Motbok och kvinnor med kompetens

Från 1919 försågs den vuxna befolkningen i Sverige med motbok för att tvingas ransonera sina inköp av alkohol, eftersom det dracks alldeles för mycket och hotade både familj, försörjning och orsakade sjukdom och dödlighet. Tilldelning av motbok styrdes av inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition. En gift kvinna erhöll sällan någon motbok och de få som tilldelades en, fick alltid en avsevärt mindre ranson än männen. Unga, ogifta män kom sällan i fråga och den som var arbetslös, eller saknade inkomst kom aldrig ifråga.

Bratts omhuldade motbok avskaffades 1955 men är nu återigen dags att införas tycker läraren och miljöaktivisten Paula Grossman. Inte för att begränsa alkoholkonsumtionen utan för att minska den överkonsumtion som sker på vårt klot. Paula hävdar att det konsumeras som om det fanns 4,5 klots resurser och att koldioxidutsläppen måste minska från 11,5 ton per år till max 1,5 ton. Därför ska det privata flygandet begränsas då det står för stora koldioxidutsläpp. Hon vill tilldela varje individ en motbok knutet till ett flygkonto med kanske 20 timmars flygtid att disponera per år.

Vi måste ändra vårt beteende, flyga mindre och istället förflytta oss på ett mer miljövänligt sätt. Ett mer rättvist system är att ransonera flygandet i stället för att höja priserna, vilket skulle slå mot de fattiga.

I Sverige finns 143 000 seglare och paddlare som under ledig tid hellre förflyttar sig med vindens eller paddelns hjälp än trycker in sig i en trång flygkabin med knäna uppdragna mot hakan. Svenska Båtunionen bör därför omgående inleda förhandlingar för att dessa sanna miljövänner ska ges extra fördelar i utbyte för det miljövänliga beteendet. Smartast är att starta en gemensam europamarknad för flygtimmar, vilka kan köpas och säljas på samma sätt som handeln med utsläppsrätter.

Priset på en flygtimme sätts beroende på efterfrågan och lär säkert stiga under vintertid, när varmare länder hägrar, vilket kan ge goa slantar för inköp av tillbehör till segelbåten eller kanoten. Man kan på samma sätt även ransonera körtiden för de elbilar som laddas med el från ett kraftverk, som eldas med brunkol. Båtliv följer utvecklingen.

Nu till något minst lika viktigt, nämligen det arbete som alla valberedningar i båtklubbar, båtförbund och självaste Båtunionen lägger ner för att bemanna våra styrelser med kött och blod. Kalla det gärna för kittet i hela vår verksamhet. Utan kitt kommer det ideella arbetet att sina och till slut måste man köpa alla tjänster som de ideella krafterna tidigare tagit ansvar för. Tänk därför på att båtfolket består av lika många kvinnor som män. Det är bara att titta på alla båtar man möter, minst en man och en kvinna och kanske några till ombord. Dessa två har olika roller, olika viljor och olika syn på saker och ting men är precis lika viktiga för ett bra båtliv i stort och smått.

I vår läsarundersökning från 2017 svarade mer än 40 % av alla läsare att ytterligare 1–2 personer läser tidningen, vilket motsvarar cirka 45 000 läsare, i de flesta fall kvinnan i båtfamiljen. Förhållandet är enbart ett utslag av vem som betalar medlemskapet i båtklubben och därmed får rösta, vara valbar i styrelsen och i övrigt styra och ställa.

Det är på tiden att vi män börjar fundera på hur den andra parten som är lika viktig ombord, ska ges det inflytande hon förtjänar. Familjemedlemskap och ändrade stadgar i all ära men det krävs nog lite mer mod för att ändra på arbetssätt och villkor. Varför inte ordnad barnpassning om minsta barnet måste följa med på ett möte. Några ”goa gubbar” i den gamla styrelsen är säkert utmärkta barnpassare efter flerårig träning på barnbarn.

Inom Båtlivs redaktion finns numera kvalificerad kompetens för handledning av en styrelse i medinflytande- och jämlikhetsfrågor.

Hör av Er!

Den hetaste sommaren – är det så vi vill ha det?

