Båtmotorstölder – en inblick i hur det går till

Båtmotorstölder är ett allvarligt problem som kan göra båtlivet väldigt besvärligt. En stulen motor kan förstöra semestern, kanske till och med hela säsongen, skapa oväntade och ibland mycket höga kostnader. Dan Monakhov på Ultima Boats ger här sin egen version av hur verkligheten ser ut i en bransch som drabbar många båtägare.

Själv blev jag av med motorn under 2017 – min båt var på vinterförvaringen nära Stockholm. Hela situationen verkade bedrövlig och jag uppfattade ilskan som riktade sig mot tjuvar som inte bara har tillgripit motorn utan också extra skadat min båt- de hanterade ytterst brutalt och hänsynslöst.

Självklart har jag polisanmält stölden men resultatet gjorde mig inte speciellt nöjd. Polisundersökningen lagdes ner efter en kort tid, polisen kunde inte göra mycket. Jag ville göra något själv trots chansen att hitta motorn var nästan noll men jag ville inte ge upp och började granska allmänna situationen med motorstölder.

Poliskontroll av motorbåt i Ryssland.

Hur det ser ut i Sverige med säkerhet på marinor, fritidshus och övriga allmänna båtplatser – det är ett paradis för tjuvar jämfört med andra europeiska länder. Om vi har inbrott i vår produktionsanläggning i Polen kommer vakten inom sju minuter efter larmet gick. Och de är beväpnade. I Sverige hade vi haft inbrott på kontoret varannan vecka, vaktbolaget kommer tidigast efter 40 min och bara registrerar inbrottet så att man kan sedan rapportera till försäkringsbolaget. Även om man griper tjuven – vad händer då? Han eller de släpps fri efter några timmar ofrivilligt uppehåll på polisstationen. Och även om tjuven hamnar i häktet i lite längre period med några månaders fängelsestraff i perspektiv – det stoppar inte stölder heller…

 

Man kanske skall inte hoppas på att någon betydlig förändring kommer att ske i Sverige den närmaste perioden men situationen med motorstölder är inte så hopplös som den ser ut i början, åtminstone min granskning kanske kan hjälpa lite.

Under de senaste två åren har jag genom mitt jobb rest mycket i Östeuropa och har träffat några polis/tull- tjänstemän och experter i Baltikum och Ryssland: till exempel fick prata med tulltjänstemän i Klaipeda, polisen i Vilnius, experter och poliser i Riga, högre tullfunktionär i Ryssland och pratat med Yamaha-återförsäljare.

Professionella utländska ligor – det handlar framför allt om kriminella strukturer från Litauen som styr deras verksamhet därifrån. Tyvärr har ett litet land stora kriminella traditioner sedan sovjettider, på 90-talet stod landet på plats nr 1 i Europa med sin bilhandel österut då många bilar “med tveksam historik” fördes från hela Europa via Litauen. Landet var känt också sedan sovjettider genom sina bilmekaniker och specialister med verkligen gyllene händer, tyvärr en liten del av dem har för långa fingrar…

Sedan 2010 alla slag av affärer med stulna bilar har minskat kontinuerligt: delvis var det en stor förtjänst av litauiska polisen och tullverket, delvis svårigheter på andra sidan av EU-gränsen gjorde så att det blev omöjligt att göra något med kriminella bilar inte bara i Ryssland utan också i medelasiatiska stater, tex. Kazakstan. Vissa kriminella strukturer upptäckte nya perspektiv med båtmotorstölder i stället. Jag skall försöka beskriva nedan hur hela kedjan är organiserad och vad man kan göra åt det.

Bild på stulen motor i Litauen.

Svenska “roteln”

– Spaningsgrupp består ofta av personer som är bosatta i Sverige. De spanar, observerar, noterar – inte ovanligt att de använder nattkikare, drönare och övriga tekniska medel. Jättesällan deltar de i själva stölden eller häleri.

Risk: att bli upptäckt på observationen innebär inga konsekvenser.

– “Aktiv kommando” – 2 eller 3 män som utför stölden är inte bosatta i Sverige. Ofta har de bakgrund som biltjuvar, kör en personbil tex. en vanlig kombi (inte minibuss dock). Har med sig tekniska verktyg (gasbrännare osv.) och jammer som tystnar ner alla GPS-sändare (bl.a. GSM i 3–5 meter runt bilen).

Risk: att åka fast på bär gärning (minimal). I värsta fall handlar det om några månaders fängelsestraff och utvisning från Sverige.

