10 september, 2013

KTH-studenternas vinnarbåt: soldriven och självkörande

De jobbade stenhårt med uppdraget i ett halvår. Målet var att konstruera självnavigerande båtar med solen som enda drivmedlet och tävla med dem i Japan. – Allt slit lönade sig. Trots moln och regn puttrade båtarna puttrade på och fick en 1:a och 2:a plats i tävlingen, säger Ebba Lindh, en av studenterna bakom båtarna.

“Ni ska bygga en soldriven autonom båt till en studenttävling i Japan. På något vis tillsammans med University of Tokyo.”

Så löd uppmaningen när kursen i Naval Design på masterprogrammet Marina system (TMRSM) sparkade igång i januari i år.

De 15 KTH-studenter axlade ögonblickligen utmaningen. Den verkade ju grymt spännande. Snart skulle de dock inse att inte skulle bli en promenad i parken att lösa uppgiften.

– Vi började med att googla om tävlingen i Japan, men redan där stötte vi på språksvårigheter. Allt som stod att läsa var på japanska. Som tur var kunde en av oss lite japanska, samt att en av lärarna hade lite mera information att delge oss. Vi skulle bygga en soldriven autonomt styrd båt som skulle ta sig runt en 2 mil lång bana på Japans största sötvattenssjö Biwasjön. Detta med ett maximum av två kvadratmeter stora solpaneler, säger Ebba Lindh.

Omgående började dock frågorna hagla över studentgruppen.Hur mycket blåser det i augusti vid Biwasjön? Hur varmt är det? Hur höga vågor är det? Vilken fart hade vinnarna förra året?

För att bryta ner den stora uppgiften i mindre små problem att lösa delade de 15 KTH-studenterna upp sig i mindre smågrupper med projektledare. Det blev bland annat en skrovgrupp, en framdrivningsgrupp samt en systemgrupp. Utöver det blev vissa personer även ansvariga för ekonomi samt kommunikation med de japanska studenterna.

Så sparkade studenterna igång arbetet. De utvecklade ett koncept, analyserade och modellerade propeller, undersökte solpaneler, utvecklade ett fungerande styrsystem, sökte en mängd stipendier och ringde sponsorer.

– Målet var att åka till våra japanska kollegor i Tokyo och vara med under själva tävlingen vid Biwasjön, något som inte kändes mer än halvrealistiskt i början av året. Kontakten med University of Tokyo genomfördes via Skype. I april skulle våra japanska kollegor ta över vårt koncept och förverkliga det, vilket satte stor press på oss, säger Ebba Lindh.

Hon tillägger att det var det stora engagemanget som gjorde det möjligt för studenterna att den 12:e augusti sätta sig på ett plan till Japan för att tävla.

– För att vara helt ärlig trodde nog ingen från början att vi skulle komma iväg till Japan. Men engagemanget var stort, och under hela vårterminen satt några studenter och sökte febrilt sponsorer. Andra undersökte vilka företag vi skulle kunna tänkas besöka i Japan, planerade resrutt samt testade prototypen på sin egen fritid, skrattar Ebba Lindh.

Väl på plats i Tokyo byggde studenterna från de båda universiteten både ihop den nya båten, och den gamla som var med i tävlingen 2012.

– Under tävlingshelgen bodde vi tillsammans med våra japanska kollegor på en typisk japansk ryokan, sovandes på tatamimattor och ätandes ris, fisk och misosoppa till frukost. Febrilt jobbade alla studenter för att färdigställa båtarna till lördagen och söndagens race och det var på minuten att de blev helt klara. Trots moln och regn visade det sig att arbetet lönat sig, båtarna puttrade på och fick en 1:a och 2:a plats i tävlingen, säger Ebba Lindh.

Helt enkelt var dock inte arbetet, tillägger hon.

– Kulturkrocken när vi kom till Japan var stor. Kommunikationssvårigheter, olika sätt att jobba på, förhållningssätt till lärare etcetera. Detta var lärorikt förstås, liksom pressen att få jobba i temperaturer om 40 grader Celsius. Trots detta lyckades vi med vårt mål: Att designa en båt som är kapabel att vinna tävlingen på Biwasjön, säger Ebba Lindh.

Under hösten ska studenterna fortsätta med projektet och en ännu bättre båt förväntas vara klar i december.