Sommaren 2018 slog nytt värmerekord. Inte sedan SMHI började med sina mätningar 1860 har Sverige haft en så hög medeltemperatur under maj – juli. Värmeperioden från maj till i början av augusti kan jämföras med Medelhavets sommartemperaturer runt 30 grader.

Det är inte bara värmerekord som slagits i sommar. GB-glass i Flen tvingades införa flerskift för att hinna producera och fylla tomma glassboxar i butikerna, många sjömackar stod tidvis med tomma cisterner när efterfrågan på drivmedel var som störst och även ölen sinade på sina ställen.

Jag hörde en ordväxling mellan man och kvinna i en större motorbåt. Han: ”Jag tycker att vi lägger oss i Åstol i kväll”. Kvinnan svarade att Läsö är mycket trevligare, det var länge sedan vi var där. Repliken kom blixtsnabbt: ”Då får du också stå för soppan dit”. Var dom hamnade är okänt och sommarvärmens alla frestelser kan kosta på.

Man får inte glömma att många människor har lidit av de varma dagarna medan Båtfolket förhoppningsvis har haft möjlighet att svalka sig i tid och otid så länge man varit ute till sjöss. Den viktigaste installationen ombord har för egen del varit kylboxen, som har fungerat oklanderlig under hela sommaren och försett oss med både kalla drycker och färska matvaror.

På Västkusten har det varit ”knökafullt” i gästhamnarna och på E 6:an till sjöss längs Bohuskusten har det tidvis varit riktigt trångt med snabba motorbåtar (mest mindre) som huller om buller förflyttar sig utan tanke på andra trafikanter. Ibland önskade man att det fanns möjlighet att stoppa en och annan och kolla om vederbörande i alla fall kan stava till styrbord och babord. Det är ju bra att veta om den snabba båten man möter vet åt vilket håll hen ska väja om det kniper. Ibland skriker mitt inre efter båtkörkort.

Tyvärr har det varma vädret också bidragit till ovanligt många drunkningsolyckor och under juli månad i år har 35 personer mist livet jämfört med 12 personer under juli 2017. Däremot har fritidsbåtsolyckor med dödlig utgång i år minskat betydlig, till och med juli har endast fyra personer omkommit, att jämföra med 15 personer under samma tid förra året. Detta trots att betydligt fler människor har vistats ombord och varit ute på sjön denna varma sommar.

Dricks det lika mycket alkohol varma som kalla somrar? Spontant känns det mer angeläget att värma sig med en hutt en kall dag och ta en kall öl en varm dag men vi vet ju vad promillelagen till sjöss säger och har att leva efter det.

Vi vet att riksdagen enhälligt har sagt till Morgan Johansson att utvärdera lagen, men han svävar på målet och det lär inte bli någon utvärdering före valet 9 september. Samtidigt kan man läsa om en berusad överstyrman som förde ett stort transportfartyg på grund på svenskt vatten och orsakade ett utsläpp på 14 000 liter olja i småländska farvattnen. Böteslappen för honom hamnade på 3 000 kr, men om rederiet kommer att betala svenska staten uppkomna kostnader för oljesanering m m återstår att se. Erfarenheter efter andra liknande händelser är tyvärr inte så goda. Samtidigt har en privatperson i en fritidsbåt med 0,26 promille i blodet men utan annat påhitt dömts till böter på 27 600 kr plus 800 kr till Brottsfonden. Snacka om att sila mygg och svälja elefanter. Kustbevakningen ska kanske också göra en omprioritering av sina övervakningsuppgifter. Acceptansen för promillelagen naggas rejält i kanten när man ser sådana domar.

Sommarens väder har givit oss många nya båtmänniskor och vi får hoppas att dom kommer att gilla båtlivet även när det en och annan gång regnar småspik.

Snart dags att kolla skrovet och utvärdera resultatet av vårens bottenmålningar inför kommande sjösättning 2019.

Läs på om den vitfingrade brackvattenskrabban

När du läser den här krönikan har säkert de flesta sjösatt och säkert också planerat för sommarens äventyr i stort och smått. Det enda som kan tilläggas är en förhoppning om bra väder och en hjälpande hand om så behövs när vi möts.

