En silikonfärg utan biocider visade sig vara bäst på att hålla påväxten borta, samtidigt som en bottenfärg marknadsförd som miljövänlig hade biocidutsläpp flera tusen gånger över acceptabla halter. Det visar en ny Chalmersledd studie.
En ny studie som jämfört sju olika typer av båtbottenfärger i svenska, danska och franska vatten ger resultat som går på tvärs mot vad många båtägare kanske trott. Enligt pressmeddelandet från Chalmers tekniska högskola visade sig en biocidfri silikonfärg vara mest effektiv mot påväxt. Dessutom var en färg som marknadsförs som miljövänlig var i själva verket extremt giftig.
Studien leddes av Maria Lagerström, forskare på avdelningen för maritim miljövetenskap vid Chalmers, tillsammans med kollegor från svenska, danska och franska universitet. Sju bottenfärger testades: fem kopparbaserade med en kopparhalt på mellan 6 och 32 viktprocent, en biocidfri silikonfärg samt en färg med biociderna tralopyril och zinkpyrition i stället för koppar. Den sistnämnda säljs inte i Sverige men finns på marknaden i bland annat Danmark och Frankrike, där den marknadsförs som säker för miljön.
Färgerna målades på paneler som sänktes ned i vattnet i upp till sex månader på tre platser: Tjärnö på den svenska västkusten, Hundested i Danmark och Arcachonbukten i Frankrike – miljöer valda för att representera olika typer av kustvatten med skiftande påväxttryck och artsammansättning.
Silikonfärgen vann
Resultaten pekade åt samma håll på samtliga tre platser. Silikonfärgen, som inte innehåller några biocider utan i stället fungerar genom att göra ytan så hal att organismer inte kan fästa, var mest effektiv mot påväxt. Tätt bakom kom tralopyrilfärgen. Kopparfärgernas inbördes skillnader visade sig däremot vara försumbara: en färg med 6 procents kopparhalt hade i princip lika god effekt som en med 32 procent.
Den “miljövänliga” färgen var giftigast
Forskargruppen genomförde också två miljötester. I det första, en modellbaserad miljöriskbedömning, beräknades vilka biocidutsläpp de olika färgerna kan ge upphov till i den omgivande marina miljön baserat på uppmätta utlakningsvärden under provperioden. Silikonfärgen ingick inte i detta test eftersom den saknar biocider.
Resultatet var tydligt: ingen av färgerna med biocider klarade en miljöriskbedömning enligt dagens kriterier, även om kopparfärgerna med lägst kopparhalt hamnade under gränsvärdena i de franska vattnen. Men det var tralopyrilfärgen – den som marknadsförs som miljövänlig – som stack ut kraftigt.
– Jag har gjort den här sortens miljöriskmodeller förut, men aldrig sett så höga värden. Mängden biocid som släpptes ut i vattnet var flera tusen gånger högre än de acceptabla halterna, så jag är förvånad över att den här färgen uppges vara miljövänlig, säger Maria Lagerström.
I det andra testet exponerades fyra marina arter i labbmiljö för lakvatten från de målade panelerna. Även här klarade sig tralopyrilfärgen sämst, följt av kopparfärgen med högst kopparhalt.
Onödig miljöpåverkan
Maria Lagerström drar slutsatsen att de kopparfria alternativen visade sig effektivare än kopparfärgerna, men med mycket olika miljöprofiler. Silikonfärgen utpekas som den sammantagna vinnaren, med bäst resultat både vad gäller påväxthämmande effekt och låg toxicitet. Lagerström tillägger att färgen kräver ett något annorlunda förarbete för att fästa ordentligt på båtbotten, men att resultaten är tillräckligt lovande för att den ska vara värd att prova.
– Det blir också en extremt onödig miljöpåverkan att använda färgerna med den högsta kopparhalten nu när vi visat att det fungerar med lägre halter. Fasar vi ut dem hade det gjort en väldigt stor skillnad för miljön i våra europeiska kustvatten. Och jag kan inte se varför supergiftiga produkter som tralopyrilfärgen ska tillåtas på marknaden i något europeiskt land över huvud taget, säger hon.
Studien belyser också en regulatorisk lucka: EU:s biocidförordning trädde i kraft 2013, men produkter som redan fanns på marknaden kan under en övergångsperiod fortsätta att säljas även om de ännu inte genomgått en fullständig miljöriskbedömning.
