Så har bataljen om vattenskoterns vara eller inte vara blossat upp med full kraft. Märkligt att ett sådant lite flytetyg kan röra upp alla dessa känslor.
Märkligt också att det bara är den äldre generationen av båtfolk som hör av sig med kommentarer. Ungdomarna, som kanske är den kategori om får mest av de många arga omdömena, är tysta…
Jo, visst finns det båtklubbar med ungdomsverksamhet, det är ett faktum och där var jag nog en aning för kategorisk i min förra krönika. Men sanningen är förstås att dessa klubbar mera är att betrakta som ett undantag.
Jag tror fortfarande på en skola i vattenskoterkörning som ett bra alternativ för att locka mer ungdomar till båtlivet. Det finns dessutom en annan fördel:
Kunskap och en viss disciplin kommer så småningom att ge utslag i ett bättre uppförande på böljorna.
Kunskap har aldrig varit ”lik i lasten”, det är en obestridbar sanning.
Man kan ju fundera över vad det egentligen är som upprör vattenskoterhatarna så fasligt? Den bild de målar upp ger en uppfattningen att dessa snabba båtar surrar runt dem jämt ute på böljorna.
Så är det förstås inte.
Kanske känner dessa negativister bara ångest över att inte själva dra runt med en snabb skoter under rumpan…
Därför är vattenskotern ännu ett ”flytande stridsäpple”. Men sista ordet är långt ifrån sagt, det lär nog dröja ett tag innan krutröken har skingrats…
Tillåt mig slutligen att citera en vis kines från lång tillbaka:
”En dålig seglare klandrar den slingrande floden.”
Det är en bister sanning – våra båtklubbar liknar alltmera tillhåll för äldre, grånade, saltingar som sedan länge slutat att lukta på saltvatten (bräckt också). Det är ett faktum, ungdomsverksamheten i landets båtklubbar är markant låg. Seglarna har det bättre, små, behändiga båtar som till exempel Optimistjollen ger ungdomen möjligheter till lustfyllda upplevelser och spännande tävlingar. På den vanliga båtklubben kan det – men inte ofta – finnas enstaka styrpulpetbåtar som ungdomen får använda… Men det är förstås sällsynt.
Någon organiserad ungdomsverksamhet som lockar barn och tonåringar till båtklubben är så sällsynt att jag undrar om det överhuvudtaget finns.
Under tiden sitter det ett gäng surpellar – ursäkta uttrycket – och gnäller över vattenskotern.
Denna behändiga och snabba men framför allt roliga lilla farkost är just det som skulle kunna locka ungdomarna tillbaka till det organiserade båtlivet. Skotern är spännande, rolig att köra och cool som ungdomarna säger.
Kommer ni ihåg gnället över mopederna på sin tid? Det som sker nu är samma sak. Folk som inte begriper påstår att dom gör just det och dom vet minsann vad som skall göras…
Om jag får ha en mening om detta (och det får jag faktiskt) så borde de klubbar som kan fixa fram några skotrar starta upp undervisning i skoterkörning parat med grundkunskaper i sjömanskap.
Sätt gärna en åldersgräns – varför inte 15 år – och bjud in skarorna.
Jag är övertygad om att en sådan klubbverksamhet skulle bli succé och dessutom få bort buskörningen – kanske inte helt men så gott som.
Man kan bara hoppas att våra kära byråkrater inte skapar alltför snåriga bestämmelser och därmed stjälper ett sådant initiativ.
Kommer skoterskolan igång anmäler jag bums mina barnbarn (jag har fem)…
Kommentarer
Men Lasse,
Nu är du ute i lite ogjort vatten. Många båtklubbar bedriver en alldeles utmärkt barn och ungdomsverksamhet sedan många, många år tillbaka.
Bara i VBK bedriver vi varje år en organiserad ungdomsverksamhet som berör ca 250 barn och ungdomar. Detta är vi långt ifrån ensamma om, tvärt om.
Jag kan förstå ditt intresse för ett roligare redskap typ vattenskotern, men glöm inte att många klubbar har en fantastisk ungdomsverksamhet!
Det mest anmärkningsvärda är Lasses oförmåga att förstå alla som störs av vattenskotrarna. Det är samma oförmåga att visa respekt för andra som många unga vattenskoterförare har, och som är orsaken till att vattenskotrarna är så avskydda.
Vattenskotrar stör i sig, de är väldigt snabba och framförs dessutom av yngre förare som i allt för många fall saknar båtvett, och vett överhuvudtaget. Lägg till detta allt buskörande, så blir det ett nytt och verkligt problem.
Vi har många som paddlar kajak i vattnet utanför där vi bor, och det har mer eller mindre blivit en hobby bland vattenskotrarna att driva upp svall mot paddlarna och att köra rakt mot dem i full fart för att väja i sista sekunden.
En vän till mig i liten öppen båt höll på att minsta livet i somras när tre vattenskotrar trakasserade honom på detta sätt. En av förarna gjorde en missbedömning och väjde bara en meter från min väns båt i 50-60 knop. Båten blev full av vatten, men min vän var glad att han klarade livhanken.
Vi har en badbrygga med flotte inte lång från vårt hus, och vi har förbjudit våra barn att simma ut till flotten eftersom vattenskotrarna använder den som boj för att runda den. Fullkompligt livsfarligt för alla som badar.
Det är väldigt naivt att tror att det skulle hjälpa att med förarutbildning, och lika lite skulle det hjälpa med en åldersgräns. Åldersgränsen skulle i så fall var ett förbud mot att köra vattenskoter mellan 16 och 25 år.
Att locka unga in unga i båtlivet med vattenskotrar tycket jag är helt fel väg att gå. Vattenskotrarna är en livsfarlig leksak i händer på unga killar, som inbjuder till dåligt beteende. Är det den typen av båtliv vi vill ha i framtiden? Delar för övrigt inte uppfattningen att båtägare är äldre, tycker det är precis tvärt om med fler barnfamiljer som skaffar båt.
Sedan berör det här inte bara båtlivet, många fler som bor längs med vattnet störs av vattenskotrarna minst lika mycket, om inte mer.
Det enda bra som vattenskotrarna kan medföra är att båtar blir registrerade på samma sätt som bilar, med tydlig registreringsskylt, så att det finns en möjlighet att utkräva ansvar av dem som beter sig illa.
Slutligen, saxat ur första inlägget i ett forum, väldigt representativt: "Ville bara meddela att dra iväg på en Jet-Ski i 60 Knop är likställt med en hopkrupen ställning i brant utförsbacke. Finfint för oss med abstinens när det gäller nära-döden upplevelser. Börjar bli bra drag på Smögen nu."
Jösses vilka problem du har Sven A. Känner inte igen detta alls och borde ju vara enkelt att komma åt om de utmärker sig på detta vis. Jag bor vid ett smalt sund och har roat mig att iakkta hur olika båtar beter sig och jag har fört noteringar. Vattenskoterförarna beter sig klart BÄTTRE i snitt än andra motorbåtar som ofta passerar sundet i hög fart eller i farter med maximalt svall. 9 av 10 skotrar kör långsamt. Jag är en "gubbe" och vi är ett gäng kamrater över 50 som har skotrar. Alla vana kappseglare. Så det är inte fel på denna båttyp – bara på dess "kaptener". Därtill är ljudnivån helt OK och är inget problem jämfört med en "amerikabåt" med raka rör eller en Mälar-22 som gungar fram med en 5 hästare i aktern. Att förbjuda vattenskotrar är lika begåvat som när man försökte stoppa symaskiner i England under den tidiga industraliseringen".
Bor också vid ett mycket trafikerat sund i Stockholmsskärgård. Vattenskotrar uppför sig väl och verkar i huvudsak användas för transporter idag.
De går dessutom tyst i jämförelse med ex. med jänkarna (som ej kan vara lagliga ur bullersynpunkt).
Undrar om inte Sven A blandar ihop vattenskotrar med Jetski?!
Vattenskoter eller Jetski? Har det någon betydelse?
Se t ex Förordning (1993:1053) om användning av vattenskoter:1 § Med vattenskoter avses i denna förordning en farkost vars längd understiger fyra meter och som
1. har en förbränningsmotor med ett vattenjetaggregat som främsta drivkälla och
2. har utformats för att framföras av en eller flera personer som sitter, står eller står på knä på farkosten snarare än befinner sig i den. Förordning (2004:607).
Härligt med paragraf poliser även på nätet!
En rejäl skillnad består i att du Anders knappast skulle kunna ta dig fram på en Jetsski. En sådan är i dag snarast att betrakta som ett tävlingsredsap i dag. Här finns aktiva och internationellt framgångsrika klubbar i Sverige i dag.Tyvärr förekommer även den sorts, vad vi äldre kallar för "buskörning" som beskrivs ovan.
Det är nog bara att konstatera att tiden har sin gång och att en vattenskoter är och kommer att förbli ett effektivt (gäller inte minst miljö mässigt) transportmedel på sjön!
Har varit med och kört jetski sedan 80-talet och hela tiden hävdat att allt på sjön måste så långt det går likställas med framförande av fordon på land. Skäms säger jag till dem som tills helt nyligen tyckte det var helt OK att köra båt berusad på sjön, inte konstigt att ni också då tycker att registering och "körkort" och annat trams är dumheter – bortsett om det inte gäller jetski och vattenskotrar för då behövs det tydligen! Hoppas att lagstiftarna nu förstår att allt och alla på sjön måste likställas, det finns faktiskt en hel del vattenskoterförare som är långt mer ansvarsfulla än vissa båtförare. Gör lagstiftarna ännu ett försök att skilja på vattenskotrar och övriga farkoster lär det bli ännu ett magplask för juridiken liksom med dagens uddlösa vattenskoterförordning som delvis faller på klassificeringsfrågan vad som är en vattenskoter och vad som är en båt. Nyktra förare med båt-körkortskrav som kör registrerade farkoster lär nog tänka sig för både en och två gånger hur de kör annars lär de nog ganska snart bli körkortslösa och ångra sitt tilltag. De som struntar i detta är troligen samma personer som struntar i detta även på land och för dessa har jag ingen patentlösning.
Spretig debatt! 🙂 Håller med om att vattenskoter skall jämställas med andra båtar men absolut inte med fordon på land. Jetski (med sk. sjunkande skrov) är det nog tveksamt om det är "båtar". Lämnar den obegåvade retoriken runt "berusad" därhän. 25 år av minskade olyckor på sjön visar att det heller inte behövs "körkort" eller registreringar. Bli väldigt TYDLIGT när man tar hänsyn till det jämförelsevis oerhört stora antalet som drunknar UTAN anknytning till båt!
Lagstiftaren bör konfirmera vattenskoterns status som BÅT och vi har fungerande lagar för dem. Behövs inga fler inskränkningar.
Själv är jag mer än trött på de vattenskotrar som snurrar omkring fram o tillbaks utmed stranden på landet. Vattenskotrarna har ett annat rörelsemönster än andra båtar på sjön och med ständigt varierande gaspådrag när man skall hoppa i vågorna efter andra passerande båtar hinner man aldrig vänja sig vid ljudet så att man kan koppla av det. Jämfört med t ex vattenskidåkning så är skotrarna betydligt mer störande och det är för många dagar och kvällar som blivit förstörda p g a skotrarna. Och det som fått min tolerans mot skotrar att slutligt och totalt haverera är när jag tog hem segelbåten från landet och i Skurusundet blev passerad av ett gäng skotrar som i 30-40 knop passerade på ca 2 meters håll (jag överdriver inte, det var verkligen de hastigheterna och avstånden) på var sin sida om mig och sprutade vatten över mig i båten. Det är möjligt att det finns de som kör vattenskoter med omdöme. Tyvärr är det alldeles för många som saknar både omdöme och hänsyn till andra. Därför har jag svårt att acceptera dessa farkoster. Jag kan förstå att det är kul att köra vattenskoter men det måste, som allt annat, ske med omdöme och hänsyn. Har man inte omdömet och klarar man inte att visa hänsyn har man inte på sjön att göra oavsett typ av färdmedel. Tyvärr är bristen på just dessa egenskaper betydligt större bland vattenskoterförarna än bland övrigt båtfolk.
Hej Lasse!
Tack för Dina krönikor i Båtliv, Du väljer ämnen som verkligen ligger i tiden!
Jag kanske inte alltid håller med – men en god krönika ska ju stimulera till diskussion o debatt!
Antar att Du fått en mängd synpunkter på Din krönika om vattenskotrar i nr 6 av Båtliv.
Här några ytterligare synpunkter:
Är det verkligen ett problem att ungdomar inte är aktiva i båtklubbar? Här i Stockholm är det ju åratals väntetid att få en båtplats i en klubb – mängder av folk står i kö för ett aktivt medlemskap. Kanske man ska ha uppnått en viss ålder för att ha råd med båt o båtplats i båtklubb? Det kanske inte är ett problem att tonåringar inte vill hänga nere på båtklubben – det kanske kommer lite längre upp i åldrarna? Jag vet inte.
Däremot vänder jag mig starkt mot Din tanke att klubbarna ska locka unga med vattenskoterskola – varför i hela friden då – för att de v i l l köra vs? Här på Södermalm vill många unga köra streetrace på Ringvägen. Ingen här har kläckt idén att stävja ofoget med streetraceskolor.
De unga vill ju köra snabba bilar, göra häftiga manövrer och burnouts vid rödljusen. Då måste vi ju möta efterfrågan med en rejäl satsning på streetracekurser – så "ungdomarna" får köra streetrace lite mer ordnat, liksom. Eller…?
För mig och många andra är vattenskotern ett otyg, som genom sin framfart effektivt förstör skärgårdsupplevelsen för oss båtfolk. Ett exempel: För nåt år sedan var vi ett sällskap som skulle njuta av en lugn ångbåtsfärd på "Storskärs" soldäck till norra Ljusterö. Från Vaxholm till Linanäs följde fem vattenskotrar tätt inpå "Storskär" för att skutta på aktersvallet o häckvågen. Oljudet från skotrarna, förarnas skrän o framfarten i fartygets omedelbara närhet förstörde totalt den kvällen. Från hamnvikar o farleder kan exemplen mångfaldigas.
Jag vet – vattenskotern är nog här för o stanna. Det är streetracetävlingarna på nattliga gator med.