Trots mogen ålder (>75) är jag fortfarande nyfiken på framtidens båtliv och hur vi ska behålla och förhoppningsvis öka engagemanget i vår verksamhet. Numera tycks den på alla styrelsefotos förekommande gubbmaffian vara den stora proppen och bromsen för ett spännande och annorlunda båtliv framöver. Vi, som fortfarande engagerar oss på dyrbara tid (vi har ju inte så många år kvar att leva), för att hjälpa till där det ofta saknas yngre krafter som av tidsbrist måste säga nej. Därför är det spännande att läsa om Svenska Seglarförbundets (SSF) beslut om en ny demokratisk struktur, vilket innebär att även medlemsklubbar ska ha rösträtt på ett årsmöte.

– När allt färre engagerar sig i föreningslivet och tid är vår största bristvara så kan detta vara ett sätta att öka engagemanget från klubbarna ute i landet. Det måste bli enklare att engagera sig och att kunna påverka beslut som rör den egna verksamheten och framtiden, säger SSF:s ordförande Anders Selling. Enigheten var nästan total när beslutet togs och osökt funderar man på om även våra båtklubbar skulle gilla ett liknande inflytande. I alla fall ett bra sätt för vår viktigaste målgrupp att kommunikationsmässigt komma närmare Svenska Båtunionen.

Båtliv har i de två senaste numren skrivit om viktiga båtmiljöfrågor. Glädjande nog har många läsare hört av sig med både frågor och påpekanden. En läsare nämner den vitfingrade brackvattenskrabban, en invasiv krabba från Nordamerika som sprider sig långt utanför sitt eget område. Den utgör ett jättestort problem i Estland och hotar att förändra ekosystemen i Östersjön. Krabban har troligen tagit sig hit med barlastvatten från fartyg eller på fartygsskrov i skydd av påväxtorganismer och observerades första gången vid den estniska kusten så sent som 2011. I Sverige har den observerats vid ett tillfälle för fyra år sedan söder om Oxelösund.

I Estland visar en studie att populationerna av musslor och snäckor har minskat dramatiskt sedan krabborna anlände och i täta bestånd kan krabborna både ansamlas på fiskeredskap och förstöra fångster. Sofia Brockmark, utredare vid Havs- och vattenmyndigheten, säger att det är en bra studie och resultatet är alarmerande. En rapport är också på gång som beskriver riskerna med spridning av främmande arter via skrov. När arten väl har etablerat sig är det näst intill omöjligt att göra något åt den.

Ska verkligen en svensk fritidsbåt som seglar till Estland med omålad botten tillåtas komma tillbaka till svenskt vatten med krabblarver på ett bevuxet båtskrov och riskera havsfaunan mer än vad som nu är fallet? Tyvärr har dagens Jakten på biocidbottenfärger lett till en överreaktion från myndigheterna, vilket kan resultera i att båtar rör sig obehindrat i Östersjön med mer eller mindre beväxta bottnar som effektiva transportsystem för invasiva arter. Det måste vara ett krav att fritidsbåtar som rör sig över stora områden har effektiva antifoulingfärger i syfte att hindrar transport av invasiva arter såsom bland annat den vitfingrade brackvattenskrabban i likhet med vad som gäller för Stora Sjöarna i Nordamerika.

Lars Afzelius

Enfald och mångfald

Svenska Båtunionen (SBU) fyller 90 år i år. Det stora genombrottet för lusten och möjligheterna att ta sig ut sjön exploderade dock först på 60- och 70-talet.

Riktig fart på båtlivet blev det när de första plastbåtarna dök upp. Hårt arbetande familjer till rimlig kostnad kunde köpa till exempel en Maxi 77 eller Albin 25, som tillät dem att semestra i moderna båtar.

Då styrde mannen båten och kvinnan ägnade sig åt samma bestyr ombord som hemma i bostaden. Sköta köket, putsa och feja, ta hand om barnen och agera hoppilandkalle vid tilläggning föll ofta på kvinnans lott. En kvinna som körde båt vid den tiden väckte stor uppmärksamhet.

Så småningom delade båtfolket på sjön upp sig i seglare och motorbåtsåkare.

Idag är båtlivet en mångfald av intressen med olika attribut och normer. Nu finns ingenting I båtlivet som gör skillnad på manligt, kvinnligt eller etnicitet, utan det är enbart en fråga om gamla strukturer.

