Låt förnuftet styra debatten om vattenskotrar – inte populistiska utspel

Båtdesignern Bernt Lindquist bor intill en av landets mest trafikerade farleder och mitt emot en mycket stor marina. Han har skrivit ett debattinlägg på vattenskotrar, där han betonar vikten av att låta förnuftet styra.

Så här skriver Bernt i sin artikel:

Nu ropar, som det känns, hela Sverige på åtgärder mot de fördärvliga vattenskotrarna. Detta oavsett om man har egen erfarenhet eller besitter någon kunskap i frågan.

Ett försök att tydliggöra frågan skulle kunna se ut så här:

  • Utgör vattenskotrar ett verkligt säkerhetsmässigt problem:

– För de som framför dessa?

– För de som kan drabbas av deras framfart?

  • Är de ett problem för andras välbefinnande på sjön eller i land?
  • Har de ett berättigande som transportmedel?
  • Är de en utveckling som vi får leva med?
  • Vad kan vara en lösning på upplevda problem?

Vi hör att nu måste vi snabbt införa körkort, högre åldersgräns för behörighet och från vissa håll ropas till och med på förbud mot denna plötsliga farsot.

Vattenskotrar har funnits i Sverige de senaste 10 åren och har i och för sig ständigt orsakat diskussioner och försök till lagstiftning som på olika sätt velat begränsa användningen.

Min iakttagelse som en erfaren båtmänniska och med ett “gömsle” för att studera det “vilda båtlivet” är tvärt om, mot vad som nu i populismens tecken, allmänt framförs.

Förare av vattenskotrar uppför sig allt mer som vanliga ansvarsfulla båtägare. De far förbi med ett mål som de flesta andra båtar.

Nu är mitt “gömsle” i Stockholms mellanskärgård inte placerat var som helst utan på ett av Östersjöns troligen mest trafikerade vattenleder. Här passerar många hundra båtar och väldigt många vattenskotrar varje dag. Kan absolut inte konstatera någon ökad så kallad “buskörning”. Under de senaste åren kan jag tvärt om, konstatera lugnare körning och mer anpassning till omgivande farkoster.

Vad har då skapat denna plötsliga samstämmiga kör mot just vattenskoterns existens. Troligen några artiklar och reportage på TV om buskörning nära badande i Stockholms innerstad. Samtidigt har några allvarliga olyckor inträffat under sommaren.

Men sanningen är enligt Transportstyrelsens statistik att 7 personer har omkommit i olyckor med vattenskoter under en 9 års period från 2011 till och med 2019. Under samma period har 49 skadade konstaterats. Någon ökande trend av dödsolyckor förekommer inte under denna period.

Ser vi på olycksstatistiken för snöskoter omkommer i snitt 6 personer årligen och 224 skadas varje år. På cykel omkommer årligen mellan 20 till 30 personer i Sverige, det betyder under jämförelseperioden ca. 225 döda. Varje år skadas 2 000 cyklister.

Kan naturligtvis ses irrelevant och känslokallt att jämföra siffror på detta sätt. Vad jag vill belysa är att trots denna tragiska statistik ropar vi inte på omedelbara åtgärder i dessa fall.

Alla olyckor och framförallt dödsolyckor är en tragedi men som samhälle måste vi ju agera på ett förnuftigt sätt med utgångspunkt från all statistik och erfarenhet när det gäller olyckor.

Vad vi nu sett nära badplatser är redan i dag ett kriminellt beteende från nya skoterförare som vi inte tidigare sett på sjön. Risken för att detta beteende finns hos dessa förare även i samband med annan trafik är nog stor. Detta beteende måste vi som samhälle naturligtvis så långt det går skydda oss emot. Det är i huvudsak en polisiär uppgift. Att just körkort skulle lösa dessa problem är nog tyvärr att ta för lätt på bakomliggande problematik.

Jag säger inte nej till att vi skall ha ett körkort för vattenskotrar. Vattenskotrar har enorm kraft och går väldigt fort och andra färdmedel med sådana egenskaper har åldersgränser och körkortskrav. Blir däremot provocerad av att de som inte har erfarenhet av att vara på sjön så tvärsäkert uttalar sig om hur vi båtmänniskor skall agera. Som ett exempel, på min förhållandevis smala vattenled, ryms 10 motorvägar i bredd. Trafikintensiteten måste vara mindre än en hundradel av den vi har på en motorväg. Det ger helt olika förutsättningar för sjötrafik och vägtrafik, något som lagstiftarna tyvärr lätt förbiser.