– Depå. Bedrivs oftast av personer som är bosatta i Sverige på någon avlägsen agrar- eller industrianläggning. Stulna motorer deponeras där från några dagar upp till några veckor. Med speciella verktyg undersöks motorer, alla GPS-sändare demonteras, motorer förbereds för vidare transport (alla serienummer förstörs, motorer demonteras delvis). Förvaringsrummet är skyddat mot GPS (jammer eller metalltäckta väggar).

Risk: att åka fast för häleri (svårt att bevisa, “vi bara hyr ut ett rum till våra landsmän som kommer till Sverige då och då och köper begagnade delar för agrarmaskiner”).

– Transport till Litauen. Sker oftast som styckegods: en leverans kan innehålla inte speciellt många motorer, beroende på vikt och storlek. Förpackning kan vara proffsig, på fraktsedeln kan stå vad som helst, tex. reservdelar till industrimaskiner. Hämtas oftast på något lager eller åkeri (leveransen hämtas aldrig direkt på depån) av en litauisk lastbil. Åkeriet som kör lastbilen är inte inblandat i någon form av kriminell verksamhet. Uppdragsgivaren är oftast något litauiskt bolag.

Risk: svenska tullen brukar ibland sätta på mobila röntgenscanners men det gäller oftast för varor som importeras, inte exporteras. Tullen eller kustbevakningen brukar kontrollera lastbilar ibland men även när föraren måste visa lastutrymmet – inga konstigheter som sticker ut direkt, vid första ögonkastet ser fraktdokumentationen helt ok ut. Mer kan man inte göra vid stickprov vid färjeläget.

 

Litauska “roteln”

Verksamheten bedrivs av personer som är bosatta i Litauen. De flesta huvudmän och nyckelpersoner är redan kända för polisen och har ett långt brottsregister (bilstölder framför allt).

När färjan anländer i Litauen eller Lettland (Karlshamn-Klaipeda, Nynäshamn – Ventspils, ibland tar de andra färjelinjer) kan det vara kontroll, även med mobila scanner. Det finns en viss risk att röntgenbilden väcker nyfikenhet hos tullen. Men även om tullen kollar närmare på lasten är risken liten att de identifierar båtmotorer direkt vid första titten – svårt att upptäcka att det handlar om utombordare och inte om några icke relevanta reservdelar eftersom båtmotorer ligger oftast i delar. Det finns tusentals slag av alla möjliga tekniska grejor som passerar tullen dagligen och även om man blir misstänksam finns det ingen direkt koppling till något brott. Situationen när tullen vid färjeläge stoppar en sådan transport och påbörjar en förundersökning är ganska ovanlig. Men i alla fall: upptäcker man att varubeskrivningen inte stämmer överens med varorna så stoppar tullen transporten och inleder en förundersökning.

OBS! Vi måste komma ihåg att litauiska eller lettiska polisen och tullen är inte korrupt (som det brukar visas i filmer) och agerar hårt mot alla slag av kriminalitet.

– Depå. Ett rum var som helst, ibland också en villa (uthyrd förstås) eller ett garage. Kan vara också en uthyrd lagerlokal. Leveransen kommer med en lastbil till åkerilagret (kan vara även stora logistikföretag som DHL eller DSV) och hämtas av en mindre distributionsbil till depån där motorerna ligger ett tag till, ett slag av “karantän”. Risken är minimal att det finns en dold sändare i någon av motorerna som skickar signalen sporadiskt och är svår att upptäcka.

– När allt går som det skall och situationen på depån är lugn transporteras motorer till huvudlagret och förbereds för vidaretransport till Ryssland. Ibland hämtas motorerna direkt från depån.

– Huvudlager. Lite större än depå. Kan vara också en uthyrd lagerlokal. Från huvudlagret skickas leveransen med en lastbil direkt till Ryssland. Motorer (eller delar) måste deklareras hos tullen för export av ett litauiskt företag med EX1-deklarationen och varukoder som ligger nära båtmotorer eller liknande artiklar (åtminstone innehåller information om förbränningsmotorer), som begagnade delar för person- eller lastbilar eller agrarmaskiner.

Risk: upptäcker tullen att varan inte stämmer överens med varukoder eller beskrivningen så stoppas leveransen och en förundersökning inleds. Risken är minimal men ändå finns, tullen kan titta närmare på varan vid terminalen där export hanteras.

Risk: företaget som skickar motorer själv eller anlitar ett åkeri för internationell transport utanför EU måste vara aktiv, ha EORI-nummer, och där finns det koppling till verkliga personer som inte kan dölja sin identitet. Dessutom all tulldokumentation och information är tillgänglig till litauiska skatteverket och man kommer inte undan MOMS-frågor. När man säljer varan på export (momsfri) måste man ha ingående MOMS (inköp) och det är inköpsfakturor och annan dokumentation och transaktioner framför allt. Litauiskt bolag och kopplade personer är extremt känsliga för detta oavsett företagsform, även om man agerar som en enskild firma.