Fortfarande kan delar av båtlivet uppfattas som ett patriarkat, där män har den primära makten och de flesta ledande positionerna. Så även i SBU där 84 % av styrelseposterna i våra 900 båtklubbar är tillsatta av män och SBU:s styrelse bara innehåller en kvinna av elva ledamöter.

Arbetet för ökad jämställdhet i båtlivet sker allra bäst i båtklubben och ombord på båten. Det är viktigt för båtlivets överlevnad. Det finns snart inga fler gubbar att fylla vare sig styrelseplatser eller båtplatser med.

Dagens människor gör andra val. Får man inte vara inkluderad så struntar man i att delta. Samtidigt är varje individ viktig för att vi ska kunna behålla båtklubbsgemenskapen. Det är modernt att kvotera in det underrepresenterade könet, men den ideella verksamheten förutsätter ett personligt engagemang. Finns inte det hjälper inga kvoteringar.

Den viktiga frågan är hur vi skapar detta engagemang. Ibland är det kanske skönt att bara åka med, koppla av och hjälpa till vid någon tilläggning. Slippa putsa, vaxa och byta olja och ändå uppleva det bästa av båtlivet ombord. Knappast någon man klamrar sig numera till varje pris fast vid rodret för att få en bekräftelse på makt.

Det talas om jämställdhetsplaner och alerta valberedningar, men börja med att låta männen koka kaffe och bre alla mackor vid kommande vår- och höstmöten i klubben. Det är en bra början. Låt någon kvinnlig medlem berätta om egna upplevda och trevliga resmål eller tipsa om praktisk utrustning ombord. Några kvinnor kan säkert arrangera ett studiebesök som kvällsaktivitet för medlemmarna, vilket kan öka intresset även för andra uppgifter.

Lämna över tidningen till din partner och låt henne eller honom läsa den i lugn och ro. Be dem att höra av sig till oss i Båtlivs redaktion för fortsatta samtal i detta ämne.

Vi ska inte behålla gamla strukturer i båtlivet som kan upplevas som destruktiva.

Apropå gamla strukturer har Svenska Seglarförbundet beslutat om ny struktur på sin organisation. Nu ska även klubbarna få både motions – och rösträtt på förbundets årsmöte. Det kommer säkert att vitalisera förbundet och öka intresset för att engagera sig i olika frågor. Även andra stora riksorganisationer har liknande regler för inflytande. Det kan även bli en fråga för SBU om våra båtförbund tycker så, efter konsultation av det andra könet.

Det digitala båtlivet – dikt eller verklighet?

Kim och ungarna är på väg till hamnen för att stuva in sina prylar i båten. Det är lite bråttom för Linas matkasse står och väntar på bryggan kl. 14.00. Via appen har du fått förslag på mat för tre personer i sju dagar och bestämmer tid och plats för leverans.

Kylboxen ombord slås på via mobilen ett par timmar före ankomst. Ny teknik har köpts under vintern och prylarna måste hitta varandra. Återstår bara kontroll av EmpirBus NXT och injackade larmsensorer i fyra shuntar som ska samsas i samma kabelstam. Efter lite pyssel i hamnen checkar Kim ut från båtplatsen och genast tänds en grön LED-lampa på bryggan och i gästhamnsappen ser andra båtägare att platsen nu är ledig för bokning sex nätter framåt.

Första natten ska det förtöjas vid en av Kryssarklubbens 250 bojar, som numera har sensorer som känner av om en boj är upptagen och där lediga bojar kan bokas i Kryssappen. Även icke medlemmar kan använda bojarna men då mot betalning via Swish senast tio minuter efter ankomst.

Färdvägen till bojen är redan inritad med markörstift på den nya AXIOM-skärmen med inbyggd 3D sonar, quad-core processor och CHIRP givare. Den trådlösa fjärrkontrollen innehåller alla navigationsfunktioner ombord och val av uppehållsplats är mer en bekvämlighetsfråga. TV-skärmen i ruffen är även kopplad till en fjärrstyrd FLIR D/N kamera, som monterad på ena spridaren kan rotera i 360 grader och ger skepparen möjlighet att ha koll på färdväg och omgivningar nerifrån ruffen. När AXIOM skärmen är igång kan man också via GPS-appen se samma bild hemma i sin padda.

