Får man uttrycka sig hur som helst om båtlivet?

Det har varit en ovanligt kall och tidvis regnig vår i år med få tillfällen att ta sig till hamnen för att starta upp vårarbetet. Även om vädret har varit lite svårflörtat i år så känns många andra företeelser igen.

Våra kära miljövänner brukar återkomma vid den här tiden varje år med diverse utspel, men har i år under ett par veckors tid formligen bombadera media med uppgifter om hur båtfolket förstör havsmiljön. Jag har samlat ihop olika inslag av formuleringar och budskap, vars syfte borde vara att hjälpa båtägarna i det viktiga miljöarbetet men hittar ingen ödmjukhet i sätten att uttrycka sig för att bli tagna på allvar.

Naturskyddsföreningen påstår i ett inslag i SVT 5 maj att det idag inte finns några miljökrav på båtmotorer inom EU. De kräver därför att alla äldre tvåtaktsmotorer omgående ska förbjudas medan andra är lite försiktigare och föreslår en utfasning av något slag.

I andra inslag sägs att båtägarna kör alldeles för fort eller att antalet bryggor och båtar ökar konstant, med en underton att både bryggor och båtar i stället borde minska i antal annars kommer ekosystemet att kollapsa när ålgräset dör ut och djuren förlorar sina fortplantningsområden. Det lär enligt Havsmiljöinstitutet finnas 110 000 bryggor i landet som dessutom sägs öka i antal med 1 700 varje år.

Våra giftiga båtbottenfärger finns också med i ett medieinslag. Dessa är förstås designade just för att läcka ut gifter i havet och som dessutom förorenar vid avspolning på land. På vissa platser dessutom i sådan omfattning att man skulle kunna bedriva en lönsam gruvdrift och utvinna koppar på platsen. Ambitionen är tydlig, totalförbjud alla biocidfärger.

Är alla dessa TV-inslag inslag seriösa eller vill någon bara få lite uppmärksamhet i media till priset av lite skrämselpropaganda? Naturskyddsföreningens påstående är felaktigt och har också påtalats av Båtlivs chefredaktör. Miljöministern Per Bolund (M) säger att ett förbud mot tvåtaktsmotorer i Sverige riskerar att strida mot reglerna för EU:s inre marknad och inslaget har numera redigerats om. Båtägarna kör för fort. Ja, det är fri fart på sjön utom där fartbegränsningar anges. Att vissa bryggor, till exempel flytbryggor skuggar botten och påverka växtligenheten är känt och måste beaktas i fortsättningen.

Rapporten om 110 000 nya bryggor sedan 1960-talet, vilket i dag motsvarar en ökning med nästan 160 procent, är en ökningstakt som, om den fortsätter, idag skulle motsvara cirka 1 700 nya bryggor per år. Dock inga uppgifter om att det årligen byggs 1 700 nya bryggor. I dag finns andra trender avseende förvaring av till exempel dagtursbåtar som visar att dessa oftare tas upp på land efter användning. Inte heller ett ord om alla byggda spolplattor för de båtklubbar som vinterförvarar båtar bottenmålade med biocidfärg.

Tack och lov fanns också ett inslag från en båtklubb som hävdar att man ligger tio år framåt i tiden i sitt miljöarbete. Det viktiga miljöarbetet, som ger direkta avtryck, bedrivs ute i våra båtklubbar. Samarbete med det organiserade båtlivet är en förutsättning för ett seriöst miljöarbete. Något som aldrig kan uppnås genom populistiska eller illa genomtänkta utspel i media. Starta i stället tillsammans förslagsvis en rikskampanj för att kartlägga förekomsten av TBT i fritidsbåtskrov byggda för 1990 och presentera sedan en plan för hur dessa båtar ska saneras. Då kan vi tala om miljönytta.

Äntligen lite drag under galoscherna…

Det har varit lite segt med kontakter från våra läsare i tidigare nummer men i förra numret brast fördämningarna. Både båtlivsundersökningen och Facebooksinlägget har triggat ett antal läsare som, förhoppningsvis i all välmening, vill förmedla sina uppfattningar om dagens och morgondagens båtliv.

