Nyheter

Världens tolv bästa besättningar bjuds in till VM i dammatchracing i Lysekil under Lysekil Women’s Match 27 juli – 1 augusti. Arrangemanget befäster därmed sin ställning som ett av de viktigaste för de tjejer som kappseglar på den här touren och Lysekils rykte var redan tidigare i topp. Tre svenska skeppare finns med på listan.

Matchracing för damer är en ny gren på OS-programmet 2012 i London, vilket gör VM i Lysekil i sommar till ett av de viktigaste evenemangen inom segelsporten. De bästa matchracingtjejerna i världen gör upp om världsmästartiteln och dammatchracingens största prispengar, 50 000 Euro, under den femte upplagan av Lysekil Women’s Match, tidigare med världscupstatus.

Idag bjuds de tolv bästa besättningarna i världen in till det prestigefyllda evenemanget. Skepparna bjuds in efter världsrankinglistan “ISAF World Match Race Ranking list”, vars senaste uppdatering släpptes igår, den 4 mars.

Inbjudan går därmed till regerande världsmästaren tillika etta på rankinglistan, Claire Leroy från Frankrike, som har som mål att ta sitt tredje raka VM-guld med sitt Team Ideactor. Därefter är de tio följande på rankinglistan inbjudna samt ett “wild card” till en svensk besättning, som Svenska Seglarförbundet (SSF) och arrangerande segelklubben Lysekils Segelsällskap Gullmar (LSSG) gemensamt beslutar om.

Med bland de elva bäst rankade i världen och därför bland de tolv åtråvärda inbjudningarna till VM i Lysekil finns två svenska skeppare. Linda Rahm, Team Stena Bulk, är rankad tvåa i världen och vann Lysekil Women’s Match i fjol. Hon kommer att försvara sin titel och slåss om VM-guldet och de åtråvärda prispengarna.

Anna Kjellberg, Team Carpe Diem, lyckades ta sig upp till en elfte plats på rankingen och knep därmed den sista inbjudan.

– Det känns jätteskönt, säger en lättad Anna Kjellberg. Vi var osäkra på hur de andra lagen presterat sedan den senaste rankingen så visst har det varit nervöst. Lysekil Women’s Match var först inom världscupseglingen att ge oss ett wild card (2008) och förra året blev också vårt stora genombrott internationellt.

Visserligen är Anna Kjellberg en rookie inom den absoluta matchracingtoppen men i sin besättning har hon idel rutinerade tjejer, bland andra Malin Källström som var Team Carpe Diems coach förra året.

– Detta blir mitt första VM någonsin och jag är väldigt glad att vi har tid att göra en rejäl satsning. Det blir det första stora klivet i vår satsning mot OS 2012, avslutar Anna Kjellberg.

12 inbjudna skeppare (i rankingordning):
1. Claire Leroy FRA
2. Linda Rahm SWE
3. Lucy MacGregor GBR
4. Lotte Meldgaard Pedersen DEN
5. Silke Hahlbrock GER
6. Elizabeth Baylis USA
7. Katie Spithill AUS
8. Sabrina Gurioli ITA
9. Sally Barkow USA
10. Nicole Souter AUS
11. Anna Kjellberg SWE
12. WILD CARD SWE

ISAF Women’s Match Racing World Championship 2009 / Lysekil Women’s Match är med 50 000 Euro i prispengar världens största tävling i matchracingsegling för damer. I matchracing möts besättningarna två och två i spännande matcher som lätt kan förstås och följas av publiken. Tolv av världens främsta kvinnliga matchracingskeppare deltar varje sommar i Lysekil Women’s Match, som arrangeras av Sailnet Lysekil AB i samarbete med Lysekils SS Gullmar. Huvudsponsorer för Lysekil Women’s Match är Preem och Stena Bulk, med Carpe Diem Beds of Sweden, Concordia Maritime, Sebago och Lysekils Kommun som partners. Evenemanget arrangeras 27 juli-1 augusti.

Länk: www.lysekilwomensmatch.se

Foto: Dan Ljungsvik.

Forskningsfartyget Calypso blev världsberömt i samband med den franske undervattensfotografen Jacques-Yves Cousteaus pionjärinsatser på världshaven. Nu restaureras det klassiska fartyget och förses med motorer från Volvo Penta.

Calypso är ungefär lika känt som sin legendariske kapten, Jacques-Yves Cousteau. Hon byggdes i trä på den amerikanska västkusten 1942 och användes ursprungligen som minsvepare av den brittiska flottan. Efter kriget gick hon under en kort period som färja i Medelhavet innan kapten Cousteau tog sig an henne 1950. Och sedan dess var de oskiljaktiga.

Det var ombord på Calypso som Jacques-Yves Cousteau genomförde sin forskning och sina filmer som under decennierna efter kriget hjälpte till att sprida miljömedvetande och kunskaper om världshaven.

Efter en olycka i Singapores hamn 1996 sjönk Calypso. Hon lyftes upp igen, men hon var då delvis ett vrak. Och året därpå avled Jacques-Yves Cousteau vid 87 års ålder.

Det skulle ha kunnat vara det sista kapitlet om Calypso, men den ideella stiftelsen Cousteau Society har andra planer. De vill göra Calypso till sitt flaggskepp och använda henne för att i Cousteaus anda fortsätta att sprida kunskap om världshaven och om miljön.

Sedan 2008 ligger Calypso på varvet Concarneau i Bretagne där hon nu genomgår en omfattande restaurering. Stiftelsens ambitioner är att göra Calypso så miljövänlig som möjligt.

För framdriften svarar två stycken 16-litersmotorer på vardera 650 hästkrafter från Volvo Penta. Med dessa kommer Calypso upp i ca 15 knops toppfart och en marschfart på ca 10 knop.

Restaureringen av Calypso beräknas kosta cirka 7 miljoner euro. Om allt går som planerat kommer fartyget att vara redo för nya uppdrag i början av 2010.

Följ restaureringen av Calypso på www.cousteau.org

Närmare 28 miljoner kronor låg i potten när Fiskeriverket fördelade årets anslag till fiskevård. Mest pengar gick till länsvisa projekt. Vid fördelningen av årets anslag har fem områden prioriterats.

De fem områdena är:

– Länsvisa fiskevårdsåtgärder. Över hela landet är länsstyrelsernas engagerade i omfattande och långsiktiga fiskevårdsprojket för att gynna lek och uppväxt av fisk. Flera län arbetar också med att vårda och förstärka bestånden av den inhemska flodkräftan.

– Fiskevårdande åtgärder för kustfiskearter. Flera kustlän har ansökt om pengar till projekt som ska gynna kustnära arter arter som minskat kraftigt i antal under senare år. Det handlar framför allt om abborre och gädda, men även öring. Flera projekt syftar till att förbättra fiskens villkor i de områden där de leker, växer upp och söker föda. Inom ett av Fiskeriverkets projekt, Skarpsillsuppdraget, vars syfte är att öka bestånden av de stora fiskarna i kustfisket kommer man bland annat att kartlägga de kustområden som har störst behov av fiskevårdande åtgärder.

– Förstärkt fisketillsyn. Fiskeriverket och Kustbevakningen står för grundtillsynen av de allmänna vattnen. Genom Länsstyrelserna sker en förstärkt fisketillsyn, av sjöar och vattendrag men också av fritidsfisket i hav och kustvatten. Den förstärkta tillsynen, vars övergripande syfte är att uppnå ett hållbart nyttjande, får i år 260.000 kronor mer än i fjol, totalt 3,67 miljoner kronor. Nu förstärks bland annat tillsynen av kräftfisket i de stora sjöarna. Enklare och tydligare information om fiskebestämmelserna är en annan viktig del av projektet.

– Storstadsnära fiske. I syfte att öka storstadsbornas intresse för naturen vill Sportfiskarna locka fler till fritidsfiske. Ett projekt som framför allt riktar man sig till barn och ungdomar samt invandrare ska ge fler möjlighet att ägna sig åt fritidsfiske nära de tre storstadsområdena; Stockholm, Göteborg och Malmö.

– Dödlighet hos gädda i “Catch and release”-fiske. Göteborgs Universitet har fått pengar till en fältstudie som ska ge svar på hur stor dödlighet det är hos gäddor vid så kallat catch and releasefiske. Studien, som sker i samverkan med Fiskeriverkets kustfiskelaboratorium, kommer att genomföras i Östergötlands eller Stockholms skärgård. Målet är att skapa ett mer etiskt sportfiske och ekologiskt hållbar förvaltning.