Så fort båten lämnar hamnen kopplar Kim in autopiloten och ber ungdomarna, som ligger i förpiken och spelar Super Mario, att kolla färdvägen på TV-skärmen. Middagen tar ju lite tid att laga och ska helst vara klar när båten just har förtöjts. Det blir en lugn färd till bojviken och bara vid ett tillfälle krävdes en manuell justering av kursen för att en mötande motorbåt sent visade på vilken sida den skulle passera. Det var trettonåringen ombord som varnade för det.

Att lägga till vid en bergsklack är numera busenkelt. I för och akter sitter sensorer, som likt bilarnas backvarnare, talar om hur nära båten är till exempel en brygga. Även kölen har ett par lågt placerade sensorer på varje sida vilka visar hur botten ser ut 0–7 m i en cirkel runt båtens köl.

Efter viss rekognosering och val av tilläggsplats mäts avståndet från land till den plats där ankaret ska fällas med en handburen lasermätare. Värdet förs direkt över till ankarrullens digitala räkneverk. Efter en liten sväng kör skepparen sedan sakta mot berget med hoppilandkalle i fören, ankaret släpps automatiskt på inställt avstånd och när backvarnaren i fören ljuder sträcks ankarlinan upp och växeln läggs manuellt i friläge. Svårare än så är det inte.

Glöm inte att det alltid finns digital support ombord. Om du av någon anledning måste lufta bränslesystemet, loggar du in i SBU:s nya digitaliserade egenkontrollprogram med filmsnuttar som instruktionsmässigt visar hur man luftar en dieselmotor. Klicka dig fram till filmsnuttarna och följ bara anvisningarna och är du osäker se snuttarna filmen en gång till.

Hustrun Kim och barnen hade en jättefin vecka ombord och checkade in på sin båtplats som planerat men anade inte att mannen hemma i bostaden via sin padda hade övervakat och ibland justerat både kurs, ankarlinor, TV:s kanalinställningar och även kopplat på draggningslarmet på nätterna.

Vilken omtanke tekniken medger!

Som läsare ska du vara stolt …

Båtsäsongen närmar sig med stormsteg. Båtmässorna i Göteborg och Stockholm är för många naturliga avstamp för både planering av båtunderhåll och kommande resmål.
Efter mässorna kommer som ett brev på posten även våra så kallade miljövänners sedvanliga svartmålningar av båtfolket, de värsta miljöbovarna som förgiftar Östersjön och dödar allt liv under vattenytan med sina bottenfärger. ”Vi måste rädda Östersjön” är vanliga slagord och det finns en utstuderad metodik att skuldbelägga alla båtägare trots att man använder inom respektive regioner godkända båtbottenfärgerna och efter förmåga och tillgång testar allehanda mekaniska alternativ.
Att Östersjöns eländiga tillstånd fortfarande beror på jordbrukets okontrollerade övergödning, orenade avlopp längs kusterna, kommuners underdimensionerade reningsanläggningar och tyvärr än så länge dumpning av avfall från fartyg och strandnära soptippar nämns inte i dessa sammanhang, vilket beror på att båtmiljöfrågor ofta drivs av särskilda intressegrupper.

Projekt och så kallade vetenskapliga undersökningar med hjälp av bland annat båtägare som försökskaniner hävdar att det går att förbjuda bottenfärger som innehåller koppar och ändå bibehålla dagens båtliv. Presenterade lösningar är biocidfria färger, måla mindre budskap, borsttvättar, havstulpanvarning, silikonfärg, ultraljud, skrovdukar, förvaring på land då båten inte används, skrovborstar med förlängda skaft, då och då ett dopp för att rensa propellerblad samt blästring, avskrapning eller inkapsling av gammal giftfärg.
Man lever ofta i tron att båtlivets förutsättningar är ungefär likadana längs hela kusten. Tyvärr baseras sällan presenterade rapporter på forskning och empiriska undersökningar med tillhörande konsekvensbeskrivningar vad avser miljöpåverkan och kostnad. Något som minskar trovärdigheten i de olika budskap som kan ligga till grund för olika myndighetsbeslut.