Att båtlivet väcker känslor är uppenbart och åsikterna om hur vi ska umgås på sjön spretar verkligen, för att inte tala om alla upplevda hot om begränsningar av den självklara friheten sedan urminnes tider.

Läsare undrar vilka Transportstyrelsen egentligen har frågat och svaren kan säkert tolkas på olika sått. En underliggande oro finns att frågor som minst 7 av 10 svaranden är positiva till kommer att omsättas i politiska beslut under åren framöver. Inte för att dessa står högst på båtfolkets önskelista utan för att det finns en viss klåfingrighet bland de styrande i vissa frågor.

Förarintyg, mobiltelefon, GPS och folkvett är vad som behövs, vilket fungerat bra för mig i alla år, säger en läsare. Det är viktigt med frihet under ansvar och ett båtregister innebär med automatik båtskatt eller båtmiljöavgift. Alla bestämmelser kommer att kosta pengar, dyra båtkörkort, närmare 30 kr/lit för fossila bränslen, och båtklubben blir bara en parkeringsplats för båtar som används några gånger under säsongen. Båtklubbens tid är över om 10–20 år, hävdar en annan orolig läsare.

Ett Facebooksinlägg från en kvinnlig läsare har gett många reaktioner. En del läsare blir bara trötta på alla dumma inlägg och tycker att om man är medlem i en båtklubb är möjligheterna att påverka mycket större än att bara skriva en massa strunt. Någon konstaterar att cirka 40 % av reportagebilderna innehåller kvinnor och flickor och att en dialog i Båtliv vore bättra än att raljera över alla män ombord. Tack i alla fall för att det blev en ordentlig debatt i frågan om kvinnor och män ombord!

Goda idéer dyker också upp. En alert flygkapten tycker att båtförbunden borde samordna sig i en gemensam databank där alla kan rapportera in sina egna misstag, stora som små och anonymt eller med namn och som ger individen en chans att ”skriva av sig”. En öppen kanal där alla anslutna medlemmar kan ta del av inrapporterade händelser och åtgärder tillsammans med goda tips på förebyggande rekommendationer.

Många händelser är ganska lika varandra, därmed kan de förebyggande rekommendationerna bli relativt enkla. Royal Yachting Association, Svenska Båtunionens motsvarighet i England, har ett sådant system för incidentrapportering med en omfattande logg över olika händelser. Den konkreta frågan är om båtförbunden vill förbättra säkerhetsarbetet för sina medlemmar? Båtliv skickar önskemålet vidare till Sjösäkerhetskommittén.

Många båtlivsfrågor surrar i luften samtidigt men med olika tidshorisonter. De flesta berör alla som trivs på havet, till exempel seglare, kanotister, sportfiskare, vattenskoterförare och motorbåtsälskare, så varför inte samordna synen på de viktigaste frågorna i god tid innan de hamnar på den politiska agendan. Alla frågor måste heller inte regleras i lag. Lagstiftning eller byråkrati, som vi anser vara oproportionerlig eller ineffektiv för våra organisationer och alla ideella krafter man är beroende av, ska i det längsta undvikas.

Vi måste visa att vi genom en aktiv opinionsbildning och vara drivande i båtlivsfrågor vill ta ansvar för det vi benämner som gott kamrat- och sjömanskap samt god sjösäkerhet, så kanske viljan att lagstifta minskar och viljan att ge oss ett större inflytande ökar.

Låt oss få uppleva en välförtjänt och skön båtsommar tillsammans!

Det är lite deppigt just nu…

I höstas tog Båtliv kontakt med alla båtförbund, unionsstyrelse, kansli och enstaka båtägare. Vi efterlyste förslag på angelägna ämnen att skriva om 2021. Det damp ner cirka 25 intressanta förslag, som berörde ett tiotal olika båtlivsfrågor.

Redaktionen fastnade så småningom för fyra förslag, som vi bedömde vara efterfrågade att skriva om. Det första är tips om hur båtklubbar kan ta hand om sina ungdomar och förhoppningsvis bedriva en passande verksamhet. Det andra är hur båtklubbar introducerar nya medlemmar och även hur klubben kan ge viss rådgivning vid köp av den första båten.

