Den här krönikan ägnas främst åt arrendefrågor. För många båtklubbar har miljö- och arrendefrågor dominerat agendan. Miljöengagemanget är stort, men nu är det dags att ge arrendefrågorna lite mer utrymme. Att frågor om arrendevillkor berör många båtklubbar visar en enkät om olika villkor för båtklubbarna, som gjordes av Svenska Båtunionen (SBU) 2017. Enkäten besvarades av 18 båtförbund och 368 båtklubbar och av dessa svarade 250 klubbar (70 % av de svarande) att de arrenderade sina hamnar. Med så många svaranden är nog siffran signifikant även för hela SBU.
Tanken är att i denna krönika beskriva några arrendefrågor och samtidigt ge er läsare tillfälle att fylla på med egna frågor. Dessa kommer sedan att besvaras av SBU:s juridiska kommitté i kommande nummer av Båtliv.
Man blir tidigt medveten om att arrendefrågor inte bara handlar om juridik utan även ekonomi. Det finns en tydlig trend att avgifter höjs när avtal förlängs eller skrivs om.
Juridiska kommittén har också fått många signaler om höjda arrendeavgifter. Ett exempel är Christinehamns Segelsällskap och Christinehamns Motorbåtsklubb som tillsammans har 13 olika bryggor i Vålösundet, alla installerade och underhållna av klubbarna. Kommunen har nu utan samråd fastställt bryggavgifter som för segelsällskapet med sina fem bryggor innebär 85 000 kr i extra kostnader. Motorbåtsklubben med sina åtta bryggor lär få ännu högre kostnader. Informationen har båtklubbarna fått genom lokalpressen.
Det finns möjlighet att teckna olika typer av arrende och det frågas om skillnaden mellan lägenhets- och anläggningsarrende. Arrendetiden är en viktig paragraf i avtalet som indirekt påverkar de ekonomiska förutsättningarna att driva en hamn. Många minns nog när Stockholms stad 2018 på grund av eftersatt underhåll presenterade en budget på 187 Mkr för nödvändiga investerings- och underhållsåtgärder de kommande tio år. Inom den perioden skulle också bryggor med en normal avskrivningsperiod på minst 40 år betalas.
I vilket skick ska en anläggning vara när arrendetiden löper ut? Säkert i samma skick som vid tillträde, men vem får tillgodoräkna sig de värdehöjande investeringar som båtklubben gjort under avtalstiden när avtal ska skivas?
Hur ska man förhålla sig till nödvändiga och ofta dyra återinvesteringar, om man inte är säker på jordägarens avsikter framåt i tiden? Om en investering i till exempel en brygga har en längre avskrivningstid än avtalstiden, vem bör då ta investeringskostnaden?
När ett arrende ska förlängas eller omförhandlas framför jordägaren ofta att hamnens marknadsvärde har ökat, ibland tack vare båtklubbens egna ambitioner och därför anser sig ha skäl att höja arrendesumman. Hur tacklas sådana frågor?
Ovanstående är några frågeställningar men det finns säkert fler kring både avtalstext och ekonomiska villkor. Passa på att skicka in dem till mejladressen nedan.
Till sist, Båtliv deltog på båtmässan Allt för sjön i Stockholm under ett par dagar. Det blev många trevliga samtal om tidningen, men undertecknad blev också lite häpen när en läsare berättade att i hans klubb har inte alla medlemmar rösträtt, bara de som bor inom ett visst område. Det hade heller inte hjälpt att motionera om en stadgeändring. Rösträtten borde vara en demokratisk rättighet även i en båtklubb.
Lycka till med eventuella avtal, vårarbete och efterlängtad sjösättning!
Hör av er till: Lars.Afzelius@batliv.se