Men det betyder ju inte att vi måste vara så inställsamma att unga ska gå på kurs för o lära sig avarterna?
Hej Rolf; tack för dina synpunkter.Jag vet inte varför en del båtfolk är så hatiska mot vattenskotern! det är ju alltid den som kör som bär sig åt…
Att ungdomar lockas av detta nya flytetyg är inte konstigt – skotern är ju "häftig". Min tanke är då att det är bättre att lära dem använda skotern på rätt sätt…
Kunskap är aldrig någon tung börda!
Som du själv skriver; vattenskotern är här för att stanna…
Hej Lasse – tack för Ditt svar!
Ja, vattenskotern är nog ett faktum i svenska vatten för gott. Men debatten fortsätter nog den också!
Man kan undra vad det är hos vattenskotern som så irriterar myndigheter av olika slag. Är det fartresurserna månne, att det är som göteborgarna säger jättesköj att köra dem? En sak är säker, byråkraterna får inte ro sina själar förrän de än en gång lyckas särbehandla ett flytetyg och därmed ge nitiska tjänstemän möjlighet att ägna sig åt den så populära ”pinnjakten” – ja, ni vet vad jag menar.
Redan förra året presenterade Havs och Vattenmyndigheten (HaV) en omfattande utredning kring vattenskotern. Den mynnade bland annat ut i förslag om åldersgränser, körkort med mera. Men det blev plötsligt mycket tyst om denna utredning – de andra myndigheterna som också sysslar med marin verksamhet gillade den inte
Nu är det alltså dags igen. De nya direktiven för ännu en utredning om vattenskoter inte talar längre om körkort – nej, nu är det gamla hederliga förarbeviset som blir obligatoriskt för den som vill åka omkring på vattenskoter.
På sätt och vis är detta ett smart drag. Resurser för sådan utbildning finns redan sedan lång tid tillbaka. Direktiven säger också att har man redan förarbevis är det bara att åka.
Vad som däremot inte sägs rakt ut är det faktum att om en förare av vattenskoter stoppas av till exempel Kustbevakningen för något begånget fel, ja då kan förarbeviset dras in. Blir det då också böter är det än en gång dags för det som kallas dubbelbestraffning – något som egentligen inte är tillåtet…
Vi får se hur det går. Utredningen, nummer två alltså, skall vara färdig 14 oktober i år.
Men jag funderar, rent av grubblar, på vad det är som så irriterar byråkraterna. Farten? Det kan väl inte vara det faktum att det är väldigt roligt att köra skoter? Får man i så fall inte ha ”sköj” på sjön?
Varför särbehandla en farkost från alla andra?
Kommentarer
För att vattenkotrar oftare körs av folk helt utan sjövana, och då lyckas bryta i stort sett alla regler. Så detta är ett sätt att höja säkerheten och trivseln till sjöss.
Ett påstående utan substans. Jag bor vid en 8 knops led och 9 av 10 skotrar kör bra. De jag känner som har skotrar här i Stockholm är samtliga även seglare! Där det hyrs ut skotrar har det emellanåt inneburit problem. Allt går att hantera utan ny och onödig byråkrati.
Mitt inlägg bygger på min erfarenhet i mina hemmavatten. Kustbevakningen har här gjort en stor insats genom att se till att bl.a. badplatserna respekteras så att det inte längre är uppenbart livsfarligt att bada där. Det är trevligt att det fungerar precis där du bor i Stockholm, men det innebär inte att det fungerar på andra ställen, Sverige är större än så.
Personligen tror jag att detta med förarbevis/körkort är ett första steg bara i en serie konsekvenser som syftar
till att gå vidare i det likhetstecken man redan dragit mellan sjötrafik/landsvägstrafik med 0,2 promille-lagen.
Det är ju inte alltför komplicerat att bygga vidare på en koppling mellan bil/båtregister och körkort/förar-bevisregister.
I nästa steg kommer naturligtvis husvagns/husbils-ägarna att vråla i högansky över att de minsann beskattas men inte båtägarna. Toa-tömningen är ju redan ett faktum. På det här viset kommer det att rulla på eftersom Sveriges behov av skatteintäkter är att likna vid en bottenlös brunn.
Själv har jag ledsnat och sålde min familjebåt, en gammal Albin 25 i höstas. Jag tror också att det finns någon slags myt, status eller avundsjuka från icke båtägare. Det är ju synd eftersom min gamla Albinbåt hade på sin höjd ett värde av motsvarande 3-4 utedass
efter Norrlandskusten.
Rättelse!
Det går ca 3-4 gamla Albin 25:or på ett utedass efter Norrlandskusten, värdemässigt!
Detta med att åka fort på sjön; varför skall det vara ett sånt dj/a oljud! Vad är det för fel att ha förmånen att höra måsar på 4 km avstånd i en skärgård? Det är tydligen inte många som uppskattar en 3D ljudbild med stora avstånd, vilket är som en andlig upplevelse.
Jag är själv ägare till två vattenskotrar, två motorbåtar och en segelbåt och finner tjusningen i att de går att använda för olika behov. vattenskoter kan ta mig snabbt ut till Huvudskär eller andra platser där vi kan njuta av naturen medans själva körningen är ett nöje i sig, precis som att köra motorcykel. I mitt jobb säljer jag även båtar och motorer och jag blir ibland förvånad hur föräldrar låter barnen köra båtar och vattenskotrar som de inte alls är mogna att hantera. De som äger en vattenskoter kan oftast hantera den och vet hur man kör, det är knappast det först flytetyg som de äger. De som hyr en vattenskoter är de som är är orsaken till problemen så de bara ska gasa och busköra utan hänsyn. Dra inte alla över en kam.
Transportstyrelsen i Sverige ska driva sin verksamhet finansierad av avgifter. Det ska, säger dom, ske enligt självkostnadsprincipen. Förlåt, men vad tusan är detta för nån sorts princip? Transportstyrelsen (TS) har själv bestämt att det kostar 1 400 kr per timme när deras tjänstemän ska göra något.
Därmed menas att det kostar TS samma summa, eller hur? Observera att timkostnaden är den samma oavsett vad det är för förrättning TS-mannen utför.
Lägger man därtill att alla resor, uppehälle, måltider med mera debiteras särskilt vid uppdrag förstår man att det lätt rusar iväg med kronorna.
Fast detta är förstås inte hela sanningen. Det är konstigare än så…
Varje år får TS en påse pengar från staten – runt 100 Mkr. Men det är bara ett lån. Vid årets slut ska TS betala tillbaka alltsammans. Pengapåsen ska så att säga fixa driften under året och återbetalningen ska ske med de pengar TS drar in på olika avgifter. Det enda TS får behålla är de pengar som utgör självkostnaden. Självkostnaden bör då vara just det – faktiska kostnader utan påslag.
Man kan undra om 1 400 kr i timmen rätt över är en självkostnad? Ingen mer än TS vet och vi lär inte få veta det heller.
Man kan undra vem som bestämmer vad saker och ting kostar inom TS…
Saken blir inte bättre när samma TS får för sig att nu ska minsann alla båthamnar kollas. Bakgrunden är förstås toatömningsförbudet. För att klara tillsynen av detta vill TS göra det så att säga brev-vägen. Det handlar om tillsyn av hamnarnas avfallshanteringsplaner och denna ska göras ”löpande”, det vill säga återkommande.
Men att skriva brev kostar förstås – 1 400 per timme.
Alltså, då inför vi en ny avgift, denna gång med så kallad löpande räkning. Därmed blir det ännu svårare för båtklubbar, marinor och andra hamnägare att ha koll på kostnaderna.
TS bestämmer ju själv – enligt självkostnadsprincipen och på löpande räkning – vad denna avgift ska gå lös på.
Tänk på att en sådan tillsyn för de lite större hamnarna bokstavligen kostar skjortan. Plus en väl tilltagen årsavgift.
Ju mera man tittar på det här desto mera frustrerad blir man. Jag kan inte släppa tanken på att detta luktar godtycke. För det kan väl inte bara vara fråga om okunskap?
Från det ena till det andra; i min förra krönika, den om sjömännens språk, blev det tydligen lite förvirring. Är en knop en knut?
Låt mig bara säga så här; hade en landkrabba satt namn på fart till sjöss hade vi susat fram i 10 knutar… Förr i tiden mätte man fart till sjöss genom att låta en så kallad skädda dra ut en lina samtidigt som man mätte tiden med ett timglas. När sanden runnit ned ryckte i linan, skäddan slutade dra ut lina och så räknade man antalet knopar (knutar) på linan. Ju flera, desto högre fart…
Fotnot: Transportstyrelsen avser till en början främst att följa upp klagomål på hamnar med dåliga tömningsmöjligheter.
Jag har en längre tid funderat över det faktum att våra kära myndigheter har så svårt att fatta vad båtliv handlar om. Nu tror jag att jag har svaret: ”De hajar inte klyket”, som en söderkille sa en gång.
Sjön har sina egna ord för en mängd saker, politikerna – för det mesta utmejslade landkrabbor förstår inte och kan därför inte sätta sig in i saker och ting.
För att hjälpa dessa makthavare lämnar jag här några sjömansord och vad dom betyder:
”Akterhand” står den som deltar i ett arbete utan att stå i förhand
Man ”hissar” en flagga och ”halar ned” samma flagga
”Gös” är inte en fisk ombord utan en mindre flagga placerad på en stång längst förut
”Hala dör” har inte med döden att göra, det är uttryck för att strama upp en tross eller lina.
”Släcka” handlar inte om att släcka en brand – på sjön släcker man genom att släppa efter på en spänd lina.
”Sticka ihop två tåg” har inte med SJ att göra det är orden för att sammanfoga två linor.
”Palma hem” betyder att snabbt hala hem en lina för hand.
”Knop” är både fart och en knut på ett rep.
”Stek” kallas olika sätt för att lägga fast ett rep så att det snabbt kan lösgöras.
”Back” heter den förligaste (främre) delen på ett fartyg.
”Vinda hem” heter det när man drar ankaret ur havet.
Så var det titeln på den här krönikan:
”Att musa en hake” är helt enkelt en beskrivning på hur en lyftkrok säkras med en tunn lina över krokens öppning.
Allt för att lyftslinget inte skall rappa ur…
Den svenska marinen lärde alla stamanställda och värnpliktiga dessa ord. De finns uppräknade i en bok: Örlogsboken. Just det exempel som Marinmuseum i Karlskrona vänligen sänt till redaktionen gavs ut redan 1952.
Kommentarer
Nähä du, en knop är inte en knut. En knop är en knop och en knut är en knut.
Hej Calle P;
du har dessvärre missförstått mig. En knop kan vara fart men också en knut på lina-Det stavas lika men kan alltså ha olika betydelser.
Allt enligt tillgängliga uppslagsverk
En knop öppnas om man för delarna mot varandra, t.ex råbandsnop. En knut öppnas inte om man för delarna mot varandra, jmf kärringknut.
Är Robert Ashbergs krönika inte tillgänglig på hemsidan?
Nej, tyvärr.
Synd, hade velat skiva en kommentar om vilka lanternor kajaker verkligen behöver föra.
Jaha, så har det vi väntat länge på inträffat. Kustbevakningen körde sönder sin budget med dunder och brak – 133 miljoner skattekronor fattas nu för att dra runt den pågående verksamheten. Det morras över hur privat verksamhet i det allmänna ger vinster i aktieägarnas fickor – ett morrande som är helt rätt.
Men slöseri med skattekronorna av den magnitud som KBV redovisar borde det också morras åt. Men rätt skall vara rätt, KBV har år efter år krävt mera pengar för att täcka de brant stigande kostnaderna. Det är inte slöseri utan snålhet från statsmakten som ligger bakom.
Nu har generaldirektören i något som verkar förtäckt hot redovisat vad som kommer att hända om KBV inte får de 133 Mkr som fattas.
Att jakten på 0,2-fyllerister på böljorna minskas kan vi nog stå ut med Betydligt allvarligare är att KBV förlorar förmågan att bekämpa stora oljeutsläpp. Generaldirektören radar upp bistra konsekvenser.
Ge oss pengar annars…
Det finns en annan typ av futtighet hos en rad kommunala myndigheter där njuggheten mot båtlivet blir allt tydligare.
I Kalmar höjde stans myndigheter priset för torr- och sjösättning av fritidsbåtar med 100 procent – från föreslagna 150 kr till 300 kr.
– Dom (båtägarna alltså) har råd att betala, löd förklaringen.
I Norrtälje kastas båtägarna bort från sina vinteruppläggningsplatser – hamnplanen skall det byggas hus på. Var båtarna nu skall läggas upp struntar kommunen i…
I Ljungskile på Västkusten ville båtklubben ha ekonomisk hjälp för ombyggnad av hamnen – ständiga översvämningar hotade verksamheten.
Nej, sa Uddevalla kommun, och gav i samma andetag stora ekonomiska bidrag till fotbollsklubbarna.
I Stockholm är det sedan länge känt att båtklubbarnas uppläggningsplatser är hotade. Stan vill bygga bostäder nära vattnet och där ta ut hyror i lyxklass.
I Göteborg vill styrelseordföranden i Grefab – det stora kommunala båtföretaget – också kasta ut vinterförvarade båtar – dom ligger ju på attraktiva markområden.
Var båtarna skall förvaras i stället har denne politiker ingen aning om…
Observera att jag denna gång inte gnällt över 0,2-lagen, inte om toatömningsförbudet, inte om spolplatteländet och inte om det dåliga intresset för någon form av obligatoriskt körkort på sjön.
Men vill ju inte framstå som en gnällspik…
Jaha, så har det vi väntat länge på inträffat. Kustbevakningen körde sönder sin budget med dunder och brak – 133 miljoner skattekronor fattas nu för att dra runt den pågående verksamheten. Det morras över hur privat verksamhet i det allmänna ger vinster i aktieägarnas fickor – ett morrande som är helt rätt.
Men slöseri med skattekronorna av den magnitud som KBV redovisar borde det också morras åt. Men rätt skall vara rätt, KBV har år efter år krävt mera pengar för att täcka de brant stigande kostnaderna. Det är inte slöseri utan snålhet från statsmakten som ligger bakom.
Nu har generaldirektören i något som verkar förtäckt hot redovisat vad som kommer att hända om KBV inte får de 133 Mkr som fattas.