Det tredje ämnet är avsett för rekrytering av nya funktionärer. Att det är svårt att rekrytera nya funktionärer vet alla. Många äldre, som gärna vill stiga av, känner att de av lojalitetsskäl måste stanna kvar tills en ersättare dyker upp samtidigt som dessa år på ålderns höst är extra värdefulla för den enskilde.

Det fjärde ämnet handlar om båtlivet om 5–10 år och hur båtklubbarna ska tackla nya miljökrav, täta kommunkontakter och kanske medlemmar som ”bara” vill köpa en tjänst av klubben.

Redaktionen bad i nummer 6 2020 sina läsare om hjälp med tips och idéer, gärna hämtade ur den egna verksamheten, och skapade en särskild mejladress för att kunna ta emot läsarna alla inskickade mejl.

Men sedan tidningens utgivning har vi väntat och väntat, inte en enda läsare har hört av sig och inte ett enda mejl har dykt upp.

Man undrar ju varför… Var frågorna ointressanta, var det fel tid på året eller är annat viktigare – eller vad? Ämnena är insända av båtfolk, men ändå har det varit tyst som i graven.

När krönikören lyckats samla ihop sig efter uteblivet intresse kom nästa spark i baken från ett Facebookinlägg:

”Hej, nu har jag fått ännu ett nummer av Båtliv. Och ännu en gång ställer jag mig frågan hur redaktionen funderar. Sida upp och sida ner med män. Män som styr båtar, män som berättar om kraftfulla motorer, män och män och ännu mera män. Grattis till er! Inte en enda person med annan hudfärg. Om ni hade varit en fristående tidskrift för svenska män som älskar båtar hade jag kanske haft överseende, men nu är ni ett medlemsorgan för Sveriges båtklubbar. Hur vill SBU att framtiden ska se ut? Vem vill ni ska läsa tidningen? Har ni ens frågat några andra än era bästa manliga kompisar vad de vill läsa om?

Det finns kvinnor som gillar båtar, det finns människor med annan hudfärg som kan segla, navigera och styra en motorbåt. Miljöfrågor, hur hanterar båtbranschen dem?

Jag tror att ni kan göra en så mycket mer läsvärd tidning om ni anstränger er, varsågod för en uppmuntrande spark i baken”.

Alla kvinnor i båtlivet! Hoppas att ni gör det som är kul ombord och på klubbarna även om tidningen Båtliv inte har ägnat er större uppmärksamhet. Vi har tidigare skrivit om kvinnor i olika reportage, men uppenbarligen inte i tillräcklig omfattning.

Alla män i båtlivet! Nu är det väl dags att hålla sig lugn i sittbrunnen och låta övriga ombord ta ansvar för färden framöver.

Vi på redaktionen behöver fler tips om alla duktiga människor (oavsett kön, hudfärg eller ålder) ombord, i klubbarna och förbunden och vill förstås att alla som får tidningen ska läsa den, inte bara kvinnorna.

sbuframat@batliv.se

Båtlivet och SBU måste gå i takt

Efter skriftlig och delvis muntlig kontakt med båtförbund, unionsstyrelse och kansli avseende angelägna ämnen att behandla i tidningen Båtliv nästa år har redaktionen fastnat för fyra viktiga ämnen:

  1. Vår ungdomsverksamhet
  2. Hur ska vi ta hand om och introducera nya båtägare och hjälpa till vid köp av den första båten
  3. Hur personalförsörja alla våra funktionärsbefattningar, yngre måste ersätta äldre och nya krafter efter hand i till exempel kommittéer och projektgrupper med mera.
  4. Båtlivets framtid om 5–10 år med ändamålsenlig organisation när ny teknik ger nya möjligheter

Dessa kommer att behandlas i tidningen under 2021, men det finns en viktig förutsättning. Ni läsare, funktionärer och båtägare måste ge redaktionen underlag i form av tips och idéer hämtade ur den egna verksamheten.