Litauiska och lettiska skattemyndigheter blir bättre och bättre på att jaga skattesmittare och det är nästan omöjligt att bedriva över en längre period en verksamhet med import eller exportaffärer som är icke transparenta.

Risk: om exportdokumentationen väcker intresse hos skattemyndigheter släpper de inte inblandade personer fri. Tyder det något på brottslig verksamhet så kopplas in kriminalpolisen omedelbart.

Det finns vissa handlare “med begagnade motorer från Skandinavien” som säljer motorer styckvis till privatpersoner som oftast kommer direkt från Ryssland till Litauen. I själva Litauen är efterfrågan för utombordare minimal och sådana affärer är ovanliga i “branchen”. De flesta stulna motorer går vidare till Ryssland.

 

Ryska “roteln”

Bedrivs av personer som är bosatta i Litauen och i Ryssland.

Lastbilen med stulna motorer från Litauen anländer i Ryssland eller Vitryssland (de ingår i tullunion där samma tullregler gäller). Oftast sker tullklarering på en tullterminal vid gränsen, kan förekomma i inlandet också.

Varan deklareras av ryska företaget (kontrolleras ofta av samma personer som bedriver verksamhet i Litauen) med dem varukoder som ligger väldigt nära till utombordaremotorer (man försöker även från början hitta passande varukoder i Litauen). Tullavgiften och MOMS betalas direkt, varan släpps fri av ryska (eller vitryska) tullen med importdeklaration för begagnade reservdelar.

Risken att ryska tullen stoppar leveransen är minimal eftersom det är nästan omöjligt att skilja en reservdel till en båtmotor från en reservdel till en gräsklippare, tex.

Nu kan motorer säljas på ryska marknaden. Största försäljningspunkten är Sankt-Petersburg men de flesta motorer köps direkt av mindre handlare (agerar som privatpersoner) från städer längs floden Volga och en betydlig del går ännu vidare till Sibirien och Kaspiska havet. Köparen vet redan vilka motorer kommer med nästa leveransen från Litauen – de flesta har direkt kontakt med huvudpersoner och är absolut medvetna om att de köper stulna motorer. Sådana detaljer som kapade kablar, saknade reglage och instrument, eller securmark bryr ingen sig om. En del av motorer landar även på annonssidor (ryska motsvarighet till Blocket), tidigare såldes motorer även utan kablar och instrument men billigt. Köpare som är ute efter en utombordare på nätet vet också om att när det handlar om “litauiska varianter” – så köper dem en stulen motor. Priset är betydligt lägre än en rysksåld motor med all historik (inköpsfaktura, all medföljande dokumentation, servisbok, servisfakturor) från början. Många båtägare är också rädda för att få problem när det blir dags att serva motorn (stora motorer) hos en auktoriserad agent/verkstad och motorns verkliga serienummer kommer då dyka upp. Eller att de får problem vid registreringen.

I Ryssland registreras alla båtar och båtmotorer hos en myndighet som heter GIMS (statliga inspektionen för småbåtar) – motornumret noteras i regbeviset (och i myndighetens databas), för registreringen av motorn krävs det ett köpekontrakt. Utan regbeviset kan man inte använda en båt i Ryssland och detta kontrolleras också regelbundet!

 

Så frågan är på vilket sätt kan man skapa problem för dem som bedriver handel med stulna båtmotorer i Baltikum och Ryssland och göra deras brottslig verksamhet jobbigare, mer riskabel och mindre attraktiv?

Man kan dela agerandet beroende på typ och land: Sverige, Baltikum och Ryssland.

 

Sverige. Det är svårt att omvandla Sverige till en polisstat, där marinor och övriga båtförvaringsplatser patrulleras dygnet runt av poliser, det går inte heller att stänga gränser inom EU och stoppa all varuflöde. Jo, det finns kanske för få poliser i landet, och de som finns är överlastade. Men man kan underlätta polisens arbete. Stora problem är bristfälliga märkningen av motorer: en utombordare från Yamaha – mest stöldbegärda objekt – har bara en liten klisterlapp med motornummer – ingenting annat. Om man tar kontakt med tillverkaren då skulle de kunna markera motorer på ett bättre sätt, precis som det görs med personbilar. Sådana åtgärder kräver nästan inga betydliga investeringar. Bäst blir det att man markerar motorn (viktigaste konstruktionsdelar som cylinderblock tex) på flera ställen, och på ett speciellt sätt som biltillverkare gör med motorer där manipulationer med numret syns direkt av experter. Om inte bara polisen eller transportstyrelsen men också sådana organisationer som SWEBOAT eller larmtjänst gör tryck på motortillverkare eller deras generalagenter kan det leda till ett önskat resultat.

