Höstsäsongen närmar sig och med den allt kortare dagar och mörkare kvällar och nätter. Dessutom är risken att råka ut för strålningsdimma från land stor.
Många anser att höstens sjöturer är de bästa under hela båtsäsongen. Skärgårdarna börjar bli tomma på båtar och det är lätt att hitta en egen vik. De korta ljusa dagarna får kompenseras med färd i mörker. Här en del tips och råd om vad du bör tänka på innan du ger dig ut på mörka vatten.
Anpassa för mörkerkörning
Först och främst gäller det att synas, det vill säga att du har rätt monterade och fungerande lanternor. Både Kustbevakningen och Sjöpolisen övervakar noga att lanternorna är tända på båtar under gång i mörker. Om inte kan det bli dryga böter.
Segelbåtar inomskärs bör undvika att använda så kallade sammansatt lanterna i masttoppen. Visserligen drar denna lanterna lite ström tack vare att en glödlampa servar både grönt, rött och vitt, men lanternan är svår att upptäcka när man kommer nära och kan lätt förväxlas med varningsljus i höga mobilantennmaster. Ett tips är att byta till nya strömsnåla LED-lampor, då kan du ha lanternor i däckhöjd tända utan att förbruka mer ström.
Ett annat problem med lanternor är att de kan blända rorsman då ljuset reflekteras från däcket. Jobba på att försöka avskärma ljuset från lanternorna utan att du påverkar lanternornas reglementsenliga lysvinklar.
Annat ombord som kan blända är kartläsningslampor och belysning från instrument och navigatorer. Här gäller det att ha möjlighet att dimma ner displayer och att ha sjökortsbelysning som kan anpassas för navigatören. En del rekommenderar rött sken i sjökortsbelysningen men jag föredrar att använda ett svagare vitt sken eftersom det är väldigt lätt att missa en del information då många symboler i sjökortet är rödfärgade.
Vänj dig vid mörkret
Att köra i mörker kräver koncentration och skärpta sinnen. Viktigt är att få ett bra mörkerseende innan man ger sig av. Enklast är att ha så mörkt som möjligt ombord innan avgång, ju längre tid desto bättre. Sedan gäller det att inte förstöra mörkerseendet genom att tända strålkastare, däckbelysning och andra ljuskällor. Är det tvunget är det smart att bara titta med ena ögat, då behåller du mörkerseendet på det andra. Blir du bländad kan det ta upp till en halvtimme innan mörkerseendet har återvänt! Har du en bra kikare ombord bör du hellre använda den än att tända en strålkastare, det är förvånansvärt vad bra man ser i kikaren trots mörkret.
Körning i fyrad led
Är du ovan med mörkerkörning rekommenderar jag att du börjar träna med att fara i fyrad led och att gå i fyrsektorerna. Kör med motor även om du har segelbåt. Att segla i mörker och framförallt kryssa kräver stor erfarenhet. Förutsättningen för att fara ut i mörka farleder är att du lärt dig fyrarnas olika karaktärer så att du kan skilja dem från varandra. Bäst är att gå en navigationskurs och ta Kustskepparintyget. På den kursen får du lära dig fyrar och alla slags lanternor. Det ingår i allmänhet ett praktikpass till sjöss då du får framföra båt i fyrad led.
Ska du gå i fyrad led kan det vara bra att ta ut kurserna mellan fyrarna och har du en logg med distansmätare underlättar det också att ha mätt avstånden. Notera kurs och distans i sjökortet. Då blir det lätt att kontrollera att du ligger i rätt fyrsektor och styr mot rätt fyr. Ibland är det ju som bekant fler fyrar i samma område som blinkar och som kan skapa osäkerhet hos navigatören.
Den här metoden är bra även om du använder plotter. Det är aldrig fel – tvärtom – att använda två navigeringsmetoder! Den tid du lägger ner på planeringen av din färd har du tillbaka i form av trygghet. Vid mörkerkörning på okända vatten bör man absolut vara minst två som deltar i båtens framförande. En som styr och en som koncentrerar sig på navigeringen och har god framförhållning. Då behöver inte rorsman förstöra sitt mörkerseende genom att titta i sjökort eller på plottern utan bara ägna sig åt att styra, lokalisera fyrarna och att hålla utkik – både förut och akterut.