Vad som krävs nu är ett helhetsgrepp om hur utbildning och krav skall se ut för att framföra framförallt snabba båtar. Ökande trafik på sjön kräver mer kunskap. Ett väl genomarbetat system, också med praktisk övning, skulle ge nybörjarna den kunskap som behövs för att öka säkerheten till sjöss. Fortsatt gott sjömanskap och hänsyn och hjälpsamhet från de redan inbitna båtfararna skapar trivsel för hela båtlivet.

Men införandet av ett körkort måste föregås av ett grundligt arbete och bygga på fakta och kunskap, inte på snabbt hopkomna populistiska utspel.

Här måste kunskap om båtliv och erfarenhet av båtutbildning väga tyngst vid detta arbete.

Det är för mig uppenbart att det inte är myndigheter som i huvudsak besitter denna kunskap.

Låt oss nu sansa oss och seriöst arbeta igenom dessa frågor för att få en långsiktigt fungerande lösning.

Bernt Lindquist

Yacht designer

 

 

En kommentar till “Låt förnuftet styra debatten om vattenskotrar – inte populistiska utspel”

  1. Visst är det en politisk fråga som kan diskuteras och som alla kan ha olika åsikter – Människor med kunskap om olyckshändelser och såna som bara känner sig störda eller såna som gillar att gasa. Det betyder inte att man får kalla en sådan diskussion automatiskt populistiskt och därmed avfärdar den. Man kunde också kalla jämförelsen mellan vattenskotrarnas och cyklisternas olyckstatistik som populistiskt. “Irrelevant och känslokall”? -nja, fullständigt ojämförligt snarare. Bortsett från att det finns några miljoner(!) fler cyklister än vattenskoter-förare i Sverige (vilket betyder att olyckor med vattenskotrar skulle ligga enormt mycket högre i relation till antal ägare) så är det ju inte dem som orsakar olyckor. De är ju i de flesta fall offren! “Vi ropar inte efter omedelbara åtgärder i dessa fall”? Jo, det har det gjorts sedan många decennier!

    Bernts argumentation utgår ifrån att vattenskoterämnet endast är en fråga om trafiksäkerhet. Men som landet är vattnet inte enbart en stor transportväg. Utöver detta är vattnet även naturskyddsområden (som härbärgar ett oerhört mångfaldigt ekosystem), ett turistmål, rekreationsområden för bad, solbad, fiske, dykning, kajaking, surfing, segling och fågelskådning. Det är även vattenskyddsområde, fiskeområden för yrkesfiskare, till och med begravningsplats….
    Ingen skulle tycka det är lämpligt att motorcyklar får köra genom skogen och över badstränder heller. Befolkningen ska ha möjlighet att själva visa vett och respekt. Kan de inte själva, så måste det införas begränsningar!
    Visst kan båtfolk ha sin åsikt. Och jag instämmer att ett beslut om hur man hanterar frågan ska byggas på fakta och kunskap. Men fritidsskeppare äger inte vattnet! Många intresseområden berörs. Det är myndigheter som ska samla in dessa, avväga och hitta en bra kompromiss.
    Jag hör också till båtfolket. Jag är erfaren seglare med kustskepparintyg som seglar mest på Vänern. Inte upplever jag en förbättring av beteendet bland skoterförare. Men däremot ser jag en tydlig ökning. Jag känner även många andra båtägare som inte stör sig på vattenskotrar pga olyckstatistiken. Man stör sig på grund av deras ljudnivå och hastighet som upplevs störande och till och med hotande.
    Utöver en förarbevis skulle jag önska mig en begränsning av ljudnivån i samband med hastighetsgräns i stora områden i hela Sveriges skärgård

    Bernt frågar om det är en utveckling vi ska få leva med. Visst bör utveckling inte hämnas. Men detta borde inte enbart gälla teknisk utveckling. Jag anser att ta hänsyn på allas känslor och intressen och bevarande och respekt för naturen hade varit en utveckling som jag skulle föredra att leva med istället!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*