Att jakten på 0,2-fyllerister på böljorna minskas kan vi nog stå ut med Betydligt allvarligare är att KBV förlorar förmågan att bekämpa stora oljeutsläpp. Generaldirektören radar upp bistra konsekvenser.
Ge oss pengar annars…
Det finns en annan typ av futtighet hos en rad kommunala myndigheter där njuggheten mot båtlivet blir allt tydligare.
I Kalmar höjde stans myndigheter priset för torr- och sjösättning av fritidsbåtar med 100 procent – från föreslagna 150 kr till 300 kr.
– Dom (båtägarna alltså) har råd att betala, löd förklaringen.
I Norrtälje kastas båtägarna bort från sina vinteruppläggningsplatser – hamnplanen skall det byggas hus på. Var båtarna nu skall läggas upp struntar kommunen i…
I Ljungskile på Västkusten ville båtklubben ha ekonomisk hjälp för ombyggnad av hamnen – ständiga översvämningar hotade verksamheten.
Nej, sa Uddevalla kommun, och gav i samma andetag stora ekonomiska bidrag till fotbollsklubbarna.
I Stockholm är det sedan länge känt att båtklubbarnas uppläggningsplatser är hotade. Stan vill bygga bostäder nära vattnet och där ta ut hyror i lyxklass.
I Göteborg vill styrelseordföranden i Grefab – det stora kommunala båtföretaget – också kasta ut vinterförvarade båtar – dom ligger ju på attraktiva markområden.
Var båtarna skall förvaras i stället har denne politiker ingen aning om…
Observera att jag denna gång inte gnällt över 0,2-lagen, inte om toatömningsförbudet, inte om spolplatteländet och inte om det dåliga intresset för någon form av obligatoriskt körkort på sjön.
Men vill ju inte framstå som en gnällspik…
Kommentarer
Men du kan ändå inte låta bli att nämna dem. 0,2-lagen tom. två gånger…
Ja, men utan gnäll, det är skillnaden.
Även om Lasse denna gång hade gnällt så hade han kunnat gjort det med all rätt då ett enat båtSverige tillskrivit regeringen och de får inget svar, fast det gått lite över 1 år.
Det säger en hel del om vilka som sitter på fakta och vilka som viftar med moralpekpinnen. Intressant att (SD) satte foten även mot lagen på båttinget….och (M).
Fast frågan verkade ju vara rätt död på båtmässans utfrågning av politiker (se artikel i senaste Båtliv).
Hur gör man för att slippa få hem tidningen Båtliv?!
Är tvångsansluten till Gubbunionen via båtklubben, och kan därför inte gå ur, men skulle vara tacksam om jag slapp bära ut slask och reklamblaskan varje gång brevbäraren gjort sitt
Maila till SBU och be dem stryka dig:
info@batunionen.com
Det finns ett uttryck i den goda hamnstaden Göteborg som heter ”Goa göbbar”. Det är inte så smickrande som det låter – tvärtom så handlar det om den tarvliga mut- och mygelkultur som stundats plågar stan. Chefer på alla nivåer i stan skor sig, luras och bär sig åt.
Den senaste tiden har detta varit alldeles uppenbart i det kommunala hamnbolaget Grefab – ett företag som administrerar nio småbåtshamnar med plats för 7300 båtar och dessutom 4300 vinteruppläggningar.
Här har det myglats minsann. Svarta pengar, slobbigt med bokföring och pengar under bordet. Mystiska köordningar – i det fall det fanns någon kö alls…
Till slut sprack hela den smutsiga bubblan. Revisorerna slog till och fick god hjälp av Göteborgs-Posten, som grävde fram det ena myglet efter det andra.
Den som fick jobbet att räta upp den sjunkande skutan var en kvinna, Ann-Christine Alkner Dahl.
Den gamle verkställande direktören fick sparken och strax därefter åkte en av hamncheferna samma väg – ut genom bakdörren.
Vissa mystiska affärer polisanmäldes.
Ann-Christine hade kursen klart utlagd.
Ett av Sveriges största företag för fritidsbåtar har nu en chef som inte rädes varken fan eller trollen.
Jag vet inte, men kanske har hon skepparexamen eller ett bra förarbevis…
I de nio hamnarna vet man idag vem som är chefen.
En kvinna står vid rodret.
Goa göbbar göre sig icke besvär!
Det var visst en inte okänd statsminister som en gång sa så. Lite slarvigt överfört kan detta idag gälla hela det svenska båtlivet – minst två miljoner svenskar sitter i skuld till miljön.
Vem, kan man fråga sig, påstår detta? Svaret är byråkrater, både politiker och tjänstemän, på den kommunala sidan. De hävdar som bekant:
– Vi har bajsat i sjön, målat med supergiftiga bottenfärger, skrapat ned dessa gifter i uppläggningsplatser och spytt ut en massa skadliga avgaser i havet med våra gamla aktersnurror.
Men inte nog med detta, genom att använda strandnära marker till att vinterförvara våra båtar på stoppar vi pengakåta kommuner från att bygga exklusiva hus nära sjökanten.
Om du tycker att jag svartmålar, kolla då detta:
– Totalförbud för toatömning i sjön kommer år 2015, Tömningsstationer måste byggas och byggs nu för stora summor, många gånger med skattekronor.
– Krav kommer på sanering av uppläggningsplatser; ”markägande båtklubbar har en miljöskuld att betala…” Det handlar om många, många miljoner kr…
– Genom att ha dessa uppläggningsplatser i centrala delar stoppar vi utbyggnaden av exklusiva husbyggen nära sjön, nu kommer kraven på att båtarna ska bort, helst utom synhåll.
– De båtklubbar som ändå lyckas hålla sig kvar tvingas nu bygga dyrbara reningsanordningar till sina spolplattor.
– Som om inte detta skulle vara nog vägrar regeringen fortfarande att göra en översyn av en av världens hårdaste alkohollagar för båtliv.
”Suck…”
Men det kommer mera var så säker, politiker och byråkrater på alla håll kastar sig med beslutsam iver över det svenska båtlivet och dess utövare. Snart börjar ”pottkriget” och en statlig myndighet att fått det hedersamma uppdraget att ta fram regler för hur bajsförbudet ska kontrolleras.
Det är inte utan att makabra bilder dyker upp i ens fantasi vid funderingar på hur detta uppdrag slutligen ska utformas.
– Jag avstår från att vidarebefordra dem – det gäller ju att inte ge dessa landkrabbor några uppslag.
Så kommer det att bli. Vi – tidigare döpta till miljöbovar och annat – har nu fått ännu en börda:
Vi har en miljöskuld att betala.
Men den pengen kommer inte skattmasen att få…
Kommentarer
Lasse lever kvar i 70-talet, det är ju uppenbart. Säkert var det lättare att vara båtägare på den tiden då det inte fanns några regler och man inte tänkte på miljön. Tiderna förändras dock (inte alltid till det bättre kanske) och det måste man ta hänsyn till. Hela det övriga samhället gör det men det verkar inte gubbligan i SBU och Lasse (som är en dela av detta) ha någon insikt i alls. Dom är bara emot allt nytt och förstår inte varför de åker på däng i fråga efter fråga. VAKNA farbröder!
Lasse är snarare klarsynt och har sinne för proportioner. Enligt olika uppgifter står båtlivet för mellan 4 till 8 ton av kväveförbrukande utsläpp från toatankar. Enbart när Käppalaverket på Lidingö svämmar över går 10-60.000 ton orenat avlopp rätt ut i vattnet! Där bör insatser sättas in istället för att jaga båtägare. Bottenbehandling är en annan sjuka. Vi är enda landet i världen som anser att koppar är giftigt i vattnet. I alla andra länder är det godkänt och ingen har kunnat visa negativa effekter annat än om det är stora koncentrationer. Rätt mycket av våra vardagsprodukter är ju farligt i höga koncentrationer. Det politiska drevet på oss båtägare är absolut INTE rationellt betingat. Det är något annat. Herr Jante är nog med och med syster okunnighet vid sidan!
Visst,visst, Sneseglarn. Säkert har du rätt. Men försök med den strategin, att andra skitar ner mer så vi behöver inte göra någonting. Den gubben går inte. Miljö och eko produkter är det som ligger i tiden och att bara raljera mot det kommer inte att leda SBU till någon framgång.
Ibland måste man "raljera" för att man skall få upp ögonen för orimligheter. En berömd raljering stod Astrid Lindgren för med sagan om "Pomperipossa" i Sverige. Efter att många försökt ändra ett konfiskatoriskt skattesystem var det henners raljering som fick Gunnar Sträng att ändra sig. SBU är givetvis sakliga som remissinstans och annat men politikerna verkar strunta i vad båtägare, båtbransch och sakkunniga/experter framför. Folk i gemen "köper" gärna åtgärder som är bra för miljön och säkerheten. Så skyller man på just det verkar vilken galenskap som helst ta sig igenom. Tömmningsförbud, spolplattor, förbud av koppar, 0.2 promille. Ingen av dessa åtgärder vilar på saklig rationell grund med hänsyn till PROPORTIONER, SBU MÅSTE bli tuffare mot okunniga och ignoranta politiker!
Trovärdigheten för SBU och Lasse B. Som ansvarstagande och respektfulla gäster i skärgården minskar alltmer för varje krönika och inlägg i debatten.
Pomperipossa och Gunnar Sträng !Snacka om att leva i 70-talet.Ha ha.
Pinsamt Lasse! Verkligen pinsamt! Är din önskedröm att lite halvfull få förorena så mycket som möjligt av havet? Det finns många detaljer att förbättra, men vi måste väl ändå alla vara överens om att vi inte vill skada havet mer än vad vi redan har gjort, eller? Det är vår skyldighet att ta vara på den den planet som våra barn ska ta över.
Vist ska båtfolket ta ett miljöansvar, men det måste vara baserat på fakta och proportioner. Nu går det ett drev mot båtägare som inte vilar på sakliga grunder.
Det är dags att sätta blöjor på måsarna.
Det var en gång en liten glasfiberarmerad plastbåt i ett land lång uppe i Norden. Under många, många år flöt den glatt och torrt med sin fisketokige skeppare. Den läckte aldrig och fick varje år en liten dos av giftig bottenfärg.
Men en dag var skepparen borta – han hade gått till de eviga fiskevattnen och glömde att ta sin lilla båt med sig.
Den lilla båten låg år ut och år in undangömd i ett hörn på båtklubbens stora uppläggningsplats.
Det är ju så att vem som helst inte får flytta en liten plastbåt som ligger bortglömd.
Gubbarna i klubben undrade, varför kom det inte någon och hämtade den lilla pärlan?
En dag dök en nitisk tjänsteman från kommunen upp. Han såg den lilla båten och blev våldsamt upprörd.
– Så här får det inte vara. Båten är en klar miljöfara den måste förstöras!
Den lilla båten suckade för sig själv – den visste ju att den fortfarande hade många år kvar som bra fiskebåt.
Men tjänstemannen – som inte visste något om plastbåtar – gav den lilla båten ett mycket kortare liv. Han tog faktiskt bort hälften av båtens liv med sitt yttrande.
En mörk natt kom det så några gubbar, dom lyfte upp den lilla båten på en kärra och drog iväg med den till en tät skog. Där gömde dom den under en hög med ris.
I båtklubben lägrade sig friden på nytt – båten var ju borta och likaså tjänstemannen från kommunen.
Men en dag kom det ett gäng ungdomar ned till klubben. På en kärra de drog på låg den lilla båten – uppsnyggad och blank med ny bottenfärg.
– Vi hittade den i skogen, berättade gänget. Nu skall vi lära oss sjövett med den lilla båten…
Än i denna dag, många år senare flyter den lilla plastbåten piggt och torrt och älskas djupt av ett gäng båttokiga ungar vars föräldrar en gång fann den lilla båten i ett skogssnår.
Den här sagans sensmoral är just detta – ingen vet hur gammal en plastbåt kan bli…
Fast en dag kommer det nog en jättelik maskin som i ett tag glufsar i sig den lilla båten…
Å då kan det faktiskt vara så dags.
Det svenska båtlivet har – äntligen – fått en rejäl present av EU: Professor Hans Elwing och hans forskarteam vid Göteborgs Universitet har fått ett massivt forskningsbidrag på 40 Mkr för fortsatt forskning kring miljövänliga antifoulingmedel. Guldregnet är välförtjänt. Äntligen händer det något positivt kring det infekterade bottenfärgskriget. Hans Elwing har tidigare visat att han inte är rädd för att se åt alla håll – screena heter det visst – i sin forskning. Det är spännande tider på denna horisont framöver att se framåt emot…
På tal om horisonter, vi har tagit del av rapporter om svensk helikopterverksamhet.
Särskilt på sjöräddningssidan.
Om det går åt pipan på havet och du måste räddas – titta mot horisonten. Kommer det en civil helikopter var lugn. Du blir snabbt uppfiskad av verkliga proffs.
Men är det en militär helikopter som kommer finns det kanske ett ögonblick att undra. Du blir troligen räddad denna gång också. Men jösses vad dyrt det blir!
En av svenska försvarsmaktens märkligaste affärer handlar om HKP 14 – en toppmodern helikopter avsedd för försvarets behov.
Medan den civila koptern kostar omkring 17 000 kr i timmen i driftkostnader drar HKP 14 iväg med sådär 85 000 blanka riksdaler per timme.
Detta tycker Försvarsdepartementet och en av dess myndigheter – Kustbevakningen – är helt OK.
De moderna grejerna måste kunna användas till annat än kriga med…
Det är förstås ett litet krux med alltsammans.
Det var sammanlagt 18 HKP 14 som beställdes redan 2001 av ett europeiskt samarbetsorgan. Ännu i denna dag har endast en liten del av dem levereras och HKP 14 är inte ens färdigutvecklad.
Ännu mindre anpassad för räddningsuppdrag.
Men kostar det gör dom, hittills sådär 6,5 miljarder kr.
Jag förstår verkligen Sjöfartsverkets frustration. Verket har helikoptrar och piloter, specialiserade för räddningsuppdrag.
Dessutom;
Sjöfartsverket är ett affärsdrivande verk vilket innebär att den civila sjöfarten också får var med och betala…
Frågan man ställer sig är; varför skall vi vanliga skattebetalare – än en gång – stå för fiolerna när staten klantar sig?
Jag lägger hellre mina slantar på Sjöräddningssällskapet!
