noga följer upp de nya reglerna för sjöfylleri och därmed finns inget skäl av ett tillkännagivande till regeringen, allt enligt civilutskottet yttrande.
Båtlivets agerande för en utvärdering måste därför riktas till regeringen kommande år. Våra folkvalda ombud når inte fram i denna fråga. Ur Båtliv 06-15
Fr. v. Mats Eriksson (Sweboat), Josefin Arrhénborg och Maria Rindstam (Båtskroten Sverige), Anders Sverkman (Stena).
Text: Lars-Åke Redéen
Efter långa förberedelser är Båtretur redo att ta emot båtar. I ett samarbete mellan Sweboat, Båtskroten Sverige och Stena Recycling ska båtar landet runt kunna återvinnas i större skala under det gemensamma namnet Båtretur.
– Vi drar igång i höst. Tanken är att båtägare ska kunna lämna sin båt var de än befinner sig i Sverige, säger Maria Rindstam på Båtskroten AB.
– Båtägarna ringer ett särskilt telefonnummer eller mailar oss så har vi kontakterna för att ta hand om båtarna. Allt information finns på vår hemsida.
Exakt vad skrotningen kommer att kosta båtägarna är inte klart än. Enligt Maria Rindstam och Josefin Arrhénborg på Båtskroten Sverige handlar det om cirka 2 800 kr per ton plus transportkostnad.
– Själva skrotningskostnaden är den minsta i sammanhanget, det är transporterna som är dyrast. I vårt nätverk ingår Stenas filialer, åkerier, varv, dykare och andra som kan lösa problemet med att få bort en båt oavsett var den ligger, säger Josefin Arrhénborg.
Även Sweboat, Båtbranschens Riksförbund, är med i skrotningsarbetet. Det var Sweboat som från början utredde hur arbetet skulle gå till efter att de hade fått ekonomiskt stöd från bland annat Tillväxtverket.
– Vi måste ta hand om de båtar som ingen vill ha längre. De blir stående på båtklubbar och ligger i strandkanten hos båtklubbar och marinor, vilket skapar negativa vibbar hos myndigheter. Det här är branschens sätt att ta ett ansvar för de båtar som vi har sålt under årens lopp, säger Mats Eriksson, vd på Sweboat.
Även Stena Recycling, som återvinner allt från bilar till kylskåp, är redo att ta hand om de första båtarna.
– Vi har tagit emot båtar tidigare, men nu blir det förhoppningsvis i större skala. Det kan dock inte jämföras med bilbranschen som återvinner cirka 200 000 bilar per år, säger Anders Sverkman på Stena Recycling.
– Vi hoppas att det ska kännas värt att lämna in båtarna. Vi tar emot båtarna, delar upp och sorterar upp materialet.
I princip kan allt i båtarna återvinnas. Men ju mer som kan materialåtervinnas i stället för att gå till energiåtervinning, desto bättre är det.
Tyvärr saknas dessa bolag i Konsumenternas Försäkringsbyrås sammanställning:
Pantaenius – www.pantaenius.se
Försäkringsproduktion – www.forsakringsproduktion.se
Alandia – www.alandia.se – Ur Båtliv nr 3, 2015
AIS och Internet
Frågan varför jag inte ser min båt på olika internetsidor har kommit upp ett antal gånger.
Nedan följer en förklaring varför just Din båt inte dyker upp på t.ex. marinetraffic.com.
För att informationen (position, SOG, COG etc.) från olika fartyg (vi kallar alla flytetyg med AIS transponder för fartyg i denna text) skall komma upp på en hemsida så behöver informationen komma från någonstans.
Runtomkring i landet (och även utomlands) så finns privatpersoner (i de flesta fall) som har tillgång till en AIS mottagaranläggning bestående av en mottagare eller transponder kopplad till en antenn som kan ta emot de AIS signaler som sänds ut från fartyg med AIS ombord som befinner sig inom räckvidd. Räckvidden varierar beroende på antennhöjd och hur fritt antennen är monterad.
Den informationen som tas emot i mottagaren kopplas till en dator eller modem där dataflödet görs om till ett internetprotokoll (TCP/IP) som gör det möjligt att dela med sig av data över nätet. Genom att ansluta sin mottagare till en server kan man sedan dela med sig till andra via en web-applikation på en hemsida som placerar de mottagna fartygspositionerna på en karta eller liknande som exempelvis sker hos marinetraffic.com där servern finns i Grekland.