Har du en taklucka och kan sticka upp huvudet är det en mycket stor fördel, då både ser och hör du bättre än om du står bakom en vindruta.
Fyrar
Fyrar kan indelas i olika grupper beroende på dess uppgifter:
• Angörings- eller kustfyrar är till hjälp när man ska angöra kusten från havet. De har större ljusstyrka och lysvidd än övriga fyrar. Den lysvidd som anges i sjökortet är sk. nominell lysvidd. Den motsvarar det största avstånd från fyren på vilket fyrljuset kan ses vid en sikt som motsvarar en dagsljussikt av 10 sjömil.
• Farledsfyrar är i allmänhet sektorfyrar som visar vitt sken över farleden och rött eller grönt vid sidan om. När man styr mot en fyr börjar den “rodna” eller bli röd om man kommer över för långt åt babord respektive “grönska” när man kommer för långt över åt styrbord. Kommer man exempelvis in i den gröna sektorn girar man babord så att båtens gröna lanterna är på samma sida som fyren. Man säger att man visar “sken mot sken”, bra minnesregel att komma ihåg. Regeln gäller även när man har fyren som akterfyr vilket är mycket vanligt när man kör i farled. När man ska styra i farled med hjälp av en akterfyr är kompassen ett utmärkt hjälpmedel för att man ska slippa att ideligen behöva titta bakåt för att kontrollera att man ligger i den vita sektorn och framåt för att kolla att det inte kommer mötande båtar eller andra hinder.
• Ensfyrar är vanligast vid hamninlopp och där det är smala passager. Ofta anges de i sjökortet som exempelvis Storholmen nedre och Storholmen övre. Den nedre fyren står alltid närmast farleden. Här gäller att styra så att man har det ena fyrljuset rakt över det andra. Börjar fyrarna “dela på sig” måste man gira för att få dem rätt igen.
• Varningsfyrar förekommer ofta i hamnområden och varnar för rör, kablar etc.
• Flygfyrar och hinderljus i höga master kan vara till stor hjälp bara man vet var de är placerade. Kolla i sjökortet!
• Fiskefyrar och militära fyrar är fyrar som är tillfälliga och bara tänds vid behov. Dessa har man nästan mest nytta av som orienteringsmärken på dagen.
För att skilja fyrar från varandra i mörkret har de olika karaktär. Under en sk period kombineras både ljus och mörker. Anger sjökortet fyrens karaktär som Fl 6s avser man 1 blixt eller flash (fyrkaraktärer anges numera med engelska förkortningar) och ca 5 sekunder mörkt. En flash är ca 0,7 sekunder lång. Står det exempelvis Fl (2) 10s kommer det 2 flashar (blixtar) och 8 sekunder mörker. Totalt är den sammanlagda perioden med ljus och mörker 10 sekunder. Därpå börjar perioden om igen.
Ett stoppur är ett utmärkt hjälpmedel att använda för att identifiera fyrar. När fyren börjar blinka startar man uret och stänger inte av förrän mörkerperioden är slut och fyren börjar om från början. Har man inget stoppur kan man räkna “hundraen, hundratvå, hundratre o.s.v. En del kör med “en pilsner, två pilsner, tre pilsner”. Huvudsaken är att man räknar sekunder.
Andra karaktärer är Lfl – longflash light. Kallades tidigare för blänkfyr. En longflash är ca 2 sekunder lång.
Q – quick light – är lätt att identifiera liksom VQ – very quick light som ofta förekommer i höga master etc som hinderfyrar. Q blixtrar 60 gånger/minut och VQ 120 gånger.
En fyr som också är lätt att särskilja är Iso (Isophase). Här är ljus- och mörkerperioden lika långa. Står det angivet Iso 8s visar fyren 4 sekunder ljus och 4 sekunder mörker, totalt 8 sekunder.
Oc (occulting light) är en fyr som lyser under större tid av perioden men som förmörkas en gång.
