Sjöräddningssällskapet (SSRS) har utsett Årets sjöräddare. De tilldelas utmärkelsen för sina insatser i samband med förlisningen av Langeland 31 juli 2009. SSRS är en organisation som på frivillig väg, helt utan statligt stöd, har byggt upp en effektiv organisation för sjöräddning i svenska farvatten.
Utmärkelsen Årets Sjöräddare 2010 tilldelas
Anders Jakobsson, Annelie Reichenberg, Bengt Dynehäll, Bengt Klock, Bengt Simonsson-Fröjd, Bengt-Göran Bergstrand, Christian Andreasson, Dick Schef, Filip Lilja, Gunnar Lundin, Johan Hilding, John Willy Henriksen, Jörgen Karlsson, Kent Almqvist, Klas Johansson, Leif Hassling, Lorentz Lundgren, Magnus Schef, Marie Sjödin och Terje Johansson från Sjöräddningssällskapets Räddningsstation i Strömstad.
Motivering:
För utomordentliga insatser i samband med förlisningen av Langeland 31 juli 2009. Under hopplöst besvärliga väderförhållanden har de frivilliga sjöräddarna inte bara visat hjältemod, uthållighet och stor sjöräddarkompetens, utan också medmänsklig värme, långt utöver vad som rimligen kan begäras.
Langeland förliste 31 juli 2009
Tidig morgon 31 juli förliste det norska fraktfartyget Langeland i Kosterfjorden. Ombord fanns fyra ryska och två ukrainska besättningsmän. Det rådde ovanligt bistert väder, med vindstyrkor på 20 m/s och maxvågor på över 9 meter. Vädret till trots, så lämnade tjugo frivilliga sjöräddare sin egen familj och sitt trygga liv, för att – förgäves skulle det visa sig – söka efter överlevande.
– Klockan 06:08 väcks jag av sökaren. Det är Sjöräddningscentralen som söker sjöräddningsenheter söder om Koster då en nödsändare löst ut. Jag försöker tända sänglampan, men den förblir släckt. Strömavbrott i ovädret, berättar Johan Hilding, en av de frivilliga sjöräddarna.
14 minuter efter larm är Sjöräddningssällskapets 12-meters Rescue Gustaf B. Thordén bemannad och iväg och som första räddningsenhet på plats går det snart upp för den frivilliga besättningen att det värsta har hänt.
– Plötsligt ser vi en tom flytväst komma drivande rakt framför oss. Jag och Terje går ut på däck och plockar upp flytvästen med en båtshake. Västen är märkt med texten Langeland, Bergen. Terje och jag tittar på varandra och vi skakar våra huvuden samtidigt. Vi inser att något ofattbart har inträffat, berättar Johan Hilding vidare.
Under två dygn engagerade sig 20 frivilliga sjöräddare i 250 timmar.
Att kämpa så hårt och ändå inte kunna rädda någon är en erfarenhet man för alltid bär med sig. Det väcker många känslor som måste bearbetas. Men denna händelse tog inte slut för att sjörädd-ningen avslutades. Några dagar efter olyckan knackar det på Strömstadstationens dörr. Det är förtvivlade och chockade anhöriga som ännu hoppas finna sina äkta män vid liv. De frivilliga sjö-räddarna gör allt som står i deras makt för att de anhöriga ska få så mycket information och vetskap om det inträffade som det bara är möjligt. Det hela avslutas med en hederssam minnesceremoni, på exakt position för förlisningen, arrangerad och genomförd av frivilliga sjöräddare i Strömstad och Fjällbacka. Förutom de anhöriga medverkade även representanter från rederiet och den ryska ambassaden.
www.ssrs.se