Anslagen har fördelats efter samråd med länsstyrelserna och Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund.

Holländska varv är kända över hela världen för sina fina stålbåtar. Vripack har dock använt komposit i sin senaste modell, som kallas PTS26. Det är en halvplanande båt på 8 m (26 fot) som har designats av varvets egda konstruktörer. Inspirationen kommer från vår svenska konstruktör C.G. Pettersson, vilket är lätt att inse när man tittar närmare på båtens linjer och planlösning. Båten har tagits fram som ett prisvärdigt alternativ med god harmoni mellan pris och kvalitet, säger Vripack i sin pressrelease om nyheten.

Den första båten i serien presenterades för snart ett år sedan och 20 båtar har redan levererats till konsument. Priset ligger på cirka 60 000 Euro, det vill säga cirka 700 000 svenska kronor.

Varvet säger att båtens framgång ligger just i kombinationen mellan pris och kvalitet. Det är relativt ovanligt i båtbranschen att priset sätts som ett viktigt mål redan vid konstruktionen av en ny båt.

Båten har förändrats från premiären. De senaste modellerna har till exempel ny design på överbyggnaden med mer volym och ståhöjd under däck. I aktern finns en mysig avdelning där båtägaren kan njuta av vackra dagar.

Motorn är en 144 hk Steyr Hybrid som gör båten miljövänlig med rätt gångegenskaper.

Tekniska specifikationer:
Längd: 26’ / 8.01m
Bredd: 8.5’ / 2.29m
Djup: 2.6’ / 0.80m
Höjd: 5.7’ / 1.75m
Skrov: Polyester
Överbyggnad: Polyester
Däck och detaljer: flexiteak & mahogny
Bränsletank: 180 ltr
Vattentank: 120 ltr
Vikt: 2 500 kg

Länk: www.vripack.com

Puma med Ken Read som skeppare drar ifrån i Volvo Ocean Race. Den amerikanska båten har ökat ledningen före Ericsson 4 till 24 Nm och gentemot Ericsson 3 till 50 Nm. Det kan vara tillfälligheter som styr båtarnas placering eftersom vägvalet har en stor betydelse. Och med 6 800 Nm av ursprungligen enorma 12 000 Nm kvar till Rio återstår en stor del av spänningen. Nedan finns även en länk till en ny radioinspelning.

Snart får dock någon av de “svenska” båtarna göra något radikalt för att dra ifrån i ledningen. Hela fältet har varit väl samlat de senaste dagarna och båtarnas besättningar bevakar minsta manöver från de andra båtarna.

Det mest spännande nu blir att följa Ericsson 3 kontra resten av flottan. Mange Olsson med sin norska navigatör har gjort ett försök att komma loss.

Här är den senaste pressreleasen från Ericsson Racing Team och förmiddagens pressrelease från Race Office:

ERICSSON RACING TEAM FIRST AND SECOND AT LEG 5 SCORING GATE

STOCKHOLM, Sweden (Mar. 4, 2009) – Ericsson Racing Team’s yachts in the Volvo Ocean Race were first and second past the first scoring gate of Leg 5.

Ericsson 4, skippered by Brazil’s five-time Olympic medalist Torben Grael, collected the maximum 4 points available when it led the fleet across latitude 36 South at 00:21:09 GMT. The overall fleet leader, Ericsson 4 now has 53 total points.

Ericsson 3, led by Swedish skipper Magnus Olsson competing in his sixth circumnavigation race, scored 3.5 points when it followed 32 minutes later. For Ericsson 3 the achievement was deeply satisfying considering the Nordic crew started the leg seven hours late after a two-week layover in Taiwan for repairs.

Not content to rest on their laurel, Ericsson 3 further intrigued race followers with an immediate tack to the north after clearing the scoring line. The bold decision from navigator Aksel Magdahl caused a stir across the fleet, including sistership Ericsson 4.

“That option has been around a lot of the way down here; we discounted it and went for the points,” said Ericsson 4 navigator Jules Salter. “Every weather model is showing different things, but [Ericsson 3’s option] does look like the favored route and looks like it might be the quickest way to Cape Horn, so they are in very good shape. Having said that there might be some other reasons why that might not work and the more traditional strategy of heading south might work better.”

For Ericsson 4, the achievement is a nod to the crew’s consistency. The race to the scoring gate has seen unbelievably close racing among the top three, which included Puma of the U.S. In the past two days each boat has taken a turn in the lead.

“We managed to cross the first scoring gate in first earlier on today so the boys had something to smile about for a second, as the conditions were, to put it nicely, crap,” said Ericsson 4 watch captain Brad Jackson. “It was an extremely wet angle to the mixed up waves, which turned being on deck miserable and below deck we were unable to sleep. But now things have moderated and settled down so we can get back in the rhythm of the days.”

The frequency of the position reports, every three hours, has forced this 10th edition of the Volvo Ocean Race into a boat-for-boat struggle, rather than boat-versus-weather system as has been the case in past races.

“The boat-to-boat tactics which result from the three hourly position reports tends to keep the boats from getting separated,” said team meteorologist Chris Bedford. “No one wants to give up a place in the interest of better routing.”

Although the scoring gate is cleared, more than 7,000 nautical miles remain to the finish in Rio de Janeiro, Brazil. The majority of those miles will be sailed in the strong westerly winds of the Southern Ocean, featuring big waves and the threat of icebergs.

On the course ahead are two ice waypoints that must be left to starboard, the first at 47S between longitude 155 West and 140 West and the second at 45S between longitude 120W and 105W.

After the second ice waypoint the fleet must round Cape Horn, which is the second scoring gate on the leg. From Cape Horn it’s about a 2,200-nautical mile jaunt to the finish in Rio.

“Now the hard part starts,” said Bedford. “They have some very tough days ahead. On the numbers the leg is about half over. But physically, I’d say it’s only about one-third complete.”

VOLVO OCEAN RACE LEG 5 LEADERBOARD
(Mar. 4, 2009, 1302 GMT)
1. Puma, 6,941 nautical miles to the finish
2. Ericsson 4, +15 NM
3. Ericsson 3, +45 NM
4. Green Dragon, +58 NM
5. Telefónica Blue, +63 NM

Bilden:
Brad Jackson ombord i Ericsson 4. Foto: Guy Salter/ Ericsson Racing Team.

Radiofil:
http://hugin.info/135770/R/1295159/294008.mp3

Wednesday 4 March 2009 10:00 GMT

THE TEN ZULU REPORT, LEG 5, DAY 19

By Mark Chisnell

A flat-out, pedal-to-the-metal, and don’t-spare-the-horses drag race finally settled the first points for Leg 5. Ericsson 4 went through the scoring gate at 36 degrees S just after midnight GMT. Torben Grael and his team picked up the four points by a mere 32 minutes of advantage from their sistership – and second-placed Ericsson 3 was only 10 minutes in front of PUMA. The gap back to Telefonica Blue was a little bigger, but still only a couple of hours, with Green Dragon just over another hour behind.

One story-line came to an end overnight, and another started immediately – the big break is finally on – we’re about to see some leverage with a capital L. Showing a remarkable taste for adventure, Ericsson 3 smoked through the scoring gate and tacked to head north-east. I don’t think too many people were expecting that – judging by the phone ringing off the hook at Race HQ this morning – unless, of course, you were checking the Predicted Routes overnight. Veteran skipper, Magnus Olsson has cut loose his young gun navigator, Aksel Magdahl. And Magdahl called them all out – that thing is loaded, and he isn’t afraid to use it.

I’m getting ahead of myself – at 10:00 ZULU this morning, Ericsson 4 was leading PUMA, Telefonica Blue and Green Dragon south on port tack, past the East Cape of New Zealand. The wind was a fresh 20+ knots, blowing from just south of east. Meanwhile, the black sheep of the family, Ericsson 3, was on the opposite tack. She was going slightly north-east, and while she wasn’t sailing in completely the opposite direction to the others, she might as well be … and the previous 24 hours had all been so straight-forward.

Let’s start with a quick recap of some new multimedia that added a little colour to the action in the clouds in yesterday’s report. Telefonica Blue’s Media Crew, Gabriele Olivo recorded a good audio interview with navigator, Tom Addis on whether or not the next band of clouds on his radar really was the arrival of the south-easterly that he was awaiting.