Kommentarer
Hej Lasse Du ser inte en dag äldre ut än när du lämnade Volvo Svenska,
ha en bra båtsommar
mvh Gent
Sjöfartsverket förbryllar mig då och då. I den ena situationen fightas denna myndighet som bara den för att nästa moment ligga platt. Så var det häromdan i Göteborg. Då lämnade denna saltstänkta myndighet helt sonika walk over till en rad andra myndigheter och organisationer – alla med djupa maritima intressen.
Hade jag varit generaldirektör för detta förnämliga verk skulle jag ha krävt den främsta platsen på det finaste podiet i den jättekonferens som numera heter Swedish Maritime Day.
Men sjöfartsverket var inte ens där…
Jag är besviken.
Samma sak när någon halvmilitär utredare från försvarsdepartementet helt sonika föreslår att den halvmilitära polisorganisationen Kustbevakningen plötsligt skall bli havens räddande ängel och få övergripande ansvar för all flyg- och sjöräddning.
Sjöfartsverket måste upp på barrikaderna.
Hör ni inte mullret från två och halv miljon båtlivare, ideella sjöräddare och vanliga landkrabbor?
Så en helt annan sak; du använder väl inte så kallad sjöfartsfärg när du bottenmålar inför sommaren?!
Jag varnar, sheriffen/kustbevakaren, kan lura bakom hörnet.
Vi andra, laglydiga båtägare, ställs vid den skampåle där du hör hemma.
Det vill säga, när du fuskmålar med stulen sjöfartsfärg blir vi andra också kallade miljösvin.
Dessutom, att smuggla otillåten färg från till exempel Norge är jämställt med att smuggla knark straffmässigt.
Snacka om att bita sig själv i svansen…
Vad händer om man sätter spaden i en dynghög? Svaret är förstås givet; man får upp dynga. Att ta markprover på en båtuppläggningsplats är egentligen samma sak. Sätt ned spaden och upp kommer en salig blandning av olika giftiga ingredienser från många års idogt slipande på båtskroven.
Skillnaden är förstås att dyngan kan man gödsla jordgubbslandet med, det går knappast lika bra med det som finns i backen under båtarna.
Likheten är att den som gräver på förhand vet resultatet av sin möda. Knappast någon forskarbragd att få Nobelpriset för.
Men forskarteamet från Stockholms Universitet gör nu stor sak av sin ”forskarbragd” och kräver åtgärder av Sveriges båtägare i mångmiljardklassen.
Just det, ett belopp med en siffra följd av nio nollor.
Av medborgare som till – nästan – hundra procent varit laglydiga och följt de bestämmelser våra myndigheter tagit fram.
Förbudet mot TBT – den mycket giftiga bottenfärgen – har nu gällt i över 20 år. För varje år som går kommer förekomsten av rester från denna färg att minska.
Man skulle hårdraget kunna säga att problemet är på väg att lösa sig självt.
Men nej, så kan det ju inte få gå till – upp på barrikaderna störtar då vissa forskare, gräver i dynghögen och får sina förväntade resultat. Pang på bara, båtägarna är ju egentligen miljösvin så det är väldigt opportunt och ger smaskiga rubriker när de vetenskapliga forskarna målar upp sina hemska scenarier.
Saken blir förstås inte bättre för båtägarna när de sedan drabbas av en miljöminister som av allt att döma inte har en susning om vad båtliv är för något.
Denne minister håller med forskarna att det är lämpligt att göra Sveriges båtklubbar till ”miljöpoliser” mot sina egna medlemmar.
Är det underligt att marknaden idag översvämmas av begagnade båtar till salu?
Det finns ett gammalt uttryck som ofta användes ombord; ”Mädchen für alles” Så kallade besättningen den sjöman ombord som alltid fick de värsta och de skitigaste jobben och som alla morrade åt. Ett annat uttryck, mera brutalt var ”alle mans jävel”.
På något sätt dyker de här begreppen upp i huvudet på mig då jag läser diverse statliga utredningar – en kan ni se referad här intill.
Kustbevakningen ska numera bestyra allt på haven, slåss när det blir krig, jaga smugglare, sjöfyllerister, bevaka och kontrollera fisket, kolla in- och utresande, kolla lanternor och fartdårar, samordna all sjöinformation med andra myndigheter, bevaka och sanera i havsmiljön, jaga miljöbovar, jaga internationella bovar och ge bidrag till EU:s samlade sjöinformation.
Kustbevakningen ska också hålla koll på fartygsregistreringar, kontrollera militära skyddsområden och tillträde för utländska statsfartyg, kontrollera sjösäkerhet och transporter av farligt gods…
Javisst ja, jag höll på att glömma, deltaga i sjöräddningsarbetet under Sjöfartsverkets huvudmannaskap.
Även i den statliga utredningen avfärdas detta senare uppdrag med en enda mening…
Att Sjöräddningssällskapet protesterar hårt mot en ”ny” huvudman är lättförståeligt. Tänk efter själv:
Larmet går om en båt eller fartyg i sjönöd.
Vem tror ni Kustbevakningen larmar ut i första hand?
Just det, de egna styrkorna.
Efter ett tag tröttnar de många, många bidragsgivarna till Sjöräddningssällskapet – Sällskapet kommer ju alltid i andra hand…
Låt oss innerligt hoppas att detta inte blir verklighet
Slutligen, Sjöfartsverket finansierar sin räddningsverksamhet smart, antalet skattekronor är få i förhållande till verksamheten.
Det är inte säkert Kustbevakningen klarar den skivan. Särskilt inte med dyrbara och tunga militära helikoptrar.
Att vara ”alle mans jävel” kostar på… och skattekronorna de rullar.
Att Thure Andersen skulle frikännas var den verkliga lågoddsaren. Det borde både sjöpolis och åklagare ha insett. Men icke. Jakten, den föraktliga ”pinnjakten” som polisen i det här landet (troligen annorstädes också) bedriver och som går ut på att med väldiga statistiksiffror visa hur duktig man är och därför behöver mera pengar rullar på. Jag menar att här ligger rättssäkerheten stundtals illa till.
Det tog inte tingsrätten i Uddevalla lång stund att frikänna Thure. Vad som borde ha fått rätten och åklagaren att istället verkligen höja på ögonbrynen var sjöpolisens agerande.
Jag tvekar faktiskt att ta ordet i min mun men det finns där: provokation.
Sjöpolisen ser – på 10 meters avstånd – att det är kvinnan som kör. OK, då beordras hon att lägga till vid polisbåten istället för att – som brukligt är – polisbåten bordar det fartyg de vill undersöka.
Inte nog med detta; polisen tar fram en kamera och filmar den redan nervösa – vem skulle inte bli det i den situationen – kvinnan.
Polisen kan inte höra vad mannen säger till sin hustru utan antar (!) att han ger ”order av väsentlig betydelse…” till henne.
Rätten underkände förstås detta på stubinen. Den dömer inte folk på gissningar.
Efter artikeln i Båtliv 5-12 om det här fallet fick jag en rad E-mail från våra läsare om den saken.
Ett E-mail ruskade om. Det var från en pensionerad polisman, han skämdes å sina kollegors vägnar.
”Pinnjakten måste stoppas”, skrev han.
Nu är rättssaken mot Thure Andersen över. Han frikändes – med all rätt – av en enig domstol.
Men fallet har ändå väckt en rad frågor.
Är sjöfyllerilagen verkligen rättssäkert utformad?
Vem är egentligen befälhavare ombord?
Kolliderar inte denna lag med sjölagarna?
Hur som helst, det är en tröst för ett tigerhjärta att våra domstolar har råg i ryggen och sätter ned foten.
Även om polis och åklagare kostade oss skattebetalare 52 000 onödiga kronor den här gången.
Det blir som man säger:
Hut går hem.
Kommentarer
Vad skulle inte vara rättssäkert? Som jag ser det så har rättsapparaten fungerat precis som avsett.
(Och jag kan inte annat än att förundras över att denna fråga är den viktigaste under 2012, av döma av dina krönikor.)
Lasse Bengtsson tänker som vanligt inte speciellt långt då han skriver om sitt favoritämne. Han ondgör sig på att polis och åklagare har orsakat skattebetalarna en utgift på 52.000 kr. Hur skulle det se ut om polis och åklagare först var tvungna att ta ställning till om deras utredning , vid en eventuell friande dom, skulle åsamka skattebetalarna en utgift? Snacka om rättsosäkert.
Sen kan man undra hur tingsrätten har kunnat gå med på så hög ersättning. 52 tusen låter helt orimligt för ett så här enkelt mål. Man ska veta att advokater går efter en särskild taxa och att ett sånt här mål beräknas ta några timmar högst vilket betyder 3-4 tusen till advokaten. Förlorad arbetsinkomst betalas ut med max motsvarande sjukersättningsnivå (ca 800kr). Skulle vara intressant att läsa domen.
Nisse och Peter; ni missar förstås båda poängen, det handlar om att polis och kustbevakare redan från början måste kunne avgöra om ett en misstanke är befogad eller inte. Poliser har den rätten och de bör enligt min mening faktiskt använda sig av den. Jag ondgör mig inte över de 52 ooo krornorna, jag beklagar dem – vilken är en viss skillnad.
Slutligen till Nisse, är det rättsäkert att dra oskyldiga inför domstol i tid och otid?
F ö börjar nu kritiken mot den sk pinnjakten växa även inom poliskåren. Deras egna forskare slår lar,,,
Nix, Lasse. Polis har en skyldighet att uppta en anmälan " när de får kännedom om ett brott som hör under allmänt åtal". Polis och kustbevakare har inte samma utbildning som en domare har. Det är en mycket väsentlig skillnad. För att bli domare måste man läsa juridik (4-5 år) och sedan få tingsmeditering några år. Sedan är det regeringen som utser vilka som ska bli domare i Sverige. Det säger sig självt att en polis som har 2,5 års utbildning ,inte har, eller ens förväntas kunna, se hur utfallet i en rättegång ska bli då han rapporterar någon för sjöfylleri.
Om polis och kustbevakare dessutom ska ta ställning till vilka eventuella kostnader som kan komma att utfalla vid en rättegång, ja då kommer vi inte ha många uppklarade brott här i landet.
Till sist Lasse, ALLA är oskyldiga till motsatsen är bevisad. DET är rättssäkert.
Peter; visst du har naturligtvis rätt i sådana fall ddär det är uppenbart aatt ett brott begåtts.
Men i fallet med sjöpolisens tillslag i Bohuslän och som jag refererar till måste det snabbt ha varit klart för olismännen att något sjöfylletri inte var för handen.polisen kunde inte höra vad mannen sa till sin hustru…
Att polisen skall ya ställning till rättegångskostnader har jag inte påstått.
Vad jag reagerar mot är den uppenbara "pinnjakt" dessa polismän bedrev .
det är där rättsosäkerheten skymtar. Ingripandet luktar faktiskt trakesseri.
Förresten. ta och läs gårdagens Dagens Nyheter och den artikel om polisens tveklsamma metoder som redovisas där.
Tack Lasse. Jag ska läsa artikeln. Håller med dig om att "pinnjakt" är fel.
Lasse: Jag ser ett fall där polisen varit osäker på tillämpningen av en ny lag, och därför bett åklagare och domstol prova den. Så länge du bara kan peka på ett enda fall så är det knappast något större tecken på "pinnjakt", eller att dra "oskyldiga inför domstol i tid och otid".
Nisse; att använda allmänheten som "försökskaniner" för tveksamma lagparagrafer måste vara fel. Jag ger dig samma rekommendation som Peter fick; läs Hanna Kjöllers signerade artikel i Dagens Nyheter av den 29 november; "Polisen:_vill inget se – vill inget höra"
Du hittar artikeln på DN:s hemsida .
Att pinnjakt förekommer har jag fått bekräftat från höga polisbefäl.
Att svensk polis inte fungerar bra är illa, och de omständigheter som Hane Kjöller skriver om är anmärkningsvärda och besvärande.
Men jag kan inte se hur det direkt relaterar till den nya lagen om nykterhet till sjöss. Eller till det fall som du skriver om ovan. För det fallet är en enstaka händelse, vilken jag ser som ett prov på vad den nya lagen innebär i syfte att få fram ett prejudikat, om det skulle vara nödvändigt.
För det är inte polisen som stiftar lagarna, deras uppgift är att beivra dem. Och vidare så ser jag inte heller vad som skulle vara tveksamt i den nya lagen. Menar du dess formulering, eller det att det nu alls finns en fastställd övre gräns för promillehalt för att få lov att framföra en båt?
Nisse; mitt sista inlägg: varje gång polis eller kustbevakare agerar på det sätt som sjöpolisen gjorde i Bohuslän kommer vi ta upp det till kritisk granskning i Båtliv.
Det är vår uppgift och den tänker vi inte svika.
Lasse: Stort tack för dina svar, alltid trevligt med krönikörer som tar sig tid att utveckla sina resonemang i kommentarerna.
Men tråkigt att du lämnar diskussionen här, för jag hade gärna velat få reda på vad det är du tycker är tveksamt med den nya lagen. Är det hur den är utformad, eller att den över huvud taget finns? Och då även velat få reda på hur du tycker att lagstiftningen borde se ut. Speciellt eftersom detta är en av de viktigaste frågorna, om inte den viktigaste, för båtlivet under 2012 av döma av dina krönikor.
Till Nisse. Du kan få mycket svar osv ur båtfolkets.se vitbok.
Om pinnjakt och mycket mer på alltom02promillepasjon.se.
Lagen är kontraproduktiv. Låt oss alla verka för den flerfaldigt utlovade översynen.
Hälsar Ola
Ola: Som sagt, jag är nyfiken på vad Lasse tycker, jag visste inte om att han hade skrivit vitboken du länkar till. Är det så?
Och på vilket sätt är lagen kontraproduktiv, har folk blivit fullare på sjön? Eller har antalet olyckor gått upp?
Jag förstår inte, varför ni alltid grälar emot sjöfyllerilagen. Är alla i båtklubbar alkisar? Jag var mycket chockerad när vi åkte en kanalfärd med båtklubben och nästan alla hade en ölburk i händerna under färden. Jag tycker att man får ”blåsa” vid alla slussar!
Att köra bil, båt eller någonting annat och alkohol passar inte ihop.
