Alla julklappar är inte lika roliga att få…

Havsmiljöinstitutet vill gärna bidra med vetenskaplig kunskap om hur vi 750 000 båtmänniskor genom vårt beteende skitar ner runt kusterna. Detta i en färsk rapport om tillståndet under vattenytan i våra grunda kustekosystem.

Det är ingen munter läsning. Man letar febrilt efter någon liten positiv signal som ger hopp för framtiden. Men tyvärr, båtar betraktas nu bara som transportmedel och jämförs denna gång med inrikesflygets utsläpp av växthusgaser. Vi båtägare släpper under några sommarmånader ut cirka 179 000 ton, vilket motsvarar 30 % av det årliga utsläppet från inrikesflyget. Båtskam passar väl bra.

Målgruppen för rapporten är handläggare vid nationella myndigheter, länsstyrelser och kommuner som hanterar frågor som rör fritidsbåtar Även våra miljödomstolar ingår i målgruppen, bara så ni vet. En omfattande handling där bara källförteckningen omfattar 30 sidor med tillsammans 570 enskilda hänvisningar. En viktig del av rapporten är alla förslag till åtgärder, som om dom genomförs kommer att begränsa möjligheterna att använda båten utan restriktioner i framtiden samt förslag om vissa styrmedel. Detta är förstås en omskrivning av olika former av båtskatt.

Det idag finns 110 000 bryggor längs Sveriges kuster. Sedan 1960-talet har mängden bryggor ökat med nästan 160 %, vilket är en konsekvens av den explosionsartade utvecklingen av fritidsbåtlivet som skedde under 60–80-talen. Rapporten ger sken av att utbyggnadstakten skulle vara cirka 1 700 nya bryggor per år, något som idag är helt osannolik. Fler bredare båtar men samtidigt också fler båtar på land och färre som själva kommer att äga sina båtar är en rimligare utveckling. Därmed borde det vara en mer nyanserad syn på utbyggnadstakten i landet.

Synen på våra båttoaletter är lite märklig. 10 % av alla fritidsbåtar har båttoalett och från och med 1 april 2015 blev det förbjudet att tömma sin båttoalett i havet. Trots det hävdas att dessa fritidsbåtstoaletter släpper ut 2 ton fosfor och 17 ton kväve med hänvisning till en mätning från 2008, sju år före förbudet, då det var tillåtet. Därför borde redovisade toalettutsläpp vara avsevärt lägre i dag.

Fritidsbåtar släpper idag ut cirka 57 ton koppar i Östersjön, en betydande del sägs det och totalt 20 % av sjöfartens totala utsläpp. Men tillsammans med alla andra utsläpp i Östersjön står fritidsbåtarna för 6 %, knappast en betydande del. Det finns en tidigare rapport om tillförsel av koppar från luft, floder och älvar, sjöfart samt fritidsbåtarnas 57 ton, som för fritidsbåtarnas del istället blir 1,7 %.

Rapportens slutsatser talar om att ”Fritidsbåtslivet orsakar mycket omfattande skador på värdefulla kustmiljöer” och att ”Det stora antalet fritidsbåtar bidrager till omfattande utsläpp av båtbottensgifter och andra föroreningar som är jämförbara med andra svenska trafiksektorer”.

Sammantaget förmedlas ett intryck att det är båtlivet som är den största boven till den negativa miljöpåverkan i våra omgivande vatten. Båtklubbarna kommer att möta de myndighetshandläggare de träffar rapporten i knät för att diskutera båtlivets miljöfrågor utifrån slutsatser som fortfarande är indikationer och vars miljöpåverkan ännu inte är allmänt erkänd. Om vi ska undvika en ineffektiv lagstiftning måste SBU aktivt ge sig in i processen och presentera förslag som innebär minskad belastning på miljön.

Förslag på båtregister och olika slag av båtskatt kommer allra sist i rapporten, kanske av pedagogiska skäl. Två skäl anges; mer pengar till staten och båtägarnas gratisförmåner, till exempel sophämtning, farledshållning och produktion av sjökort. Hur många båtklubbar känner igen sig i den beskrivningen? Risk finns att rapportens huvudbudskap, som handlar om hur vi ska värna miljön, tippar över och bara blir en skattefråga.

En kommentar till “Alla julklappar är inte lika roliga att få…”

  1. Varför blundar Trafikverket, SBU och Miljöfolket för Europa parlamentet och rådets förordning 782/2003 daterad 14/4 2003?
    Där kan man läsa om TBT förbudet som slutligen förbjöd TBT på fartyg att anlöpa unionens hamnanläggningar men OCKSÅ undantaget under punkt 21.
    (21) För fartyg som har en längd på 24 meter eller därunder krävs det
    inga särskilda föreskrifter om besiktning eller försäkran, eftersom
    dessa fartyg, huvudsakligen fritids- och fiskebåtar, redan omfattas
    av direktiv 76/769/EEG.
    Det senare direktivet uppdaterades för 8:e gången 1989 och heter således 89/769/EEG
    “21 . Tennorganiska föreningar
    1 . Får inte användas som ämnen och beståndsdelar i
    preparat avsedda att användas för att förhindra tillväxt av
    mikroorganismer, växter och djur på
    a) båtskrov med en total längd på mindre än 25 meter,
    enligt definitionen i ISO 8666,
    b) burar, flottar, nät och andra redskap samt annan
    utrustning som används för odling av fisk eller
    skaldjur,
    c) andra redskap eller annan utrustning som helt eller
    delvis är nedsänkt i vatten.
    Sådana ämnen och preparat
    — får endast släppas ut på marknaden i förpackningar
    som innehåller 20 liter eller mer,
    — får säljas endast för yrkesmässig användning.
    Utöver vad som gäller enligt andra gemenskapsbestämmelser
    om klassificering, märkning och förpackning av
    farliga ämnen och preparat, skall förpackningen till
    sådana preparat vara läsligt och outplånligt märkt med
    följande text:
    “Får inte användas på båtar med totallängd under 25 m
    eller på någon form av redskap eller utrustning som
    används för odling av fisk eller skaldjur.”
    “Endast för yrkesmässig användning”” (Fortfarande var det OK på Yrkessjöfart >24m således, då 1989)
    Slutsatsen måste vara att Fritidsbåtar och fiskebåtar, 24m och därunder är således undantagna från tvånget att ta bort TBT för att EU rådet och Parlament förstått att det är skillnad på KONCENTRATIONEN som en konsument kan köpa mot vad en yrkesperson kan köpa. (För det krävs stor kunskap för att säkert hantera högre koncentrationer.)
    Med de avsevärt mindre koncentrationer som en konsument kunde köpa 1989, som sista år, har lakats ur och slipats bort/målats över vid behov att giftigheten avtagit under 30 år.
    Så varför denna saneringshysteri endast i Sverige inte i resten av EU?
    (Som förövrigt orsakat förhöjda värden i Mälaren genom blästring metoder…)
    I insjöar behövs inte biocidfärg och insjöar kan vara vattentäkt men Östersjön och Kattegatt är hav.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*