombinationen glasfiberbotten och träskrov. Skroven byggdes därför i Turkiet, medan färdigställandet skedde hos Windy Scandinavia i Västervik. Där installerades bland annat motor, elsystem, kapell och dynor.
Och platsen kunde knappast ha varit mer passande: arbetet utfördes i den omkring 900 kvadratmeter stora Solöhallen där Storebro en gång hade byggt Solöbåtar.
Båten byggdes i två versioner: Golden-Cut 28W med plastbotten integrerad med träbordläggning, och Golden-Cut 28W med helt plastskrov i vitt. Det första skrovet anlände till Västervik den 25 maj 2009.
För en annan båttidnings räkning fick jag nöjet att provköra den tredje Golden-Cut-båten ur den första serien. Intrycket var mycket gott: en produkt med gedigen kvalitetskänsla och smakfull, funktionell design. Tankarna gick till Hans Bruun Bertelsens rena linjer och smarta lösningar på de klassiska Coronetbåtarna.
Visst fanns skavanker, men när vi påtalade dem visade det sig att flera redan hade rättats till på nästa exemplar. Det säger en hel del om ambitionsnivån. Det är sällan man möter en ny produkt som känns så genomtänkt redan från början.
Dålig tajmning
Problemet var alltså inte båten. Den var iögonenfallande snygg, den var genomtänkt och höll hög kvalitet. Problemet var tidpunkten.
Den svåraste finanskrisen sedan 1930-talet hade slagit till, och köparna av exklusiva fritidsbåtar blev försiktiga. Totalt hann tio Golden-Cut byggas och åtta säljas under företagets omkring ett och ett halvt år långa existens.
Planerna var annars stora. Golden-Cut skulle lanseras internationellt, och företaget hade blivit lovat en bra plats på båtmässan i Düsseldorf. Återförsäljare var i princip klara i Finland, Norge, Schweiz och Monaco. Bearbetningen av USA hade också inletts genom en visningsbåt i Key West i Florida.
Men tiden rann ut, och den 20 december 2010 lämnades konkursansökan in för Golden- Cut Yachts AB. De två båtar som inte hade sålts köpte Richard ut från konkursboet, liksom alla rättigheter.
I ett personligt brev till dem som följt och stöttat projektet på Träbåtsakuten uttryckte Richard ändå en förhoppning om att konkursen inte skulle innebära slutet för Golden-Cut. Men krafterna och inspirationen för just detta projekt var slut.
En klassiker är något som förmår behålla sitt värde och sin dragningskraft över tid. Att detta är en klassiker beror framför allt på den iögonenfallande vackra designen och den höga kvaliteten, men de verkliga klassikerna brukar också ha en historia värd att berätta.
Golden-Cut har alla delarna. Här finns entusiasmen för svensk träbåtstradition med Solö Ruff som inspirationskälla, det gyllene snittet, Södergrens undervattenskropp och Zollands formgivning.
Här finns också entreprenören som försökte förena traditionellt hantverk med moderna material – och som fick tre riskkapitalister att tacka nej till företaget men samtidigt beställa varsin båt. Alltså alla förutsättningar för en riktig klassiker.
Bra andrahandsvärde
Detta bekräftas även av begagnatmarknaden. Nypriset var 1,6 miljoner. Idag ligger begagnatpriset på cirka 1,2–1,3 miljoner.
När Richard ser tillbaka på GC-projektet säger han:
– Det var nog på många sätt min lyckligaste tid. Både processen och det vackra resultatet, men inte minst kontakten med alla entusiaster som stöttade både på Träbåtsakuten och andra ställen.
Idag arbetar Richard framgångsrikt med utveckling av drönare och nya användningsområden för dem. Bland annat i samarbete med ukrainska företag. Rättigheterna till Golden-Cut har han fortfarande, och emellanåt får han olika förslag om att återuppta produktionen, men hittills har inget av dem varit tillräckligt seriöst. Men vi kan ju alltid hoppas.
Fakta: Golden Cut
- Mått: 7,87 (inkl. badbrygga) x 2,75 m.
- Motor: Volvo Penta D3-160 DPS, 163 hk med VP QL Boat Trim System.
- Toppfart: ca 30 knop.
- Skrov: Klink. Version W med botten i glasfiberarmerad plast, spant i ask, fribord och inredningsdetaljer i mahogny, däck i douglasgran. Version G vitt skrov helt i glasfiber, i övrigt som W.
Text: Stefan Iwanowski
Ingångsbild, foto: Richard Granbergs arkiv