Den information som visas på hemsidan kan AIS tillverkarna inte påverka. Design som färger, symboler, status, bilder på Din båt och liknande är skapade i web-gränssnittet och är sådant som helt hanteras av ägaren till hemsidan där det publiceras.
Det kan nämnas att den information som Din båt skickar ut, d.v.s. den information som AIS transpondern skickar ut är rådata som endast innehåller den AIS specifika information som består av position, hastighet, kurs och det individdata som programmerats i AIS transpondrarna. Data- innehållet skickas sedan via ett presentationsinterface till t.ex. en plotter, PC med sjökortsprogram, radar eller en hemsida.
Det är alltså helt upp till den som visar informationen att bestämma hur informationen skall se ut, vad som skall visas och hur man kan ställa ev. filtreringar.
Anledningen till att Din båt kanske inte syns just en specifik tidpunkt, dag, eller på en viss plats kan då bero på faktorer som:
- Vart Du ligger i relation till den mottagande enheten.
- Ligger Du bakom ett berg eller skyms av fartyg som är högre än var Din VHF antenn sitter så når signalerna kanske inte fram till någon mottagare som är kopplad till ett system som skall skicka informationen vidare till ”hemsideservern”.
- Är mottagaren som kunde tagit emot signaler från Dig påslagen?
- Kanske har vår ”vän” med mottagaren slagit av den för en kort, eller längre, stund?
- Kanske är mottagaren som vår ”vän” har trasig?
- Fungerar utrustningen som skall göra om AIS data till TCP/IP hos vår ”vän”?
- Hur är de atmosfäriska förhållandena när Du letar Din båt på internet?
- Räckvidden på VHF frekvenser är beroende på antennhöjden hos den sändande och mottagande parten. Under normala förhållanden är den begränsad till strax bortom den optiska horisonten (radiohorisonten).
- En klar solig dag bör det inte vara några ”konstigheter” eller ”problem” när vi har ”normala” atmosfäriska förhållanden för VHF signalens utbredning. MEN, man skall vara medveten om att när det är varmt så stiger fukt från havet och förändra utbredningen för signaler nära vattenytan. D.v.s. har Du en VHF antenn som sitter på taket på en motorbåt eller på en push-pit på en segelbåt så kan räckvidden försämras. Är VHF antennen också skymd så försämras möjligheten för att ta emot information från Dig avsevärt.
- Vid dimma eller regn så försämras vågutbredningen avsevärt.
- Hur är ”administreringen” av hemsidan?
- Är vi säkra på att informationen som kommer till hemsidan (till servern) på ett snabbt och ”säkert” sätt läggs ut som det är tänkt?
Kommer informationen verkligen fram till Servern?
Som man nu säkert förstår så är det många faktorer som spelar in för att det skall fungera på ett bra sätt med att presentera information från båtar som färdas över haven på internet. Den mest troliga orsaken att Du inte syns (om allt annat fungerar) är med all säkerhet att den mottagare som är ”närmast” och som det är troligast att Du kan skicka information till är placerad för lågt i relation till Dig eller om man så vill, Din antenn sitter för lågt i relation till mottagarenheterna?.
För att kontrollera att Din transponder skickar ut information så finns egentligen bara två säkra sätt att kontrollera detta på:
- Ringa Stockholm Radio och höra ifall de ser Dig.
- Fråga någon som ligger i närheten och som Du VET har en riktig mottagare om han ser Dig*.
* = Här skall man ha i åtanke i vilken typ av enhet man tittar efter informationen, ifall ens båt inte dyker upp på skärmen.
Transas t.ex. har ett filter, eller time out om man så vill, som gör att man i programmet tar bort mål från skärmen som inte rapporterat sin position/SOG/COG inom en viss tidsenhet (detta filter, eller time out, går givetvis att ställa i programmet). Om man då letar efter sin båt i ett Transas program och ens båt ligger stilla eller går under 2 knop så kommer man kanske inte dyka upp på skärmen pga. att rapporteringstakten från Klass B AIS:er minskar vid farter under 2 knop. Slutligen, hur mycket påverkar de atmosfäriska förhållandena vår förmåga att se andra fartyg och skicka vår information till andra fartyg?
