2 mars, 2023

Man kan ana våren i kikaren – men först en trevlig Båtriksdag

Ett nytt båtlivsår är i sikte. Pandemi, krig inte långt bort, energikris och inflation med mera till trots är varmare tider på gång.

I det lilla mikroliv man lever ihop med sin båt ser våren alltid likadan ut. Långsamt närmar man sig farkosten, stående under en presenning, för att känna av på vilket humör hon är men det tar inte många minuter förrän vi kramar om varandra igen efter ett halvårs väntan. Vårrustningen brukar ta några veckor även om masten aldrig lämnat båten under vintern. Sjösättning sker normalt under april och efter någon timmes motorgång vibrerar hela skrovet av glädje när hon glider in på sin vanliga bryggplats och livet ombord kan börja igen. Enda skillnaden är att skepparn har blivit ett år äldre och något mindre alert. I min ålder får man heller inte hoppa i land utan ska kliiiva ner på bryggan/klippan.

Nu lämnar vi den 32-åriga ladyn och övergår till medlemstidningen som du håller i handen. Ett av uppdragen är att informera i aktuella båtlivsfrågor och att tidningen ska återspegla olika läsarintressen. Många läsare hör också av sig till Båtliv och vill att tidningen ska agera, ta ställning i eller driva olika båtlivsfrågor, som normalt är en uppgift för Svenska Båtunionens styrelse. Här följer några exempel från föregående år.

I en kommun i Mellansverige finns ett Båtråd som företräder cirka 50 ideella båtklubbar och dessa hotas nu med sexfaldiga höjningar av sina arrendeavgifter. Enligt Båtrådet en oförstående kommun, som efter valet styrs med ett mandats övervikt och som vill diktera villkoren för klubbarna utan förhandlingar. Klubbarna äger själva sina bryggor och sköter allt underhåll av sina områden inklusive bryggor och kan möjligen tänka sig en arrendeavgift på självkostnadsnivå. Tidningen Båtliv bjöds in till ett möte för att diskutera hur vi tillsammans ska göra frågan till ett riksintresse för Svenska Båtunionen. Båtliv tackade dock nej. Vi skriver gärna om olika företeelser, men kan givetvis inte ha en egen agenda och återkommer gärna när bägge parter visat sina kort och det bedöms ha ett läsvärde.

De frågor som dominerar mejlskörden till Båtliv är miljöfrågor av alla de slag. Att köra vattenskoter från Haparanda till Strömstad anses vara ett enda onödigt slöseri med tusentals liter bränsle. Bedrövligt att sådana människor får förstöra klimatet när många av oss kämpar för att rädda det. En och annan vill göra processen kort. Båtliv ska vägra att ta in annonser med motorbåtar med stora kraftpaket hängande i aktern i sin tidning. Göran Kropp nämns som en förebild. Han cyklade till Mount Everest för att sedan bestiga det, något vi andra borde tänka på när vi tankar diesel då och då. Några har uttryckt att tidningen inte ska ta in annonser om till exempel produkten ethylenglykol som bland annat används för motorkonservering. Även båtbottenfärger är ett populärt ämne där båtklubbar upplever att man bollas mellan Transportstyrelsen, Kemikalieinspektionen och den egna kommunens syn. Till sist hamnar ett rop på hjälp hos Båtliv som förväntas förklara vad som gäller.

Båtlivs ambitionen är att i varje nummer presentera tips och råd om hur man på klubb- och individnivå kan ta ansvar för miljön och samtidigt informera om framtida båtmiljöprojekt.

Vi är ytterst angelägna att ni läsare fortsätter att förse oss med tankar och upplevelser, som övriga läsare kan ha glädje av.