Det är lika bra att börja med min mycket bestämda uppfattning. Tillsammans med bland annat Svenska kryssarklubben och branschorganisationen Sweboat är vi den kraft som bäst kan driva landets båtmiljöfrågor. Vår organisation, Svenska Båtunionen, är båtlivets enskilt största miljöorganisation och den har dessa frågorna överst på sin agenda. Och du, viktiga läsare, ingår i detta team som aktivt bidrar till vår strävan efter rena naturupplevelser till sjöss!
Det finns miljökompetens i hela organisationen, miljösamordnare i varje båtklubb och båtförbund, miljöcoacher i landet som stödresurser och centralt en mycket aktiv miljökommitté för hela organisationen. Verksamhetens syfte är att bedriva ett aktivt miljöarbete genom ett ökat miljömedvetande hos båtfolket.
Det är ute i båtklubbarna man bäst driver dessa frågor genom att vara pålästa, ha tydliga regler för miljöarbetet, hjälpa och tipsa varandra och ha ett bra samarbete med miljöinspektörerna i respektive kommun. Det är också i båtklubbarna man vet vilka åtgärder som är värda att satsa på. Om någon båtägare av slarv eller oförstånd målar med otillåten färg eller sprider skraprester vind för våg brukar vänliga båtgrannar ge goda tips om lämpliga alternativ.

Under de senaste tio åren har våra båtklubbsmedlemmar tillsammans investerat flera hundra miljoner kronor i spolplattsanläggningar, toatömningsstationer, miljöstationer och annan nödvändig infrastruktur. Till dessa summor tillkommer också minst lika mycket som staten har tillfört genom bidrag. Det borde också gå att på något sätt mäta effekterna av alla dessa investeringar för att tydliggöra den miljönytta som har uppnåtts.

Vi möts ute på fjärden!

Det är lätt att vara efterklok…

Det är lika bra att börja med den omtalade promillelagen. Båtlivsundersökningen 2015 säger att av knappt 800 000 båtar kan cirka 275 00 båtar köras snabbare än 15 knop eller är längre än 10 m. Hur kan då våra politiker hävda att samma regler ska gälla på sjön och landsvägen när bara 35 % av båtägarna berörs men samtliga bilister?

Jag deltog i en konferens för en tid sedan där Transportstyrelsens Lina Petersson började sin informationstimme med att visa en bild på ett bollplank, som ska symbolisera myndighetens vilja att bolla idéer och så småningom komma överens.

Samma kloka inställning kan man inte påstå att Miljönämnden i Helsingborg har haft. Nämnden klippte till med vite på 100 000 kr för en båtklubb, om inte Havs- och Vattenmyndighetens riktlinjer för båtbottentvätt följs. Dessutom ytterligare två viten varav ett på 20 000 kr om någon båt i hamnen målades med biocidfärg. Att miljönämnden själv inte orkade följa riktlinjerna om samråd, kostnads- och nyttokalkyl och förslag på lämpliga åtgärder visar bara på nonchalans. Tack och lov fanns det högre makter som satte ner foten och strök dumheterna.

En återkommande soppa har varit Stockholm Stads agerande i en skattefråga som berör moms på brygg- och arrendeavgifter för stadens båtklubbar. Nu har ytterligare en åtgärd retat upp de 91 båtklubbarna.

Staden har upptäckt att hamnanläggningarnas bryggunderhåll till stora delar är gravt eftersatt och till stora delar kräver akuta åtgärder. Att återställa bryggorna till normalskick kostar 187 Mkr under en tioårsperiod. Detta vill man att båtklubbarna ska betala genom avgifter, men inte ett ord om att staden under tiotals år misskött sitt ansvar för bryggunderhåll m m och nu skyfflar över hela notan på dagens båtägare.

Det påstås att Staden värnar om fritidsbåtlivet, som givetvis ska stå för sina egna kostnader men som nu också tvingas betala för gamla kommunala försyndelser. Staden borde av anständighetsskäl åtminstone betala hälften av kostnaderna för ett återställande.

Intresset för innehållet i båtbottenfärger är i stigande så här års. Många färgprojekt drivs också med syfte att minska och helst ta bort all koppar i bottenfärgerna.

Change-projektet är ett sådant, vars uppgift har varit att föreslå åtgärder för att minska utsläpp av koppar m m i Östersjön. Man visar i en egen rapport att biocidbottenfärger med mindre än 10–13 procents kopparinblandning ger tillräckligt bra skydd mot påväxt av havstulpaner på både väst- och ostkusten.