Inte i lika stor utsträckning som för mottagarförhållandena för de mottagare som ingår i systemet som skall skicka data till hemsidan. Anledningen till det är för att de flesta mottagare som är anslutna till webbaserade system oftast sitter långt uppe på land hos någon intresserad privatperson som i bästa fall har sin antenn högt på ett hustak.
Har Du en liten kort VHF antenn på pushpit eller motorbåtstak ser Du ”vanliga” fritidsbåtar med all säkerhet på ca 2-3 Nm. Större fartyg typ finlandsfärjor ser Du troligen på mycket längre avstånd tack vare att deras VHF antenner sitter högt ovanför vattenytan. Med det sagt så skall man fortfarande ha i åtanke att, är Du skymd så kan det begränsa räckvidden för din AIS.
Från 1 maj 2011 är det extra noga vilket bränsle man tankar i båten. Från det datumet får alla bensinstationer sälja E10, det vill säga att bränslet får ha upp till 10 procent inblandning av etanol. Alla bränslen med 5–10 procent inblandning av etanol heter E10.
Detta har betydelse även för båtmotorer och motorleverantörerna inom Sweboat är på gång med en lista över modeller som går eller inte går att köra på det nya bränslet.
– För att komma med så korrekt information som möjligt håller vi i motorleverantörsgruppen inom Sweboat på att sammanställa en gemensam information med förklaringar och rekommendationer för olika motorer, säger Pontus Liljequist, ansvarig för motorer på Yamaha Motor Scandinavia.
Håll utkik här på Båtlivs hemsida för aktuell information. Vi kommer att uppdatera den så snart vi vet mer om bränslet.
Info: www.batliv.se
Info: www.sweboat.se
Text & foto: Lars-Åke Redéen
Den klassiska säkerhetsbesiktningen av fritidsbåtar har gått i stå. Trots att detta borde vara ett högprioriterat område inom svenskt båtliv är det väldigt svårt att få båtägare att besiktiga sin båt.
Svenska Båtunionen har gjort flera försök att få igång besiktningen igen, dock utan några större resultat. Belöningar som sänkt självrisk och rabatt på premien hos försäkringsbolaget Svenska Sjö räcker tyvärr inte längre till för att båtägare ska se över säkerheten i sina båtar och därmed få ett säkrare båtliv.
Svenska Båtunionens Tekniska kommitté gör nu ett nytt försök med friska idéer för att få igång besiktningen.
– Vi har försökt hitta fungerande lösningar. En kompromiss som vi vill prova är egenkontroll av båten, säger Sven Andersson, medlem i Tekniska kommittén.
– Det här innebär inte att säkerhetsbesiktningen läggs ner. I stället utvecklar vi konceptet samtidigt som vi behåller besiktningen. Men vi lägger inga resurser på besiktningen i nuläget, de båtklubbar som har en fungerande besiktningsverksamhet bör absolut fortsätta med detta. Några klubbar inom SMBF har till exempel en bra besiktningsverksamhet.
Egenkontrollen utförs med hjälp av ett protokoll, som finns att ladda ner från SBU:s och Båtlivs hemsidor. Med det i handen kan vem som helst i lugn och ro kontrollera sin egen båt och justera eventuella brister. Text och bilder visar på ett tydligt sätt hur det ska se ut.
– Vi har använt många delar från besiktningspärmen som grund för egenkontrollen. Det gäller bland annat slangklämmor, genomföringar och andra vanliga påpekanden.
– Kan vi få båtägarna att ladda hem broschyren och sedan kolla sina egna båtar så har vi kommit en lång bit på vägen, säger Sven.
Tekniska kommittén ser inga problem med att det här är en egenkontroll, det vill säga att båtägaren själv kontrollerar sin egen båt.
– Inte alls. Man måste kunna lita på människor och egenkontroll är vanligt i många andra sammanhang, säger Sven Andersson.
De moment som tas upp i protokollet är bland annat:
- Skrov och däck.
- Motor.
- Bränslesystem.
- Elsystem.
- Styr- och reglagesystem.