And if you want to see how close the racing was as they clawed their way out of that final cloud belt, then I can recommend both Double Vision and Three’s a crowd. Tom Addis held his hands up yesterday, and said nobody’s fault but mine – today it’s my turn, but again, I’m getting ahead of myself.

The fleet was finally clearing the cloud line when we left them yesterday morning, breaking into the freshening south-easterly breeze. Everyone clicked up through the gears until they had the boats on the red line, with the breeze hitting 30 knots overnight – check out this graph of Boat Speed (BS) to see how it ramped up as everyone focused on getting to the scoring gate. If we look at the Distance to Leader (DTL) chart on the same graph, then you can see that not much changed – the Dragon was struggling a little, but we’ve come to expect that on a reach.

Only once they started to clear the scoring gate, from the 01:00 ZULU Position Report onwards, did the options open up again. Ericsson 3 plunged down the rankings when she tacked away, while PUMA and Green Dragon have chosen to sail a little tighter wind angle (TWA in the Data Centre), and have gone a little slower as a result – but they have got themselves a better DTL.

The spikes in the DTL data are caused by the Race Office changing the Distance to Finish (DTF) calculation. The ice gates present a problem for both the DTF and the Predicted Routing, as the boats can ‘touch’, cross or sail anywhere north of the gate – so what point do we use for the calculation, or point the Predicted Routes at? The DTF is now checking the mileage via both ends of each ice gate, and selecting the shorter option. (And Warren – thanks for answering Camilla French’s question about the ice gates in yesterday’s Comments.)

It’s not going to be about the DTF for a few days though – it’s all about that huge strategic play from Ericsson 3. It’s time for my Mea Culpa moment. Yesterday, we were looking at a Predicted Route image that showed the yachts headed south all the way to the Chatham Islands. I was predicting a race south, rolling anti-clockwise around the centre of the big high pressure system visible on that Predicted Route image.

To reinforce the point, I replied to Keith’s Comments question (about whether or not it was intentional that the scoring gate has ensured the maximum time in the Southern Ocean) by saying that it was the high pressure that they had to go around that was forcing them south, rather than the scoring gate.

Well – as, we can see from Ericsson 3, it turns out that there was a routing option the other side of the high pressure, going clockwise, to the north of the centre. And overnight, the Predicted Route started to select that option. I was wrong and Keith was right – without the scoring gate, they would all have chosen the northern route and would consequently spend a lot less time in the Southern Ocean. As Ken Read said in an email yesterday, they could have cut the corner and saved 400 miles. Oh the weather – can’t live with it, can’t live without it and its unlimited capacity to make us all look stupid.

Nevertheless – only one boat has chosen the northern route, although Rick Deppe reported this morning that PUMA got the same answer from their routing software. And that’s because it has some risks – Race Forecaster, Matt Sanders discussed the option in his latest analysis, saying, “the viability of this route depends heavily on the track of these pressure features and navigators correctly positioning their vessel. A forecast model error or navigator’s misjudgment could mean running into a very strong headwind and short tacking in highly unsettled conditions.”

The pressure features he’s talking about are visible on this morning’s Predicted Route image, which is set up with the weather in 24 hours, and the boat’s just reaching the ice gate in five days time. The low pressure system is centred to the top and middle of the image. While the high pressure is centred south-west of it. In between is the cold front that the fleet had to break through to get into the south-easterly wind (TWD).

I mentioned earlier that it’s tough to know how to set up the Predicted Route because they’re allowed to ‘touch’, pass through or sail north of the ice gates. So where do we point the Predicted Route at – first ice gate, second ice gate, the western end, the eastern end, the middle? At the moment, it’s routing towards the second ice gate and, rather conveniently, this Predicted Route passes through the first ice gate to pick up another, Southern Ocean low pressure system, that’s east-bound in five days time.

As you can see from the Predicted Route image though, it’s going to be a full-on five days. Ericsson 3’s route is Predicted to be quickest, while for the rest of the fleet it now looks like going through the big high pressure is quicker than going south of it. But every weather forecast seems to bring a different answer – as Jules Salter describes in this audio interview. Who would be a Volvo Ocean Race navigator?

On a similar theme from yesterday’s Comments, Bill Tucker was asking if there was any way of telling if the winning option in the Virtual Race, (which apparently is going via Hawaii to starboard) would have worked for the real boats. I don’t know much about the Virtual Race, as I have enough on my plate with the real one, and too many of my friends are headed for the Betty Ford Center when it’s over. But isn’t it a little premature to say the winning option is via Hawaii, when no one is yet at Cape Horn? Or maybe they are? Anyway, the way to tell would be to go back and run a Predicted Route on the weather we actually had for the month, once the leg is over, using the Volvo Open 70’s performance data. Someone out there may work that answer out one day, and if I hear about it, you’ll all be the first to know.

Finally, Paul Juhlin and Dierk Polzin were asking about the animation on the Race Viewer. I must admit I never use the Forward and Back buttons – have you tried changing the Position Reports manually, one at a time? Click on the “down arrow” to the right of the Position Report date and time, in the light grey box. I know this isn’t controlling the speed of the animation, but you can choose any given report this way, which works for me.

I slutet av april blir det premiär för en vecka speciellt avsedd för aluminiumbåtar. Det är företaget bakom de franska Ovnibåtarna som håller i arrangemanget. Aktiviteten hålls i Oslo 25 april till och med 3 maj. Båtarna är franska Alubat Ovni, tillverkade i 100% aluminium och försedda med lyftköl.

För företaget är detta ett helt nytt sätt att skaffa sig samlad information om allt som rör båtköpet.

– I vår tid har de flesta fullbokade kalendrar. Många aktiviteter som skall hinnas med förutom all tid på jobbet. Att välja ny båt kräver ofta genomgång av en mängd olika detaljer och vad som passar de egna önskemålen. Mycket kan vi numera klara av hemma vid datorn, men känna och klämma, se och lyssna och när det gäller segelbåt – att provsegla, det klarar vi inte vid skrivbordet, säger Boe Lennström hos den svenska generalagenten.

– Under en vecka kan besökarna välja ur ett program det som var och en tycker är viktigt för det egna beslutet att välja ny båt.

Ur programmet:
Provsegling tillsammans med Alubats kände franske båtkonstruktör Marc Lombard.
Seminarier om aluminiumskrov, ström ombord, utrustning, segel m.m.
Diskussion med andra Ovni-ägare
Jämföra olika Ovni modeller
Bildkåseri om långfärdssegling, besök på Kon-Tiki museet.

Lange Maritime är skandinavisk importör för det franska båtvarvet Alubat. Sin huvudbas har Lange Maritime i Leangbukta Maritime Senter strax utanför Oslo. Försäljnings- och servicekontor i Vaxholm utanför Stockholm.

För ytterligare info:
www.langemaritime.com/alubat/Alubat_html/saw_2009.html

Länk: www.langemaritime.se

Kustroddbåtarna är här för att stanna. Den första i en ny generation av utriggade kustroddbåtar visas för första gången på båtmässan Allt för Sjön i Stockholm. Båten är framtagen av ROW Scandinavia och resultatet av sex års testande och utveckling. En miljövänlig farkost för riktiga äventyrare eller ett träningsverktyg för kräsna motionärer?

Båten är anpassad för att säkert kunna ros i höga vågor, mer stabil än havskajaken, självlänsande, lätt att hantera och vacker att se på. En sjösäker roddbåt utrustad med rullsäte samt 3 m långa utriggade kolfiber skulleråror.

Den nya VagaBond 4,7 Touring Row Boat är en roddbåt för ett aktivt friluftsliv. För de som vill göra långresor, upptäcktsfärder eller utflykter längs kusten eller på större sjöar. Till vardags är det ett härligt motionsverktyg i form av en vacker roddbåt. För långfärd stuvas allt man kan behöva för resan i bra tilltagna vattentäta stuvutrymmen. Tillvalsutrustning finns i form av olika paket i kassettform passande till det nya innovativa utbytbara kassettsystemet.

Genom att använda rullsäte står benkraften för den största delen av årtaget. Armar, axlar, mage och rygg följer med och eftersom man använder benen får man en jämnare belastning på kroppen. Man får bra motion och fantastisk träning för hela kroppen. En investering i bra hälsa är en billig pensionsförsäkring, säger Wim Kotzé, Row Scandinavia. Han fortsätter:

VagaBond 4,7 har överträffat företagets förväntningar. Under sex år har de lyssnat på sina kunders önskemål och samlat erfarenheter.

