21 november, 2022

Skärgårdens eget Eiffeltorn ska räddas

Marötornet är en unik men åldrad sevärdhet som med sina trettiofem meter syns vida omkring i Roslagens skärgård, närmare bestämt utanför Kapellskär. Det restes för hundra år sedan och har varit stormvarningsstation, militär utkikspost och groggveranda. Fackverkskonstruktionen i stål tecknar sig än idag mot himlen, men efter ett sekel i väder och vind behöver skärgårdens eget Eiffeltorn nu renoveras.

Marö samfällighetsförening med sina fyrtiotvå medlemmar drar därför igång en kampanj för att rädda Marötornet för framtiden. Målet är att samla in en miljon kronor för att renovera delar av tornet. Själva stommen är fortfarande i gott skick – rosten som man ser sitter bara på ytan. Men stegar, avsatser och plattformens golv är skrot. De behöver bytas ut för att möjliggöra nya besiktningar och reparationer i framtiden. Tornet kommer att fortsätta resa sig upp över Marö och synas på långt håll för alla som rör sig i farleden.

Den som donerar kan till exempel få en namnskylt på de nya trappstegen eller ett unikt tryckt blad med Marötornet. När det renoverade tornet invigs, förhoppningsvis 2024, är alla som bidragit välkomna på en fest på Marö, då det också blir en rundtur till öns andra sevärdheter som hällristningar och skärgårdens vackraste båthus.

Det sägs att tornet vanns på ett vad 1901 av läkaren Bertil Buhre, en av landets mest ansedda läkare, som köpte Marö vid den här tiden och lät uppföra öns enda grosshandlarvilla. Han skulle ha vunnit tornet när han var i Tyskland och studerade hur man bekämpar tuberkulos. Historien berättar att tornet hade funnits med på en industriutställning. Det är oklart om det var Buhre eller de nya ägarna, hovfotografen Herrman Sylwander och bankiren Ernst Mathison eller bröderna Olof och Gustaf Brodin, som köpte Marö 1920, som bekostade resningen av tornet. Klart är dock att Gerhard Pettersson, boende på Äspholmen, fick i uppdrag att sätta upp tornet på den bergsklack som är öns högsta punkt femton meter över havet.

Enligt öns skrönor använde bröderna Brodin gärna tornet som myggfri groggveranda. Från tornet är utsikten milsvid, och på natten kunde man roa sig med astronomi och att titta på stjärnor. Under andra världskriget var tornet utkikstorn. Det skulle alltid sitta två man på vakt i tornet. På tornets andra plan fanns en kur med järnkamin, och nedanför tornet hade man ett vapenförråd. Kronan använde tornet, grosshandlarvillan och Marös övriga byggnader under kriget. I huset bodde tjugo meniga samt ett mindre antal officerare från luftvärnet. När kriget var slut reparerade kronan villan och rostskyddbehandlade tornet som också målades vitt.

Marötornet har även varit väderobservationsplats. Under drygt trettio år från 1923 mättes vindriktningar, vindstyrkor och nederbörd. Högst upp på tornet sattes även upp en arm för stormvarningssignaler. Marö var en station i ett system av ett hundratal stormvarningsstationer längs Sveriges kust. Signalerna bestod av kon, tratt och klot tillverkade i svartmålad flätad vide. De hängdes upp i olika kombinationer för att varna fiskare och andra sjöfarande för oväder och annalkande stormar. Stormvarningarna var i bruk fram till dess att rundradion började sända sjörapporter på 1930-talet.

Marö har varit bebott åtminstone sedan mitten av 1600-talet. Då var det ett torp under Penningby säteri, och periodvis har det bott upp till trettio personer på ön. Kompositören Hugo Alfvén var sommargäst på Marö år 1900, då han komponerade en del av sin skärgårdsmusik. På 1950-talet styckades ön, och tomter såldes som sportstugetomter.

www.marotornet.se

 

Flygbild på Marötornet. Foto: Andreas Abramsson.
Bertil Buhre 1913.