I SBU:s Tekniska kommitté ingår:
- Sven Andersson
- Carl Hellström
- Eric Duvner
- Kennet Svensson
Du når dem på mailadress: info@batunionen.com
Fotnot: Det är alltid båtägarens/befälhavarens ansvar att båten är i sjövärdigt skick vid losskastningen enligt Sjölagen.
Generationsskifte i bly-syra-familjen
I början av 1990-talet kom de första AGM-batterierna av spiralcellstyp ut på marknaden. I egna båten installerade jag ett Optima RedTop startbatteri som med sina 50 Ah ersatte två 70 Ah standardbatterier. Batteriet skulle ensamt dra igång en 6-cylindrig dieselmotor. Efter 13 säsonger utan underhåll ersattes det av ett Optima YellowTop på 60 Ah som nu gjort sin 11:e säsong och fortfarande är vitalt. Båten är inne på sitt andra startbatteri under 24 år!
Text och foto civilingenjör Göran Isaksson
Artikel om landström
Landströmsinstallationer för fritidsbåtar enligt ISO 13297.
Typkretsschemor
Enligt Recreational Craft Directive inom EU (RCD) kan en landströmsinstallation för en fritidsbåt anses vara säker och godkänd om den utförs enligt ISO 13297. Denna standard förligger f.n. endast på engelska, och är dessutom inte enkel att tolka på ett klart sätt. I och med att båten inte räknas som en landinstallation finns inte längre formella krav på att en behörig elektriker måste utföra installationerna.
Landströmmens jord kan överföras till båtens vattenberörda metalldelar, vilket medför mer eller mindre av elektrolytisk och galvanisk korrosion. Det är därför viktigt att landström installeras på ett sådant sätt att säkerheten bibehålls samtifigt som korrosionsproblemen minimeras.
Om en båt spänningssättes på land kommer dess ledande delar inte längre att befinna sig i sjön, vilket skapar säkerhetsrisker om man utnyttjar ISOstandardens möjligheter attt undvika korrosion med båten i sjön.
Under 2010 har därför en grupp bildats med representanter för Sjöfartsverket (Transportstyrelsen), Elsäkerhetsverket, SBU (Svenska Båtunionen), samt SXK (Svenska Kryssarklubben) för att skapa en liten uppsättning av typkretsschemor som belyser några säkra och tillåtna sätt att installera landström i en båt utan att riskera korrosionsproblem.
Tekniska detaljer för hur en korrekt installation skall vara utförd finns i ISO-13297. Några förtydliganden för scemorna:
JFB: Jordfelsbrytare. Skall vara på max 30mA, men av flera goda skäl bör man välja JFB med max 10 mA utläsningsström
Överströmsskydd: Skall bryta för alla faser samt neutralledaren vid överström på någon av dem. Får ej kunna tvingas i slutet läge vid fel.
Överkopplingsbleck: Kan t.ex. utföras med hjälp av skruvar, muttrar, vingmuttrar, samt en bit kopparplåt genom väggen på den landströmscentral man installerar i båten.
Även om man kan undvika det mesta av korrosionsproblemen utan att tillgripa isolertransformator, finns ändå en liten risk kvar att en liten läckströmsöverledning sker i t.ex. en elpatrons värmeledare till dess båtjordade metallhölje. Om denna överledningsström är under utlösningsvärdet på jordfelsbrytaren kan den föreligga under längre tid och då orsaka elekrolytisk korrosion. Därför bör man välja en jordfelsbrytare med 10mA utlösningsvärde. Allra minst korrsionsrisk föreligger med att installera en isolertransformator.
De efterföljande typkretsschemorna har utarbetats av arbetsgruppen och bör spridas till båtägarna i Sverige.
Gruppen har bestått av:
Horst Blüchert, Teknisk Direktör, Elsäkerhetsverket
Saeed Mohebbi, Ansvarig el-handläggare ombord på fartyg, Transportstyrelsen.
Philippe Tamwelius, representant, Svenska Båtunionen
Magnus Sterky, Svenska Kryssarklubbens Tekniska Nämnd, (sammankallade och sammanställande)
Stockholm 2010-08-31
Magnus Sterky, SXK:s Båttekniska Nämnd