Goda exempel är alltid lätta att ta till sig. Alla är inte bäst på allt men många av er driver eller deltar i utmärkta verksamheter och har säkert näsa även för framtida utmaningar. Alla synpunkter och förslag sänds in till sbuframat@batliv.se vilka kommer att bli viktig information i det redaktionella arbetet. Preliminärt kommer möjligheten att höra av sig att vara öppen under hela 2021. Lite bakgrundsinformation om de fyra ämnena:

Ungdomsverksamheten. I många sammanhang framhålls hur viktig ungdomsverksamheten är men ingen vet idag vilken omfattning den har. Det är kanske dags att ta reda på det. Många klubbar känner inte till de utbildningsanvisningar som finns eller möjligheten att ansöka om ekonomiska bidrag för sådan verksamhet. Tidningen vill gärna genom förebilder och reportage stimulera denna verksamhet.

Nya medlemmar. Omhändertagande av nya medlemmar/båtägare är i första hand en klubbangelägenhet eftersom den lediga båtplatsen oftast avgör i vilken klubb medlemmen hamnar. Några centrala råd är kanske inte nödvändiga men gärna tips från båtklubbar på hur man möter nya medlemmar med information om den egna klubben och de förmåner som medföljer medlemskapet i SBU. Ideellt arbete.

Många medlemmar behandlar båtklubben som ett företag. Man betalar sina avgifter och förutsätter sedan att allt ska fungera. Man har enkelt köpt en tjänst och prislappen på den är ganska ointressant. Med det följer också att det sällan finns vare sig tid eller intresse för något ideellt arbete. Även myndigheter likställer ibland den allmännyttiga verksamheten med privat näringsverksamhet. Samtidigt sitter många äldre i olika styrelser men har svårt att lämna sina platser så länge ersättare saknas. Hur vi ska attrahera våra medlemmar att även jobba ideellt under olika perioder är en strategisk fråga nu och framöver. Annars blir det i framtiden bara ett utbyte av tjänster med ideella förtecken. Tips och idéer i mängder, tack!

SBU i framtiden. Det många finns tydliga trender. Intresset för att ta sig ut på havet ökar. Antalet fritidsbåtar för enbart dagsturer ökar, färre övernattningsbara båtar säljs och knappast några nya segelbåtar alls. Mindre tid finns för det traditionella båtlivet med putsning och fejning och båten ska vara klar att användas på förutbestämd tid. Många nya tjänsteföretag växer upp i anslutning till våra fritidsbåthamnar och erbjuder olika slag av servicetjänster. Olika myndigheter skärper efter hand sina krav på miljöhänsyn för båtlivet. Pandemin har tvingat oss att umgås, utöva och administrera verksamheten på ett helt annat sätt. Av den finns också lärdomar att dra. Definiera våra framtida målgrupper, som gillar både vatten och en rak kommunikation. Intresset för medinflytande växer och kommunikationsmöjligheterna är nästa oändliga. Hur vill vi driva vår verksamhet om 5–10 år?

Nu väntar redaktionen på att ni hör av er!

Äntligen går utvecklingen framåt…

Efter flera års hetsjakt på alla vattenskoteråkare som buskör bland vanligt skötsamt folk fixade infrastrukturministern förra året en åldersgräns på 15 år för att få framföra en sådan farkost. Nu har samma minister backat på med ytterligare krav om både körkort och en åldersgräns på 16 år. Att det oftast är något äldre män som ibland har svårt att hålla högerhanden i styr tycks inte ha påverkat förslagen.

Ovanpå detta besked kastade sig de tre stora båtlivsorganisationer, Svenska seglaförbundet (SSF), Svenska Kryssaklubben (SXK) och Svenska Båtunionen (SBU) in i debatten om båtkörkort och kräver det för alla snabba båtar med möjlig fart över 35 knop. De har tröttnat på vattenskoterns särbehandling och vill ha med alla snabbisar i samma paket. Man kan fundera på hur många medlemmar, med båt som kan köra fortare än 35 knop, SXK har.