Det finns ett antal andra karaktärer också och det är bra att man kontrollerar den farled man tänker färdas på i sjökortet och tar reda på vilka karaktärer man kan råka ut för. Som jag sagt tidigare: planera mörkerkörningen i detalj!
Avståndsbedömning
Något som är svårt i mörker är avståndsbedömning. Det är lika svårt för nybörjaren som för den som är mer befaren. Starka ljus uppfattas lätt att de befinner sig närmare än svaga ljus. Lysbojar, som ofta har ganska svagt sken, kan plötsligt dyka upp och visa sig vara mycket närmare än vad man trott. Passerar man i ett smalt sund går man gärna på den ljusa sidan, man undviker den mörka. Det som gäller är att ta det sakta och lugnt vid minsta tveksamhet. Det är väldigt lätt att man får för sig saker i mörker och att man ser det man vill se!
Säker fart
Enligt de internationella sjövägsreglerna ska varje befälhavare iaktta gott sjömanskap. I det begreppet ingår att anpassa båtens fart efter de rådande omständigheterna. Det kan vara mörker, dimma, hög sjö, trånga farvatten och tät trafik. Är du ovan eller inte har mångårig radarvana bör du ta det lugnt med gasreglaget. Det kan kännas tryggt och säkert att ligga i den vita sektorn och köra mot den trygga fyren där borta men plötsligt kan något dyka upp i mörkret eller du kommer över i fel fyrsektor. Går båten då för fort är det risk att du hamnar i farliga vatten.
Upptäcker du att navigeringen inte stämmer och att du helt enkelt har tappat bort dig är det bara en sak som gäller: stoppa genast! Gör du det visar du tecken på gott sjömanskap. Det är inget att skämmas för att man tappar orienteringen, det är lätt hänt vid mörkerkörning. När båten är stoppad är det dags att fokusera på navigeringen, försöka identifiera fyrar, kolla den väg man har kört etc. Det är bara att ta det lugnt även om det känns lite otäckt.
In i dimman
Lika otäckt som att bli vilse är att bli överraskad av dimma. Plötsligt försvinner öar och båtar man sett på avstånd, det blir fuktigt och kallt. Snabbt gäller det att markera i sjökortet var man är och börja finnavigera. Ta ut kurser och mäta distanser. Att lita på sin kompass och inte ”få för sig” att den eller den ön ska ligga där eller där vilket är lätt hänt. Nu är det verkligen säker fart som gäller och goda ögon och öron. Tumregeln för säker fart i dimma är att du ska kunna stoppa inom halva distansen av synvidden.
Med radar och GPS i dimman
Med en fungerande radar ombord är det bara att koncentrera sig på den och anpassa farten. Säker fart för fartyg med radar sägs vara beroende av radarns status och radarobservatörens skicklighet.
Har du GPS eller plotter går det också att ta sig fram via waypoints eller E-sjökortet. Går du i farled bör du hålla dig åt sidan, då är risken mindre att kollidera med andra båtar. Glöm bara inte bort att båtar inte syns i plottern, även här är det viktigt att fara fram försiktigt, hålla god utkik och lyssna efter ljud.
Gör dig hörd!
Enligt lag är du skyldig att ha någon typ av ljudapparat ombord. Det bästa är att ha en gasdriven tuta. Och du är också skyldig att avge signal i dimma och dålig sikt: går du för motor, d.v.s. är maskindrivet fartyg och gör fart genom vattnet tutar du en lång signal (4–6 sek.) varannan minut. Går du för segel tutar du en lång och två korta signaler varannan minut. Det finns fler ljudsignaler i dimma som är bra att kunna.
Sådär, ta på er varmt och ha gärna termosen laddad och mackorna bredda. Sen är det bara att lägga loss och försiktigt ta sig fram i mörkret. Det är en känsla av stor tillfredsställelse man får när man lägger fast eller ankrar upp efter en problemfri mörkerresa. Mörker förresten – kanske man fick uppleva både glittrande månsken och en vacker soluppgång?
Lycka till!
Text: Bengt Anderhagen