VagaBond 4,7 är världens första långfärdsbåt för kustrodd. Den är 4,71 m lång, 1,15 m bred utan riggers, 1,67 m bred med riggers och har en totalvikt om 48 kg. Sittbrunnen är självlänsande. Båten är förberedd med ett nytt innovativt kassettsystem där man enkelt kan lägga till eller ta bort utrustning för att anpassa båten till ändamålet. Bland tillvalsutrustningen i kassettformat finns ett elförsörjningspaket komplett med solceller, ackumulator samt laddningscentral för navigationsutrustning, mobiltelefon mm. Båten transporteras enkelt med vanliga lasthållare på biltaket.

Länk: www.row.nu

Det är oerhört jämnt i toppen för Volvo Ocean Race när snart halva racet har seglats. På väg mot Rio de Janeiro har rollerna kastats om flera gånger. På tisdagsförmiddagen ligger Ericsson 4 först följd av Ericsson 3 (2 Nm efter) och med Puma på tredje plats (5 Nm efter ledaren). Mycket kan fortfarande hända i tätpositionerna för racet, där fem båtar deltar. Många poäng återstår dock och fortfarande kan någon av de tre båtar som inte är med på den här delsträckan återuppta sitt tävlande.

Här är den senaste pressreleasen från Race Office:

PUMA Leg Five Day 17 QFB: received 02.03.09 1526 GMT

Posted: 02 Mar 2009 08:26 AM CST

I have good news and bad news. The good news first, as I have to try really hard to be an eternal optimist in times like these. We took the lead again today and have Ericsson 3 and Ericsson 4 in our sights – literally. After over 5000 miles of sailing we crossed Ericsson 4 by about a mile late this afternoon.

They gybed a few times – we continued and got out to a three or so mile lead on them. All good right? Well not really. At least for the il mostro team. The bad news is that we are constantly sailing the torturous path of leading the pack into lighter air. We are lighter and lifted compared with the rest of the group, sched after sched. Watching any lead evaporate slowly but surely. Soon, we will have a five-way drag race to the New Zealand’s scoring gate. I guess I shouldn’t complain much because Ericsson 4 has seen a couple leads evaporate on the leg as well, due to similar circumstances. What goes around comes around?? Or something like that.

Life aboard really doesn’t have much to report. Complaints about food, dreams of ice cream, and Kirby stories fill up the day. I actually heard two new stories today that I hadn’t heard before from young Jerry (Jerry Kirby). It was an unbelievable moment in my life. He had me almost crying I was laughing so hard. I look forward to meeting a couple of his college buddies to validate these particular tales some day. My guess is that it was about 50% fact and 50% fiction. Really doesn’t matter at this point.

Justin (Justin Ferris) had out the sewing machine for a few sail touch ups and was called into duty for a few take ups in the waist of some of our shorts. I was sitting next to him and was watching him take up about an inch out of mine, then try to sew one of the pant legs shut only to run out of bobbin. Whew. Kirby wasn’t so lucky. His shorts were turned inside out before sewing the left pant leg completely shut. Hiding the mischievous deed. Right leg in, left leg didn’t quite make it. Hopping around the deck trying to figure out what happened – like getting short-sheeted only with Ricky’s (Rick Deppe MCM) camera in full swing getting the entire sequence on video. Probably not as funny if you weren’t there, but it was very amusing at the time for those of us involved.

As we approach the halfway point of this leg, all aboard is in relatively good shape. Casey (Casey Smith) and Salty (Rob Salthouse) constantly doing little jobs and the list is down to a few mundane items. That bodes well anticipating the next 10 days of much harder sailing. We have had a dream run down the Pacific and that should come to a screeching halt in about 10 hours. Turn the fire hose back on for some windy close reaching again.

The scoring gate will mark the end to the first part of the leg and the incredible chess match that has ensued. It is anybody’s to take right now. Time will only tell.

Kenny Read – skipper

Leg Five Day 17 Daily Story: PUMA leads, but the pressure is pn

Posted: 02 Mar 2009 07:41 AM CST

After more than 5,000 miles of racing, PUMA (Ken Read/USA) takes the lead, but has both Ericsson 4 (Torben Grael/BRA) and Ericsson 3 (Magnus Olsson/SWE) in sight. Slightly further west, Telefónica Blue (Bouwe Bekking/NED) lurks just over the horizon, with Green Dragon (Ian Walker/GBR) close by. Sailing is no different from other sports in that when the competition is close, the pressure is on to up the game.

“A little shift one way and Telefónica Blue could be leading. A shift the other way could see PUMA in front. Stuck in the middle are Ericsson 3 and ourselves,” wrote bowman Phil Jameson from Ericsson 4 earlier today, an illustration of how tense it is out in the South Pacific.

Rick Deppe (MCM PUMA) says that Ericsson 4 tried to taunt his team’s boat into a gybing duel. “We ignored them and, over the next few hours while they presumably played the clouds, we sailed straight on and put a couple of much needed miles on them,” he says, although PUMA’s skipper Ken Read said, “I don’t think we have seen the last of them.”

The scoring gate at latitude 36 degrees south is just 433 nautical miles away, a tantalisingly close distance, but still more than a day’s sail at the current speeds of around 12.5 knots. “It’s going to be impossible to predict the outcome,” says Phil Jameson. “I’m sure there will be hearts broken one way or another,” he adds.

Currently, the seas are calm and the wind moderate, and for the first time since the start in Qingdao, the Volvo Ocean Race fleet has spinnakers set. In fact, it all sounds perfect. If you were cruising and not racing that is.

“We have the big asymmetric spinnaker up, 10 knots of wind, flat water, sun shining and almost 30 degrees in the water. A cruising sailor couldn’t ask for more. But we can’t enjoy it fully,” described Ericsson 3’s MCM, Gustav Morin. “If you were cruising, you would definitely jump in the water and drag behind every now and then,” he says.

Onboard there is no escape from the heat and no refreshing drinks for those on deck whose work is exhausting in the overhead sun. Telefónica Blue’s helmsman, Simon Fisher, says it is the hottest day since the start, especially with the lack of apparent wind blowing over the deck because of their downwind course. “Grinding the spinnaker quickly saps your energy and the water in your bottle quickly becomes warm, and, quite frankly, not that refreshing,” he says.

For the off watch, conditions down below are less than pleasant. It is not a nice, air-conditioned environment, although the fans whirring away in the bunks provide some relief. Onboard Telefónica Blue, the carbon step in the hatchway has heated up to such a temperature that it will easily burn the feet of an unsuspecting crewman. There is no wildlife to watch to relieve the boredom. Bouwe Bekking’s theory is that any birdlife tends to stay close to the islands. Once down in the Southern Ocean, however, it will be a different story, with the magnificent albatrosses joining the party, something everyone is looking forward to.

Tom Addis, the navigator from Telefónica Blue, says to make the most of the current conditions as the mood is changing and today could be the last warm, sunny flat day for the next two weeks or so.

With no stop in New Zealand to break up this mammoth leg, thoughts are turning the Southern Ocean, which, for some will be a first-time experience, and for others, in the words of Rick Deppe, the ‘jewel in the crown of the race’.

“The Southern Ocean. It’s why people want to do the race and it’s why people keep coming back,” says Deppe who’s been there before. “It’s a chance to test themselves against the best sailors in the world in the most extreme sailing conditions.”

“If we imagine that the scoring gate is the start line for the race in the Southern Ocean, we would all now be in Auckland, making the final preparations for the leg. Shore crew would be crawling all over the boat, making their final check of the onboard systems. Sailors would be eating big, healthy dinners and hanging with family and friends, taking time to say their goodbyes and probably having the odd nervous moment thinking about the leg ahead. But that is just in my imagination. When we arrive at the ‘start line’ (scoring gate) in the next day or so, we will have already sailed about 6,000 miles,” he explains.

In contrast, Deppe says, “Various bits and pieces are actually hanging off our boat. Some things don’t work any more. Things leak. Items have been lost over the side. We are worried about running out of food – well the nice food anyway. And the crew is knackered.”

This will be the first visit to the Southern Ocean for Phil Jameson on Ericsson 4. “I really don’t know what to expect,” he says. “The veterans basically tell me to plan for the worst, so anything better is a bonus.”