Artikeln i Båtliv Nr.5 är mycket dåligt. Måste man dricka 4 starköl när man fiskar? Man kan tro att mannen är alkoholberoende. Jag tycker också att det är grovt ansvarslös att överlämna ratten till en familjemedlem med mindre erfarenhet och dricka sig full under tiden.
Med vänliga hälsningar
Rainer
NU krävs en utvärdering!…-Hur vorde det om man INNAN lagens införande hade visat på fakta som styrker ett så absurt ingrepp som 0,2 på sjön faktiskt innebär för båt & skärgårdsfolket. 0,2 på sjön har ju skapat ett fullständigt idiotiskt knäckande livspussel i skärgården. På land kan 0,2 på sjön livsföringsmässsigt översättas till: – ATT alla ALLTID MÅSTE ta bilen så fort dom ska lämna tomten/huset (t ex sticka över till grannar – kanske bara några hundra meter…) Det är den sits – symboliskt – som båt/skärgårdsfolket nu försats i av våra politiker. INGEN FAKTA visar hittills på att lagskärpningen behövs. –Att 0,2 på sjön skulle motsvara 0,2 på land är absurt, BÅDE säkerhetsmässigt och livspraktisk.! OCH vem köper en ny båt bara för att tillfredställa ett lagförslag? -En stor snipa är dyr. En liten båt är osäker. 0,2-regeln är faktiskt vansinnig, -ja ren skandal. Se www.båtfolket.se !
Kopiera länken och förbluffas över falskheten med 0,2 promille på sjön. -Johan Pehrson(FP) motiverar sakskälen bakom lagen..: http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=qhuBKgQQoxk
Göran G.: Din liknelse är felaktig, eftersom lagen inte gäller alla båtar, utan bara större och snabbare.
det är bara att konstatera att den världsunika lagen är starkt kritiserad från alla håll inom båtlivet. SBU, SWEBOAT, SXK Sjörättsuniversitet, Hamnen.se Erling Mats osv. med rätta.
Lagar ska stiftas på sakliga grunder. Inte ta våra knappa resurser i anspråk på moral-lagar för att kamma högljudda särintressen medhårs.
Snart får man inte gå på sin egen brygga som sjöpolisen tolkar lagen.Hur kan man likna båt med bil.Har dom alldrigt varit på sjön
Har inte inte domen i ovanstående artikel bevisat raka motsatsen? Thure friades ju.
Det finns en väldigt fin princip inom det svenska rättsväsendet: ”Hellre fria än fälla.” Förlåt mitt ordval, men vart tusan har den principen tagit vägen? Nykterhetstalibanerna i den svenska riksdagen, de övernitiska kustbevakarna och – numera – sjöpoliserna verkar inte känna till den. Dom tolkar lagen – i vissa fall mästerstycken av obegriplighet – godtyckligt. Ibland rent av provocerande.
Tidigare under min journalistkarriär tillbringade jag många, många timmar i domstolar för att bevakar brotts- och civilmål.
Även om det ibland sved av träsmak i baken – stolar och bänkar i domstolar är inte precis bekväma – imponerades jag många gånger av den omsorg och noggrannhet som försvar, åklagare .nämndemän och domare ägnade det fall som stod på dagordningen.
Jag kan garantera att där fanns inte något utrymme för godtycke.
Så vad är det som händer numera?
Vi har en regering och en majoritet (?) i riksdag som har gett efter för den ständigt alerta nykterhetsmaffian.
En klok och verklighetsbaserad sjöfyllerilag – en sådan behövs – blev en rappakalja med flera kryphål än en rävlya i skogen.
Nämn bara ordet ”statistikjakt” till ordningsmakten och vederbörande tjänsteman/kvinna får något stirrande i blicken.
Godtyckliga lagar är namnam. Nu kan siffrorna för ingripanden bli stora utan nämnvärd ansträngning, fysiskt eller mentalt hos poliser och kustbevakare.
I rätten dras sedan deras så kallade utredningar många gånger av åklagare som möjligen sett en fritidsbåt på bild…
Jag har förgäves sökt få någon representant för rättsväsendet att tala om för mig vad formuleringen:
”…den som fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss” i en fritidsbåt, betyder rent konkret.
Räcker det med att hänga ut en fendert?
Eller lugnt berätta för sin nyktra hustru att hon inte lagt i backen ordentligt?
Det senare räckte för sjöpolisen i Bohuslän.
Jag har kollat med riksdagsmän som uttalat är båtlivsvänner om att rätta till galenskaperna i lagen men resultatet blev noll – enligt dom är principen ”lagt kort ligger”..
Hur var det nu, ”bättre fria än fälla”
Honnörsord som försvann.
PS. Självklart skall vi vara nyktra när vi kör båt – men kom inte dragande med jämförelsen om biltrafik. Den håller inte. DS.
Kommentarer
Om du suttit så mycket i domstolar som du säger så borde du veta att lagen tolkas av domstolen, som dömer efter lagtext och förarbeten. De första domarna blir sedan prejudicerande. Och eftersom denna lag är ny, så måste vi avvakta att ett par fall går till domslut innan vi vet exakt var gränsen går. Vilket är det normala för svensk rättväsende.
Och den skrivning du kritiserar, "den som fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss", fanns även i den förra versionen av sjölagens fjärde paragraf. Så denna skrivning är inte någon nyhet.
Nisse. Är det så här ni ska syssla med? Har ni verkligen inget civilkurage på KBV eller sjöpolisen? Ni vet så väl att detta är fel. Jaga Svensson för deras val av måltidsdryck. Jag och alla andra hade applåderat om detta hade varit ett problem, men du vet och vi vet att detta ni sysslar leder endast till att jäklas med vanligt hyggligt folk via en världsunik lag.
Vi vet att ni måste följa påbuden, men kan ni inte säga ifrån själva hur fel detta är? Ni vet ju så väl.
Istället basunerar ni falsk propaganda och vägrar stå till svars.
Politikerna har övergett er, de gömmer sig.Kejsaren blev naken.
Nu skyller du på domstolarna, måste prövas. Kul för den utsatte oskyldige.
Har du hört talas om Franz Kafka och processen? Se WIKI. Du känner nog igen detta.
Nåd före rätt, bättre fria än fälla.
Thure, + fallet Anders + stod till rors 10meter för att hjälpa till förtöja har ni haffat, fyllechaffis funkar inte. Vad håller ni på med? Inget bättre för er?
Om det är för att jäklas med båtfolket så är lagen är framgång, någon annan framgång finns inte.
Det vet du med.
Hur känns det att vidmakthålla en lag som politikerna ljög fram för att gå nykterhetsrörelsens intressen och KBV´s existensberättigande?
Att haffa helt oskyldiga när det finns så många skyldiga? 1 av 98 inbrott klaras upp osv.
Jag behöver inte utveckla detta, ingen annan heller.
Du vet, vi vet alla exakt allting om denna vansinneslag.
Varför tror du kritiken är så enorm?
Varför tror du Transportstyrelsen och KBV/sjöpolis går ut med vinklad propaganda som de fått backa ifrån? KBV och sjöpolisen törs inte ens svara, heder där åt T-styr som gjorde avbön.
www.båtfolket.se
www.altom02promillepasjon.se
Nisse. Med handen på hjärtat, ber du inte för dina sjuka mor?
är det inte bättre du legitimerar säväl lag som det ni sysslar med än be för sina sjuka mor?
Nisse: Och den skrivning du kritiserar, "den som fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss", fanns även i den förra versionen av sjölagens fjärde paragraf. Så denna skrivning är inte någon nyhet".
Ja, vad är det ni håller på med egentligen. Håller med Erik Drake, försök legitimera lagen Nisse så vi kan förstå såväl den som er. Media har ju svårt att förstå den likaså.
Ola: Jag jobbar varken på KBV eller polisen, så ditt inlägg ovan blir lätt obegripligt i sina syftningar.
Men rent allmänt så prövas lagbrott i domstol. Undantag finns, om den anklagade erkänner sig skyldig. Så fungerar ett rättsväsende, och det har mycket lite med Kafka att göra. Läs för övrigt boken " Processen", den är klart läsvärd och du kommer förstå att det är ett helt annat problem den pekar på..
hej Nisse. Jag är säker på att Thure m.fl känner sig som Josef K i processen. Jag lär göra det den dag jag blir ny-kriminilaserad för val av måltidsdryck och för att jag exvis lade om ankaret vid vindkantring, eller någon annan ombord blir haffade på liknande tokerier.
När du skriver "vi" så vore det bra om du kan utveckla det då du inte jobbar på KBV/polis för undvikande av missförstånd. Hälsar Ola
"Vi" i mitt första inlägg ovan syftar på vi invånare i Sverige, som faller under svensk lag. Och i detta fallet mer specifikt "vi som är på sjön".
Ola: Och även om du gärna för fram exemplet med ankaret och vindkantring, så är det väl i ärlighetens namn ingen som blivit dömd för det?
Måste ha varit en jävlit salt sill han åt till lunch eftersom han var tvungen att skölja ner den med fyra starköl. Appropå "jaga Svensson för deras val av måltidsdryck".
hej Nisse. betr dömd, nej inte ännu,tidsfråga. Enligt Prof i sjörätt H.Tiberg, Mats Edenius i artikeln lag utan legitimitet så ska lagen tillämpas så. Fallet Anders Lissåker som skulle flytta sin båt från utsidan till insidan på bryggan, mycket vanligt, blev ju haffad. 3 poliser, 12 landmil osv.
Till Peter. Thure körde ju inte så hans val av måltidsdryck är ju helt ovidkommande. Anhängare av lagen i sin outgrundliga visdom och i brist på sakliga argument säger att båtar och bilar är samma sak. Ja, då bör ju samma sak gälla i bilar, alla i bilen ska hålla sig till exvis lättöl, (om nu bilar har roder och rigg).
Man förstår varför denna förmyndande moralist-lag i nykterhetsrörelsens namn är världsunik.
Morgonsur kallar den för en Sharia-lag.
Intressant att Transportsstyrelsen fick göra avbön i sin vinklade propaganda och att ingen kan fångas in av lagen.
KBV. "färre olyckor till sjöss", även det ostyrkt och falsk propaganda. Sidan 40/41 i Båtliv, det Ulf Hallström säger är ger KBV´s trovärdighet en riktig knäck. Vad är det för spel vi beskådar? Rena buskisteatern men så här tokigt går det när lagar stiftas utan sakliga grunder och om sjön helt okunniga. Vad kommer härnäst i denna sjöregels kölvatten ?
Hälsar Ola
Ola: Lissåker kunde inte åberopa nöd, då han låg i Grebbestads hamn, och det fanns gott om andra människor tillgängliga som kunde hjälpt honom att flytta båten.
Trist gräl om detaljer. 0.2 lagen behövdes inte och inget tyder på att den haft någon annan effekt än tillfredsställt nykteristlobbyn och retat upp skötsamma båtägare. Vi hade en lag som var bra och ville man skärpa hade det ju räckt med att man satt in de resurser i övervakning som nu plötsligt finns samt att gjort den ändringen att man kan stoppa en båt för kontroll vid en lägre grad av misstanke (för alkohol eller annan förseelse)
Liknelsen med biltrafiken är slående. Om någon blir stoppad i en bil är det ingen som säger något. Om det sker i en båt är det helt plötsligt trakaseri…? Då det inte finns någon åldersgräns för att framföra en 40-fots motorbåt – eller något annat för den delet – kanske det inte är se dumt att andra än föraren kan ställes till svars, eller?
Håll er nyktra eller skaffa en nykter förare, precis som i biltrafiken
Till Ribben. "Liknelsen med biltrafiken är slående".
Jaså..kan du förklara vad som är slående? vad skiljer och förenar?
Menar du att bilar har roder och rigg, och att man är full vid 0,2p? Du tyx ha missat att nykter förare inte funkar dessutom. Trevlig helg, Ola
Bäste Lasse Bengtsson,
Du är en ledfyr mitt i allt elände i Sverige idag; du är så väl förankrad i verkligheten och använder sunt förnuft. Tyvärr verkar sunt förnuft vara bannlyst i dagens Sverige. Stå på dig, du är bäst!!!
Ett litet exempel på våra "skarpsynta" nykterhetsivrare:
Invid reklam för alkohol finnsju som bekant "varningstexter"…..
Den här är en av de "bästa" (minst inteliigenta):
"Hälften av de som omkommer till sjöss har alkohol i blodet!"
Hur ska man då tolka detta? Om man verkligen läser ordagrant så står det att det år precis lika farligt att vara nykter till sjöss; för hälften som drunknade var ju nyktra! 🙂
BirgerZorro: Det du skriver gäller bara om du antar att hälften av de som över huvud taget befinner sig ute på sjön är påverkade av alkohol. Om det är så att de flesta är nyktra, så visar samma statistik på de omkomna att det är farligare att vara påverkad än nykter.
Varje dag kollar jag mig själv, nyper i öronsnibbarna, klämmer om näsan och drar djupa andetag: Jo då, jag lever. Men enligt vissa stockholmsbaserade forskare vid universitetet därstädes skulle jag nog inte göra det. Jag borde vara gravt förgiftad av otillåtna biocider som kvicksilver och TBT och för länge sedan dragit min sista suck. Varför detta undrar ni förstås?
Älskar man sin båt – bara obetydligt mindre än sin hustru och sina barn – så pysslar man med den ofta.
Bland annat skrapar man och bottenmålar när vårsolen tittar fram.
Tydligen tar vi till vilka metoder som helst för att hålla havstulpaner och annat marint otyg från våra skrov – vi tar inga hänsyn till miljön, vi utmanar ödet och riskerar våra liv, allt för att få en ren botten på båten.
Trots att vissa förbud funnits i många år struntar vi i detta och bryter ständigt – varje vår – mot dessa lagar.
Vi är – kort sagt – några djäkla, självmordsbenägna, miljösvin…
Nej, detta kan bara inte vara sant. Efter många år som förtroendeman inom det organiserade båtlivet har jag en helt annan bild på oss båtälskare:
– Vi hatar gifter.
– Vi kastar aldrig plastpåsar i sjön
– Vi skiter garanterat inte i badviken
– Vi är ytterst sällan – nästan aldrig – berusade under färd (dvs. 0,2 promille)
– Vi hjälper gärna varandra och vinkar glatt till andra båtfarare.