Vi får hoppas att resultaten grundar sig på vetenskapliga grunder och inte enbart på enskilda provtagningar runt Östersjön. I annat fall lär trovärdigheten för projektet göra en rejäl djupdykning och kan knappast utgöra underlag för något myndighetsbeslut. Oberoende av mängden koppar i färgen är en bra miljöåtgärd att spä ut den något innan du målar. Båtliv återkommer till våren med information om bottenfärgsprojekt och tillåtna och förbjudna båtbottenfärger.

Till sist en önskan om ett gott avslut på 2017 och ett nytt upplevelserikt båtår 2018!

Sommaren som bara försvann…

En blandad kompott av diverse händelser krympte båtlivet till alltför få övernattningar i år. Busväder när vi skulle ut, hustruns stukade fot, barn som flyttade in i nyköpta hus, en försenad motorinstallation, bevakning av barnbarn och umgänge med landkrabbor. Förhoppningsvis kommer det inte två sådana år på raken.

En ljusglimt har varit Båtlivs läsarundersökning som redovisas på annan plats. Uppenbarligen gillar verkligen de flesta av våra läsare vår tidning. Det förpliktigar och vi lovar att vara rädda om er.

Jag läser att Transortstyrelsen har uttalat sig i toatömningsfrågan. Av drygt 700 000 svenska båtar har bara cirka 35 000 toalett ombord och det har nog varit för mycket fokus på båtar med toalett ombord, säger Lina Petersson. Myndigheten vill istället fokusera mer på hur besättningarna på mindre båtar tar hand om sitt urinavfall. Någon form av uppsamlingskärl som passar för både män och kvinnor kan mycket väl bli ett krav framöver. Det ligger nog nära till hands att också förbjuda badande att kissa i vattnet, något som inte är så ovanligt.

Betydligt roligare var att läsa en stor debattartikel i Göteborgsposten 13 augusti, skriven av Kerstin Johannesson, professor i ekologi och Stefan Edman, biolog och tidigare skribent i Båtliv. Rubriken var ”Västerhavet betydligt friskare än många tror”.

Budskapet är att omfattande miljöåtgärder har gjorts de senaste 60 åren. Vi lever inte som man gjorde på den tiden, en ständigt pågående biologisk evolution som leder till anpassning till nya villkor och allas insikt om att fortsätta att jobba för miljön eftersom det finns många hot kvar mot kusthaven, till exempel mikroplaster, uppvärmning, försurning och förkrympta bestånd av matfisk. Båtlivets inverkan på havsmiljön nämndes inte med ett enda ord.

I den nyutgivna boken om Kustbevakningen (recenseras på sidan XX) delas det ut rejäla råsopar från en och annan. Trafiksäkerhetschefen på Motorförarnas Helnykterhetsförbund är mycket tydlig med vilket gäng som driver frågan om att avskaffa promillelagen till sjöss. Han hävdar att alkoholliberalerna på sjön är ett gäng halvalkoholiserade gubbar i kändissvängen och lyssnar därför hellre på en professor i sjörätt än på någon skådespelare.

Det som berör mest i boken är tyvärr beskrivningen om hur myndigheten Kustbevakningen fungerar. Säkert krävs kraftfulla politiska ingrepp för att återställa allmänhetens förtroende. Att bara byta chef är dock ingen långsiktig lösning.

Till sist har jag hittat ådran som sent i livet fick mig att kasta loss och uppleva båtlivet. Den 9 augusti 1845 lämnade korvetten Carlskrona Karlskrona i laber SV vind. Ombord fanns en besättning på 131 man med målet att så småningom angöra St Barthelemy, då en svensk provins, för att bland annat överlämna lavetter för de artillerikanoner som ingick i öns försvar. Carlskrona ankrade upp på redden 2 mars 1846 och skulle sedan återvända till Sverige via Havanna en månad senare.