Leg Five Day 17: 1300 GMT Volvo Ocean Race Positions
(boat name/country/skipper/nationality/distance to finish)

PUMA Racing Team USA (Ken Read/USA) DTF 7,578
Ericsson 4 SWE (Torben Grael/BRA) +2
Ericsson 3 SWE (Magnus Olsson/SWE) +9
Telefónica Blue ESP (Bouwe Bekking/NED) +24
Green Dragon IRL/CHI (Ian Walker/GBR) +34

Delta Lloyd IRL (Roberto Bermudez/ESP) DNS
Telefónica Black ESP (Fernando Echávarri/ESP) DNS
Team Russia RUS (Andreas Hanakamp/AUT) DNS

Länk: www.volvooceanrace.org

Pryl- och verktygsföretaget Jula fyller 30 år i år och firar detta med en särskild jubileumskatalog. Katalogen har blivit mer överskådlig tack vare ett extra omsorgsfullt arbete med sortiment och formgivning.

Julakatalogen har under många år varit efterlängtad vår- och höstläsning för både hemmafixare och proffs. Jula erbjuder ett unikt sortiment med inriktning mot villaägarens alla behov i hemmet, garaget och trädgården. Vår lågprisprofil gör att vi kan erbjuda ett brett, djupt och spännande utbud, oavsett konjunktur.

– Vi är mycket stolta att kunna presentera vårens katalog, säger Joachim Frykberg, marknadschef på Jula Postorder AB. Den markerar vår framgångsrika historia och speglar företagets utveckling under åren.

Katalogen är på 380 sidor och innehåller över 1500 spännande nyheter, vilket är rekord. För att ytterligare markera firandet har Jula tagit fram ett antal prisvärda jubileumsartiklar med den gyllene jubileumslogotypen.

Julakatalogen distribueras veckorna 9-10 och finns tillgänglig i Julas varuhus från och med 20 februari.

Länk: www.jula.se

Här är det verkliga lyxbatteriet för den som vill ha det allra bästa i båten. Det är av typen Lithium Jon-batteri och kommer från Mastervolt, en av båtbranschens största leverantörer av elutrustning. Batteriet, som visas på Allt för sjön, har 70 procent lägre vikt än traditionella batterier med motsvarande effekt, det ger 160Ah vid 24V och är mycket komptakt och enkelt att installera.

Batteriet tål över 2 000 urladdningar till 80 procent av effekten och har tre gånger längre livslängd än så kallade AGM-batterier och ansluts med Masterbusanslutningar.

Priset speglar batteriets prestanda. Batteriet kostar hela 76 600 kr inklusive moms.

Länk: www.mastervolt.se

Svenska Seagoo är ett verktyg som gör det enkelt att se under vattnet. Det är som en liten radiostyrd miniubåt som fungerar som ett komplement eller alternativ till dykare vid räddningsaktioner, rekognosering av vrak eller besiktningar av skrov, propellrar och bassänger.

Seagoo är enligt tillverkaren enkel att manövrera i vattnet, lätt att transportera och ger tillförlitliga videobilder. Genom att koppla in Seagoo T38 mellan en kamera och skärm förbättras bildkvaliteten ännu mer. Företaget har testat produkten under olika förhållanden.
Länk: http://dwv.se

Körning i pool
Visar lite mer hur Seagoo beter sig i klart vatten, tryck på visa HD för bättre upplösning
Seagoo under isen

Länk:
http://www.youtube.com/watch?v=21WuDTYZnhs

Länk:
http://www.youtube.com/watch?v=C8BFlIHMr5Y

Under natten har Puma än en gång tagit sig förbi Ericssons båda båtar i Volvo Ocean Race. Puma leder nu med 4 Nm före Ericsson 4 och ytterligare 25 Nm före Ericsson 3. Ställningen ändras hela tiden och det är tajt om tätplatserna. Vad som helst kan hända med placeringarna under de cirka 7 000 Nm som återstår tills båtarna når Rio de Janeiro.

Här är den senaste pressreleasen från Race Office:

PUMA Leg Five Day 18 QFB: received 03.03.09 1612 GMT

Posted: 03 Mar 2009 09:12 AM CST

I know I am sounding like a broken record, but the closeness of the racing out here is just phenomenal. We snuck by Ericsson 4 yesterday afternoon and they dogged us overnight gaining slightly as we sailed into lighter winds. It has been the nature of this leg so far for the leader to not have the chance to stretch, and so it went last night and this morning.

And as we went toe to toe with Ericsson 4, their other half – Ericsson 3 snuck up over the horizon and decided to play the game with us as well, so well that they blew right by the two of us as we sat in a hole.

The ridge that we had to get through proved to be our nemesis. We positioned ourselves to leeward of the two Ericssons, planning on getting headed throughout the day. And sure enough we did. Problem was, as both Ericsson 3 and us were headed, Ericsson 4 got on the other side of a cloud and literally sailed away over the horizon. Brutally frustrating for a team who has worked so hard.

So we shook it off and now are in a drag race with Ericsson 3 to the gate, with Ericsson 4 about seven miles in front. Breeze has filled and we pretty much went through our inventory today switching from the largest to now the smallest headsail we have as we went from four knots of wind at one stage to now 26 knots and climbing. Tight reaching, but at least putting some good miles under us.

Next issue is the dreaded scoring gate, a line of latitude. This line of latitude has forced the boats low toward New Zealand and taken about 300-400 miles from our trip towards Cape Horn and put us in a situation where we will most likely pass the line then turn and go hard on the wind to get away from New Zealand. Now, anyone could cut the corner and head toward the ice gate now, but nobody seems to want to give up the points. When Capey (Andrew Cape – navigator) told me about the 400 miles we will lose going to the scoring gate – I have to admit it was tempting, but we need the points and a extra half point may prove valuable in the end.

Our jaunt down the Pacific has pretty much come to a screeching halt as the fans have been turned on, the fire hose unscrewed and the temperature rapidly turned down. Back to fast wet sailing and chewing up the miles at least for the time being. Now I have to figure out a way to keep the Kiwi’s on board as we brush by their beautiful island.

Kenny Read – skipper

Leg Five Day 18 Daily Story: Gateway To The Southern Ocean

Posted: 03 Mar 2009 07:50 AM CST

After nearly 18 days at sea, the Volvo fleet has almost reached the gateway to the Southern Ocean, the place that dreams, and sometimes nightmares, are made of. The challenge of racing the fastest monohull in the world through this desolate ocean, which laced with massive waves, high winds and freezing temperatures, is the reason why this race has become so famous, and why so many of the world’s top sailors want to take part.

But first, the fleet must pass through the scoring gate set at latitude 36 degrees south, just 206 nautical miles to run for leaders Ericsson 4 (Torben Grael/BRA), and the tension is mounting as the first points for this leg are about to be handed out.

The racing is close, as close as it has ever been, with just 62 nautical miles from Ericsson 4 (Torben Grael/BRA) leading the fleet to Telefónica Blue (Bouwe Bekking/NED) bringing up the rear. Positions have been juggled as the fleet negotiated a band of cloud and calm as it made the transition into the new, more stable breeze. Spinnakers have been replaced by headsails as the fleet finds itself back on the wind and once more on port tack.

Ericsson 4 finally despatched PUMA (Ken Read/USA) at 0700 GMT today after a day of sailing side-by-side and switching places. Ken Read described the match as ‘”the world’s slowest ever game of chess.” Ericsson 4 is now 330 nm from New Zealand’s East Cape on the North Island and 11 nm ahead of PUMA.

Magnus Olsson/SWE, who has Ericsson 3 in a dead heat with PUMA, is his usual upbeat self. Only 11 miles spits the top three boats and overnight, the racing had been very close.

“It is a fantastic feeling that we are this close to each other and that there are only a couple of hundred miles left to the first scoring gate. It’s going to be tight and very exciting,” Olsson said. He explained that his team has been sailing a little bit lower than their rivals. “I think they are a bit afraid of us since we have small gains the last two days. At least, it feels like that,” he said.

Telefónica Blue (Bouwe Bekking/NED) has had an unpleasant 24-hours, when, around midnight, ship’s time, they found themselves caught under a massive cloud, which refused to release them until daybreak.

“For hours on end we were battling with massively shifting winds and long periods of calms as we struggled to make headway in the right direction. It was as if a massive foot had descended from the heavens and stamped right on us,” said Simon Fisher.

Navigator Tom Addis put his hand up and said, “I chose the wrong option course-wise and we ended up in a world of pain for the next five hours or so.” As the team sat becalmed, Ian Walker managed to steer Green Dragon past and Telefónica Blue lost all the valuable miles they had gained that day on the leader. “It hasn’t been a good day for Telefónica Blue downstairs, but the guys on deck have done a fantastic job of keeping the yacht moving in the breeze that we are in,” Tom said.