Så varifrån kommer dessa massor av kvicksilver och tennföreningar som stockholmsforskarna hittar på våra båtklubbsområden och redovisar – mycket lägligt – varje vår?
Vore inte det ett rackans bra forskningsobjekt att ta reda varifrån de farliga gifterna kommer ifrån?
Jag har aldrig sett en båtägare smeta kvicksilver på sin båt.
Kanske är det därför jag lever ännu – 80 raska år…
Kommentarer
Snillen spekulerar.
Kvicksilver användes förr i båtfärg, så att det hittas i hamnar är inte speciellt konstigt. Konstigt är det däremot att båtägare inte verkar viljanfölja de gällande föreskrifterna om vilka båtfärger som får användas var. Det stämmer också dåligt med din första punkt i din lista.
Och att tenn inngått i båtbottenfärg hoppas jag är känt, det är av beståndsdelarna i TBT (TriButylTenn ) som har varit mycket omdiskuterat och numera är förbjudet.
Om du vore mindre raljant skulle man vara mer benägen att ta till sig det du säger när det innehåller nåt spår av saklighet.
Lasse är raljant för att sätta fingret på sakfrågan. Jag tycker det är värre med alla påståenden som kanaliseras via myndigheter och vissa selektiva sk. miljöorganisationer ut till journalister som numer nästan alltid helt okritiskt publicerar. Var är käll och faktakontroll nuförtiden?
Instämmer helt med Sneseglaren.
Kommer ni ihåg henne, Kajsa Varg? Det var hon som sa ”man tager vad man haver…”. Om det som fanns i skafferiet. Sen kokade hon samman nått gott av det hon hittade. Jag kan inte hjälpa det, men lite av Kajsa dyker upp bland hjärnvindlingarna när jag studerar hur våra kära forskare snokar reda på nygamla upptäckter, ”kokar” om dem och hux flux finner revolutionerande medel mot all sköns beväxning på våra båtbottnar.
Minns ni dom som blandade spansk peppar i bottenfärgen – dom hade inte helt fel…
Eller han som hällde schampo i färgen – han hade heller inte helt fel…
Sedan var det ju forskarna vid Göteborgs Universitet som fick några snilleblixtar och kollade vad som stod på hyllorna i laboratoriet. Där fanns en burk med sömnmedel för djur och en burk avlusningsmedel för odlad lax,
Forskargruppen med sin professor i spetsen testade burkinnehållet på havstulpanerna.
Jag vet inte om de tjoade Bingo när havstulpanlarverna flydde sin väg. De borde ha gjort det. Man kan säga att den moderna antifoulingforskningen hade fått sitt första genombrott. Att de båda preparaten sedan länge hade en väl dokumenterad gifthistoria gjorde inte saken sämre – det sparade in massor med dokumentation och forskning…
Genom att använda gamla kända medel kunde också goda forskarpengar sparas. Medlen hade s a s redan en gång passerat myndigheternas nålsöga. Det är denna tur och skicklighet som till slut ger resultat.
Vi kanske skall fråga forskarna om de inte kan ”uppfinna” nått som hindrar biologisk dieselolja från att bilda ”smör” i bränsletankarna ombord…
Det kanske står någon burk på hyllan i labbet.
Det kanske rent av står ”Kajsa Varg” på burken och ni vet ju vad hon brukade säga;
– Man tager vad man haver…
Kommentarer
Hej Lasse! En liten kommentar angående Ditt citat av Cajsa Warg. Hittade följande på Wikipedia. Ja, jag vet, Wikipedia är inget vetenskapligt uppslagsverk, men ändå.. Anna Christina Cajsa (Kajsa) Warg, född 23 mars 1703 i Örebro, död 5 februari 1769 i Stockholm, var en svensk hushållerska och författare.
Cajsa Warg föddes i Örebro som dotter till rådmannen Anders Warg och hans hustru Karin Livijn. Hon flyttade hemifrån i unga år för att förtjäna sitt levebröd, och fick tjänst som hushållerska (eller, med tidens språkbruk, "husmamsell") i förnäma Stockholmsfamiljer, som greve Wolter Reinhold von Stackelberg, Berndt Otto von Stackelberg, och slutligen hos statssekreteraren och överpostdirektören friherre Leonard Klinckowström i Stockholm.
År 1755 gav hon ut den första upplagan av vad som kom att bli en långlivad kokboksklassiker: Hjelpreda I hushållningen för unga Fruentim(b)er, vilken följdes av ett antal reviderade upplagor. Den fjortonde och sista upplagan utgavs 1822, 53 år efter författarens död.
Redan i den första upplagan ingick bland annat recept för växtfärgning; den innehöll alltså inte bara matlagningsrecept och råd och dåd om hantering av hushållsföremål. Kokboken kom att bli tongivande för svensk borgerlig matlagning under flera generationer, men blev sedan omodern allteftersom kökens utrustning förändrades. Dessutom blev potatisen allt populärare i den svenska matkulturen – denna rotfrukt omnämns först i de senare upplagorna av nämnda bokverk. Ingenstans i boken står det idag bevingade uttrycket ”Man tager vad man haver”, men däremot innehåller många recept uttrycket ”Man tager om man så hafva kan …”
Så tar vi ännu en rond i det mest tokiga båtmiljökriget hittills. Transportstyrelsen (TS) tvingades till slut backa ned ordentligt efter det senaste förslagets remissrunda. Kvar blev ett förbud men inga regler om toautrustningar. Att K-märkta båtar slipper undan är inte så märkligt – själva K-märkningen innebär ju att båten skall bevaras i ursprungligt skick. Hela förbudet senareläggs ytterligare ett år. Varför tror ni? Jag vet. Kommuner och landsting hinner inte bygga om alla egna hamnar och saknar dessutom pengar. LOVA-pengarna är slut – dom har bland annat gått åt för att sanera gammal asbest i statliga båtar.
Om man lusläser de lagar som förbudet bygger på hittar man intressant saker:
– Det handlar om utsläpp från fartyg (fritidsbåtar), inte från människor!
– Innebörden av detta är att en potta ombord kan användas och innehållet tömmas i havet – det kommer då inte från fartyget!
– Tänk er bilden – fast det är nog svårt tror jag – att minst 700 000 fritidsbåtar som inte har fast toa ombord istället tar till pottan.
– Att det sedan inte blir någon kontroll ombord är också lite märkligt – här kan det röra sig om hemfridsbrott!
Så tyckte i alla fall Kustbevakningen och tackade vist nog nej till kontrolljobbet.
Alltså, här har vi ett förbud som kommer att kosta många hundra miljoner kronor, skapar trängsel i gästhamnar, inte kan övervakas, saknar miljömässig betydelse och gör bajsnödiga båtmänniskor till lagbrytare, maxstraff är faktiskt två års fängelse. Ett förbud som kan bli direkt kontraproduktivt då det tvingar båtar med hålltankar till långa motorfärder för att komma till tömningsstationen.
För att inte tala om hur gästhamnsavgifterna kommer att dra iväg. Även om TS säger att tömning inte skall kosta något så måste pengarna tas någonstans för att betala investeringar, skötsel och transporter.
Lösningen på detta enorma (!?) problem består faktiskt av ett litet hus med hjärta på dörren ute i naturhamnarna, gärna en mulltoa.
Men då blir det ju skattebetalarna som får stå för fiolerna…
Suck…
Det nya året har knappt kommit ur startgroparna förrän bataljerna om det svenska båtlivets villkor tätnar. Snacka om ett krig med många fronter: 0,2-promillelagen – den så kallade pilsnerfyllan Gamla vrakbåtar – krav på båtregister och skrotavgifter Tömningsförbud till havet för båttoaletter Kommuner som kastar ut båtägare från kommunalt ägda hamnar Förbud mot zink i bottenfärger Oro i det organiserade båtlivet – sammanslagning eller inte?
OK, det här räcker en stund, det finns flera områden men som ni ser finns anledningar till en rad motsättningar och bataljer.
Det finns dock små, små ljusa kanter på de mörka molnen. Några av rebellerna mot myndigheterna har gett sig attan på att slåss mot de märkliga och tokiga påfunden för svenskt båtliv.
SBU:s miljökommitté är en av dem. I sitt remissvar sätter SBU efter miljökommitténs utredning ordentligt ned foten om toatömningen och dömer ut Transportstyrelsens utredning efter noter…
Sedan fortsätter SBU av bara farten och ger 0,2-lagen en hård känga; den borde aldrig ha införts.
En kommun lyser klart i det politiska mörkret. Det är Helsingborg som via sitt hamnbolag helt sonika skänker båthamnen till den båtklubb som håller till där.
En annan ljuspunkt i den marina tillvaron står faktiskt Kemikalieinspektionen för som plötsligt förklarat att nu är det OK med kopparbaserade färger även i Östersjön – kanske var detta för att motverka den chock som zinkförbudet åstadkom.
För att inte mungiporna skall hamna i något permanent nedåtriktat läge kan jag inte undanhålla er min kära läsare följande:
Lars Hässler, känd seglare och författare, vill starta en kampanj. Den skall handla om att göra Sveriges flagga tvåtungad – att användas på fritidsbåtar.
Förlåt, men räcker det inte med att tala med en tunga?
Som sagt, krutröken lägrar sig över en miljon människors fritidsliv. Låt oss hoppas att det till slut ändå handlar om lösa skott och inte projektiler.
PS. Om ni vill läsa den ”vitbok” som tagits fram mot 0,2-lagen finns den på www.båtfolket.se
Kommentarer
Jag önskar så att jag fick se en livaktig och intressant diskussion i de ämnen som Lasse B så ofta tar upp. Istället för att idiotförklara allt och alla som inte delar hans uppfattning vore det intressant om en dialog fördes. Att upprepat tjata om att det bara handlar om bajskorvar i vattnet är både en förenkling och ointressant. Det vore som jag ser det intressant om ett forum öppnades där en vettig och saklig dialog kan föras gärna då med fler debattörer för att åtminstone ge oss medlemmar en chans att förstå och ta ställning.
Tack Lasse.
Äntligen slut på appeasment-politiken? Det fungerar inte att försöka samförstånd och eftergifter, båtfolket blir ju fullständigt överkörda av Myndigheter, Stat och Kommun.
Vi måste sätta hårt mot hårt, nagelfara och granska, och visa alla båtmänniskor i Sverige VILKA politiker vi kan lita på, och vilka vi definitivt bör stryka kommande val!
Många är kritiska till Vitboken.
Att kalla en sida för "båtfolket" när man inte representerar hela "folket" är i mina ögon felaktigt.
http://www.maringuiden.se/forum/;thread=428278
Vi på Båtfolket.se deltar inte i grälet på Maringuiden överhuvudtaget. Väldigt lite av fakta och några få som håller på med massor av pajkastning medan en och annan försöker sansa till det lite. Ser ingen seriös kritik av vår Vitbok. Förstår heller inte kritiken mot vårt namn. Inte konstigare än att det finns en dagstidning i Eskilstuna med namnet "Folket" och SMC’s tidning heter "MC-folket" och även om jag kör MC är jag inte med där. Vi är ett ytterst seröst menande grupp backade av kunnande och erfarenheter från framstående sjörättsjurister, andra pålästa akademiker och inte minst massor av duktigt sjöfolk. Vi har stöd för vår sak av sjöpoliser och t.o.m nykterister! Vi kommer att hålla oss till fakta och avstår "floskel-grälen". Lagar skall byggas på fakta – inte tyckande.
Besökte båtmässan förra helgen, och träffade där en företrädare för båtfolket.se. Han berättade ivrigt att jag numer kan bli fälld för sjöfylleri, om jag bara håller i en förtöjningstamp med mer än 0,2 promille i blodet. Skrattretande! Företrädaren alltså… Jag frågade nyfiket om det finns några rättsfall på det. Han kunde inte direkt referera till något, men hänvisade till en hemsida. Där hittar man rubriken "rättsfall". Det man hittar är dock bara båtfolkets egna tolkningar av domarna, alltså inte vad rätten ansåg. Där kan man verkligen snacka om tyckande…
Till Jim: "Ljungbergaren" som grälar friskt på Maringuiden står som representant i båtfolkets monter.
@ Mad Max. Det är riktigt att "Ljungbergaren" var med på mässan. Vi hade några externa supporters till vår gemensamma sak som hjälpte till i montern. Han är givetvis en fri människa att uttala sig och att delta i debatter som han vill men gör det inte under Båtfolkets namn. Han driver ett helt eget forum. Vad vi i Båtfolket står för framgår av vår webbsida, i vår vitbok samt inlägg signerade någon av oss i styrelsen. Du kommer att se uttalanden och utspel från branschföretag, organisationer och individer som stödjer oss men där vi inte alltid ömsesidigt har en lika uppfattning om metoder och heller inte har exakt samma mål. Det som förenar oss är att vi ser 0.2 lagen som orimlig, att den inte vilar på saklig grund och att den måste göras om och anpassas till båtlivets förutsättningar.
– Du har rätt Lasse L.., "båtfolket.se" representerar ju egentligen inte hela "folket", -utan bara oss stackare som har oturen att ha båtar som går över 15 knop eller är över 10 m ! 😀
Lagen om 0,2 är orimlig, och den vilar inte på saklig grund utan handlar helt enkelt om tyckande bara.
Att den skall göras om är det väl ingen tvekan om. Ett havsverk som aldrig skulle kommit till.
Alkohol och körning (bil, båt eller någonting annat) passar inte ihop. Det är bra med 0,2 0/00!
Till RainerQ. Som att säga att alkohol och gång-trafik hör inte ihop.
”Klart skepp!”
”Så lyder det ombord på ett örlogsfartyg när det gör sig redo för strid. Kanske är det ropet som bör ljuda runt om i Båtlivssverige. Det fria livet på hav, i sjöar och skärgårdar, hotas av ett bombardemang av lagar, förordningar och regler som dessvärre oftast lider stor brist på kännedom eller kunskap om vad båtliv egentligen är.
Låter det här bombastiskt?
Jag skriker ”Klart Skepp” ändå.
I Sveriges Riksdag skrivs det motioner mot (obs!) båtlivet som aldrig förr. Andra myndigheter tar fram märkliga och bisarra förordningar som alla har det gemensamt att de tar bort det personliga ansvaret och i stället – ofta – nykriminaliserar oss.
Ta till exempel 0,2 promilleregeln om sjöfylleri.