Nu dyker det också upp förespråkare för båtkörkort för i stort sett alla båttyper oberoende av fartmöjligheter. En mellanstation i denna debatt kan vara att alla nya medlemmar i båtklubbar inom SBU hägn ska ha förarbevis inom ett år efter inträde och varför inte gästhamnar, som kräver uppvisande av båtkörkort av sina besökande. När en fråga börjar rulla kan det gå fort från en tanke till handläggning och beslut.

Vad alla våra båtklubbsmedlemmar tycker har inte givits tillfälle att fråga om, men det är enkelt att i efterhand ta reda om vad man tycker om att lagstifta om båtkörkort för snabba båtar. Man får inte glömma att det är medlemmarna som ger legitimitet att agera. Någon tycker säkert att svaret på frågan är så självklart att man inte ska behöva fördröja en påbörjad process. Kanske, men i en medlemsstyrd organisation är tiden från tanke till handling betydligt längre än i en vanlig organisation och just möjligheten att påverka är viktig för många.

Ytterligare en av många efterlängtad åtgärd är inrättandet av ett båtregister. Många myndigheter, organisationer och miljöinstitutioner har flaggat för behov av ett båtregister för att bättra kunna lösa sina uppgifter. Dock har aldrig någon angivit båtskatt som skäl, men många båtägare kopplar ändå ihop båtregister med båtskatt eftersom man inte riktigt litar på staten. Frågan har utretts flera gånger tidigare och det finns all anledning för SBU att sätta sig in i dessa för att inte hamna i bakvattnet när registerfrågan åter flyter upp till ytan.

En krönika utan alkohol känns lite torr och SBU:s hantering och svar till promilleutredaren var motsägelsefullt, vilket har retat upp både båtägare och klubbar. Det har hänvisats till båtriksdagsbeslut som inte följts vid olika tillfällen men äldre beslut lär inte sägas upp utan det är senaste beslut i samma fråga som gäller. Man får heller inte glömma att i 2015 års båtlivsundersökning finns några frågor om promillelagen. Det visar sig att cirka 83 % av hushåll med båt och 77 % av ägare med båt som omfattas av lagen är positiva till lagen. Siffror som också borde kunna appliceras på SBU medlemstock och därmed ge stöd för SBU:s svar till utredaren om att behålla 0,2 promille även i fortsättning.

Till sist ett miljötips. SBU utser Västkustens Båtförbund som supporter till Västkuststiftelsen Ren Kust med en önskan att utveckla samarbetet med Strandstädarna. Många båtklubbar finns på plats och kan görs stor nytta!

Stölder och båtregister

I den mångåriga kampen mot alla utländska stöldligor har Svenska Båtunionens (SBU) ordförande Christer Eriksson genom ett kraftfullt agerande på ministernivå fått stor medial uppmärksamhet.

Eftersom regeringen har presenterat 43 olika åtgärder, finns all anledning att följa upp och kontrollera i vilken takt dessa genomförs. Finansministern, som äger en del av åtgärderna, har med tanke på rådande omständigheter andra viktiga frågor att ta hand om. Låt oss hoppas att detta inte innebär att regeringen tappar tempo i jakten på stöldligorna. Därför måste SBU även fortsättningsvis bevaka att utlovade vapen mot ligorna blir tillgängliga.

Det var länge sedan SBU stod på barrikaderna i en båtlivsfråga och osökt dyker tanken upp om vilken fråga som kommer att dominera båtlivet härnäst. Det är ju bättre att agera i förtid än att reagera i efterhand, då alla papper redan ligger på bordet.

Om man lägger örat mot rälsen och lyssnar blir mitt tips att ett båtregister är en kommande angelägenhet, som ofta dyker upp i informationsbruset.

Både polis, Larmtjänst, Stöldskyddsförening, Sjöräddning, Transportsstyrelse och miljöföreträdare återkommer ofta till behov av ett båtregister för sina uppgifter att övervaka båttrafik, beivra eller försvåra stölder respektive kunna spåra ägare till båtar vid räddningsinsatser eller som underlag för uppföljning av olika typer av miljöbelastning och miljöavgifter.