The boat is now back in good breeze, making fast miles straight down the track at around 16 knots, but, having lost the Dragons astern, Ian Walker’s men have managed to give them the slip again and are now lie ahead by just two miles. This pair has a runway of just over 250 nm in which to sort out the order before they arrive at the point-scoring gate.

Meanwhile, temperatures are dropping and the sea is becoming increasingly choppy – a sign of things to come.

“At least with the first signs of the deteriorating conditions, we know that the left turn and the east heading isn’t too far away – which means the finish, the families and freedom are just around the corner,” wrote Guy Salter, MCM of leading boat Ericsson 4, hopefully.

The finish may feel like ‘just around the corner’, but, once through the first scoring gate, the fleet still has to contend with two ice gates set in place to protect the fleet from a large ice berg that has been breaking up and drifting north, and the infamous Cape Horn – another place where points can be won or lost. In between lies the Southern Ocean and Green Dragon’s Dutch navigator Wouter Verbraak has just a stark reminder that the Southern Ocean demands respect.

“It is blowing 22 knots and we just made a very costly little mistake. What normally is a rather tricky manoeuvre has now turned bad. The jib bag is inside out and we will have to redo it. The jib is already more than 80 per cent unhooked from the forestay, and it takes one bad wave for the whole sail to be washed into the ocean. It is a clear message that the champagne sailing of the last week is over.

“I have a quick check of my harness and safety line. Clipped on? You bet! It is in jib changes that people are washed over the side. We are always trying to minimise the time in the ‘dead zone’ on the bow, and now we are stuck. Not good.

“We sort the bag out and wrestle the jib, which is now filled with hundreds of litres of water, back onto the stack at the back of the boat. No time to take a breath, as we are straight into the hoist of the new sail.

“The reality check of this evening is a harsh reminder for me of what lies ahead for the next two weeks. It will be all about keeping the boat and the crew together, and I have to think for a moment of our good friend Hans Horrevoets whose tragic loss at sea (from ABN AMRO TWO in the 2005-06 Volvo) is a bleak reminder to us all of how easy things can take a turn for the worse.

“Every time when we are out there, in the dead zone, I am happy to see that everybody is taking safety seriously and clips on. As Guillermo (Guillermo Altadill/ESP) says: ‘Clip on mate. The lifejacket only means that you will be dead floating. Stay on the boat.’ A harsh reality we all have in the back of our mind.”

Leg Five Day 18: 1300 GMT Volvo Ocean Race Positions
(boat name/country/skipper/nationality/distance to finish)

Ericsson 4 SWE (Torben Grael/BRA) DTF 7,353 nm
PUMA Racing Team USA (Ken Read/USA) +11
Ericsson 3 SWE (Magnus Olsson/SWE) +11
Green Dragon IRL/CHI (Ian Walker/GBR) +60
Telefónica Blue ESP (Bouwe Bekking/NED) +62

Delta Lloyd IRL (Roberto Bermudez/ESP) DNS
Telefónica Black ESP (Fernando Echávarri/ESP) DNS
Team Russia RUS (Andreas Hanakamp/AUT) DNS

Länk: www.volvooceanrace.org

Skärgårdsfotografen och författaren Sören Colbing delade ut den första omgången av sitt nyinstiftade miljöpris på Allt för sjön. Priset heter Colbings Pärla och delades ut till båtkonstruktören, träbåtsbyggaren, designern och seglaren Sven Hellström.

– Det nyinstiftade miljöpriset COLBINGS PÄRLA tilldelas
Motivering: Med mästerliga konstruktioner som Storbåten, Afrodite och Finesse 26 har Sven Hellström gjort det möjligt att utöva båtliv som ger små avtryck i miljön och samtidigt urstarka, naturnära seglings- och skärgårdsupplevelser, säger Sören Colbing.

– Jag är en stor beundrare av Sven Hellströms arbete som båtkonstruktör och designer. Kronan på verket är segelbåten Finesse 26 som presenterades 2008. En fantastisk segelbåt som ger möjlighet till ett båtliv nära naturen bland annat tack vare det ringa djupgåendet. Den stora skärgårdsgrå pärlan, som är en av de saker som ingår i miljöpriset, symboliserar det vackra och rena i naturen. Den förste pristagaren kan ses som en mästerlig användare av vindar och vågor – ett par av framtidens viktigaste energikällor.

Länk: www.colbing.se

Bilder: FOTO/COPYRIGHT: Sören Colbing, 2009

Maringrossistföretaget Sportmanship Marin förvärvade 20 februari Navpoint AB. Sportmanship har verkat inom den marina sektorn sedan 1985, och bildade det renodlade företaget Sportmanship Marin i november 2008. Därmed tar Sportmanshipgruppen över en rad agenturer: Lowrance, Eagle, B&G, Simrad och Northstar.

Sportmanship Marin representerar starka varumärken som vänder sig mot såväl den tillverkande industrin, som till eftermarknaden. Samtliga med en stark marin koppling och förankring.

Sportmanship Marin utgör generalagent i Sverige för; Lewmar, Zodiac, Bombard, Avon, Glomex, RMC Swingthruster och Sony Marine. Genom förvärvet av Navpoint breddas varumärkes portföljen med världsledande marinelektronik.

– Navpoint representerar starka varumärken som har enorm potential. Med mångårig erfarenhet, och hög kompetens är detta ett jätteintressant företag att kunna vidareutveckla, säger Christian Olsson VD, Sportmanship Marin AB.

– Navpoint har under flera år representerat Lowrance, Eagle och Northstar på den Svenska marknaden. Då vi i höstas dessutom fick förtroendet av Navico att ta oss an Simrad och B&G, har vi behov av att ytterligare stärka vårt företag, säger Lorentz Simonsson VD, Navpoint AB.

Länk: www.sportmanshipmarin.se

I väntan på att få försvara titeln i nästa America’s Cup kommer mästarteamet Alinghi att tävla på World Match Racing Tour 2009. Match Cup Sweden i Marstrand 29 juni – 5 juli, den svenska deltävlingen på touren, välkomnar en av världens bästa seglare, rorsmannen Ed Baird, tillsammans med hans Alinghi-team i sommar.

Ed Bairds Alinghi-team på touren blir något av en allstaruppsättning med holländaren Pieter Van Nieuwenhuijzen, italienaren Lorenzo Mazza och Warwick Fleury från Nya Zeeland. De kommer att tävla på upp till tio deltävlingar runt hela världen mellan mars och december 2009.

– World Match Racing Tour ställer stora krav på teamwork och att kunna anpassa sig till förhållanden som snabbt förändras. Vi kommer att få många tillfällen att tävla mot världens bästa matchracingseglare, vilket kommer att passa in perfekt i våra förberedelser för nästa America’s Cup, säger Ed Baird, tre gånger världsmästare på touren.

För Brandspot som nu för tredje året arrangerar Match Cup Sweden i Marstrand tillsammans med GKSS är Alinghis inträde på touren ytterligare ett kvitto på den sportsliga nivån på arrangemanget.

– Vi baserar Match Cup Sweden på ett antal grundfundament, nämligen sport i världsklass, affärsnytta för våra sponsorer och en publikfest för de över 100 000 som besöker oss under veckan. Att Ed Baird och hans team, som vann America’s Cup, nu ska segla på touren 2009 visar återigen att vi attraherar de absolut bästa seglarna och levererar segling i världsklass, säger Jan Torstenson, vd för Brandspot.

Länk: www.matchcupsweden.com

Puma ligger fortfarande i ledningen för Volvo Ocean Race på väg mot Rio. Med 7 600 Nm kvar till målet leder de dock bara med några sjömil före tvåan, Ericsson 4. Ericsson 3 har seglat upp sig till tredje plats och ligger 10 Nm efter Puma. Här följer den senaste pressreleasen från Race Office: Leg Five Day 16 Daily Story: Ericsson 4: Leader Of The Pack Posted: 01 Mar 2009 07:42 AM CST After negotiating the two islands that make up Fiji yesterday, the pack was split in its decision to go east, west or straight between the islands.

Today, as the islands fade into the distance, Ericsson 4 (Torben Grael/BRA), who chose an easterly course along with Green Dragon (Ian Walker/GBR) and Ericsson 3 (Magnus Olsson/SWE) is back at the top of the pack as the fleet heads south towards New Zealand.