Under senaste 30 åren har det sammanlagt lämnats in 71 motioner till Riksdagen i detta ämne. I huvuddelen av dem utpekas båtmänniskorna som asberusade, ansvarslösa och allmänt farliga för omgivningen. Hårda tag vill man ha…
Ofta blandar motionärerna samman båt och bil med häpnadsväckande resultat…
Sjöfyllerimotionerna fortsätter. Men nu verkar det faktiskt som om det finns en del som vill veta vad resultatet av fyllelagarna egentligen blivit.
Ofta talas det om ”gott sjömanskap” i motionerna.
Sanningen är att det inte finns någon klar och tydlig definition av det uttrycket. År 1914 skrev kommendörkaptenen Emil Smith följande definition i sin bok, Nautisk Ordbok:
”Sjömanskap; de egenskaper som böra pryda en sjöman, eller fullständig kännedom om det, som rör fartygs rigg och skötsel”.
Inte blir man klokare av det…
Ändå förekommer uttrycket ”gott sjömanskap” även i juridiska sammanhang.
Jegreliusinstitutet för Grön Kemi har på Naturvårdsverket uppdrag tittat närmare på båtfolkets toabekymmer. Jag skall bara saxa en enda mening ur denna stora rapport:
”…det är inte en båtfråga utan en landfråga då endast ca 25 000 båttoaletter regelbundet användes. Detta motsvarar endast 3 (tre) procent av den totala fritidsbåtflottan i Sverige 2010.”
Vem snackade om att slå ihjäl flugor med stekpannan?
Slutligen, det sägs att vi båtmänniskor struntar i vad saker och ting kostar när det gäller båten. Läs artikeln i detta nummer om priser på motordelar – det finns uppenbarligen företag som verkligen tagit till sig den sanningen…
Kommentarer
Visste inte att det var så många motioner om oss asberusade 🙂 När man gräver i detta upptäcker man dessutom mer fakta. Sedan sänkningen 1990 från 0.5 promille till 0.2 har man inte kunnat verifiera någon som helst effekt på olyckor/risker. Verifierat av Transportstyrelsen! I USA får kommersiella piloter flyga passagerare med 04 promille eftersom det inte anses föreligga någon risk! Allt medan denna glädjedödande lag skall tvinga mig att drika Lokavatten med syntetiska smakämnen – för att undvika bli kriminell! Vilken onödig och rättsosäker lag detta är!
menade säkningen 0.5 till 0.2 för bil …
Om du byter ut din Loka mot ett glas vin och en starköl till maten så kan du utan problem köra både bil och båt hem en timme efter middan. Helt lagligt dessutom. Beroende på hur stor kroppshydda du har kan du säkert dricka mer eftersom förbränningen av alkohol har att göra med hur stor kroppsvolym du har. Att en del tycket att lagen är onödig har jag full förståelse för, men att den skulle vara rättsosäker begriper jag inte.
Lagen är ju skriven som om båtar är bilar. Hur kan ordningsmakten avgöra vem som för tillfället är befälhavare? Hur skall man avgöra hur många/vilka det krävs för att navigeta båten (och som måste vara nyktra)? Hur skall man vid ett provtilfälle avgöra om en båt kan gå mer än 15 knop. Finns ju redan skrämmande rättsfall om detta med 20-80.000 kronor i böter!
90tkr i böter finns en dom på. Båtar anser politiker och domstolar vara lika farliga om någon tagit ett par pilsner. Även segelbåtar. Fantastisk lag. Mitt omdöme och ansvar är helt centraliserat till Rosenbad. Även fast jag har förtöjningarna fast i bryggan. Bra artikel Lasse.
Just meningen om att" den som fullgör en väsentlig uppgift för navigationen", eller hur den lyder, tar ju sikte på att det är skillnad mellan bil och båt. Flera gånger då jag varit ute med båten har mina barn fått styra. Men är det dom som varit befälhavare då? Naturligvis inte. Lagen är ju skriven så att man inte ska kunna skylla på en, förvisso nykter, men kanske helt novis på sjön men som man placerat vid rodret. På er verkar det som att polisen eller KVB kan bestämma vilka som ska fällas i en domstol. Det är faktiskt åklagaren som ska bevisa att t.ex som ni säger, ALLA i en besättning haft en sån påverkan att samtliga fällts för sjöfylleri. Skulle vara intressant om det finns några domar där fler en en person fällts i alla instanser.Det är också åklagaren som ska bevisa att båten kan göra minst 15 knop. Dagsböter sätts i förhållande till den inkomst man har.Jag tror maxbeloppet är 150.000. Antalet bestäms av rättspraxis.
Hej,
Jag lämnade några korta kommenterar till delar av denna artikel här: http://blogg.sjofartsjuristen.se/#post3
Lagen är rättsosäker då den lämnar utrymme för allehanda saker, som i fallet "Anders" som finns på http://www.alltom02promillepasjon.se/
Sedan som Lasse skriver i en annan artikel om"gott sjömanskap" som ska göra att man inte ska drabbas av vindkantring etc..hur då och definiera "gott sjömanskap" ?
Varför skulle det vara okej att vara onykter när man framför ett fordon?
Vad är så speciellt med att köra båt påverkad, låter som om alla på sjön är fyllon och a-lagare när man läser dessa insändare. Börjar allvarligt skämmas för att jag äger en båt när man ser sånt här, hur kan det vara okej att köra full?!
Jag ser det som en självklarhet att man ska vara nykter och till sitt sinnes fulla förstånd när man sätter sig bakom ratten, hur många har inte förolyckats pga. sjöfylleri?
Tycker ni verkligen att detta är okej, att en full båtförare rammar andra?
Lyckligtvis är det ju oftast så att den fulle drattar i själv och drunknar, no harm done, men många andra har fått lida för att "någon" ska få sin hutt.
@ Marcus. Åsikter är fritt men meningslöst att debattera med en som är varken påläst eller relevant i sina uttalanden. Din retorik är så usel så DU borde skämmas för det istället. Så min retoriska fråga: Hur kan det vara okey att ha åsikter om något man inte begriper och tycker du verkligen det är okey att en båtförare rammas överhuvudtaget?
Sneseglaren har ju verkligen sin retorik klar, tycker man inte likaledes begriper man ingenting. Det jag inte heller begriper är varför det överhuvudtaget klagas på denna
lag ang alkohol och båtkörning. Måste väl vara den enklaste sak i världen att ligga still om man vill äta gott
och konsumera alkoholhaltiga drycker.Det är ju som bekant
väldigt skönt att befinna sig på sjön.
Visst Mats. Ditt val, din åsikt. Inte min. I princip ingen båtägare i spannet 0.2 till 1 promille är farlig för andra. Finns alltså forskning, mätbara data och statistik samt domar som styrker det. Om man sedan vill tycka att jorden är platt står det var och en fritt
@Mats Jansson:
…och om du aldrig någonsin råkat ut för att behöva flytta din båt eller ankra om efter att du ätit middag kan du helt enkelt inte vara särskilt erfaren.
Glöm det med nya tramslagen. Du är i så fall sjöfyllerist och döms hårt.
Eller får vänta tills det blir så illa att du riskerar haveri, då du kan hävda nöd.
Om du vistas på en båt som "gissningsvis" gör mer än 15 knop om motorn är igång och som INTE ligger 1. förtöjd 2. för ankar eller 3. på grund med mer än 0,2 promille är den "i bruk" och du är per definition sjöfyllerist. D v s även om du inte kan rå för anledningen. Orimligt.
Dessutojm provkör inte KBV och polisen båtarna. Enligt lag gäller 15 knop i blnakvatten. Rätten godtar gissningar från KBV och polis, och folk döms även om båten är trasig. Och ja, det finns rättsfall på att man skiter i rättssäkerheten på detta sätt.
Lagen är en parodi. KBV har förbrukat allt förtroende då de begår rena rättsövergrepp. Tyvärr med statens goda minne.
@skepparn: Nu har du fel. Polis och KBV får provköra båtar där föraren är misstänkt för sjöfylleri. Detta efter beslut av förundersökningsledaren. Alltså, det är inte fråga om gissningar. Vad rätten dömer, har varken KBV eller polis med att göra. De rapporterar ett misstänkt brott, rätten dömer. Läs på lite om det svenska rättssystemet… Därför kan man inte påstå att KBV och polis begår rättsövergrepp, eftersom det är rätten som dömer. Är man inte nöjd med domen så kan man överklaga den. Det är också så att det är våra folkvalda politiker som beslutar om lagar, inte enskilda myndigheter.
Sen får du förtydliga första stycket i ditt inlägg: "Om du vistas på en båt…" Ja kör du inte båten eller ingår i säkerhetsbesättningen kan Du va hur full Du vill.
"…inte kan rå för anledningen". Anledningen till vad? Att Du är ombord? Eller att båten ligger och driver? Jag förstår inte vad Du menar. Hade Du suttit i en rättegång hade du nog fått förklara Dig lite närmare.
Hur som helst är det en intressant debatt! Frågan man inte ställer sig är varför lagen kom till? Kan det vara så att det är en viss typ av människor som ställt det lite för andra? Bevisligen har det förekommit en del fylleri i vissa områden. Buskörning, vårdslöshet, ibland med olyckor som följd. Den typen av "båtfolk", som åker snabbgående motorbåtar, kraftigt berusade, kanske har ställt till det för den gamla. Jag säger inte de är många, men det kanske har hänt tillräckligt mycket för att den nya lagstiftningen skulle komma till.
Nu spekulerar jag bara, men jag tror inte att lagen kommit till pga av ett antal nykterister i riksdagen "tvingat" alla andra riksdagsmän att införa en lag som "alla" båtmänniskor ogillar. Med tanke på hur många båtmänniskor det finns i Sverige verkar det högst orimligt att en riksdagsman, som är beroende av att folk röstar på honom, skulle ställa sig bakom en lag som bara stöds av ett gäng "nykterist talibaner". Tänk efter själv, hur många nykterister känner du?
Jag tror att attityderna förändras och folk som har allt finare och dyrare båtar inte tycker att det är så kul att någon kommer insladdande i gästhamnen med strax under en promille i blodet. Själv har mitt behov av att köra båt med en starköl i handen kraftigt reducerats med åren. Jag har numera inga problem med att vänta med det tills jag ligger still.
Ibland uppstår det praktfulla kollisioner mellan olika myndigheter här i landet. Den ena myndigheten vet inte vad en andra beslutat och handlar efter eget omdöme. En sådan kollision har drabbat Sandö Hamn på västkusten. Miljödomstolen sa nej till kreosotstolpar vid bryggorna i klubbens hamn. Alla andra myndigheter, kommun, länsstyrelse, Kemikalieinspektion och EU sa ja.
Man kan försiktigt undra – hur är det med innanläsningen i rättsväsendet?
Nu måste Högsta Domstolen (!) besluta om båtklubben skall få prövningstillstånd för att dra alltsammans inför domstolen igen.
Det är inte utan det svindlar till lite grann när man funderar över detta.
Register
Så en annan märklig grej; regeringen bad Naturvårdsverket fundera över en strategi och åtgärder för att ta hand om gamla vrak efter fritidsbåtar.
Självklart dök förslag om fritidsbåtregister upp igen – ibland kan man undra över om idiotiska förslag är lösningen på en av livets gåtor; förslagen har tydligen ett evigt liv…
Ända sedan 30-talet i förra århundradet har ett antal makthavare haft detta register som den verkligt ”våta drömmen”.
Dessutom, är det någon som kan tala hur gammal en glasfiberarmerad plastbåt kan bli? Naturvårdsverket kan det inte, därför kör de fram registerdrömmen…
Hur själva omhändertagandet av de gamla vraken skall ske – det finns idag bara ett fåtal – kan kanske bli en födkrok för någon företagsam person. Sådana inrättningar har ju redan startat (Båtskroten på Muskö).
Utan registertvång.
Till sist, ett antal beslutsfattare i kustkommunerna på Västkusten har tydligen drabbats av svårartad girighet,
Gästhamnsavgifter, dagavgifter och elavgifter har chockhöjts. Detta utan att service blivit för fem öre bättre.
Vi talar rejäla höjningar, att till exempel ligga en natt i Hamburgsund kostar med elavgift 360 kr. Troligen kommer den gästbåten aldrig mera till den hamnen…
Kommentarer
En grupp vars syfte är att utöva påtryckning för en justering av den sjöfyllerilag som slår fel och skjuter högt över målet. Ett hastverk som tillkommit för att lugna en okunnig opinion skapad av hysteriska sensationsjagande kvällstidningar.
Att man har en gräns för påverkan är absolut bra, denna lag är dock inte baserad på verkligheten utan på pop…ulistiska gissningar. Utbildningskrav för förare av stora och/eller snabba båtar ger större effekt utan att sabotera normala människors semesterfirande och hamnkrogarnas överlevnadsmöjligheter. Denna lag är FEL och måste justeras!
http://www.facebook.com/#!/groups/198160173575380/
För att nå rätt destination måste du ha en rätt kurs och sedan följa den. Det är enkelt uttryckt en av båtlivets absoluta sanningar. Överfört skulle samma sak kunna gälla för den politik som styr och reglerar villkoren för vårt båtliv.
Men, uppriktigt sagt, någon sådan ”rättvisande kurs” finns inte. Istället virrar ”rorsmännen” runt utan att egentligen veta åt vilket håll rätt kurs ligger.
Jag pratar förstås om bristen på en sammanhållen policy för det svenska båtlivet. En policy vi alla skall verka för och som ligger till grund för behövliga åtgärder.
Policyn finns inte.
Därför blir det förstås ett hattande hit och dit, motstridiga bestämmelser, bristande samarbete och – snart – kaos på riktigt.
Tala om att köra rätt upp på grund…
När jag i ett samtal med en makthavare påtalade bristen av en sammanhållande myndighet för det svenska båtlivet, möttes jag av ett hånskratt i luren: det kommer aldrig att ske…
Förmodligen är det gamla fördomar som grumlar farvattnen. Båtliv, det är lyxbåtar i mångmiljonklassen, gin och tonic och lättklädda damer…
Jag tycker att 1 000 000 arbetstimmar av ideellt arbete, utfört av entusiastiska båtmänniskor, är något som borde få skrivbordsexperterna att sätta morronfikat i vrångstrupen.