Ett par dagar innan avresan nämnde öns guvernör för fartygschefen att han behövde en artilleriofficer för sina kanoner. Fartygschefen ställde upp sin besättning och frågade om det fanns någon frivillig, varpå en man räckte upp handen och anmälde sitt intresse. Det var sekundlöjtnanten Arvid Afzelius. Han hade också under den månaden hunnit förälska sig i guvernörens dotter, så beslutet var säkert en kombination av både mod och hjärtats röst. På vägen hem till Sverige hamnade fartyget i en svår orkan utanför Florida och gick under och endast 17 överlevande kunde återvända hem. Det var den största fredstida katastrofen för den svenska örlogsflottan under 1800-talet.

Denne Arvid var min farfars farbror och han flyttade så småningom tillbaka till Sverige, gifte sig med dottern och fick både barn och barnbarn. Han är den ende, vad jag vet, som har en marin ådra i släkten och vilken lycka att han valde bort orkanen utanför Florida.

Tveksamma vårtecken för båtlivet

De vanliga vårtecknen har dykt upp både i naturen och i media. Så här dags har de säkert hunnit blommat ut.

En försäljare av toatömningsanläggningar har tröttnad på den sega utbyggnadstakten och därmed nästan obefintliga försäljningen av sina produkter. Det behövs 3 000 anläggningar, varav bara 500 är installerade. Därför vill denne företrädare för branschen att kraftfulla fiskala metoder ska tas till. Utökade övervakningsresurser och lagbrytare som ges kännbara straff är ett måste så att försäljningssiffrorna kan öka igen, anser han.

En annan aktör hävdar att bottenmålning innebär en död fisk, ett dött träd och en burk med svart kryss på orange botten, vilket ska få dig att inse att du måste borsttvätta din båtbotten. Bestäm dig bara för att sluta bottenmåla och rengör båtbotten. Ingen ny bottenfärg vid sjösättning och borsttvätta en gång i månaden från juni till upptagning. Så kan man med båtägarnas benägna bistånd ge fiskarna och träden nya liv.

Det finns tack och lov annan vederhäftig och värdefull information om miljö och båtliv att läsa. Bland annat på det nationella båtmiljöseminarium med tema Giftfria Båtbottnar som arrangerades av Svenskt Marintekniskt Forum, Havs- och Vattenmyndigheten samt Transportstyrelsen och i Göteborg i april. Några av de redovisade projekten är extra intressanta för oss båtägare.

2018 förväntas Miljömålsrådet (utsett av regeringen) presentera rekommendationer eller om så behövs föreskrifter om användandet av båtbottenfärger för fritidsbåtar. Det gäller speciellt hur man kommer tillrätta med problemet med miljöfarliga färgrester (i synnerhet TBT) som finns på båtskrov och båtuppläggningsplatser. Vi båtägare förväntar oss höga krav på saklighet och opartiskhet.

Göteborgs Miljöförvaltning redovisade erfarenheter från flera års tillsynsarbete av cirka 100 fritidsbåtshamnar i Göteborg. De har grundligt dokumenterat tillstånden i de olika hamnarna och resultaten visar att mycket föroreningar sprids på olika sätt på båtuppställningsplatser och i båthamnar.

De flesta båtägare känner säkert till vilka regler som gäller för uppsamling av slipdamm, färgrester, oljor och annat miljöfarligt material men tycks inte bry sig. Båtklubben har en viktig roll och måste vara tydlig i sin information till medlemmarna om hur man ska ta hand om färgrester mm.

Även ett antal produkter presenterades som utmärkta lösningar för att inte behöva måla med biocidfärg, eller giftfärg, som produktrepresentanterna hellre säger. Lite svepande information som gärna vill antyda att de passar alla båtägare både på Ost- och Västkusten.

För att båtägare ska överleva detta informationskrig som vill göra oss till veritabla miljöbovar krävs nog att SBU tar fram en pedagogisk informationsstrategi som hjälper säljare av olika produkterna att välja ut de målgrupper av båtägare, där det finns förutsättningar för produkterna att ge de resultat som utlovas. Att uppmana båtägare på Västkusten att sluta måla med tillåten bottenfärg och samtidigt hänvisa till de borsttvättar som finns i Smögen och Stenungsund är ett slag under bältet. Hellre då nämna att SBU har tagit fram en spillbox, som innehåller materiel för att ta hand om både olje- och dieselutsläpp i en småbåtshamn. Läs mer om den på SBU hemsida.

Vi hoppas på en riktigt lång och trevlig båtsommar!