En stor utombordare kostar lika mycket som en personbil men är inte lika bra märkt, dessutom är ytterst kompakt och lätt att transportera, nästan perfekt stöldobjekt.

 

Baltikum

– informera tullen om problemet just med utombordare stölder, ordna workshops eller liknande utbildningsform för tjänstemän som utför kontrollrutiner för att visa i praktiken hur utombordare (viktigaste delar) ser ut och hur de kan enklast identifieras (även på röntgen-bild) . Kan vara hjälpsam även för tullen i inlandet.

– identifiera och beskriva vanligaste varugrupper som brukar användas vid transport av stulna motorer (och borde väcka extra uppmärksamhet hos tjänstemän)

Baltiska myndigheter utför kontroller i hamnar på riktigt.

 

Ryssland

– informera tullen om problemet just med utombordare stölder, också ordna workshops eller liknande utbildningsform för tjänstemän som utför kontrollrutiner för att visa i praktiken hur utombordare (viktigaste delar) ser ut och hur de kan enklast identifieras (även på röntgen-bild) . Kan vara hjälpsam även för tullen i inlandet.

– identifiera och beskriva vanligaste varugrupper som brukar användas vid transport av stulna motorer (och borde väcka extra intresse hos tjänstemän)

– skapa en speciell gemensam databas för stulna utombordare som blir obligatorisk vid tullklarering (precis på samma sätt som det fungerar för personbilar) och koppla den ryska GIMS till denna databasen. Ryska myndigheter har ju redan åtkomst till INTERPOL-databasen och registrering av ett stulet fordon är omöjligt. Motortillverkare skulle också kunnat ha tillgång till en sådan DB och dyker det upp en stulen motor någonstans i deras system så kan informationen skickas direkt till myndigheterna. Med stulna bilar fungerar det perfekt.

Blir ryska tullen uppmärksammad om att utombordare och dess reservdelar är en riskgrupp då kommer de att agera och vara mer noggrann med kontrollen – upptäcker de brott så finns det också positiva konsekvenser för statistiken som brukar leda till vissa fördel i karriären.

Man kan vara tveksam om politiska utvecklingen i Ryssland men diktaturen skapade transparens och ordning inom tullen och näringslivet som kan tolkas som positivt.

 

Man kan göra köpet eller ägandet av en stulen utombordare jobbigt och besvärligt. Kommer båtfolk i Ryssland att veta om att myndigheterna är ute efter stulna motorer då kommer absolut största delen av kunder avstå från sådana affärer, om de vet att dem kan flyga upp vid servis hos en auktoriserad verkstad eller vid rutinkontroll till sjöss. Minskar efterfrågan I Ryssland – kommer antalet av stölder i Sverige minska betydligt också.

Man har ju nästan besegrat bilstölder. En stulen person- eller lastbil kan inte exporteras, importeras eller registreras. Även i Baltikum och Ryssland har myndigheterna besegrat organiserade internationella ligor. Nyckeln till succén var ett bra synkat samarbete av myndigheter och datautbyte mellan länder. Man stoppade komplett floden av stulna bilar österut. Möjligheterna för kriminella att göra några affärer med stulna fordon och reservdelar har nästan försvunnit helt. Exakt samma situation kan förekomma med utombordare – samarbete av myndigheterna och informationsutbyte kan stoppa kriminella affärer.

Text & foto: Dan Monakhov, Ultima Boats

En kommentar till “Båtmotorstölder – en inblick i hur det går till”

  1. Bytte äldre motor till ny Suzuki 100 fö 4 år sedan. Har därefetr varje år blivit bestulen, 3 st motorer varav senaste från båten upplagd på Varvet. Snygga stölder inkl reglage/kablage. Ingen skadegörelse. Senaste stölden avsåg ”endast” datorboxen, vilket ställt till med mer tidsutdräkt än hela motorstölderna. Alltid stöldmärkt och nu med varningsskyltar om kamera och automatbelysning. Inget hjälpt! Samtliga ärendena avskrivna samma dag anmälan kommit polisen till del. Ingen platsundersökning!
    Kan målad huv hjälpa?
    Tack för din berättelse. Trodde Bulgarien var mottagarland.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*