Det finns emellertid ett problem –ett stort sådant – vem skall ta fram denna så behövliga båtpolicy?
Finns det någon myndighet, något departement inom regeringen som klarar av det?
Ursäkta, men jag får lätt svindel vid bara tanken.
Mitt förslag:
Låt de stora ideella båtorganisationerna tillsammans arbeta fram en policy och gör sedan denna till lag.
Det borde inte vara så svårt för våra beslutsfattare.
Ibland undrar jag vad det är som pågår här i landet. Om jag inte är alltför nojig – det kan ju vara fallet – så har en rad jurister, myndigheter och politiker gett sig bara den på att göra livet surt för oss utövare av svenskt båtliv.
Den senaste fronten öppnades häromdagen på västkusten. Miljööverdomstolen – som sitter i Stockholm – sa blankt nej till Sandö Hamns begäran om överklagan av ett beslut i miljödomstolen i Vänersborg. Saken gäller de gamla telegrafstolparna.
OK, det har herrarna – det är nog mest sådana – all rätt till. Men sättet de nobbade klubben på var minst sagt otrevligt.
Inga stolpar i sjön och hör sen…
Att EU sagt ja brydde sig dessa höga herrar inte ett dugg om. Någon förklaring till detta så kallade beslut fick inte klubben.
Så till nästa juridiska stolpskott; den märkliga toafrågan. Nu visar det sig att Transportstyrelsen vill ha alltför stränga paragrafer med i lagen om stopp för toautsläpp.
Aja baja, sa juristerna i Näringsdepartementet och fick Transportstyrelsen att stoppa en ny remissrunda om tolagen.
För hårda bud enligt EU-bestämmelser…
På en något lägre – politiskt och juridiskt – nivå pågår ett annat krig mot båtlivet. Det är mäktiga ekonomiska intressen som håller på att köpa upp kommunalt ägda fritidsbåthamnar runt våra kuster.
OK, det har herrarna rätt att göra. Men det är störande att de ideella båtklubbarna, många med taskiga arrendekontrakt på sina hamnar, som råkar illa ut.
Pengakåta kommungubbar – det är nog mest sådana – ser chansen att göra en hacka…
Att klubben blir av med de hamninvestesteringar den gjort där struntar man blankt i.
Klubbmedlarna kan ju få tillbaka sin båtplats ändå. Fast då har priset på den mångdubblats flera gånger om…
Slutligen ett krig som jag helhjärtat ställer upp på:
Kriget mot svåra olyckor i fritidsbåtlivet. Regeringen har gett Transportstyrelsen jobbet att ta fram strategier för ett säkrare båtliv.
Jag står på den barrikaden och hurrar!
En lite fråga bara; är inte detta ett jobb för Sjösäkerhetsrådet?
Kommentarer
Våra förtroendevalda är inte kompetenta i båtfrågor, det har de visat med den nya pilsnerlagen.
De visste att:
Flytvästar räddar mer liv.
Kammarrätt/Hovrätt/Polis m.fl dömde ut lagen.
Att olyckorna sker där det inte går att övervaka, insjöar
Olyckorna sker med små båtar.
De har således inget genuint intresse av att öka sjösäkerheten, och om, hur ska det gå till med det väldigt låga antal av olyckor som sker?. Till vilka kostnader då?
Så absolut! låt Sjösäkerhetsrådet arbeta med det de är till för, som namnet antyder.
www.alltom02promillepasjon.se
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article13082059.ab
Svenskt båtliv berör minst 2,5 miljoner svenskar. Det är bevisligen en mycket positiv företeelse och ändå – svenska myndigheter lägger pannorna i djupa veck i sitt arbete med att försvåra, ja till och med kriminalisera utövandet av denna folkrörelse. Hittar dessa maktutövare inte några verkliga skäl för sina åtgärder uppfinner de helt enkelt sådana.
Dessutom, vad skulle svenska folket säga om det plötsligt dök upp tungt beväpnade parkeringsvakter i supersnabba bilar på vägarna för att vid sidan om den reguljära polismakten jaga syndare?
Parkeringsvakter som inte ens kan mäta farter på regelrätt sätt.
Varför fick inte Sjöfartsverket behålla sitt ansvar för båtlivet? Varför stjälpa över det på en institution som måste uppfinna nya avgifter hela tiden för att kunna ge personalen löner och dessutom fylla statskassan med minst sagt märkliga pålagor från båtlivsutövarna?
Var finns de positiva åtgärderna? Var finns till exempel vettiga regler för anläggandet av nya hamnar för fritidsbåtar?
OK, det finns en positiv åtgärd: ”LOVA-bidraget”.
Men som vanligt är denna positiva grej omgärdad av en massiv byråkrati som gör att många små båtklubbar missar.
Förresten, varför måste en gästande båt betala dubbelt så hög moms jämfört med en gästande bilturist?
Varför slirar myndigheter av olika slag undan sitt ansvar då det gäller att ta med båtlivets organisationer i statliga utredningar? Trots att man från början stolt förklarat att just denna utredning skall minsann ske i samarbete med båtfolket…
Men den kanske allra största hjälpen myndigheterna kan ge det svenska båtlivet är att sluta med ofoget att i alla möjliga situationer skuldbelägga dess utövare.
Idioter och busar på sjön finns förvisso även på sjön. Men de är väldigt få jämfört med samhället i övrigt.
Kanske något att ha i minnet…
Med detta sagt, här några förslag till åtgärder som – åtminstone hos mig – inte har någon negativ klang:
– Gör Sjöfartsverket åter ansvarigt för båtlivsfrågor
– Gör momsen lika för även för båtturister
– Öka LOVA-bidraget och lätta på byråkratin
– Ge Sjöpolisen de resurser den behöver för sitt jobb
– Lätta på byråkratin kring hamnanläggningar för fritidsbåtar
– Glöm inte båtlivsorganisationerna i statliga utredningar.
Listan kan förstås göras mycket längre…
Kommentarer
Det är synd att Lasse B väljer att profilera sig enbart utifråg grovt provocerande foruleringar (tillika ofta missvisande) istället för med genomtänkta arguent och kreativa synpunkter.
Jörgen
Tycker definitivt det är genomtänkt och du, Jörgen, kolla de sista sex punkterna. Det kallar jag kreativa synpunkter!
Keep on Lasse!
Anser Lasse är klockren.
Synpunkter är ju meningslöst i detta DDR land som KBV backar upp.
Beväpnade Lapplisor eller kanske sätta in Hemvärnet mot medborgare i stora, dyra båtar är naturligtvis bara ironi. Frågan är dock varför framgångsrika män i medelåldern med stora båtar är så illa sedda av samhället? Varför är det ok att sätta in Kustbevakningen mot dem. Borde inte debatten handla om dem som råkar illa ut i båtlivet, män i den övre medelåldern i en roddbåt med för mycket innanför den saknade flytvästen och med gylfen på vid gavel?
KBV = Skärgårdens lapplisor.
www.hejakustbevakningen.se
Före pilsnerlagen såg man upp till KBV på sjön. Nu..ja, vad tycker man om en myndighet som på bästa STASI-maner backar upp en vansinnes-lag mot bättre vetande enbart för sitt existensberättigande? Namnet Skärgårdens lapplisor mycket passande.
Kan någon informera mig om vad vi i dagens läge har Kustbevakningen till?
Polisarbete (om så på sjön) skall naturligtvis skötas av de som har utbildning till denna syssla.
Oljesanering borde skötas av ett räddningsverk som också kunde ha andra räddningsuppgifter på sjön.
Jag äter på en lunch restaurang nära en Kustbevakningsstation. Med jämna mellan rum intar även personal från Kustbevakningen sitt dagliga mål här. För säkerhetsskull bär de pistol, batong och pepparspray. Det sistnämnda kanske de använder för att krydda maten men i övrigt har jag svårt att förstå nyttan av denna utrustning.
Patetiskt och skrämmande!
Lägg ner denna ytterst kostsamma lekstuga och satsa pengarna på Polisen och ett räddningsverk!
Martin
Kommentarer
Tror snarare att det är Lasse B. som bör göra ett studiebesök hos de som upplever skotrarna som störande. Något säger mig att han inte riktigt är medveten om vad som händer till sjöss idag.
Är själv gammal kappseglare och jag och ett antal andra äldre gråkalufser har numera Vattenskoter. Lite Hobie-Cat känsla emellanåt. Jag bor vid saltsjön och vi rör oss i hela Stockholms skärgård både med skoter och båt. Visst finns det förare som bär sig illa åt men knappast mer än vad andra båtar gör. Jag har roat mig mig med att några dagar anteckna vilka som höll farter och i övrigt skötte sig vid ett smalt sund jag bor i. Vanliga motorbåtar betedde sig sämre än vattenskotrarna! Dessa känner ju sig väldigt påpassade. Min skoter är mycket tyst ,drar lite soppa, är säker och fantastisk till utflykter. Om man inte åker runt runt på liten yta och hoppar är det löjligt att påstå att de stör. "Amerikabåtar" med raka rör, seglarjollar som kör runt med 4 hästare i hamnen, fall som slår, en utbordare på en mälar 22 i dyningar – allt är värre. Sluta gnäll och se till att komma till rätta med missbruk istället. Vattenskotern är en båt så lagar finns.
@Sneseglaren: Jag tror man gnäller på just de som kör runt på en liten yta och hoppar. För de finns definitivt, och är ett problem. Frågan är hur man skall hantera det. Jag tror knappast att rätt sätt är att, som Lasse B. ovan, snacka skit om de som upplever dem som störande.
Nisse; snacka skit? Jga vill ju komma till rätta med problemet.
Vad du sysslar med är bara anonymt gnäll
Det är vad jag kallar det när du om de som protesterar säger att "Kanske känner dessa negativister bara ångest över att inte själva dra runt med en snabb skoter under rumpan…"
Snygg och saklig argumentation är det i alla fall inte.
Nisse:
du döljer dig fortfarnde och då kan man inte ta dina åsikter : som är förfärliga – på allvar
Vad är det som är förfärligt i att önska en saklig debatt utan ad hominem argument?
Jag tycker snarare det är ett oförbehållsamt gnäll på vattenskotrar av många som ser livet med negativa ögon.Jag får gnäll och "synpunkter" fast jag inte beter mig det minsta illa. Tveklöst har beteendet att åka runt runt minskat och kommer att försvinna. Detta gäller de maskiner man sitter på. Ståmaskiner är ju inte gjorda för turer alls.
@Sneseglaren: Det kanske stämmer i dina hemmavatten att man sluta åka runt och leka, men definitivt inte i mina. Tro inte att hela Sverige ser ut som din hemmavik.
Jag accepterar klagomål när det är befogat, jag kan förstå om mina grannar tycker det är jobbigt när jag och mina 4 vänner kör 3 race runt en liten bana vi lagt i viken men det handlar kanske om 1 timmes störande ljud sen är det lugnt resten av kvällen, Att det skall blåsas upp och bli så stort gnäll kan jag inte förstå. ALLA har rätt att vistas på sjön, skotrar, seglare, motorbåtar, jollar med 4 hästare och kajaker.
Nisse. Mina hemmavatten är Stockholms skärgård och Norra Vänern. Det är inte rimligt att klanka ner på en båttyp utan i så fall på användaren. Är det seriösa problem med väsen går det ju att göra något åt det. Om det är tillfälligt som skoteråkare ovan säger kanske man får acceptera. Det har alltid varit "pecking-order" på sjön. När nöjesseglare dök upp kring förra sekelskiftet så gnälldes det från yrkesseglare. När motorbåtar dök upp gnälldes det av alla seglare. När man började åka vattenskidor gnällde seglare och motorbåtar. När jag började segla Hobie-Cat gnälldes det. Mina vänner som vindsurfar – gnälldes det på. Nu gnälls det inom segligen att enskrovsbåtar tynar bort i toppklasserna. När något kommer efter vattenskoter gnälls det på det istället!
@Sneseglaren: Jag har inte sagt att skotrarna i allmänhet är ett problem, men att det utan tvekan finns de som är det. Och att jag inte tycker om att Lasse Bengtsson så kategoriskt förkastar alla som påstår detta. Utan ta istället diskussionen och titta på situationen där det upplevs som ett problem, och hitta lösningar utifrån det. Som att skoteråkaren ovan skulle kunna åka ut och lägga sin bana en bit ut till havs istället för inne i viken. Eller inför ett körkort så att de som kör skoter får grundläggande sjövett och inte kör nära badstränder och småbåtar.
det är klart man skall ta tag i problem och det går med gällande regler. Tror inte ett skvatt på "körkort". Det finns ju redan regler. Hjälper ju inte med nya om man inte har tillsyn på det som redan finns. Vi måste nån gång få stopp på denna iver att reglera och förbjuda och peta i allt. Att åka vid badstrand är redan förbjudet. Det var det ett himla liv om på vindsurfingens storhetstid. Många som blev påkörda …..
Till anonym: Med samma argument så behöver vi varken skepparexamen eller bilkörkort heller.
De flesta på sjön har INTE skepparexamen och det fungerar utmärkt. Att jämföra med bil är direkt löjligt
@Anonym: Jag drog bara den logiska konsekvensen av ditt resonemang: det finns regler både till sjöss och på vägen. Om detta, som du säger, räcker för vattenskotrar och körkort för dessa alltså är onödigt, så borde det vara onödigt med körkort för skepp och bilar också.
Högsta Domstolen köper inte liknelsen mellan båtar och bilar. Framkom vid en Dom promillelagen på sjön. Omständigheterna måste vägas in – hur billig var båtsituationen? Så blåskontrollanten måste utförligt beskriva omständigheterna, sedan ske de avgöras i domstol. Dvs, landböter för bilar på båtar ska man inte acceptera på plats (vattnet).
Sedan är det konstigt att folk ska alltid klaga på hur andra lever sina liv och inte som de lever. Folk unnar inta andra att ha roligt helt enkelt. Sverige ska vara ett tråkigt land – då är det som bäst!
Jag åker båt i skärgårdarna året runt på arbetstid och fritid. Ligger i naturhamnar, gästhamnar och egenfunna vikar väldigt ofta. Vad är det för vattenskoterproblem ni pratar om?
Har jag missat något?
@Elias: Nog främst ett storstadsproblem. Det finns definitivt vid de populära badplatserna i de större städerna, som Malmö och Stockholm.