När ett sådant förslag hamnar på politisk- och/eller myndighetsnivå måste SBU samtidigt vara väl påläst och ha erforderliga kunskaper om nytta, nackdelar och konsekvenser för båtlivet samt förankrat sin mening hos båtförbunden. Båtägare generellt är nog motståndare till ett båtregister främst på grund av finansdepartementets möjlighet att införa båtskatt.

Förordningen om användande av vattenskoter irriterar en massa båtmänniskor. Skälen är väl kända sedan tidigare, till exempel märkligt att bara välja ut en typ av farkoster, inga åldersgränser eller kompetenskrav när ungdomar eller vuxna kör omkring i andra snabbgående fritidsbåtar, sällan ungdomar upp till 15 år som kör ovarsamt och polisen som bara kan säga till men inget annat.

Det vore befriande för sjösäkerheten om SBU kunde stiga upp på podiet och tala om att vi har krav på förarkompetens och ett ålderskrav på 15 år för framförande av båt som kan köra snabbare än förslagsvis 25 eller 30 knop. Om det inte lyckas i första svängen, får vi bombadera politiker och båtägare med information om vikten av kompetens. ”SBU tycker” är ett bra informationsblad som borde byta rubrik till ”SBU vill” och vars viljor också ska återfinnas i aktuella verksamhetsplaner.

Till sist har det nått mitt öra att all information om medlemsnytta rimligen borde rikta sig till SBU medlemmar. Stadgarna säger ju att 24 båtförbund och två namngivna klubbar är medlemmar och medlemsnyttan borde därför vända sig till dessa. Idag är 95 % av all formulerad medlemsnytta riktad mot båtklubbar och enskilda och det sägs att ”Båtklubbarnas Riksorganisation” bättre associerar till den målgrupp vår verksamhet riktar sig än dagens ”Båtunion”. Alternativet är förstås att bestämma att medlemmar i förbund och klubbar också är medlemmar i SBU. Dock vill jag avfärda alla tankar på ett nytt namnprojekt likt Svenskt Båtliv som behandlades 2008.

Trevlig och försiktig sommar!

Corona och promille

Corona styr numera våra liv och nästan halva jordens befolkning finns i en slags karantän. Ingen har ännu vågat nämna någon tidpunkt när man kan blåsa faran över.

Globaliseringen har fått sig en knäck och uthålligheten är begränsad. Ett litet exempel är produktionen av ett fordon, som kan bestå av 20 000 komponenter från tusentals underleverantörer i cirka 40 länder med olika leveranssätt. Kan sådan typ av sårbara globaliserade verksamheter fortsätta i samma omfattning utan att man beaktar liknande hot i framtiden? Det talas redan om nya strategier där självförsörjning, beredskapslager och närhet till underleverantörer nämns.

För hela besöksnäringen, som båtlivet är en liten del av, har det blivit en katastrof vars konsekvenser ingen vågar uttala sig om. För oss båtmänniskor i Sverige är alla nordiska gästhamnar stängda och vissa länder tillåter heller inte att någon lämnar landet i egen båt. Men vi har fortfarande tillgång till våra hamnar och vatten och lär inte drabbas av några besvärande begränsningar. Det borde rent av bli lättare att få plats i både natur- och gästhamnar längs kusterna i sommar om ovanstående regler fortfarande gäller. Tänk er bara hur det kan se ut i Strömstad en sommardag utan besök av alla norska vänner.

Regeringen har, efter krav från riksdagens civilutskott, låtit utvärdera promillelagen. Förslaget som bearbetas säger att gränsen 0,2 promille ska bibehållas.

Många hävdar att utredningen inte alls visar att de ytterst få olyckor som inträffar har något samband med promillelagens införande. Svenska Båtunionen (SBU) delar uppfattningen att utredningen inte ger några sådana signaler, men har ändå sagt OK till utredarens förslag att behålla nuvarande promillegränsen. Detta upprör förstås en massa båtmänniskor, som hävdar att det finns beslut om att agera för att ändra gränsen uppåt.