Unfortunately for the New Zealanders in the crew, and there are 10 of them, five of whom make up the Ericsson 4 crew, there will be no stop in New Zealand for the Volvo Ocean Race this time, which is causing some anxiety among the crews. Ian Walker has hidden the passports onboard Green Dragon in case his two, Andrew McClean and Chris Main, make a swim for it.

“There was already some talk of swimming ashore as we sailed through the islands off the eastern tip of Fiji, so we will have to stay out of swimming range of the New Zealand coast,” he said.

Onboard Ericsson 4, the crew are relieved as, once again, they become the southernmost boat in the fleet. A milestone onboard today has been passing the ‘8,000 nm to go’ point. “It’s funny to hear the guys saying ‘only 8,000 miles to go’. Our minds must be bending a little out here as 8,000 nm is still a very long way to go,” wrote Ericsson 4’s bowman Ryan Godfrey. “The breeze is still pretty light and I suspect that we are falling behind all our earlier routing runs. One upside of this is that I am now secretly confident that my Cape Horn ETA bet is looking good, as it is one of the later dates.

Throughout the fleet, everyone onboard is happy and relaxed as the breeze has settled and the boats are rolling along on an endless port tack at around 14 knots.

Two crew are particularly happy: Magnus Olsson, skipper of Ericsson 3, is happy because he is a coffee addict. All the food bags onboard his boat seemed to contain just pre-packed cappuccinos and small bags with ready mixed coffee and Magnus wanted the ‘real stuff’, with no sugar or anything else added. For days, MCM Gustav Morin rummaged through almost half their food bags, but no real coffee. After 15 days at sea, 18 for most of the crew, Magnus had got used to it, but yesterday, when Gustav opened a bag he hadn’t looked in before, there it was. Magnus celebrated. The other happy skipper is Ian Walker, for almost the same reason, except that he wanted powered milk so he could have a nice cup of tea, and this, at last, has come to light.

But, onboard PUMA (Ken Read/USA) in second place, MCM Rick Deppe, is not happy. In fact, he’s pretty grumpy, having been wakened from his nice sleeping place on a beanbag in a cool corner at the back of the boat, when the wind went light and the crew needed to move the weight forward. Rick declined the offer of sleeping on a wet sail forward of the mast next to the rubbish bags and instead thought a cup of tea would be just the thing.

“I head off to the galley only to discover that we are out of tea bags for the next couple of days. In theory, I am the only tea drinker on the boat and I am allocated three bags per day. The problem is that other people tend to become tea drinkers the moment they step on board,” he said. He settled for coffee on deck and, at 0310, he was cheered up by the beauty of the night. “The wind was blowing around nine knots and the sea was perfectly flat, subsequently no splashing at all – a very rare occurrence on a Volvo 70. This fact alone was enough to cheer me up. The coffee was warm and tasted great and I had had a brilliant 45 minutes up on the foredeck, and no-one even knew I was there.”

Onboard Telefónica Blue, the team has been celebrating navigator Tom Addis’ 39th birthday with a small bottle of wine and some macadamia nuts. “A small sip of wine was a treat to the palette after water-maker water for so many days for sure,” said helmsman Simon Fisher.

The theme of food continues to Ericsson 4, where the crew has been amusing themselves with a ‘pea-throwing’ competition. “We have an abundance of what we thought were wasabi coated peas, but something was lost in our Chinese and we ended up with peas covered in an unknown and flavourless coating,” explains Ryan Godfrey. The crew is now seeing who can throw a pea and get it through the 30mm mainsail clew ring from a distance of four metres. “It is harder than it sounds as the apparent wind has to be taken into consideration,” says Ryan. So far, only one pea has made it through the ring, thrown by Brad Jackson. “There is some doubt if it went through as he claims it did,” Godfrey added.

Onboard Ericsson 3, the crew is preparing for the Southern Ocean and being more vigilant with their eating, sleeping and adhering to the watch system properly. “We can’t afford the guys to be burned out and sick after the first part of the leg and not be 100 per cent when we reach the Southern Ocean,” says Gustav Morin. The team believes they will put in a strong performance in the Southern Ocean, provided they stay in shape.

The flat water and medium wind speeds, with few sail changes, is allowing the crews to sleep well on their off watch and recharge their batteries in preparation for what is ahead. “We may have done 5,000 nm, but this leg has hardly started,” said Ian Walker.

Ericsson 4 has 570nm to run until she is level with the northernmost point of New Zealand. They are 780 nm from the northwestern tip and 682 nm due north of the latitude 36 scoring gate. The fleet is currently split across an east/west divide of approximately 45 nm with Telefónica Blue the westernmost boat in the fleet and Ericsson 4 in the east.

Leg Five Day 16: 1300 GMT Volvo Ocean Race Positions
(boat name/country/skipper/nationality/distance to finish)

Ericsson 4 SWE (Torben Grael/BRA) DTF 7,841 nm
PUMA Racing Team USA (Ken Read/USA) +18
Ericsson 3 SWE (Magnus Olsson/SWE) +27
Telefónica Blue ESP (Bouwe Bekking/NED) +50
Green Dragon IRL/CHI (Ian Walker/GBR) +58

Delta Lloyd IRL (Roberto Bermudez/ESP) DNS
Telefónica Black ESP (Fernando Echávarri/ESP) DNS
Team Russia RUS (Andreas Hanakamp/AUT) DNS

Länk: www.volvooceanrace.org

Golden-Cut 26 har gått från koncept till produktion och trotsar lågkonjunkturen. Tre båtar är sålda till välkända näringslivsprofiler, som därmed ”räddar” verksamheten. Golden-Cut är en klassiskt inspirerad båt där underdelen av skrovet är i plast och resten i trä. Målet är att få en så underhållsfri träbåt som möjligt kombinerat med plastens fördelar gällande till exempel bränsleförbrukning.

Design och konstruktion står den prisbelönta retrodesignern Bo Zolland och båtkonstruktören Håkan Södergren för.

Företaget bakom båten har sålt tre stycken Golden-Cut 26 båtar till tre välkända näringslivsprofiler. De första fem båtarna ska vara klara till årets båtsäsong.

Efter nästan två års förberedelser vann Richard Granberg i somras Tjustbygdens Sparbanks Idépristävling med sitt lite annorlunda båtprojekt, en klassiskt inspirerad båt där underdelen av skrovet är i plast och resten i trä. Målet är att få en så underhållsfri träbåt som möjligt kombinerat med plastskrovets fördelar vid tillverkningen och till exempel bränsleförbrukning.

Arbetet runt Golden-Cut projektet har i all tysthet fortsatt efter vinsten i Idépristävlingen. Slutresultatet är ett turkiskt/svenskt marint samarbete.

– Den största svårigheten utöver konjunkturen och finansieringen har varit att hitta högkvalitativ träbåtsbyggarkompetens. Eftersom jag vill att Golden-Cut ska vara en Västerviksbaserad båt där de duktiga lokala underleverantörerna medverkar så har jag utgått därifrån. Men för serietillverkning krävs fler med träbåtskompetens än vad som går att uppbåda. Så efter att ha tittat runt i bland annat Ukraina fann jag vad jag sökte i Turkiet, säger Richard Granberg (lilla bilden nedan).

I Turkiet finns flera skickliga träbåtsvarv, som även arbetar med legotillverkning åt varv i Europa. Det turkiska varv som Golden-Cut samarbetar med är ett familjedrivet företag som drivs av tredje generationen med cirka 35 anställda. Varvet arbetar framförallt med trä men även plastskrov samt kombinationer av de båda, vilket var ypperligt för Golden-Cut:s konstruktion.

Skrovet byggs i Turkiet och båten slutmonteras och kvalitetssäkras i Västervik samt CEcertifieras av Svenska DNV innan leverans. En av de tiotalet lokala underleverantörer som är engagerade är M-Design, som tar fram dynor och kapell.

– När jag fick Golden-Cut presenterad för mig, blev jag så tagen av konceptet att alla andra båtar blev ointressanta. Nu går jag bara och väntar på att få den levererad, säger Mats Gabrielsson.

De andra välkända kunderna är Sven Hagströmer och Richard Båge.

– När jag råkade stötta på de tre personerna så tog jag tillfället i akt att berätta om Golden-Cut projektet. Jag hade dock aldrig kunnat drömma om att de skulle köpa var sin båt. Men man behöver definitivt inte vara känd eller ekonomiskt oberoende för att köpa en Golden-Cut, nu har det bara råkat bli så. Tilläger Richard Granberg.

