I slutet av sextiotalet tog ett gäng ungdomar över ett segelfartyg, och skapade ett flytande hippiekollektiv. I den nya boken “Segelfartyget Sofias seglats och tragiska undergång” finns berättelsen om fartyget som överlevde inte på grund av, utan trots, sin besättning.
1969 reser ett gäng amerikanska collegeungdomar till Sverige för att leta efter ett lämpligt segelfartyg. De finner träskutan Sofia i Kalmar, där hon byggdes 1921, och köper henne för 35 000 kronor. Därefter seglas hon till Spanien där hon byggs om och börjar sin bana som flytande hippiekooperativ på de sju haven. Ombord finns också maskoten Varmit, en coatimundi (pälsdjur) från Centralamerika, som är ovän med halva besättningen.
Det finns ingen enskild ägare utan alla i besättningen, ett flertal svenskar, är ägare, och kaptenen väljs genom omröstning. Kontroverser och problem, både ekonomiska och relationsmässiga, löses på demokratisk väg på ofta hetsiga stormöten. I slutet av boken finns egna berättelser från tjugo av besättningsmedlemmarna om vad tiden på Sofia innebar för dem.
På sin andra jorden runt-segling, 1982, förliser Sofia under en storm i Stilla havet och en person omkommer. Resten av besättningen lyckas ta sig upp i livflottar och räddas efter fem dagars umbäranden av ett ryskt lastfartyg.
Huvudförfattaren Pamela Sisman-Bittermans seglade med drygt tre år, 1978-82, och boken täcker dessa år inklusive den tragiska förlisningen. Hennes bok Sailing to the Far Horizon – the Restless Journey and Tragic Sinking of a Tall Ship publicerades i USA på University of Wisconsin Press år 2004.
Lars Hässler seglade med ett år, 1979-80, i Söderhavet. Han har förkortat Pamela Sisman Bittermans text, lagt till foton, inledning och egna textrutor, samlat in epiloger från besättningen och bearbetat boken för svenska förhållanden.
www.norstedts.se