Det har säkert sagts och lovats mycket, men senaste Båtriksdagsbeslut i frågan var 2016. Då beslöts enbart att kräva en utvärdering av promillelagen, vilket nu sker. 2015 motionerades även om att helt upphöra att driva frågan om förändring av sjöfyllerilagen.

Vad 170 000 båtmedlemmar har för uppfattning om gränsen 0,2 promille vet ingen. Frågan har aldrig processats ner till båtklubbar och enskilda medlemmar. Av alla inlägg i media att döma finns det ungefär lika många för och emot och dessa har aldrig lyckats övertyga varandra.

Mer märkligt är att för två likvärdiga båtar, den ena 9,5 m och den andra 10,5 m lång, råder helt olika alkoholbestämmelser trots i övrigt exakt samma förutsättningar för att förflytta sig på sjön.

Den mest drastiska åtgärden för att rädda liv på sjön borde vara att förbjuda äldre män att ro ut i en eka utan flytväst och med alkohol i kroppen.

Till sist den båtägare som tankat både diesel och alkohol och gav sig ut för att vittja sina hummertinor. Den fjärde tinan hade fastnat på botten och kunde inte dras upp. Under tiden som skepparen funderade på hur han skulle få upp tinan band han fast linan i båten. Han blev pinknödig och ställde sig i aktern för att uträtta sitt behov, föll i vattnet och blev upplockad av en tillskyndande båt och polis tillkallades. Denne man friades sedermera i domstolen eftersom båten vid tillfället var förtöjd.

Navigera rätt bland alla hot – få andhämtning i tillvaron!

De senaste årens trender talar sitt tydliga språk. Alla vill klämma in så många aktiviteter som möjligt och allt ska få plats på samma disponibla tid som förr. Barnen älskar sina aktivitetsveckor på sommaren, gärna en solresa ihop med familjen, några måstebesök hos närmaste vänner och kära släktingar, lite puts på båten, kompisgängets återkommande golfturnering, allsvenskans heta matcher och lite vardagspyssel. Ständigt uppkopplad, ständigt tillgänglig, alltid nyfiken, alltid uppdaterad på Facebook, inga obesvarade mejl eller SMS …

Men så plötsligt drabbas vi alla över en kam! Det som för en kort tid sedan var totalt okänt dyker upp som ett hot mot hela vår tillvaro. På 1800- och 1900-talet kallades det för farsot och drabbade många länder och ödelade städer, landsbygd och generationer av medborgare.

Idag är det en pandemi, som satt klorna i mänskligheten. Nu går det inte att bara förlita sig egna åtgärder, googla på nätet eller kasta ut en fråga på Facebook utan världssamfundets alla goda krafter måste både råda, besluta, beordra, inskränka och samordna allt som påverkar spridningen det fasansfulla coronaviruset.

Aktiviteter som för en tid sedan var självklara val i vår vardag är nu som bortblåsta. Plötsligt måste en massa planerade jobb- och fritidsrelaterade verksamheter strykas i almanackan och tankarna koncentreras till hur man ska undvika smitta. Resor minimeras, många jobbar hemifrån, många varslas, inskränkningar i umgänge och så börjar man att inse att det blir tid över, något som tidigare varit en bristvara.

För oss båtägare finns alltid en möjlighet att ägna båtlivet mer tid. I hamnen kan man var ensam med sina göromål i och runt båten. Putsa på båten, ordna till alla skavanker som varit det dåliga samvetet under några år och förlägga semestern i den egna båten. Välja naturhamnar eller svajvikar med god ankarbotten långt bort från alla virushärdar. Rent av hela semestern utan smittorisker och folksamlingar och bara låta väder och vind bestämma åt vilket håll färden ska gå.

Om alla tidigare måsten, noggrant nedskrivna i mobil eller almanacka, plötsligt suddas ut finns väl även möjlighet att göra en längre seglats och kanske återupptäcka det båtliv som vi äldre upplevde på 70- och 80-talet. Dock lär man inte hitta is i så många butiker som på de tiden.