De första fem båtarna kommer att vara klara under sommaren 2009, en båt finns i nuläget kvar till försäljning medan den femte kommer att visas upp i olika sammanhang. Till hösten kommer produktionen att sätta igång på allvar inför säsongen 2010. Export är redan planerad då stort intresse redan visats från i första hand Europa och USA.

Länk: www.golden-cut.se

Statens maritima museer har beslutat att k-märka ytterligare tre fartyg som bedöms vara kulturhistoriskt värdefulla. Det är tre inbördes ganska olika fartyg som har utsetts.

Fryken
Hemmahamn: Stiftelsen Göteborgs Maritima Centrum, Göteborg.
Lastfartyget Fryken byggdes 1938 i Ålborg, Danmark, åt Ångbåts AB Ferm i Kristinehamn (Broströmskoncernen). Fryken fungerade som en kustfarare med huvudsaklig trafik mellan Göteborg/Vänern och den engelska ostkusten med last av trä, papper och styckegods – på återresorna fraktades vanligtvis fartygsplåt och styckegods. Det är en av få kvarvarande fartyg av den typ som introducerade nya idéer inom skeppsbyggeriet hur fartyg skulle vara byggda för att fungera på ett rationellt och funktionellt sätt med avseende på stor lastdryghet, snabb lasthantering och ekonomisk drift. Sedan 1986 ingår fartyget i samlingarna vid Göteborgs Maritima Centrum.

Nordvåg
Hemmahamn: Träslövsläge
Fiskefartyget Nordvåg byggdes 1962 i Skredsvik (Uddevalla kommun). Nordvåg har idag blivit tämligen unik som ett av de större kvarvarande traditionella träfiskefartygen i bruk. Med tanke på förändringarna av fisket senaste åren – där man gått mot allt större och färre fartyg och där samtidigt EU:s fiskepolitik aktivt verkat för upphuggning av träfiskefartyg har dessa blivit allt ovanligare. Fartyget har varit hemmahörande på Donsö i Göteborgs skärgård och finns idag i Träslövsläge söder om Varberg.
Ägaren av Nordvåg planerar att fortsätta fiska och samtidigt hålla fartyget tillgängligt för besökare för att visa villkoren för livet och arbetet ombord. Man betonar betydelsen av att kunna visa helheten med fartyg och kopplingen till den lokala hamnmiljön i Träslövsläge. I en fiskebod visas redskap, modeller, bildspel och hantverk som berättar om fiskenäringen.

Vega
Hemmahamn: Gamleby
Segelfartyget Vega byggdes 1909 i Viken (Höganäs kommun) Fartyget fck ett kravellbyggt jaktskrov av Marstaltyp och riggades som tremastskonare. På 1930-talet utrustades hon med en råoljemotor. I sin funktion som fraktskepp fungerade fartyget fram till 1966 – då Vega var Skärhamns sista träfartyg i fraktfart.
Nuvarande ägare övertog Vega på 1980-talet som då låg sjunken vid Söder Mälarstrand i Stockholm. Ägaren arrenderade en bit mark vid Gamlebyviken och anlade där en slip och byggde upp Träskeppsvarvet. Efter något års arbete med byte av bord och balkar fattade skrovet eld och större delen av fartyget skadades svårt. Arbetet fortsatte emellertid under 14 år och sommaren 2008 premiärseglades Vega. I arbetet med att återskapa fartygets tidigare skick har en del ändringar av materialval gjorts men man strävat efter att använda traditionella metoder. Vega är en god representant för de många tremastskonare som förr seglade i fraktfart i Östersjön och på Nordsjön.

Länk: www.maritima.se und

Det blev två mycket välkända båtar och en nyhet på marknaden som utsågs till Miljöbästa båtar på Allt för sjön, båtmässan i Stockholm. Priset delas ut av Svenska Båtunionen. Nimbus respektive Najadvarvet vann var sin klass medan nyheten Whisper 55 vann en klass.

MiljöBästaMotorBåt 2009 och MiljöBästaSegelBåt 2009 utnämndes av Svenska Båtunionens Miljökommitté på båtmässan Allt för Sjön i Stockholm 27 februari.

Två motorbåtar och en segelbåt utnämndes.
Här är motiveringar till utnämningarna.

Whisper 55 från Marine and Medical Technologies AB

Whisper 55 utses av Svenska Båtunionen till MiljöBästaMotorBåt, klassen dagbåtar 2009 för smart energibesparande design som tillfredsställer och stimulerar båtköparnas ökade miljötänkande och förväntningar.
Länk: www.roiro.se

Nimbus Nova 27S från Nimbus Boats AB
Nimbus Nova 27S utses av Svenska Båtunionen till MiljöBästaMotorBåt 2009, klassen övernattningsbara båtar, för brukarvänliga miljöanpassade ombordfunktioner i ett lättdrivet skrov som tillverkats med låg miljöpåverkan.
Länk: www.nimbus.se

Najad 355 från Najadvarvet AB
Najad 355 utses av Svenska Båtunionen till MiljöBästaSegelBåt 2009 för miljöanpassade brukarvänliga driftslösningar samt tillverkning i nya material och med minimerade emissioner.
Länk: www.najad.com

Svenska Båtunionen arbetar sedan mer än 20 år långsiktigt med båtlivets miljöfrågor.

Kriterierna för att en fritidsbåt miljömässigt ska vara riktigt bra, har formats av Miljökommittén efter ett genomgripande arbete av representanter för Svenska Båtunionens 156,000 medlemmar. Sweboat och Sjöfartsinspektionen har också deltagit i diskussionerna.

Kriterierna speglar båtfolkets önskemål för miljötänkande inom fritidsbåtssektorn. Med utmärkelsen vill SBU öka miljöintresset hos båttillverkarna och vara en sporre för vidare utveckling och framtida kundkrav.

Mer information och kompletta kriterier finns på Svenska Båtunionens hemsida www.batunionen.com under rubriken ”MiljöBästaBåt”.

Svenska Ekomarine lanserar flera nya giftfria båtbottenprodukter inför 2009-års säsong. Bland egenskaperna: – Längre effektiv verkan. – Klarar hastigheter upp till 35 knop. – Ny primer som är optimerad för Neptune Formula båtbottenfärg. – Nya kulörer.

– Genom omfattande tester och samarbetsprojekt har vi vidareutvecklat Neptune Formula, säger Claes Tarras Ericsson, vd för Ekomarine.

Produkterna har tagits fram i en stor utvecklingsinsats i samarbete med bland annat Ytkemiska institutet och flera marina laboratorier. Den nya primern gör att färgen fäster ordentligt oavsett tidigare underlag. 2009 års version av Neptune Formula finns i kulörerna svart och silvergrå och klarar upp till 35 knop till skillnad från den tidigare versionen som hade en maxgräns vid 12 knop. Färgen har även längre verkan för att fungera bättre för dem som sjösätter sina båtar tidigt.

– Både primern och båtbottenfärgen är xylenfria och använder i stället lågaromatiska lösningsmedel, vilket gör dem trevligare att arbeta med, säger Claes Tarras Ericsson. Torkade färgrester är till och med komposterbara.

Neptune Formula säljs i 0,75 och 2,5-liters burkar och kommer att, tillsammans med den nya primern, finnas i butik inom kort. Tillsammans med färgen kommer även ett märke att fästa på båten för att båtägaren ska kunna visa att båten har en giftfri botten. Liksom tidigare erbjuder Ekomarine branschens bästa nöjd kund-garanti.

Färgen rekommenderas från Södra Östersjön till Bottenviken samt Finska viken och Rigabukten.

Nya produkter från Ekomarine 2009:
– Neptune Formula: Giftfri båtbottenfärg för Ostkusten, svart. Max 35 knop. 0,75 liter eller 2,5 liter. Färgen rekommenderas från Södra Östersjön till Bottenviken samt Finska viken och Rigabukten.

– Neptune Formula: Giftfri båtbottenfärg för Ostkusten, silvergrå. Max 35 knop. 0,75 liter eller 2,5 liter. Färgen rekommenderas från Södra Östersjön till Bottenviken samt Finska viken och Rigabukten.

– Neptune Formula Primer: Grundfärg för Neptune Formula. Off white. 0,75 liter eller 2,5 liter.

Länk: www.neptuneformula.com