Naturen smittar inte, snarare tvärtom, den läker och är ofta en behaglig motvikt mot stress men tvingar samtidigt människan att underordna sig dess villkor. Det förutsätter dock att man inte har smittats av det otäcka coronaviruset, för då gäller att både förhindra vidare spridning och kurera sig själv. Om vi hamnar i samma naturhamn, låt oss förtöja utan att behöva hänga ut fendrar för att bära av. >10 m är väl OK!

Språkförbistring och missförstånd

I dagligt tal är vi oförsiktiga när Svenska Båtunionens (SBU) ambitioner och verksamheter kommer på tal. Varför gör inte SBU någonting? Va, är jag med i SBU, det hade jag ingen aning om. Hör aldrig något från SBU och vad får vi för pengarna egentligen, o s v.

Det är dags att se över vårt språkbruk när vi talar om SBU och vad som görs och inte görs. Svenska Båtunionen är en riksorganisation med enskilda båtägare, båtklubbar, regionala båtförbund inklusive två nationella båtklubbar, SBU styrelse, utsedda arbetskommittéer och SBU kansli. Att lite slarvigt fälla omdömen om SBU men inte adressera sina synpunkter till den det berör, till exempel till styrelse eller kansli ger ingen trovärdighet i interna diskussioner. Kan det vara så att båtförbunden är otydliga i sina beslut om mål och vilken verksamhet som ska genomföras?

Förbund och klubbar är precis lika viktiga delar i SBU verksamhet och svepande omdömen som saknar en tydlig adress innebär att ingen känner ansvar för det som ska uppnås. Glöm inte bort visionen –Tillsammans skapar vi det goda båtlivet – som tydligt betonar att vi alla har ett ansvar för SBU:s verksamhet.

Det är dags att bli mycket tydligare mot varandra om vad vi vill och hur vi uppnår det vi vill. Nedanstående mall är ett exempel på frågeställningar och svar, vilken kan vara användbar för att konkretisera vad man vill och på vilket sätt det kan göras.

Vilka är vi?

Vi är cirka 170 000 medlemmar i 900 båtklubbar som med ideella krafter vill utveckla båtlivet och värna vår miljö med dess för oss viktiga natur- och friluftsupplevelser. Svenska Båtunionen har funnits sedan 1928 och är landets största fritidsbåtsorganisation som vill ta ansvar för båtlivets utveckling

Vad vill vi?

  • Alla ombord ska ha tillgång till flytväst som bärs av alla under färd, även den ensamme mannen i sin eka.
  • Alla har erforderlig kompetens för den båt som framförs.
  • Bedriva ett aktivt miljöarbete som omfattar alla våra båtägare.
  • Erbjuda fritidsbåthamnen, som för de flesta båtklubbar innebär en omfattande och ansvarsfylld verksamhet, en kvalificerad support vad avser administration, arbetsmiljö och hamnsäkerhet m m.
  • Ha en demokratiordning som stimulerar alla att engagera sig ideellt .

Hur gör vi?

  • Upprepade informationskampanjer i till exempel viktiga sjösäkerhetsfrågor.
  • Båtförbunden är huvudmän för all utbildning och ungdomsverksamhet, gärna i samverkar med t ex studieförbund, Kryssarklubben eller seglarskolor.
  • Samlar kompetens från båtklubbarna i viktiga kommittéer med ansvar för t ex sjösäkerhet, miljöarbete, BAS och juridik mm för uttalad support till båtklubbarna.
  • Ser över regelverk för inflytande.

Hur kan vi bli bättre?

  • Genom bättre kunskaper om våra båtägare och klubbars villkor.
  • Med ordentliga utvärderingar av olika delar av verksamheten och mätning av måluppfyllnad.
  • Utveckla mötesmetoder och teknik för att minska olika hinder för deltagande i styrelsearbete.
  • Kommunicera information mot avsedda målgrupper direkt utan mellanstation.
  • Tydliga mål för verksamheten. För 2019 fanns ett uppdrag att utbilda samtliga båtklubbars registeransvariga i hantering av personuppgifter. Hur har gått med den måluppfyllnaden?

Låt oss bli tydliga om våra mål och hur de omsätts i verksamheter.

Lars Afzelius